Per Unckel; Skydda miljön
1982
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
PER UNCKEL:
Skydda miljön
För att klara miljön och skydda
naturresurserna mot kortsiktig
exploatering krävs inga nya ideologier
eller samhällsformer. Tvärtom. Däremot
krävs det kunskaper om handlingsvägar
och dessas konsekvenser och att dessa
kunskaper verkligen utnyttjas. På så sätt
kan det fria och materiellt trygga
välfärdssamhället förenas med
omsorgen om kommande generationers
grundläggande levnadsvillkor. Det
skriver den moderate rikdagsmannen
Per Unckel, som deltagit i utarbetandet
av den moderata rapporten ”Miljön och
naturresurserna” som presenterades i
somras. J rapporten anges riktlinjerna
för en moderat miljö- och
naturresurspolitik.
Det råder idag bred enighet om att miljön
kräver ett starkt och långsiktigt inriktat skydd, liksom att det är vår sky~
dighet att hushålla väl med knappa naturresurser. Endast därigenom kan kommande generationer tillförsäkras en god
tillvaro i vidaste mening.
Enigheten i vårt land kring dessa krav
är en styrka. Dessvärre är emellertid inte
enigheten lika stor i fråga om metoderna
att nå de gemensamma målen. Framförda krav på helt nya samhällsformer
på nolltillväxt och på något som förefaJ.
ler ligga avindustrialiseringen nära, skuJ.
le, trots sitt positiva syfte, motverka de
nödvändiga miljöhänsynen och en ansvarsfull naturresurshantering.
Framtidstro
Dagens moderna välfärdssamhälle har
skapats genom att människor med kunnande och framtidstro förmått utveckla
vad jord och natur erbjudit. Genom tek·
niska och andra framsteg har arbetet
gjorts mindre betungande, fritiden kunnat utökas och kontakterna mellan människor och länder förstärkas. Det har
åstadkommits genom att naturen och
dess resurser betraktats som möjligheter
för förbättrade villkor för människorna,
inte som något som inte får utnyttjas.
I övergången från gångna tiders materiellt och socialt trånga samhälle till da·
gens mångfacetterade och rika samhällsform ligger själva förutsättningen för den
mänskliga frigörelse som är vårt århundrades främsta kännetecken. Möjligheter
till personlig utveckling kan i vår del av
världen erbjudas alla människor på ett
sätt som aldrig tidigare varit möjligt. Frihet i djupare mening förutsätter goda
materiella levnadsvillkor.
Den hittillsvarande samhällsutveck- 6ngen har emellertid inneburit starka på-
frestningar på natur och miljö. I okunskap och av kortsynthet har värdefulla
miljöer offrats. Det får inte hända igen.
För att klara miljön och skydda naturresurserna mot oansvarig exploatering
krävs inga nya ideologier eller samhällsformer. Tvärtom. Däremot krävs det
kunskaper om handlingsvägar och dessas konsekvenser och att kunskaperna
verkligen utnyttjas. På så sätt kan det
fria och materiellt trygga välfärdssamhället förenas med omsorgen om kommande generationers grundläggande levnadsvillkor.
Att göra avkall på utvecklingsambitionerna för att i stället söka oss tillbaka
till gamla tiders samhällsformer skulle
inte bara stå i strid med våra efterlevandes intressen utan också med kraven
på solidaritet med de fattiga folken. Den
rika världen har en skyldighet att inte
tillspilloge sina erfarenheter. U-länderna
har rätt att ställa krav på att industrivärlden upprätthåller sin förmåga att bistå.
Ekonomi och miljö
En positiv framtidstro skapar alltså den
bästa grunden för miljöhänsyn och en
långsiktigt ansvarsfull naturresurshantering. För att politiken skall bli framgångsrik krävs emellertid också en ekonomi av tillräcklig styrka.
Konsekvenserna av ekonomiskt sönderfall är välkända från andra länder.
Klaras inte uppgiften att återskapa balansen i den svenska samhällsekonomin
riskerar de sociala spänningarna människor emellan att växa till ohanterliga pro- 369
portioner. Samhörighetskänslan, den solidaritet som ett i verklig mening gott
samhälle kräver, bryts sönder.
