Magnus af Petersens; Jordbruket ger inte bara livsmedel
1983
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
MAGNUS AF PETERSENS:
Jordbruket ger inte bara livsmedel
Överstelöjtnant Magnus afPetersens,
Erstaviks gård, konstaterar att det för
första gången tillsatts en utredning som
skall se över inte barajordbruket utan
hela livsmede/skedjan. Nära 15% av
Sveriges befolkning har mer eller mindre
direkt sin utkomst av arbetenför
livsmedelsproduktionen. Varje höjning
av lönen för LOs medlemmar medför
därför att livsmedelspriserna stiger även
om bönderna inte får ett öre. Sätt in
kraftigare åtgärder för marknadsföring
så att exporten av livsmedel kan öka,
uppmanar afPetersens.
För första gången har en livsmedelsutredning blivit tillsatt. Den ska i motsats till tidigare utredningar se över hela
livsmedelskedjan, inte bara jordbruket.
Det måste betraktas som ett stort framsteg både för konsumenterna och producenterna.
De höjda livsmedelspriserna är inte till
glädje för någon, inte heller för bönderna, som får stå för huvuddelen av de
förlustbringande exportkostnaderna.
Dock är livsmedelspriserna i förhållande
till arbetslönerna inte särskilt höga i Sverige. Endast få industriländer har lägre
priser. Men detta hjälper ju inte exporten.
Det behövs mer upplysning varför
livsmedelsproduktionen kostar så mycket. Böndernas egen propaganda, som
alltid betonat att så få, 5% av befolkningen, kan försörja resten, har kanske
varit för ensidig. Den vanliga svensken
har blivit förvillad av allt tal om jordbrukspriser. Hur många tänker på att
nära tre gånger fler arbetare än bönder är
sysselsatta i livsmedelsproduktionen tex
i livsmedels-maskinindustrin, transporter m m. Nära 15% av vårt folk har mer
eller mindre direkt sin utkomst av arbeten för livsmedelsproduktionen. Vid varje lönehöjning för dem som tillhör LOsektorn stiger livsmedelspriserna även
om bönderna inte får ett öre.
Den viktigaste uppgiften är naturligtvis att producera bra och billiga livsmedel. Vi har onekligen en för hög produktion beroende på att våra produkter är
svåra att till svenska priser avsätta på
världsmarknaden. Inte minst för böndernas egen skull måste en viss begränsning
ske, vilket lämpligast kan åstadkommas
genom investeringskontroll och ev högre
priser på importerat foder, konstgödsel
och kemikalier. I dagens läge måste dock
nedbantningen ske försiktigt.
Jordbrukets betydelse för sysselsättningen måste beaktas. Av exporten som
i svenska priser uppgår till närmare 4
miljarder, utgör löncandelen till anställda inom industri, transporter o dyl l ,6
miljarder. Överskottet ger arbete åt
16000 om man beräknar årskostnaden
för en anställd till 100000 kr. För handelsbalansen har exporten betydelse.
Sverige får in flera miljarder i utländsk
valuta. Både sysselsättningen och handelsbalansen gynnas alltså av den till synes olönsamma exporten.
Subventionerna är större i en del andra näringar, som svarar för mycket mindre del av den totala sysselsättningen och
i vissa fall inte ens kan sälja sin produktion. Där kan man tala om terapi .
Jordbrukets betydelse för glesbygden och
miljövården
Jordbruket har även stor betydelse för
miljövården. Det kanske bestrids av en
del ”miljövänner”, som anser att jordbruket utgör en miljöfara genom för
mycket användning av kemikalier. Det
är nog i viss utsträckning riktigt, men där
finns möjligheten att införa restriktioner.
l det stora hela är jordbruket en billig
oavlönad miljövårdare.
Hur skulle vårt land se ut om ytterligare stora delar av åkermarken i glesbygderna planterades med skog? Fler granåkrar vill nog de flesta inte se. Något
annat alternativ torde åtminstone f n inte
finnas. Om vi vill ha ett öppet landskap,
som delvis sköts av betande djur måste
vi vara beredda att betala något därför.
205
Ett gammalt ordspråk, som nu är bortglömt säger: ”man får ingenting för ingenting” .
I dag anser de flesta att skogsbrukets
uppgift inte bara är att producera virke
till industrier utan även göra en insats i
miljövården. Samma sak gäller för jordbruket, men då måste inte bara bönderna, utan även alla medborgare betala
något därför. Jordbrukarna får under alla
förhållanden stå för de största kostnaderna.
