Janerik Larsson; Margaret Thatchers försök
1982
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
JANERIK LARSSON:
Margaret Thatchers försök
Margaret Thatchers kritik mot ett stelnat och
byråkratiserat samhälle utan produktiv dynamik har haft svårt att slå igenom, konstaterar chefredaktör janerik Larsson. Men hon
harforsökt. Hon motarbetas också medvetet
inom sitt eget parti av den firre toryledaren
Edward Heath. Såväl i England som i Sverige måste respektenfor ekonomins produktionssida återuppväckas och marknadsekonomin återinforas. Den handlar om tilltro till
individen och är något mycket mer än ”ekonomisk politik”.
Engelsmannen älskar sm trädgård o
landsbygdens idyller. Så brukar det heta.
I det land där industrialismen bröt ig
nom har industrisamhället aldrig förkni
pats med positiva värden. Den brittis
kapitalistklassen har så snart detta va ·
möjligt sökt sig till godsherrelivet – hel
också adlad.
Lantegendomarnas herrar har beun
rats medan industri och köpenskap va
andra klassens verksamheter på sin hö”
-sådant man borde göra sig kvitt från n·
man ”lyckats”.
Om dessa brittiska attityder och der
betydelse för Storbritanniens hundraåri
ekonomiska nedgångsperiod finns nume
en hel del att läsa. Den litteraturen är
nödvändig del av bakgrunden för env
som vill sätta sig in i förutsättningarna
Margaret Thatchers regeringsperiod, so
inleddes sommaren 1979.
De värderingar som ovan skisserats h
i allt väsentligt omfattats av båda de sto
partierna under efterkrigstiden. I politis
termer handlar det om en patriarkali
auktoritär samhällssyn. Medborgarna
som passiva mottagare av överhetens,
litikernas och statsbyråkraternas, gåv
och förordningar.
Tories och labour sökte utifrån myc
snarlika föreställningar om medborgar
bygga ett välfärdssamhälle uppifrån. Bå
partierna var helt oförmögna att se beh
vet av ekonomisk dynamik, dvs de sa
nade genom sina värderingar både ins·
och kraft när det gällde att skapa förutsä
ningar för den tillväxt utan vilken oc
det förnöjsamma Storbritannien blir
19
utbrottet 1939 har bidragit till Storbritanniens kris. Det finns inget som tyder på att
får en alternativ det i den socialdemokratiska politiken
Två alternativ till den värderingshegend· IIODi som rått under decennier frainträdde
arit .ed kraft på 70-talet. De kan personiöjd &eras: Margaret Thatcher och Tony Benn.
när Båda representerar importerade ideolo- ;er. Thatcher har gett uttryck får en i
:ras llavudsak från USA importerad ekono- ”Iga llisk liberalism som starkt betonar vikten
era av en fungerande ekonomi, en fungerande
en och konkurrenskraftig produktionsappavar rat Hennes kritik mot fackföreningsrörelfor aen som den fungerat i Storbritannien är
om OOirsonlig. Denna ideologi är medelklasspräglad och frihetlig i sin grundinställ- :tar ning. Dvs den är en direkt konfrontation
Jra med den patriarkaliska godsherrefilosofi
>ka som med ”väif<irdsstatens” gåvor sökt
sk, köpa sig lugn och ro under många decenses mer.
Jo- Benn fåreträder en från kontinenten im- ;or porterad socialism som på allvar kräver
den samhällsomdaning som labourpartiet
<et aldrig åstundat i modern tid.
na Både Thatcher och Benn har givetvis
da också specifika drag – somliga bör kanske
10 – kallas ”brittiska” – men det är inte av
t k- särskilt stort intresse här.
ikt Det nya socialdemokratiska partiet
tt- söker tillsammans med liberalerna att
så återskapa den välfärdsideologi som under
~ tt tory- och labourregeringarna sedan krigsskulle finnas något som skulle innebära ett
löftesrikt uppbrott i någon ny politisk riktning.
