Irvis J-Scheynius; Samhällstjänst – en bättre straffpåföljd
1982
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
IRVIS J-SCHEYNIUS:
Samhällstjänst – en bättre straffpåföljd
Dt traditionella straffen innebär att den
dömde stämplas ut från
samhällsgemenskapen, ofta för all
framtid, skriver lagmannen i H aparanda
tingsrätt, lrvis J-Scheynius. Han
/lirordar därför införande av en ny,
tillig, snabb, skonsam och effektiv
maJform – samhällstjänsten. En viss
form av samhällstjänst tillämpas sedan
llta år vidfängelset i Haparanda.
Samhällstjänst innebär att
rtderbörande ådömes att utföra ett visst
IIItal timmar oavlönat arbete. En sådan
Jtraffpåföljd isolerar inte den dömde
från samhället och går inte ut över familj
«h yrkesarbete. Systemet med
samhällstjänst tillämpas redan i många
Iinder med goda erfarenheter.
Brott och straff – ursprungliga företeelser, som hela tiden skiftar i tid och rum,
och som grundas på lagar, som vilar på
de mest skiftande kulturella, religiösa
och nationella uppfattningar.
Brotten förändras med tiden. Särskilt
mycket varierar den moraliska bedömningen av dem. Många brott som ansetts
synnerligen allvarliga under gången tid
är idag inte ens moraliskt förkastliga.
Nya brott har tillkommit med en modern
tid; trafikbrotten, miljöbrotten och narkotikabrotten. Den ekonomiska brottsligheten riktad mot staten anses för närvarande speciellt klander- och straffvärd.
Straffen förändras med tiden. Stora
svängningar sker av och till i den teoretiska värderingen om vilken nytta straffen bör ha för samhället och för den
dömde. Hävdvunna straff är exempelvis
böter, skadestånd, dödsstraff. Olika slag
av pinliga straff som stegel och hjul, stå i
stocken, har i vart fall i västvärlden avskaffats. Men tortyr, kroppslig och själslig, existerar alltjämt mångenstädes. I
väntan på sin avrättning förvarades förr i
världen – och fortfarande på sina håll –
de dödsdömda på fästningar eller i koncentrationslägerliknande baracker.
Ur dessa dystra förvaringsplatser
växte så småningom fängelsemurarna
upp till ansenliga höjder. Fängelset blev
en vanlig strafform – med många varianter – och anses idag som något som alltid funnits och som är omistligt för rättvisan. Den slutna kriminalvården skyddade samhället för den brottsbenägne
och denne skulle genom årslång begrundan i ensamcell eller genom gemensamma slavarbeten i stenbrott och gruvor bli
en bättre samhällsmedlem. Straffet skul- 364
le avskräcka alla, som kunde tänka sig
att begå en brottslig gärning, och straffet
skulle därför vara extra hemskt och
kännbart (allmänpreventionen).
Under 1900-talet utvecklades, som
motvikt mot allt det instängda i teori och
praktik, kriminalvård i frihet; typ villkorlig dom, skyddstillsyn med övervakning,
vilka påföljder tog hänsyn till den brottsliges person och personliga förhållanden
(individualpreventionen).
Dagens fängelse och frivård samt även
böter måste betraktas som negativa
straffpåföljder både för den dömde och
för samhället. Den dömde stämplas ut
från samhällsgemenskapen, ofta för all
framtid. Han blir en kriminalpensionär,
som kostar mycket både i och utanför
fängelset, och som inte ger och inte heller får ge något åt samhället i gengäld.
Även den dömdes familj och närmaste
omgivning, t ex hans tidigare arbetsplats,
drabbas menligt för långa tider. Det sociala får merendels ta hand om den
dömdes familj. Arbetsledaren förlorar en
god arbetskraft. Den av brottet direkt
drabbade (målsäganden) blir oftast lottlös eller måste ersättas av samhället.
En ny strafform behövs
Något nytt behövs därför. En medicin
som botar det onda och läker brottets
sår. En straffpåföljd, som innehåller positiva laddningar för den dömde och
samhället i sin helhet, är efterlängtad. En
billig, snabb, skonsam och effektiv på-
följd.