I ett sådant samhälle drabbas miljö-
hänsynen och naturresurshushållningen
hårt. Om knappheten, hårdheten och
spänningarna tillåtes ta överhanden
minskar intresset och utrymmet för miljövårdande åtgärder. Annat prioriteras
högre. Ekonomisk utveckling är ytterst
en förutsättning för att de resurser skall
kunna skapas som en god miljövård krä-
ver.
Men en ekonomi, som präglas av industriella strukturproblem och otillräckliga
investeringar, hushållar dessutom dåligt
med naturresurerna. Ny teknik som förbrukar mindre av naturresurser tas inte i
anspråk. Modern energiteknik är effektivare och snålare än gammal. Nya produktionsprocesser inom industrin använder råvarorna bättre. Genom mikrotekniken reduceras materialanvändningen drastiskt med oförändrad eller t o m
ökad nytta.
Den offentliga makten
Att hushållningen med naturresurserna
bäst klaras inom marknadsekonomins
ram ger erfarenheter från andra länder
tydliga belägg för. Det stämmer till ödmjukhet inför ständiga krav på nya åtgärder från den offentliga maktens sida i
syfte att främja hushållningen.
Föreställningen att hushållning med
knappa resurser alltid främjas bäst genom offentliga regleringar bygger i själva
verket på en felsyn. Den offentliga makten har inte unika kunskaper. Därför riskerar offentliga regleringar alltid att på
370
grund av otillräcklig information styra
fel.
Felstyrning leder förr eller senare till
slöseri. Energipolitiken, för att på nytt
exemplifiera med denna, bjuder på talrika illustrationer.
Självklart har emellertid den offentliga
makten ett ansvar för att ange de långsiktiga hänsyn som det är nödvändigt att ta i
den samhälleliga utvecklingsprocessen.
Den offentliga maktens krav skall vara
klara och entydiga och inriktade på att
bekämpa de avgörande hot som vi och
andra folk möter. Internationellt samarbete är av avgörande betydelse för att
politiken skall bli framgångsrik.
Att identifiera och precisera de centrala hoten är en huvuduppgift för miljö-
och naturresurspolitiken. Särskilda program borde upprättas för att ge t ex kampen mot kvicksilver och andra gifter den
nödvändiga stadgan. Jämförande riskanalyser kan dessutom vidga underlaget
för bedömning av om insatta åtgärder ger
mesta möjliga miljövård för gjorda uppoffringar i ekonomiskt hänseende.
Däremot gagnar det varken miljöhänsynen eller naturresurshushållningen att
den offentliga makten sysselsätter sina
alltid begränsade resurser med sådana
detaljprövningar som egentligen har
ideologiskt-kollektivistiska motiveringar
och som oriktigt upphöjts till miljö- och
naturresursprinciper. Sådana regler
finns det åtskilligt av t ex inom den fysiska riksplaneringen.
Riktlinjer
Utifrån en grundsyn av detta slag har en
moderat arbetsgrupp nyligen presenterat
ett antal principiella krav på miljö- ocb
naturresurspolitiken. Detta är några av
dem:
• Ett internationellt program för miljö-
vården måste utarbetas snarast m<t
ligt.
• Forskningen om miljövård och miljö-
förstöring måste byggas ut och ges ea
friare ställning i förhållande till myndigheterna.
• Miljövårdsavgifter bör användas som
komplement till administrativa regte.
ringar.
• Särskilda program innefattande regler
och ekonomiska resurskrav för ea
successiv avveckling av de viktigaste
miljöhoten måste föreläggas riksdagen.
• Värdefulla naturområden bör säkras
genom positiva samarbetsavtal mella
det allmänna och enskilda markägare
• Nationalparker är viktiga för att tl
kommande generationer bevara unit
natur. Parkerna behöver ges ett utökal
skydd. Särskild majoritet i riksdagea
bör övervägas för att en gång inrättade
nationalparker skall få inskränkas.
• Försurningen måste åtgärdas med ett
brett program i internationell samverkan.
• Den enskildes möjligheter att effektiff
hävda sin rätt i miljöangelägenheter
behöver förbättras.
Kring en politik av detta slag bordedet
vara möjligt att samlas. l jämförelse med
allt yvigt tal om nya samhällsformer t.
en sådan politik den avgörande fördelel
att den faktiskt leder till de miljö- oci
naturresursmål som förenar hela vArt
folk.