Klyftan mellan Thatchers ideologi och
praktiska politik har naturligt nog varit
stor. Trots att Thatcher har ett mandat får
en radikalt ny politik är det mycket svårt
att i en västerländsk demokrati lägga om
kursen snabbt.
Det är ännu alltfår tidigt att utvärdera
Thatchers politiska experiment. De som i
dag fårsöker göra detta kan knappast göra
anspråk på trovärdighet.
Det finns å ena sidan mycket som tyder
på att Thatchers politik inneburit ett uppvaknande får det brittiska samhället. Men
det är å andra sidan osäkert om denna
effekt kommer att sitta i tillräckligt länge
får att påverka en sekellång kurs mot allt
större fattigdom får nationen som helhet.
(Londons lysande överklass har å andra
sidan aldrig haft det bättre, men det beror
i huvudsak på vad som föregick Thatchers
regeringsperiod.)
Spänningar inom partiet
Till bilden av Thatchers politiska experiment hör också att den krets av nytänkare
som funnits bakom premiarmimstern
ingalunda varit tillräckligt stor eller tillräckligt kraftfull får att göra politiken helt
effektiv. Dessa mänskliga svagheter har
kombinerats med det faktum att den gamla patriarkaliska godsherrehögern haft och
20
har åtskilligt att säga till om i partiet.
Denna grupp, som är främmande for
tanken att torypartiet skulle vara ett ideologiskt parti, betecknas i brittisk debatt
som ”the wets”. De har medvetet motarbetat Thatcher och nyligen har en öppen
revolt iscensatts med den förre toryledaren
Edward Heath som pådrivande.
Heath representerar den välfärdskonservatism som saknar intresse for ekonomins tillförselsida. Heaths politiska fiasko
i början av 70-talet har mer än något annat under efterkrigstiden bidragit till krisen i landets finanser. Det var Heath som
satte verklig fart på inflationen.
Kritik mot Thatcher
Man kan kritiskt analysera Thatcherregeringens ekonomiska politik under åren
efter 1979. Här finns plats for åtskilliga
frågetecken och kritiska anmärkningar.
Det allvarligaste torde vara att Thatcher
haft så svårt att la igenom sitt positiva
budskap. Politiken har blivit ensidig, eller
tett sig ensidig. Tanken har givetvis aldrig
varit att kontroll av penningmängdutvecklingen ensamt skulle lösa problemen. Dessa kan bara lösas genom aktiva, engagerade foretagarinsatser.
Kritiken från företagarkretsarna mot
Thatcher skall å andra sidan tas med en
stor nypa salt. Här finns inte minst kritiken från en bred krets subventionsmottagare som plötsligt funnit att de skurits av
från stödpengarnas strida ström. En obehaglig överraskning.
Den välfärdskonservativa kritiken har i
den tappning ”the wets” givit den kom ·
att koncentrera sig på ” tanken” a
Thatcher i alltfor hög grad talar om ek
nomi. Vidare har Thatcher genom att
tona medborgarnas fri- och rättighet
kommit att tona ned den konservativa [;
langens grundsyn: att politiker och by
krater har de allra viktigaste uppgifterna
ett samhälle, att det är de som ansvarar fo
”politik” och ”reformer” som har de fO
nämsta uppgifterna.
Thatchers kritik mot ett stelnat och b
råkratiserat samhälle utan produktiv d
namik har haft svårt att slå igenom.
sådan kritik är lättare att driva i oppo
tion än i regeringsställning.
Men om man !ar göra en förmodan så
min åsikt att ”historiens dom” ö
Thatcher kommer att kunna summeras
två ord: Hon försökte.
En liberal revolution behövs
Att återuppväcka respekten för ekonomi
produktionssida, kalla det kapitalism ell
liberalism, har efterhand framstått som
allt viktigare politisk uppgift också i Sve
ge. Detta kräver mer än ”industripoliti
eller ”näringspolitik” eller någon ann
”xyz-politik” . Det kräver mindre poli
och större möjligheter for handlingskrafi
ga företagare.