Denna nya påföljd – som på svenska
bäst kan kallas för samhällstjänst (community service) – finns redan sedan l0-
15 år tillbaka i Storbritannien, USA,
Canada, Australien och Nya Zeeland
Västtyskland, Luxemburg, Israel ocb
Rumänien har den också. Vissa former
av detta nya praktiseras ävenledes i Polen och Sovjet. Norge och Danmark har
också kommit långt på väg; i sommar
startas försöksverksamhet i vissa domstolsområden. Egentligen är det nya inte
så helt nytt, ty redan de gamla grönländarna – och många andra över axeln
sedda folkslag – förstod sig på hur mau
bäst handskas med de störda relationer·
na människor emellan, som uppstår vid
ett brott. Brottslingen behölls i samhällsgemenskapen och med fullt stöd av sia
omgivning fick han sona brottet och åter
ställa skadan genom en insats för samhällsgruppen.
I stället för att undergå de gängse
straffen – eller i vissa fall i kombinatiOl
med dessa – får den dömde göra en fnvillig och oavlönad samhällsnyttig insats
i huvudsak på sin fritid; som en fri~
accepterad man i ett fritt och förstående
samhälle. Framför allt är det att bistå alla
dem, som trots all inbyggd och utbyggd
social omvårdnad, inte nås eller kan nås
av samhällets hjälp. Gamla, sjuka, unga.
handikappade behöver hjälp i många
vardagliga situationer (med att handla
affärer, med att läsa böcker och tidnint
ar, med att skriva brev, med att få trädgården omskött och hunden rastad
Dessa grupper behöver även ett stöd Ji
helgdagen (med att komma på en koasert, med att se en idrottstävling, bevista
en gudstjänst, göra en resa till en slät
ting).
Det sociala utbytet mellan den hjälpbehövande och den dömde bygger Ulf
ett ömsesidigt förtroende mellan del,
som i sin tur öppnar dörrar till det sq.
bälle, varifrån de båda varit utestängda.
Ävenledes många andra samhällsinsatser lämpar sig väl för samhällstjänsten. En hjälpande hand behöver man alllid i våra olika ideella föreningar (träna
idrottsungdomar, biträda vid tävlingar
och utflykter, rulla rullstolar, bidraga
med sång och musik, osv i all oändligbet). Kommunala och statliga verk har
också många passande arbetsuppgifter
såsom naturvårdsåtgärder, oljesaneringar odyl.
Den s k kriminelle (återfallsförbrytaren) har i regel varit utlåst från samhället redan från barnaåren (utan hem och
föräldrar samt utan hemvist i skolan och
itillvaron) men i gengäld tidigt inlåst på
olika institutioner (barnhem, ungdomsvårdsskolor, häkten, fängelser). För att
få honom annorlunda, dvs som vi själva
är eller vill vara, krävs en hel del. Han är
missbrukare av droger, han är dåligt
praktiskt och teoretiskt utbildad och han
är emotionellt handikappad. Det gäller
att väcka till liv gnistor, som slocknat.
Ett sätt är att låta honom göra något,
särskilt för andra och för sådana som har
det i många avseenden ännu svårare än
han själv. Fel väg är att stänga in, odugligförklara, institutionalisera. Bättre är
att öppna buren och låta den ofrie få
pröva på friheten. Tillfällighetsförbrytaren har givetvis oftast bättre social förankring, men det är mycket lätt att bli
utstött ur samhället redan efter ett enda
straff. De första gången dömda passar
naturligtvis mycket bra till att utföra
samhällstjänst; ett kantstött självförtroende lagas inte i fängelset.
All samhällstjänst – som redan från
början i England visade sig kunna varieras och anpassas efter olika behov hur
365
mycket som helst – skall självklart göras
i samförstånd och samarbete med fackföreningarna. Så har skett överallt där
samhällstjänsten blivit en vital del av
straffsystemet. Även det svenska facket
har ställt sig bakom iden med samhällstjänst. Det finns ju mängder av arbetsoch hjälpinsatser, som inte omfattas av
den sedvanliga arbetsmarknaden.
