Elisabet Holm; Förtroendenämnder – vad är det
1982
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
ELISABET HOLM:
Förtroendenämnder – vad är det?
För två år sedan – under Elisabet
Holms tid som sjukvårdsminister –
trädde lagen omförtroendenämnder och
lagen om tillsyn över sjukvårdspersonal i
kraft. Tillsynslagen markerar
uttryckligen att patienten skall visas
omtanke och respekt – något som är
speciellt viktigt inom långtidsvården och
den psykiatriska vården där patienten är
iunderläge. Enligt lagen om förtroendenämnder skall varje landsting ha en
förtroendenämnd dit patienter och
anhöriga skall kunna vända sig om det
uppstår problem i kontakten med
sjukvården. Lagarna innebär något helt
nytt för patienterna. Det är viktigt att
sprida kunskap om dem, skriver Elisabet
Holm, så att patienterna kan få sina
intressen tillgodosedda utan att
åsamkas höga kostnader.
Förtroendenämnderna är också till gagn
för landstingen genom att
missförhållanden inom sjukvården kan
upptäckas i tid och undanröjas.
Den svenska sjukvården anses vara världens bästa. Detta är nog sant, när det
gäller akutsjukvården. Den medicinskttekniska utrustningen är mycket kvalificerad och vår sjukvårdspersonal välutbildad och kunning.
Så kommer ett program i radions kanal
l om mentalsjukvården. Hur många av
de påståenden som fördes fram i programmet, som var riktiga, undandrar sig
mitt bedömande. Men bara det faktum,
att det finns skäl att sända ett program
med detta innehåll, är nog för att man
skall bli misstänksam.
I programmet skildrades fall av höggradig brutalitet från vårdarnas sida mot
försvarslösa patienter. Såväl före detta
program som efter detsamma har anhöriga tagit kontakt med mig om likartade
förhållanden på olika håll i landet. Så
något verklighetsunderlag måste föreligga.
Den l juli 1980 trädde lagen om tillsyn
över sjukvårdspersonal och lagen om
förtroendenämnder i kraft. Det är två lagar som kommit till utan nämnvärda
kommentarer i massmedia. Detta är
dock lagar som innebär något helt nytt
för patienterna.
Tillsynslagen
Tillsynslagens § 5 lyder:
”Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen skall vinnlägga sig
om att ge patienten sakkunnig och
omsorgsfull vård. Han skall så långt
det är möjligt utforma och genomfö-
ra vården i samråd med patienten.
Han skall visa patienten omtanke
och respekt.
Den som har ansvaret för vården
372
skall, i den mån det inte kan antas
motverka ändamålet med vården, se
till att patienten får upplysningar om
sitt hälsotillstånd och om de behandlingsmöjligheter som står till
buds. Om upplysningarna inte kan
lämnas till patienten skall de i stället
lämnas till en nära anhörig till honom.”
I denna lagparagraf kommer för första
gången rent etiska aspekter på sjukvården in i lagstiftningen.
Patientens rätt till information om sitt
sjukdomstillstånd och de behandlingsmöjligheter som finns är förutsättningen
för att vården skall kunna ske i samverkan mellan patient och läkare. Detta är
något som knappast orsakar problem
inom den somatiska akutsjukvården. Situationen är en helt annan inom mentalsjukvården, där patientens medverkan
ofta inte är möjlig. Lagen ger dock uttryckligen besked om att i sådana fall
skall anhöriga få de erforderliga upplysningarna.
Lagens uttryckliga markering av att
patienten skall visas omtanke och respekt är tillämplig inom alla sjukvårdens
områden. Den är särskilt viktig inom
långtidsvården och den psykiatriska vården, där patientens underläge är påtagligt. Omtanke och respekt – vad är då
det? Ja, i första hand givetvis att patienten får den vård hans tillstånd kräver.
Att man är hänsynfull mot människor
från andra länder och andra religioner.
Att den som är gammal och/eller förvirrad inte nonchaleras eller ses över axeln.
Respekten för människovärdet måste alltid finnas.