Marknadsekonomi är ett missfor t’
begrepp i svensk debatt – på samma s·
är det i Storbritannien. Där tror ”wet
och andra att det handlar om ekona
Men det är givetvis ett komplett missfo
stånd. Marknadsekonomin handlar om
ns
er
en
an
tik
t il •t
i:c
s”
11.
•rtill individen, om en respekt för inditiden. De politiska slutsatserna har med
samhällets organisation att göra –
något mycket mera än ”ekonomisk poti”.
I Sverige har Gösta Bohman talat om
liehovet av en ”liberal revolution”. Däri
iger, enligt min åsikt, en helt riktig upptittning av verkligheten. Sverige har inte
ptt så långt på utförsvägen som Storbritannien, men ser man sig om i vårt samllillr, så grips man av stor oro över färdriktningen. Den oron finns i alla de tre
icke-socialistiska partierna, men det är
Gösta Bohman som artikulerat den bäst.
Åvrn liberaler som t ex Bengt Westerberg
har mycket pregnant karakteriserat daP kris och också han rekommenderat en
~beral väg.
Gösta Bohman har genom sin lyhördhet
fördiktarnas samhällskritik visat ett förut- 21
seende som dock gjort honom unik och
som inneburit att han talar om ” liberal
revolution” med samma kraft och trovärdighet som Margaret Thatcher gjorde före
valdagen 1979 – och som hon fö fortfarande gör.
Men alla har inte förstått – inte ens
inom moderata samlingspartiet. Vi måste,
skrev t ex Anders Arfwedson i Svensk Tidskrift nr 8/81, ”sätta bestämda gränser för
till~mpningen av marknadsekonomins lagar”. Den som hävdar det har inte någon
som helst kontakt med verkligheten i Sverige 1981, ett samhälle som mer än något
annat i västvärlden satt upp gränser för
marknadsekonomi. Gösta Bohman hävdar, med rätta, att problemet är det motsatta. Däri har han förmodligen stöd från
alla liberaler, också sådana som aldrig har
gett honom eller hans parti sin röst.
Margaret Thatchers försök
Margaret Thatchers kritik mot ett stelnat och
byråkratiserat samhälle utan produktiv dynamik har haft svårt att slå igenom, konstaterar chefredaktör janerik Larsson. Men hon
harforsökt. Hon motarbetas också medvetet
inom sitt eget parti av den firre toryledaren
Edward Heath. Såväl i England som i Sverige måste respektenfor ekonomins produktionssida återuppväckas och marknadsekonomin återinforas. Den handlar om tilltro till
individen och är något mycket mer än ”ekonomisk politik”.
Engelsmannen älskar sm trädgård o
landsbygdens idyller. Så brukar det heta.
I det land där industrialismen bröt ig
nom har industrisamhället aldrig förkni
pats med positiva värden. Den brittis
kapitalistklassen har så snart detta va ·
möjligt sökt sig till godsherrelivet – hel
också adlad.
Lantegendomarnas herrar har beun
rats medan industri och köpenskap va
andra klassens verksamheter på sin hö”
-sådant man borde göra sig kvitt från n·
man ”lyckats”.
Om dessa brittiska attityder och der
betydelse för Storbritanniens hundraåri
ekonomiska nedgångsperiod finns nume
en hel del att läsa. Den litteraturen är
nödvändig del av bakgrunden för env
som vill sätta sig in i förutsättningarna
Margaret Thatchers regeringsperiod, so
inleddes sommaren 1979.
De värderingar som ovan skisserats h
i allt väsentligt omfattats av båda de sto
partierna under efterkrigstiden. I politis
termer handlar det om en patriarkali
auktoritär samhällssyn. Medborgarna
som passiva mottagare av överhetens,
litikernas och statsbyråkraternas, gåv
och förordningar.