Allmänna opinionen bör givetvis informeras på ett sakligt och informativt sätt.
Massmedia i berörda länder har lyckats
väl härmed. Sveriges radio, TV och
press har under det senaste året lämnat
föredömligt god information om samhällstjänstens innehåll och ändamål. För
folk i allmänhet verkar samhällstjänsten
ganska självklar. Man säger: Den som
förbrutit sig skall gottgöra detta genom
egna insatser och egna uppoffringar, han
skall inte belasta och kosta samhället ytterligare, han skall heller inte göras
obrukbar för sin familj och sin arbetsgivare, och slutligen, ingen blir bättre av
att sitta inne eller av att träffa en anonym
övervakare 15 timmar om året. Samhällstjänsten passar väl in i det allmänna
rättsmedvetandet och ligger bra till i tiden.
Samhällstjänstens tillämpning
Det är att hoppas att frivårdskommitten,
som fått i uppdrag att utreda frågan om
nya och bättre straffalternativ, kommer
att föreslå samhällstjänst också i Sverige. Blir så fallet, kan den rättsliga gången
bli följande. Åtal väcks och rättegång
hålles. (Vissa länder tillämpar samhällstjänst redan före åtalet, en form av villkorligt åtal. Fullgörs samhällstjänsten på
önskat sätt, behövs inte heller något
366
uppslitande domstolsförfarande.) Ligger
brottet inom straffskalan 14 dagar- 2 år
(och här ryms de flesta av våra flesta
brott såsom rattfyllerier, stölder, bedrä-
gerier, förfalskningar, misshandelsbrott)
kan samhällstjänst – oavsett eventuella
tidigare domar och straff – komma i frå-
ga antingen som självständig påföljd eller
i kombination med en kortare tids fängelse eller vistelse på behandlingshem. Till
ledning för sitt bedömande kan domstolen ha en personutredning (dock av vida
mindre kostsamt format än den nuvarande svenska personundersökningen)
framtagen av exempelvis förundersökningsledaren eller försvarsadvokaten. I
personutredningen skall föreslås lämplig
samhällsuppgift och var och när den
skall utföras.
Domstolen ålägger den dömde att, allt
efter brottets svårighetsgrad, utföra 40-
240 frivilliga timmar under en tid av 4-
12 månader inom en friviJlig organisation, på ett statligt eller kommunalt verk
eller varför inte på något privat företag.
För den som har ett ordinarie arbete görs
samhäJlstjänsten på fritid under kvällar
eller helger, och för den arbetslöse kan
arbetet utföras i sin helhet under en sammanhängande period.
Att samhällsuppgiften fullgöres kontrolleras av den samhällsinstitution, som
tagit hand om den dömde. Rapport om
utfallet lämnas till domstolen antingen
direkt eller via någon sorts samhällsnämnd (den nuvarande övervakningsnämnden skulle passa bra in i sammanhanget). Samhällsnämnden kunde dessutom fungera som idegivare och förslagsställare. Då fallet avlöpt lyckligt,
antecknas detta hos domstolen och rapport avgår till vederbörligt dataregister.
Om samhällstjänsten inte gått bra, kan
man pröva en annan variant av sam·
hällstjänst innan fängelse eller annan på-
följd tillgripes. Utomlands har man varit
mycket liberal, och funnit på många ut·
vägar, innan man gett upp.
Goda erfarenheter utomlands
Erfarenheterna, där samhällstjänst nu
funnits under lång tid, är övervägande
mycket goda. I England har samhällstjänsten förklarats som århundradets mirakel på straffrättens område. Ett nytänkande har vuxit fram, som skapat ett
mänskligare och mera förstående samhälle. Det passiva och negativa somrått
inom kriminalvården har vänts till något
aktivt och positivt; till nytta för hela
samhället. Aterfallen efter dom på samhällstjänst är färre än efter dom på sedvanliga straff. De som dömts till
samhällstjänst slutför i mycket stor ut·
sträckning sina åligganden och gör det
dessutom till full belåtenhet. Många av
dem stannar kvar i det frivilliga arbetet
även efteråt. Även för dem som dömts
till fängelse många gånger tidigare och
för grova brott har samhällstjänstenvisat
sig vara rätt medicin. En medicin som
plötsligt läker och inte förlänger och för.
värrar.
