Ledare; Ifrågasatt utrikespolitik
1983
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
l
Ifrågasatt utrikespolitik
Quo vadis? Det bekanta uttrycket karakteriserar numera svensk utrikespolitik.
Detta konstaterande är i sig en smula
förvånande. Om det är något område av
politiken som Olof Palme ägnat ett lidelsefullt och engagerat intresse så är det
just utrikes frågor. Allmänt väntades det
att den socialdemokratiska regeringens
utrikespolitik skulle komma att ligga i
statsministerns händer, oavsett utrikesministerns namn.
Efter höstmånadernas förvirring på
det utrikespolitiska fältet finns det snarare anledning att konstatera att kockarna
blivit alldeles för många. Maj Britt
Theorin firar sin nya ambassadörsvärdighet genom att lansera sin egen linje i
fråga om innehållet i och utsträckningen
av en nordisk kärnvapenfri zon. Det
theorinska utspelet väcker berättigat rabalder såväl hemma som utomlands. Fru
Theorin talar därefter osanning inför
Sveriges riksdag.
Utrikesminister Bodström återtar uppmärksamheten genom att söka förändra
grundvalarna för svensk utrikespolitik.
Sverige skall inte längre kritisera andra
länders ”system” utan endast enstaka
företeelser och händelser som vi ogillar.
Att utrikesminister Bodström på detta
sätt skickligt söker systematisera den socialdemokratiska benägenheten att blunda för diktaturerna i öst men kritisera så
fort tillfälle ges västerut, är han kanske
själv inte ens medveten om. Men detta
blir naturligtvis det praktiska resultatet
av Bodström-doktrinen om den fick gälla.
I det strida nyhetsflödet i väst som
även sveper över mer eller mindre osympatiska latinamerikanska militärdiktaturer finns det gott om enstaka händelser
att kritisera. I de järnhårda diktaturerna i
öst är emellertid förtrycket och systeme
sådant att ”händelser” sällan når internationella massmedia. En god illustration till opinionsbildningens skilda vill
kor är en jämförelse mellan nyhetsbe
vakningen av Vietnamkriget och de
spridda rapporter som nu når ut från krigets Afghanistan.
Bland de många kockarna har även
statssekreteraren för biståndsfrågor utmärkt sig. Han söker nya definitioner på
begreppet frihet och vill därmed förklara
bort de misstankar om tvångsarbete som
föreligger i samband med SIDA-stödda
projekt såväl i Laos som Vietnam.
Även avsaknaden av en kock bör no
teras. I en tid av växande protektionism
och handelshinder är det olyckligt at
hela hösten fått gå utan att en särskild
handelsminister utsetts.
Förvirringen i och kring den svenska
utrikesledningen har lett till skarpa reak
tioner såväl på hemmaplan som i utrikes
huvudstäder. Lennart Bodström och
Pierre Schori lär vid sitt besök i Oslo ha
undfågnats med mycket hårda ord a’
statsminister Willoch. I FN har kritiker
haglat över Sverige från såväl USA:
som vissa latinamerikanska staters sida.
Kritik kan Sverige tåla om vi slåss fö
en riktig och rättvis sak. Den irritatior
som uppstått i vår omvärld under höste
har emellertid mer att göra med den in
rikes-utrikespolitik som socialdemokra
tema nu får möjlighet att föra i regerings
ställning.
Fredsopinionen skall fångas in i social
demokratiska garn. Vänstern skall lyck
liggöras genom en anti-amerikansk La
tinamerikapolitik. Det är inte fasthet oc
konsekvens på demokratins och frihe
:
r
1
tens grund som förlänar Sverige den utländska kritiken. Det är i stället återgången till en opportunistisk utrikespolitik, där applåder söks från vissa håll.
Vi lever i en orolig värld. Spänningen i
det nordiska närområdet har ökat. Vårt
beroende av EG tilltar. Sverige har inte
5
råd att offra sin utrikespolitiska trovärdighet. l synnerhet inte för en dålig sak.
Regeringen bör besinna sitt ansvar. Regeringen är regering inte bara för Stockholms arbetarekommun utan för hela nationen.
