Mats Johansson; Dagens namn – Maj Britt Theorin
1983
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Dagens namn
MATS JOHANSSON:
Maj Britt Theorin
Moster Gertrud tyckte jag aldrig särskilt
bra om. Det berodde inte uteslutande på
att hon var ” kvinnoförbundare” , men
det bidrog säkert. En ”kvinnoförbundare” är medlem i det socialdemokratiska kvinnoförbundet, har alltid varit det
och kommer alltid att vara det, tills hon
dör. Det gjorde småningom också Moster Gertrud.
Innan dess hann hon i alla fall predika
för mig, ett intet ont anande gossebarn,
om socialismens välsignelser. Det blev
små lektioner om hur fint det var i Ryssland, att högern stod för ont och att man
bör göra allt tillsammans. Ett tag var jag
beredd att tro henne, men sedan böljade
hon tala om Den Onda Penningen. Hennes mål var det penninglösa samhället,
och det var inte kreditkortsexpansion
hon drömde om. Så skulle det klasslösa
samhället skapas, och att det var ”kvinnoförbundarna” som skulle skapa det
behövde ingen tveka om.
Där tog min karriär som presumtiv
Ung Örn slut. Jag förstod att kärringen
var tokig.
Maj Britt Theorin är nog mer begåvad
än min moster, i alla fall parantare. Hon
är definitivt lika mycket ”kvinnoförbundare”,ja kanske den kvinnoförbundaste
av alla. Några dagar före jul förra året
fyllde hon 50 år och jag hade tänkt uppvakta henne, men eftersom jag inte är
medlem av Socialdemokraternas särskilda förening för socialister som kan läsa
dikt, Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening, så avstod jag.
Kamraterna där hade nämligen ordnat
en särskild fest till hennes ära, en kulturarbetarfest. Sedan länge hade flygbladen
och affischerna spritts runt staden, och
ropen skallade från kulturarbetare till
kulturarbetare: ” Hylla Maj Britt”. Det
skulle ske med ståt och litet pompa, på
Mosebacke med musik av Julius Jacobsen. 50 kronor skulle det kosta att hylla
Maj Britt. Och så skulle man sätta in
pengar till hennes fond , som heter TIP
(Theorin i praktiken), något slags fredsjox.
”Gengälda något av det vi fått av henne – värme och mod, kampglädje och
framtidshopp”, hette det i inbjudan.
Ville man skriva en dikt till hennes ära,
gick det bra att skicka den till Margareta
lngelstam, som höll på att göra en vacker
pärm till festföremålet.
Så strömmade kulturarbetarna ned
från Röda Bergen till Mosebacke och det
blev säkert ett kalas värdigt en arvtagerska till Madame Kollontaj. Själv letade jag febrilt efter en passande dikt att
skicka, men hittade bara hennes egen,
riksdagslögnen om intervjun i Svenska
Dagbladet om en nordisk zon.
Däremot har jag vid ett stämningsfyllt
tillfälle hört henne läsa dikt själv. Nästan
lika bra som Bibi Andersson kan hon
deklamera Harry Martinsson och annan
poesi mot Kärnvapenkatastrofen, den
som kommer inom kort. Det var Arbetarrörelsens fredsforum som undfägnades några strofer i väntan på Bomben.
Maj Britt var nyutnämnd fredsambassadör, och hade för kvällen bytt den stickade demonstranttröjan mot en svart
sammetskavaj, tres chique.
Där var många kvinnoförbundare i publiken, så hon gick verkligen hem. Ingen
kan uttala Av-grunden så övertygande
som Maj Britt. Cyniska journalister brukar säga att hon är en av de bästa i hotbranschen, och visserligen går hon på i
bästa Alva-stil med spådomar om att
168
mänskligheten utplånas före nästa val i
Sverige, men till skillnad från många
marknadsmedvetna cassandror tror hon
säkert på sitt budskap. Maj Britt lever
sig verkligen in i Domedagen, såväl
bland kvinnoförbundarna i Säffle som inför marscherande kolonner i Central
Park.