Det positiva med samhällstjänstenår
att den är oslagbart billig för samhället
(nästan självbärande), att den får den ut·
stötte tillbaka i samhällsgemenskapea,
att den skonar den dömdes familj o<i
närmaste omgivning, att den skapar Öllsesidig förståelse för problemen bak01
brottet, att den bryter ner fördomar o<i
avdramatiserar, att den vitaliserar kJi.
minal-och socialvårdstänkandet samtal
den på sikt leder till allt färre och allt
mindre grova brott.
I Danmark och Norge har man redan
insett detta. När får vi samhällstjänst
som ny och bättre straffpåföljd i Sverige? På många områden brukar ju Sverige
vara ett föregångsland. Riksdagsmotioner om samhällstjänst har avgivits under innevarande vår av bl a moderaterna
och centern. Frivilliga organisationer –
Riksidrottsförbundet, Länkarna, Pensionärsförbunden, RFHL, Röda Korset
mfl – har ställt sig mycket positiva till
samhällstjänsten.
En liten arbetsgrupp inom Svenska
Röda Korset (författaren ingår i gruppen) verkar sedan en tid tillbaka för sam- 367
hällstjänstens införande även i Sverige.
Gruppen stöder sig på de goda erfarenheterna av den snart åttaåriga verksamheten med en viss form av samhällstjänst
med internerna på fängelset i Haparanda. Vidare har en hel del debatter och
konferenser anordnats med företrädare
för justitiedepartementet, frivårdskommitten, frivilliga organisationer, LO (en
konferens skedde i samverkan mellan
Röda Korset och LO), kriminalvårdsstyrelsen, statliga och kommunala myndigheter samt många andra.
En dag – som för många kan bli en
rättvisare dag – har vi förhoppningsvis
samhällstjänst i Sverige.
..
.,
’
•l
Samhällstjänst – en bättre straffpåföljd
Dt traditionella straffen innebär att den
dömde stämplas ut från
samhällsgemenskapen, ofta för all
framtid, skriver lagmannen i H aparanda
tingsrätt, lrvis J-Scheynius. Han
/lirordar därför införande av en ny,
tillig, snabb, skonsam och effektiv
maJform – samhällstjänsten. En viss
form av samhällstjänst tillämpas sedan
llta år vidfängelset i Haparanda.
Samhällstjänst innebär att
rtderbörande ådömes att utföra ett visst
IIItal timmar oavlönat arbete. En sådan
Jtraffpåföljd isolerar inte den dömde
från samhället och går inte ut över familj
«h yrkesarbete. Systemet med
samhällstjänst tillämpas redan i många
Iinder med goda erfarenheter.
Brott och straff – ursprungliga företeelser, som hela tiden skiftar i tid och rum,
och som grundas på lagar, som vilar på
de mest skiftande kulturella, religiösa
och nationella uppfattningar.
Brotten förändras med tiden. Särskilt
mycket varierar den moraliska bedömningen av dem. Många brott som ansetts
synnerligen allvarliga under gången tid
är idag inte ens moraliskt förkastliga.
Nya brott har tillkommit med en modern
tid; trafikbrotten, miljöbrotten och narkotikabrotten. Den ekonomiska brottsligheten riktad mot staten anses för närvarande speciellt klander- och straffvärd.
Straffen förändras med tiden. Stora
svängningar sker av och till i den teoretiska värderingen om vilken nytta straffen bör ha för samhället och för den
dömde. Hävdvunna straff är exempelvis
böter, skadestånd, dödsstraff. Olika slag
av pinliga straff som stegel och hjul, stå i
stocken, har i vart fall i västvärlden avskaffats. Men tortyr, kroppslig och själslig, existerar alltjämt mångenstädes. I
väntan på sin avrättning förvarades förr i
världen – och fortfarande på sina håll –
de dödsdömda på fästningar eller i koncentrationslägerliknande baracker.