Ifrågasatt utrikespolitik
Quo vadis? Det bekanta uttrycket karakteriserar numera svensk utrikespolitik.
Detta konstaterande är i sig en smula
förvånande. Om det är något område av
politiken som Olof Palme ägnat ett lidelsefullt och engagerat intresse så är det
just utrikes frågor. Allmänt väntades det
att den socialdemokratiska regeringens
utrikespolitik skulle komma att ligga i
statsministerns händer, oavsett utrikesministerns namn.
Efter höstmånadernas förvirring på
det utrikespolitiska fältet finns det snarare anledning att konstatera att kockarna
blivit alldeles för många. Maj Britt
Theorin firar sin nya ambassadörsvärdighet genom att lansera sin egen linje i
fråga om innehållet i och utsträckningen
av en nordisk kärnvapenfri zon. Det
theorinska utspelet väcker berättigat rabalder såväl hemma som utomlands. Fru
Theorin talar därefter osanning inför
Sveriges riksdag.
Utrikesminister Bodström återtar uppmärksamheten genom att söka förändra
grundvalarna för svensk utrikespolitik.
Sverige skall inte längre kritisera andra
länders ”system” utan endast enstaka
företeelser och händelser som vi ogillar.
Att utrikesminister Bodström på detta
sätt skickligt söker systematisera den socialdemokratiska benägenheten att blunda för diktaturerna i öst men kritisera så
fort tillfälle ges västerut, är han kanske
själv inte ens medveten om. Men detta
blir naturligtvis det praktiska resultatet
av Bodström-doktrinen om den fick gälla.
I det strida nyhetsflödet i väst som
även sveper över mer eller mindre osympatiska latinamerikanska militärdiktaturer finns det gott om enstaka händelser
att kritisera. I de järnhårda diktaturerna i
öst är emellertid förtrycket och systeme
sådant att ”händelser” sällan når internationella massmedia. En god illustration till opinionsbildningens skilda vill
kor är en jämförelse mellan nyhetsbe
vakningen av Vietnamkriget och de
spridda rapporter som nu når ut från krigets Afghanistan.
Bland de många kockarna har även
statssekreteraren för biståndsfrågor utmärkt sig. Han söker nya definitioner på
begreppet frihet och vill därmed förklara
bort de misstankar om tvångsarbete som
föreligger i samband med SIDA-stödda
projekt såväl i Laos som Vietnam.
Även avsaknaden av en kock bör no
teras. I en tid av växande protektionism
och handelshinder är det olyckligt at
hela hösten fått gå utan att en särskild
handelsminister utsetts.
Förvirringen i och kring den svenska
utrikesledningen har lett till skarpa reak
tioner såväl på hemmaplan som i utrikes
huvudstäder. Lennart Bodström och
Pierre Schori lär vid sitt besök i Oslo ha
undfågnats med mycket hårda ord a’
statsminister Willoch. I FN har kritiker
haglat över Sverige från såväl USA:
som vissa latinamerikanska staters sida.
Kritik kan Sverige tåla om vi slåss fö
en riktig och rättvis sak. Den irritatior
som uppstått i vår omvärld under höste
har emellertid mer att göra med den in
rikes-utrikespolitik som socialdemokra
tema nu får möjlighet att föra i regerings
ställning.
Fredsopinionen skall fångas in i social
demokratiska garn. Vänstern skall lyck
liggöras genom en anti-amerikansk La
tinamerikapolitik. Det är inte fasthet oc
konsekvens på demokratins och frihe
:
r
1
tens grund som förlänar Sverige den utländska kritiken. Det är i stället återgången till en opportunistisk utrikespolitik, där applåder söks från vissa håll.
Vi lever i en orolig värld. Spänningen i
det nordiska närområdet har ökat. Vårt
beroende av EG tilltar. Sverige har inte
5
råd att offra sin utrikespolitiska trovärdighet. l synnerhet inte för en dålig sak.
Regeringen bör besinna sitt ansvar. Regeringen är regering inte bara för Stockholms arbetarekommun utan för hela nationen.