Skydda miljön
För att klara miljön och skydda
naturresurserna mot kortsiktig
exploatering krävs inga nya ideologier
eller samhällsformer. Tvärtom. Däremot
krävs det kunskaper om handlingsvägar
och dessas konsekvenser och att dessa
kunskaper verkligen utnyttjas. På så sätt
kan det fria och materiellt trygga
välfärdssamhället förenas med
omsorgen om kommande generationers
grundläggande levnadsvillkor. Det
skriver den moderate rikdagsmannen
Per Unckel, som deltagit i utarbetandet
av den moderata rapporten ”Miljön och
naturresurserna” som presenterades i
somras. J rapporten anges riktlinjerna
för en moderat miljö- och
naturresurspolitik.
Det råder idag bred enighet om att miljön
kräver ett starkt och långsiktigt inriktat skydd, liksom att det är vår sky~
dighet att hushålla väl med knappa naturresurser. Endast därigenom kan kommande generationer tillförsäkras en god
tillvaro i vidaste mening.
Enigheten i vårt land kring dessa krav
är en styrka. Dessvärre är emellertid inte
enigheten lika stor i fråga om metoderna
att nå de gemensamma målen. Framförda krav på helt nya samhällsformer
på nolltillväxt och på något som förefaJ.
ler ligga avindustrialiseringen nära, skuJ.
le, trots sitt positiva syfte, motverka de
nödvändiga miljöhänsynen och en ansvarsfull naturresurshantering.
Framtidstro
Dagens moderna välfärdssamhälle har
skapats genom att människor med kunnande och framtidstro förmått utveckla
vad jord och natur erbjudit. Genom tek·
niska och andra framsteg har arbetet
gjorts mindre betungande, fritiden kunnat utökas och kontakterna mellan människor och länder förstärkas. Det har
åstadkommits genom att naturen och
dess resurser betraktats som möjligheter
för förbättrade villkor för människorna,
inte som något som inte får utnyttjas.
I övergången från gångna tiders materiellt och socialt trånga samhälle till da·
gens mångfacetterade och rika samhällsform ligger själva förutsättningen för den
mänskliga frigörelse som är vårt århundrades främsta kännetecken. Möjligheter
till personlig utveckling kan i vår del av
världen erbjudas alla människor på ett
sätt som aldrig tidigare varit möjligt. Frihet i djupare mening förutsätter goda
materiella levnadsvillkor.
Den hittillsvarande samhällsutveck- 6ngen har emellertid inneburit starka på-
frestningar på natur och miljö. I okunskap och av kortsynthet har värdefulla
miljöer offrats. Det får inte hända igen.
För att klara miljön och skydda naturresurserna mot oansvarig exploatering
krävs inga nya ideologier eller samhällsformer. Tvärtom. Däremot krävs det
kunskaper om handlingsvägar och dessas konsekvenser och att kunskaperna
verkligen utnyttjas. På så sätt kan det
fria och materiellt trygga välfärdssamhället förenas med omsorgen om kommande generationers grundläggande levnadsvillkor.
Att göra avkall på utvecklingsambitionerna för att i stället söka oss tillbaka
till gamla tiders samhällsformer skulle
inte bara stå i strid med våra efterlevandes intressen utan också med kraven
på solidaritet med de fattiga folken. Den
rika världen har en skyldighet att inte
tillspilloge sina erfarenheter. U-länderna
har rätt att ställa krav på att industrivärlden upprätthåller sin förmåga att bistå.
Ekonomi och miljö
En positiv framtidstro skapar alltså den
bästa grunden för miljöhänsyn och en
långsiktigt ansvarsfull naturresurshantering. För att politiken skall bli framgångsrik krävs emellertid också en ekonomi av tillräcklig styrka.
Konsekvenserna av ekonomiskt sönderfall är välkända från andra länder.
Klaras inte uppgiften att återskapa balansen i den svenska samhällsekonomin
riskerar de sociala spänningarna människor emellan att växa till ohanterliga pro- 369
portioner. Samhörighetskänslan, den solidaritet som ett i verklig mening gott
samhälle kräver, bryts sönder.