Ur dessa dystra förvaringsplatser
växte så småningom fängelsemurarna
upp till ansenliga höjder. Fängelset blev
en vanlig strafform – med många varianter – och anses idag som något som alltid funnits och som är omistligt för rättvisan. Den slutna kriminalvården skyddade samhället för den brottsbenägne
och denne skulle genom årslång begrundan i ensamcell eller genom gemensamma slavarbeten i stenbrott och gruvor bli
en bättre samhällsmedlem. Straffet skul- 364
le avskräcka alla, som kunde tänka sig
att begå en brottslig gärning, och straffet
skulle därför vara extra hemskt och
kännbart (allmänpreventionen).
Under 1900-talet utvecklades, som
motvikt mot allt det instängda i teori och
praktik, kriminalvård i frihet; typ villkorlig dom, skyddstillsyn med övervakning,
vilka påföljder tog hänsyn till den brottsliges person och personliga förhållanden
(individualpreventionen).
Dagens fängelse och frivård samt även
böter måste betraktas som negativa
straffpåföljder både för den dömde och
för samhället. Den dömde stämplas ut
från samhällsgemenskapen, ofta för all
framtid. Han blir en kriminalpensionär,
som kostar mycket både i och utanför
fängelset, och som inte ger och inte heller får ge något åt samhället i gengäld.
Även den dömdes familj och närmaste
omgivning, t ex hans tidigare arbetsplats,
drabbas menligt för långa tider. Det sociala får merendels ta hand om den
dömdes familj. Arbetsledaren förlorar en
god arbetskraft. Den av brottet direkt
drabbade (målsäganden) blir oftast lottlös eller måste ersättas av samhället.
En ny strafform behövs
Något nytt behövs därför. En medicin
som botar det onda och läker brottets
sår. En straffpåföljd, som innehåller positiva laddningar för den dömde och
samhället i sin helhet, är efterlängtad. En
billig, snabb, skonsam och effektiv på-
följd.
Denna nya påföljd – som på svenska
bäst kan kallas för samhällstjänst (community service) – finns redan sedan l0-
15 år tillbaka i Storbritannien, USA,
Canada, Australien och Nya Zeeland
Västtyskland, Luxemburg, Israel ocb
Rumänien har den också. Vissa former
av detta nya praktiseras ävenledes i Polen och Sovjet. Norge och Danmark har
också kommit långt på väg; i sommar
startas försöksverksamhet i vissa domstolsområden. Egentligen är det nya inte
så helt nytt, ty redan de gamla grönländarna – och många andra över axeln
sedda folkslag – förstod sig på hur mau
bäst handskas med de störda relationer·
na människor emellan, som uppstår vid
ett brott. Brottslingen behölls i samhällsgemenskapen och med fullt stöd av sia
omgivning fick han sona brottet och åter
ställa skadan genom en insats för samhällsgruppen.
I stället för att undergå de gängse
straffen – eller i vissa fall i kombinatiOl
med dessa – får den dömde göra en fnvillig och oavlönad samhällsnyttig insats
i huvudsak på sin fritid; som en fri~
accepterad man i ett fritt och förstående
samhälle. Framför allt är det att bistå alla
dem, som trots all inbyggd och utbyggd
social omvårdnad, inte nås eller kan nås
av samhällets hjälp. Gamla, sjuka, unga.
handikappade behöver hjälp i många
vardagliga situationer (med att handla
affärer, med att läsa böcker och tidnint
ar, med att skriva brev, med att få trädgården omskött och hunden rastad
Dessa grupper behöver även ett stöd Ji
helgdagen (med att komma på en koasert, med att se en idrottstävling, bevista
en gudstjänst, göra en resa till en slät
ting).
Det sociala utbytet mellan den hjälpbehövande och den dömde bygger Ulf
ett ömsesidigt förtroende mellan del,
som i sin tur öppnar dörrar till det sq.
bälle, varifrån de båda varit utestängda.