Jordbruket måste även ses från sin betydelse som näring i glesbygden. På 60-
talet fick man bönderna att med lock och
pock flytta till tätorterna. De som stannade kvar bidrog till att arbetslösheten
trots allt har kunnat hållas relativt låg.
Enligt planerna borde många fler ha flyttat. Hur många fler hade då inte belastat
arbetslöshetskassor och socialvård?
I dagens läge synes beredskapssynpunkten inte vara aktuell men det kan
snabbt ändra sig. Målet har alltid varit ,
även när inställningen till jordbruket har
varit som mest negativ, att landet skall
kunna klara försörjningen vid avspärrning. Det har ansetts att vi skall ha en
80% självförsörjningsgrad. l dagens
läge, dåjordbruket blivit så beroende av
importerat foder och konstgödsel, måste
försörjningsgraden sättas högre. Vid avspärrning blir skördeförlusterna större
än för 10-15 år sedan.
Det behöver inte vara krig för att livsmedelsförsörjningen skall råka i ett krisläge. Vår handelsbalans kan bli så dålig
att vi inte kan importera de produktionsmedel som behövs för dagens jordbruk.
206
Öka exporten med bättre marknadsföring
Som en sammanfattning kan framhållas,
att jordbruket har en mycket större uppgift än bara livsmedelsproduktion. Det är
inte bara en ekonomisk näring utan har
stor betydelse även för arbetsmarknadsoch glesbygdspolitiken, miljövården och
beredskapen.
Det synes på lång sikt ansvarslöst att
inte utnyttja de goda produktionsförhållandena i vårt land. Hektarskördarna av
tex vete är högre än i USA och flera
gånger högre än i Sovjet. Det vore märkligt om det inte skulle vara möjligt att
exportera svenska livsmedel med bättre
marknadsföring. Varför inte få långsiktiga handelsavtal med tex Norge och
Sovjet som redan är stora köpare?
Till sist en gammal vers från 1700-talet, som kan bli aktuell även i våra dagar,
även om kris är troligare än krig:
”När freden är sluten och fyllda är
faten
glömmer man bonden och föraktar soldaten”.
Pärmar för inbindning av
årgång 1982 kan rekvireras från Svensk Tidskrifts
expedition, tel 08-67 59 55, eller genom insättning av kronor 35:- på
postgiro 7 27 44-6.
Jordbruket ger inte bara livsmedel
Överstelöjtnant Magnus afPetersens,
Erstaviks gård, konstaterar att det för
första gången tillsatts en utredning som
skall se över inte barajordbruket utan
hela livsmede/skedjan. Nära 15% av
Sveriges befolkning har mer eller mindre
direkt sin utkomst av arbetenför
livsmedelsproduktionen. Varje höjning
av lönen för LOs medlemmar medför
därför att livsmedelspriserna stiger även
om bönderna inte får ett öre. Sätt in
kraftigare åtgärder för marknadsföring
så att exporten av livsmedel kan öka,
uppmanar afPetersens.
För första gången har en livsmedelsutredning blivit tillsatt. Den ska i motsats till tidigare utredningar se över hela
livsmedelskedjan, inte bara jordbruket.
Det måste betraktas som ett stort framsteg både för konsumenterna och producenterna.
De höjda livsmedelspriserna är inte till
glädje för någon, inte heller för bönderna, som får stå för huvuddelen av de
förlustbringande exportkostnaderna.
Dock är livsmedelspriserna i förhållande
till arbetslönerna inte särskilt höga i Sverige. Endast få industriländer har lägre
priser. Men detta hjälper ju inte exporten.
Det behövs mer upplysning varför
livsmedelsproduktionen kostar så mycket. Böndernas egen propaganda, som
alltid betonat att så få, 5% av befolkningen, kan försörja resten, har kanske
varit för ensidig. Den vanliga svensken
har blivit förvillad av allt tal om jordbrukspriser. Hur många tänker på att
nära tre gånger fler arbetare än bönder är
sysselsatta i livsmedelsproduktionen tex
i livsmedels-maskinindustrin, transporter m m. Nära 15% av vårt folk har mer
eller mindre direkt sin utkomst av arbeten för livsmedelsproduktionen. Vid varje lönehöjning för dem som tillhör LOsektorn stiger livsmedelspriserna även
om bönderna inte får ett öre.