Ibland har hon svårare att visa inlevelse. Som när en sammanslutning av
kvinnliga forskare inbjöd representanter
för de politiska partierna till budgetdiskussion. Enligt Expressen satt hon moltyst när forskningspengarna till det nya
flygplanet JAS diskuterades. När verkligheten blir besvärlig, t ex när regeringen inte ingriper mot Bofors vapenförsäljning, kan Maj Britt dessbättre åka till
Geneve och hålla anförande. Det är henne välunt.
Om hon lär sig så mycket av det, återstår att se. l Stockholms-Tidningen
skriver hon fortfarande upprepade artiklar mot Carl Bildt (m), och avslöjar att
hennes världsbild ännu är sosse-centristisk, dvs Sverige är världens medelpunkt
och Du skall inga andra gudar hava än
Partiet.
Om det västeuropeiska synsätt som
moderaterna anlägger på säkerhetspolitiken skriver Maj Britt i ST att ”Om den
moderata partiledningen väljer att fullfölja de bildtska äventyrligheterna återstår dock bara en linje att följa: att isolera den nya högern. För socialdemokraterna gäller nu som tidigare att en värld i
fred förutsätter respekt för varje nations
självbestämmanderätt, social och ekonomisk rättvisa …” osv med den l:’inga rad
av honnörsord som varje socialdemokrat
med aktning för sig själv så väl behärskar. Bildt bör se upp – nu tar Maj Britt
och rörelsen itu med honom och Västeuropa!
Det gäller dock att förstå Maj Britt
rätt. En del skribenter har inte det, utan
anar KGB bak varje dikt. Men hon är
varken en trojansk åsna eller en tsarens
kurir. Hon är kvinnoförbundare – en
karismatisk efterträdare till Olof Palme,
ja en utmärkt ledare för ett 30-procentsparti. Moster Gertrud skulle ha gillat
henne.
MATS JOHANSSON:
Maj Britt Theorin
Moster Gertrud tyckte jag aldrig särskilt
bra om. Det berodde inte uteslutande på
att hon var ” kvinnoförbundare” , men
det bidrog säkert. En ”kvinnoförbundare” är medlem i det socialdemokratiska kvinnoförbundet, har alltid varit det
och kommer alltid att vara det, tills hon
dör. Det gjorde småningom också Moster Gertrud.
Innan dess hann hon i alla fall predika
för mig, ett intet ont anande gossebarn,
om socialismens välsignelser. Det blev
små lektioner om hur fint det var i Ryssland, att högern stod för ont och att man
bör göra allt tillsammans. Ett tag var jag
beredd att tro henne, men sedan böljade
hon tala om Den Onda Penningen. Hennes mål var det penninglösa samhället,
och det var inte kreditkortsexpansion
hon drömde om. Så skulle det klasslösa
samhället skapas, och att det var ”kvinnoförbundarna” som skulle skapa det
behövde ingen tveka om.
Där tog min karriär som presumtiv
Ung Örn slut. Jag förstod att kärringen
var tokig.
Maj Britt Theorin är nog mer begåvad
än min moster, i alla fall parantare. Hon
är definitivt lika mycket ”kvinnoförbundare”,ja kanske den kvinnoförbundaste
av alla. Några dagar före jul förra året
fyllde hon 50 år och jag hade tänkt uppvakta henne, men eftersom jag inte är
medlem av Socialdemokraternas särskilda förening för socialister som kan läsa
dikt, Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening, så avstod jag.
Kamraterna där hade nämligen ordnat
en särskild fest till hennes ära, en kulturarbetarfest. Sedan länge hade flygbladen
och affischerna spritts runt staden, och
ropen skallade från kulturarbetare till
kulturarbetare: ” Hylla Maj Britt”. Det
skulle ske med ståt och litet pompa, på
Mosebacke med musik av Julius Jacobsen. 50 kronor skulle det kosta att hylla
Maj Britt. Och så skulle man sätta in
pengar till hennes fond , som heter TIP
(Theorin i praktiken), något slags fredsjox.