Ävenledes många andra samhällsinsatser lämpar sig väl för samhällstjänsten. En hjälpande hand behöver man alllid i våra olika ideella föreningar (träna
idrottsungdomar, biträda vid tävlingar
och utflykter, rulla rullstolar, bidraga
med sång och musik, osv i all oändligbet). Kommunala och statliga verk har
också många passande arbetsuppgifter
såsom naturvårdsåtgärder, oljesaneringar odyl.
Den s k kriminelle (återfallsförbrytaren) har i regel varit utlåst från samhället redan från barnaåren (utan hem och
föräldrar samt utan hemvist i skolan och
itillvaron) men i gengäld tidigt inlåst på
olika institutioner (barnhem, ungdomsvårdsskolor, häkten, fängelser). För att
få honom annorlunda, dvs som vi själva
är eller vill vara, krävs en hel del. Han är
missbrukare av droger, han är dåligt
praktiskt och teoretiskt utbildad och han
är emotionellt handikappad. Det gäller
att väcka till liv gnistor, som slocknat.
Ett sätt är att låta honom göra något,
särskilt för andra och för sådana som har
det i många avseenden ännu svårare än
han själv. Fel väg är att stänga in, odugligförklara, institutionalisera. Bättre är
att öppna buren och låta den ofrie få
pröva på friheten. Tillfällighetsförbrytaren har givetvis oftast bättre social förankring, men det är mycket lätt att bli
utstött ur samhället redan efter ett enda
straff. De första gången dömda passar
naturligtvis mycket bra till att utföra
samhällstjänst; ett kantstött självförtroende lagas inte i fängelset.
All samhällstjänst – som redan från
början i England visade sig kunna varieras och anpassas efter olika behov hur
365
mycket som helst – skall självklart göras
i samförstånd och samarbete med fackföreningarna. Så har skett överallt där
samhällstjänsten blivit en vital del av
straffsystemet. Även det svenska facket
har ställt sig bakom iden med samhällstjänst. Det finns ju mängder av arbetsoch hjälpinsatser, som inte omfattas av
den sedvanliga arbetsmarknaden.
Allmänna opinionen bör givetvis informeras på ett sakligt och informativt sätt.
Massmedia i berörda länder har lyckats
väl härmed. Sveriges radio, TV och
press har under det senaste året lämnat
föredömligt god information om samhällstjänstens innehåll och ändamål. För
folk i allmänhet verkar samhällstjänsten
ganska självklar. Man säger: Den som
förbrutit sig skall gottgöra detta genom
egna insatser och egna uppoffringar, han
skall inte belasta och kosta samhället ytterligare, han skall heller inte göras
obrukbar för sin familj och sin arbetsgivare, och slutligen, ingen blir bättre av
att sitta inne eller av att träffa en anonym
övervakare 15 timmar om året. Samhällstjänsten passar väl in i det allmänna
rättsmedvetandet och ligger bra till i tiden.
Samhällstjänstens tillämpning
Det är att hoppas att frivårdskommitten,
som fått i uppdrag att utreda frågan om
nya och bättre straffalternativ, kommer
att föreslå samhällstjänst också i Sverige. Blir så fallet, kan den rättsliga gången
bli följande. Åtal väcks och rättegång
hålles. (Vissa länder tillämpar samhällstjänst redan före åtalet, en form av villkorligt åtal. Fullgörs samhällstjänsten på
önskat sätt, behövs inte heller något
366
uppslitande domstolsförfarande.) Ligger
brottet inom straffskalan 14 dagar- 2 år
(och här ryms de flesta av våra flesta
brott såsom rattfyllerier, stölder, bedrä-
gerier, förfalskningar, misshandelsbrott)
kan samhällstjänst – oavsett eventuella
tidigare domar och straff – komma i frå-
ga antingen som självständig påföljd eller
i kombination med en kortare tids fängelse eller vistelse på behandlingshem. Till
ledning för sitt bedömande kan domstolen ha en personutredning (dock av vida
mindre kostsamt format än den nuvarande svenska personundersökningen)
framtagen av exempelvis förundersökningsledaren eller försvarsadvokaten. I
personutredningen skall föreslås lämplig
samhällsuppgift och var och när den
skall utföras.