Den viktigaste uppgiften är naturligtvis att producera bra och billiga livsmedel. Vi har onekligen en för hög produktion beroende på att våra produkter är
svåra att till svenska priser avsätta på
världsmarknaden. Inte minst för böndernas egen skull måste en viss begränsning
ske, vilket lämpligast kan åstadkommas
genom investeringskontroll och ev högre
priser på importerat foder, konstgödsel
och kemikalier. I dagens läge måste dock
nedbantningen ske försiktigt.
Jordbrukets betydelse för sysselsättningen måste beaktas. Av exporten som
i svenska priser uppgår till närmare 4
miljarder, utgör löncandelen till anställda inom industri, transporter o dyl l ,6
miljarder. Överskottet ger arbete åt
16000 om man beräknar årskostnaden
för en anställd till 100000 kr. För handelsbalansen har exporten betydelse.
Sverige får in flera miljarder i utländsk
valuta. Både sysselsättningen och handelsbalansen gynnas alltså av den till synes olönsamma exporten.
Subventionerna är större i en del andra näringar, som svarar för mycket mindre del av den totala sysselsättningen och
i vissa fall inte ens kan sälja sin produktion. Där kan man tala om terapi .
Jordbrukets betydelse för glesbygden och
miljövården
Jordbruket har även stor betydelse för
miljövården. Det kanske bestrids av en
del ”miljövänner”, som anser att jordbruket utgör en miljöfara genom för
mycket användning av kemikalier. Det
är nog i viss utsträckning riktigt, men där
finns möjligheten att införa restriktioner.
l det stora hela är jordbruket en billig
oavlönad miljövårdare.
Hur skulle vårt land se ut om ytterligare stora delar av åkermarken i glesbygderna planterades med skog? Fler granåkrar vill nog de flesta inte se. Något
annat alternativ torde åtminstone f n inte
finnas. Om vi vill ha ett öppet landskap,
som delvis sköts av betande djur måste
vi vara beredda att betala något därför.
205
Ett gammalt ordspråk, som nu är bortglömt säger: ”man får ingenting för ingenting” .
I dag anser de flesta att skogsbrukets
uppgift inte bara är att producera virke
till industrier utan även göra en insats i
miljövården. Samma sak gäller för jordbruket, men då måste inte bara bönderna, utan även alla medborgare betala
något därför. Jordbrukarna får under alla
förhållanden stå för de största kostnaderna.
Jordbruket måste även ses från sin betydelse som näring i glesbygden. På 60-
talet fick man bönderna att med lock och
pock flytta till tätorterna. De som stannade kvar bidrog till att arbetslösheten
trots allt har kunnat hållas relativt låg.
Enligt planerna borde många fler ha flyttat. Hur många fler hade då inte belastat
arbetslöshetskassor och socialvård?
I dagens läge synes beredskapssynpunkten inte vara aktuell men det kan
snabbt ändra sig. Målet har alltid varit ,
även när inställningen till jordbruket har
varit som mest negativ, att landet skall
kunna klara försörjningen vid avspärrning. Det har ansetts att vi skall ha en
80% självförsörjningsgrad. l dagens
läge, dåjordbruket blivit så beroende av
importerat foder och konstgödsel, måste
försörjningsgraden sättas högre. Vid avspärrning blir skördeförlusterna större
än för 10-15 år sedan.
Det behöver inte vara krig för att livsmedelsförsörjningen skall råka i ett krisläge. Vår handelsbalans kan bli så dålig
att vi inte kan importera de produktionsmedel som behövs för dagens jordbruk.
206
Öka exporten med bättre marknadsföring
Som en sammanfattning kan framhållas,
att jordbruket har en mycket större uppgift än bara livsmedelsproduktion. Det är
inte bara en ekonomisk näring utan har
stor betydelse även för arbetsmarknadsoch glesbygdspolitiken, miljövården och
beredskapen.
Det synes på lång sikt ansvarslöst att
inte utnyttja de goda produktionsförhållandena i vårt land. Hektarskördarna av
tex vete är högre än i USA och flera
gånger högre än i Sovjet. Det vore märkligt om det inte skulle vara möjligt att
exportera svenska livsmedel med bättre
marknadsföring. Varför inte få långsiktiga handelsavtal med tex Norge och
Sovjet som redan är stora köpare?
Till sist en gammal vers från 1700-talet, som kan bli aktuell även i våra dagar,
även om kris är troligare än krig:
”När freden är sluten och fyllda är
faten
glömmer man bonden och föraktar soldaten”.
Pärmar för inbindning av
årgång 1982 kan rekvireras från Svensk Tidskrifts
expedition, tel 08-67 59 55, eller genom insättning av kronor 35:- på
postgiro 7 27 44-6.