Tories och labour sökte utifrån myc
snarlika föreställningar om medborgar
bygga ett välfärdssamhälle uppifrån. Bå
partierna var helt oförmögna att se beh
vet av ekonomisk dynamik, dvs de sa
nade genom sina värderingar både ins·
och kraft när det gällde att skapa förutsä
ningar för den tillväxt utan vilken oc
det förnöjsamma Storbritannien blir
19
utbrottet 1939 har bidragit till Storbritanniens kris. Det finns inget som tyder på att
får en alternativ det i den socialdemokratiska politiken
Två alternativ till den värderingshegend· IIODi som rått under decennier frainträdde
arit .ed kraft på 70-talet. De kan personiöjd &eras: Margaret Thatcher och Tony Benn.
när Båda representerar importerade ideolo- ;er. Thatcher har gett uttryck får en i
:ras llavudsak från USA importerad ekono- ”Iga llisk liberalism som starkt betonar vikten
era av en fungerande ekonomi, en fungerande
en och konkurrenskraftig produktionsappavar rat Hennes kritik mot fackföreningsrörelfor aen som den fungerat i Storbritannien är
om OOirsonlig. Denna ideologi är medelklasspräglad och frihetlig i sin grundinställ- :tar ning. Dvs den är en direkt konfrontation
Jra med den patriarkaliska godsherrefilosofi
>ka som med ”väif<irdsstatens” gåvor sökt
sk, köpa sig lugn och ro under många decenses mer.
Jo- Benn fåreträder en från kontinenten im- ;or porterad socialism som på allvar kräver
den samhällsomdaning som labourpartiet
<et aldrig åstundat i modern tid.
na Både Thatcher och Benn har givetvis
da också specifika drag – somliga bör kanske
10 – kallas ”brittiska” – men det är inte av
t k- särskilt stort intresse här.
ikt Det nya socialdemokratiska partiet
tt- söker tillsammans med liberalerna att
så återskapa den välfärdsideologi som under
~ tt tory- och labourregeringarna sedan krigsskulle finnas något som skulle innebära ett
löftesrikt uppbrott i någon ny politisk riktning.
Klyftan mellan Thatchers ideologi och
praktiska politik har naturligt nog varit
stor. Trots att Thatcher har ett mandat får
en radikalt ny politik är det mycket svårt
att i en västerländsk demokrati lägga om
kursen snabbt.
Det är ännu alltfår tidigt att utvärdera
Thatchers politiska experiment. De som i
dag fårsöker göra detta kan knappast göra
anspråk på trovärdighet.
Det finns å ena sidan mycket som tyder
på att Thatchers politik inneburit ett uppvaknande får det brittiska samhället. Men
det är å andra sidan osäkert om denna
effekt kommer att sitta i tillräckligt länge
får att påverka en sekellång kurs mot allt
större fattigdom får nationen som helhet.
(Londons lysande överklass har å andra
sidan aldrig haft det bättre, men det beror
i huvudsak på vad som föregick Thatchers
regeringsperiod.)
Spänningar inom partiet
Till bilden av Thatchers politiska experiment hör också att den krets av nytänkare
som funnits bakom premiarmimstern
ingalunda varit tillräckligt stor eller tillräckligt kraftfull får att göra politiken helt
effektiv. Dessa mänskliga svagheter har
kombinerats med det faktum att den gamla patriarkaliska godsherrehögern haft och
20
har åtskilligt att säga till om i partiet.
Denna grupp, som är främmande for
tanken att torypartiet skulle vara ett ideologiskt parti, betecknas i brittisk debatt
som ”the wets”. De har medvetet motarbetat Thatcher och nyligen har en öppen
revolt iscensatts med den förre toryledaren
Edward Heath som pådrivande.
Heath representerar den välfärdskonservatism som saknar intresse for ekonomins tillförselsida. Heaths politiska fiasko
i början av 70-talet har mer än något annat under efterkrigstiden bidragit till krisen i landets finanser. Det var Heath som
satte verklig fart på inflationen.
Kritik mot Thatcher
Man kan kritiskt analysera Thatcherregeringens ekonomiska politik under åren
efter 1979. Här finns plats for åtskilliga
frågetecken och kritiska anmärkningar.