I ett sådant samhälle drabbas miljö-
hänsynen och naturresurshushållningen
hårt. Om knappheten, hårdheten och
spänningarna tillåtes ta överhanden
minskar intresset och utrymmet för miljövårdande åtgärder. Annat prioriteras
högre. Ekonomisk utveckling är ytterst
en förutsättning för att de resurser skall
kunna skapas som en god miljövård krä-
ver.
Men en ekonomi, som präglas av industriella strukturproblem och otillräckliga
investeringar, hushållar dessutom dåligt
med naturresurerna. Ny teknik som förbrukar mindre av naturresurser tas inte i
anspråk. Modern energiteknik är effektivare och snålare än gammal. Nya produktionsprocesser inom industrin använder råvarorna bättre. Genom mikrotekniken reduceras materialanvändningen drastiskt med oförändrad eller t o m
ökad nytta.
Den offentliga makten
Att hushållningen med naturresurserna
bäst klaras inom marknadsekonomins
ram ger erfarenheter från andra länder
tydliga belägg för. Det stämmer till ödmjukhet inför ständiga krav på nya åtgärder från den offentliga maktens sida i
syfte att främja hushållningen.
Föreställningen att hushållning med
knappa resurser alltid främjas bäst genom offentliga regleringar bygger i själva
verket på en felsyn. Den offentliga makten har inte unika kunskaper. Därför riskerar offentliga regleringar alltid att på
370
grund av otillräcklig information styra
fel.
Felstyrning leder förr eller senare till
slöseri. Energipolitiken, för att på nytt
exemplifiera med denna, bjuder på talrika illustrationer.
Självklart har emellertid den offentliga
makten ett ansvar för att ange de långsiktiga hänsyn som det är nödvändigt att ta i
den samhälleliga utvecklingsprocessen.
Den offentliga maktens krav skall vara
klara och entydiga och inriktade på att
bekämpa de avgörande hot som vi och
andra folk möter. Internationellt samarbete är av avgörande betydelse för att
politiken skall bli framgångsrik.
Att identifiera och precisera de centrala hoten är en huvuduppgift för miljö-
och naturresurspolitiken. Särskilda program borde upprättas för att ge t ex kampen mot kvicksilver och andra gifter den
nödvändiga stadgan. Jämförande riskanalyser kan dessutom vidga underlaget
för bedömning av om insatta åtgärder ger
mesta möjliga miljövård för gjorda uppoffringar i ekonomiskt hänseende.
Däremot gagnar det varken miljöhänsynen eller naturresurshushållningen att
den offentliga makten sysselsätter sina
alltid begränsade resurser med sådana
detaljprövningar som egentligen har
ideologiskt-kollektivistiska motiveringar
och som oriktigt upphöjts till miljö- och
naturresursprinciper. Sådana regler
finns det åtskilligt av t ex inom den fysiska riksplaneringen.
Riktlinjer
Utifrån en grundsyn av detta slag har en
moderat arbetsgrupp nyligen presenterat
ett antal principiella krav på miljö- ocb
naturresurspolitiken. Detta är några av
dem:
• Ett internationellt program för miljö-
vården måste utarbetas snarast m<t
ligt.
• Forskningen om miljövård och miljö-
förstöring måste byggas ut och ges ea
friare ställning i förhållande till myndigheterna.
• Miljövårdsavgifter bör användas som
komplement till administrativa regte.
ringar.
• Särskilda program innefattande regler
och ekonomiska resurskrav för ea
successiv avveckling av de viktigaste
miljöhoten måste föreläggas riksdagen.
• Värdefulla naturområden bör säkras
genom positiva samarbetsavtal mella
det allmänna och enskilda markägare
• Nationalparker är viktiga för att tl
kommande generationer bevara unit
natur. Parkerna behöver ges ett utökal
skydd. Särskild majoritet i riksdagea
bör övervägas för att en gång inrättade
nationalparker skall få inskränkas.
• Försurningen måste åtgärdas med ett
brett program i internationell samverkan.
• Den enskildes möjligheter att effektiff
hävda sin rätt i miljöangelägenheter
behöver förbättras.
Kring en politik av detta slag bordedet
vara möjligt att samlas. l jämförelse med
allt yvigt tal om nya samhällsformer t.
en sådan politik den avgörande fördelel
att den faktiskt leder till de miljö- oci
naturresursmål som förenar hela vArt
folk.