”Gengälda något av det vi fått av henne – värme och mod, kampglädje och
framtidshopp”, hette det i inbjudan.
Ville man skriva en dikt till hennes ära,
gick det bra att skicka den till Margareta
lngelstam, som höll på att göra en vacker
pärm till festföremålet.
Så strömmade kulturarbetarna ned
från Röda Bergen till Mosebacke och det
blev säkert ett kalas värdigt en arvtagerska till Madame Kollontaj. Själv letade jag febrilt efter en passande dikt att
skicka, men hittade bara hennes egen,
riksdagslögnen om intervjun i Svenska
Dagbladet om en nordisk zon.
Däremot har jag vid ett stämningsfyllt
tillfälle hört henne läsa dikt själv. Nästan
lika bra som Bibi Andersson kan hon
deklamera Harry Martinsson och annan
poesi mot Kärnvapenkatastrofen, den
som kommer inom kort. Det var Arbetarrörelsens fredsforum som undfägnades några strofer i väntan på Bomben.
Maj Britt var nyutnämnd fredsambassadör, och hade för kvällen bytt den stickade demonstranttröjan mot en svart
sammetskavaj, tres chique.
Där var många kvinnoförbundare i publiken, så hon gick verkligen hem. Ingen
kan uttala Av-grunden så övertygande
som Maj Britt. Cyniska journalister brukar säga att hon är en av de bästa i hotbranschen, och visserligen går hon på i
bästa Alva-stil med spådomar om att
168
mänskligheten utplånas före nästa val i
Sverige, men till skillnad från många
marknadsmedvetna cassandror tror hon
säkert på sitt budskap. Maj Britt lever
sig verkligen in i Domedagen, såväl
bland kvinnoförbundarna i Säffle som inför marscherande kolonner i Central
Park.
Ibland har hon svårare att visa inlevelse. Som när en sammanslutning av
kvinnliga forskare inbjöd representanter
för de politiska partierna till budgetdiskussion. Enligt Expressen satt hon moltyst när forskningspengarna till det nya
flygplanet JAS diskuterades. När verkligheten blir besvärlig, t ex när regeringen inte ingriper mot Bofors vapenförsäljning, kan Maj Britt dessbättre åka till
Geneve och hålla anförande. Det är henne välunt.
Om hon lär sig så mycket av det, återstår att se. l Stockholms-Tidningen
skriver hon fortfarande upprepade artiklar mot Carl Bildt (m), och avslöjar att
hennes världsbild ännu är sosse-centristisk, dvs Sverige är världens medelpunkt
och Du skall inga andra gudar hava än
Partiet.
Om det västeuropeiska synsätt som
moderaterna anlägger på säkerhetspolitiken skriver Maj Britt i ST att ”Om den
moderata partiledningen väljer att fullfölja de bildtska äventyrligheterna återstår dock bara en linje att följa: att isolera den nya högern. För socialdemokraterna gäller nu som tidigare att en värld i
fred förutsätter respekt för varje nations
självbestämmanderätt, social och ekonomisk rättvisa …” osv med den l:’inga rad
av honnörsord som varje socialdemokrat
med aktning för sig själv så väl behärskar. Bildt bör se upp – nu tar Maj Britt
och rörelsen itu med honom och Västeuropa!
Det gäller dock att förstå Maj Britt
rätt. En del skribenter har inte det, utan
anar KGB bak varje dikt. Men hon är
varken en trojansk åsna eller en tsarens
kurir. Hon är kvinnoförbundare – en
karismatisk efterträdare till Olof Palme,
ja en utmärkt ledare för ett 30-procentsparti. Moster Gertrud skulle ha gillat
henne.