Det allvarligaste torde vara att Thatcher
haft så svårt att la igenom sitt positiva
budskap. Politiken har blivit ensidig, eller
tett sig ensidig. Tanken har givetvis aldrig
varit att kontroll av penningmängdutvecklingen ensamt skulle lösa problemen. Dessa kan bara lösas genom aktiva, engagerade foretagarinsatser.
Kritiken från företagarkretsarna mot
Thatcher skall å andra sidan tas med en
stor nypa salt. Här finns inte minst kritiken från en bred krets subventionsmottagare som plötsligt funnit att de skurits av
från stödpengarnas strida ström. En obehaglig överraskning.
Den välfärdskonservativa kritiken har i
den tappning ”the wets” givit den kom ·
att koncentrera sig på ” tanken” a
Thatcher i alltfor hög grad talar om ek
nomi. Vidare har Thatcher genom att
tona medborgarnas fri- och rättighet
kommit att tona ned den konservativa [;
langens grundsyn: att politiker och by
krater har de allra viktigaste uppgifterna
ett samhälle, att det är de som ansvarar fo
”politik” och ”reformer” som har de fO
nämsta uppgifterna.
Thatchers kritik mot ett stelnat och b
råkratiserat samhälle utan produktiv d
namik har haft svårt att slå igenom.
sådan kritik är lättare att driva i oppo
tion än i regeringsställning.
Men om man !ar göra en förmodan så
min åsikt att ”historiens dom” ö
Thatcher kommer att kunna summeras
två ord: Hon försökte.
En liberal revolution behövs
Att återuppväcka respekten för ekonomi
produktionssida, kalla det kapitalism ell
liberalism, har efterhand framstått som
allt viktigare politisk uppgift också i Sve
ge. Detta kräver mer än ”industripoliti
eller ”näringspolitik” eller någon ann
”xyz-politik” . Det kräver mindre poli
och större möjligheter for handlingskrafi
ga företagare.
Marknadsekonomi är ett missfor t’
begrepp i svensk debatt – på samma s·
är det i Storbritannien. Där tror ”wet
och andra att det handlar om ekona
Men det är givetvis ett komplett missfo
stånd. Marknadsekonomin handlar om
ns
er
en
an
tik
t il •t
i:c
s”
11.
•rtill individen, om en respekt för inditiden. De politiska slutsatserna har med
samhällets organisation att göra –
något mycket mera än ”ekonomisk poti”.
I Sverige har Gösta Bohman talat om
liehovet av en ”liberal revolution”. Däri
iger, enligt min åsikt, en helt riktig upptittning av verkligheten. Sverige har inte
ptt så långt på utförsvägen som Storbritannien, men ser man sig om i vårt samllillr, så grips man av stor oro över färdriktningen. Den oron finns i alla de tre
icke-socialistiska partierna, men det är
Gösta Bohman som artikulerat den bäst.
Åvrn liberaler som t ex Bengt Westerberg
har mycket pregnant karakteriserat daP kris och också han rekommenderat en
~beral väg.
Gösta Bohman har genom sin lyhördhet
fördiktarnas samhällskritik visat ett förut- 21
seende som dock gjort honom unik och
som inneburit att han talar om ” liberal
revolution” med samma kraft och trovärdighet som Margaret Thatcher gjorde före
valdagen 1979 – och som hon fö fortfarande gör.
Men alla har inte förstått – inte ens
inom moderata samlingspartiet. Vi måste,
skrev t ex Anders Arfwedson i Svensk Tidskrift nr 8/81, ”sätta bestämda gränser för
till~mpningen av marknadsekonomins lagar”. Den som hävdar det har inte någon
som helst kontakt med verkligheten i Sverige 1981, ett samhälle som mer än något
annat i västvärlden satt upp gränser för
marknadsekonomi. Gösta Bohman hävdar, med rätta, att problemet är det motsatta. Däri har han förmodligen stöd från
alla liberaler, också sådana som aldrig har
gett honom eller hans parti sin röst.