Domstolen ålägger den dömde att, allt
efter brottets svårighetsgrad, utföra 40-
240 frivilliga timmar under en tid av 4-
12 månader inom en friviJlig organisation, på ett statligt eller kommunalt verk
eller varför inte på något privat företag.
För den som har ett ordinarie arbete görs
samhäJlstjänsten på fritid under kvällar
eller helger, och för den arbetslöse kan
arbetet utföras i sin helhet under en sammanhängande period.
Att samhällsuppgiften fullgöres kontrolleras av den samhällsinstitution, som
tagit hand om den dömde. Rapport om
utfallet lämnas till domstolen antingen
direkt eller via någon sorts samhällsnämnd (den nuvarande övervakningsnämnden skulle passa bra in i sammanhanget). Samhällsnämnden kunde dessutom fungera som idegivare och förslagsställare. Då fallet avlöpt lyckligt,
antecknas detta hos domstolen och rapport avgår till vederbörligt dataregister.
Om samhällstjänsten inte gått bra, kan
man pröva en annan variant av sam·
hällstjänst innan fängelse eller annan på-
följd tillgripes. Utomlands har man varit
mycket liberal, och funnit på många ut·
vägar, innan man gett upp.
Goda erfarenheter utomlands
Erfarenheterna, där samhällstjänst nu
funnits under lång tid, är övervägande
mycket goda. I England har samhällstjänsten förklarats som århundradets mirakel på straffrättens område. Ett nytänkande har vuxit fram, som skapat ett
mänskligare och mera förstående samhälle. Det passiva och negativa somrått
inom kriminalvården har vänts till något
aktivt och positivt; till nytta för hela
samhället. Aterfallen efter dom på samhällstjänst är färre än efter dom på sedvanliga straff. De som dömts till
samhällstjänst slutför i mycket stor ut·
sträckning sina åligganden och gör det
dessutom till full belåtenhet. Många av
dem stannar kvar i det frivilliga arbetet
även efteråt. Även för dem som dömts
till fängelse många gånger tidigare och
för grova brott har samhällstjänstenvisat
sig vara rätt medicin. En medicin som
plötsligt läker och inte förlänger och för.
värrar.
Det positiva med samhällstjänstenår
att den är oslagbart billig för samhället
(nästan självbärande), att den får den ut·
stötte tillbaka i samhällsgemenskapea,
att den skonar den dömdes familj o<i
närmaste omgivning, att den skapar Öllsesidig förståelse för problemen bak01
brottet, att den bryter ner fördomar o<i
avdramatiserar, att den vitaliserar kJi.
minal-och socialvårdstänkandet samtal
den på sikt leder till allt färre och allt
mindre grova brott.
I Danmark och Norge har man redan
insett detta. När får vi samhällstjänst
som ny och bättre straffpåföljd i Sverige? På många områden brukar ju Sverige
vara ett föregångsland. Riksdagsmotioner om samhällstjänst har avgivits under innevarande vår av bl a moderaterna
och centern. Frivilliga organisationer –
Riksidrottsförbundet, Länkarna, Pensionärsförbunden, RFHL, Röda Korset
mfl – har ställt sig mycket positiva till
samhällstjänsten.
En liten arbetsgrupp inom Svenska
Röda Korset (författaren ingår i gruppen) verkar sedan en tid tillbaka för sam- 367
hällstjänstens införande även i Sverige.
Gruppen stöder sig på de goda erfarenheterna av den snart åttaåriga verksamheten med en viss form av samhällstjänst
med internerna på fängelset i Haparanda. Vidare har en hel del debatter och
konferenser anordnats med företrädare
för justitiedepartementet, frivårdskommitten, frivilliga organisationer, LO (en
konferens skedde i samverkan mellan
Röda Korset och LO), kriminalvårdsstyrelsen, statliga och kommunala myndigheter samt många andra.
En dag – som för många kan bli en
rättvisare dag – har vi förhoppningsvis
samhällstjänst i Sverige.
..
.,
’
•l