Omtanke kan innebära många olika
ting allt från hänsynlöst träskoklamp nattetid till slarvigt serverade måltider. Det
är bristande omtanke att dröja så länge
med att svara på en ringning att patienten inte hinner hjälpas på toaletten. Det
är bristande omtanke att inte se tiU att
långtidssjuka får i sig sin mat utan blir
undernärda mitt i all välfärden. Det är
bristande omtanke att låta en gammal
mentalsjuk kvinna tillbringa sin dag rätt
upp och ner på en stol utan möjlighet att
vila sig på sin säng, därför att personalen
låst dörren till hennes rum.
Detta är bara några få exempel på tyvärr ganska vanliga företeelser inom dagens sjukvård, den sjukvård som kanske
skall vara världens bästa. Och allt detta,
som kan förefalla vara bagateller, är
egentligen brott mot svensk lag. Lagen
gäller all personal inom hälso- och sjukvården. Det skulle vara intressant att
veta hur hälso- och sjukvårdens ansvmnämnd skulle reagera om ett ärende av
den här typen fördes dit. Mig veterligea
har detta ännu aldrig hänt, kanske mycket beroende på att ingen vet om lagens
lydelse.
Lagen om förtroendenämnder
Mycket få känner också till lagen om
förtroendenämnder. Valje landstiq
skall ha en förtroendenämnd dit patienter och anhöriga skall kunna vända ~
om det uppstår problem i kontakten med
sjukvården.
Bakgrunden till inrättandet av för.
troendenämnder är ett stort antal motinner i riksdagen och i så gott som alla
landsting under 70-talet om inrättandea
tjänster som patientombudsman, dvs ea
person som skulle tillvarataga patiente11
intressen i sjukvården. Ett flertal böckrl
av kända författare om hur det var att
vara patient publicerades också under
70-talet.
Någon lag om patientombudsman blev
det inte utan i stället lag om förtroendenämnder, som på många håll i landet i
praktiken blivit detsamma som en patientombudsman med en referensgrupp
av förtroendemän. På sina håll har den
verkställande tjänstemannen fått beteckningen patientombudsman.
Benämningen förtroendenämnd måste
ses som ett uttryck för att patienten i
förtroende skall kunna vända sig till
oämnden, när något gått snett i kontakten med sjukvården. Nämnden har dock
inga disciplinära befogenheter och har
inte heller till uppgift att lotsa patienten
snabbare igenom vårdkön.
I det aktuella Kanalen-programmet
nämndes icke ordet förtroendenämnd.
Möjligen kan man därav dra den slutsatsen att ingen, vare sig programledning,
anhöriga eller sjukvårdspersonal kände
till att det finns en sådan nämnd.
Varför är det då viktigt att kunskapen
om förtroendenämnder ökar? l första
band naturligtvis för att patienten skall få
373
sina intressen tillgodosedda utan att
åsamkas extra kostnader.
I andra hand därför att man kan skönja
vissa tendenser till en utveckling liknande den man haft i USA, där man dels har
en lag om patientens rättigheter, vilket är
positivt, dels saknar en motsvarighet
både till våra förtroendenämnder och vår
patientförsäkring. När patienten lämnar
sjukhuset möts han ofta av en advokat
som förutsätter att det varit något som
varit fel och åtar sig att föra patientens
talan i ett skadeståndsmåL Det blir icke
sällan en dyrbar process för patienten
utan att några positiva resultat uppnås.
Det finns här och var i Sverige personer som med skiftande juridisk bakgrund
driver en liknande verksamhet med tvivelaktiga motiv. Det finns därför anledning för sjukvårdshuvudmännen att sprida kunskapen om förtroendenämnderna,
som skulle kunna bli patienternas stöd
utan att åsamka höga kostnader. sjukvårdshuvudmannen borde också inse att
förtroendenämndernas verksamhet skulle vara till gagn även för landstingen genom att missförhållanden inom sjukvården kan upptäckas i tid och undanröjas.
·•
l
:l
·’
Förtroendenämnder – vad är det?
För två år sedan – under Elisabet
Holms tid som sjukvårdsminister –
trädde lagen omförtroendenämnder och
lagen om tillsyn över sjukvårdspersonal i
kraft. Tillsynslagen markerar
uttryckligen att patienten skall visas
omtanke och respekt – något som är
speciellt viktigt inom långtidsvården och
den psykiatriska vården där patienten är
iunderläge. Enligt lagen om förtroendenämnder skall varje landsting ha en
förtroendenämnd dit patienter och
anhöriga skall kunna vända sig om det
uppstår problem i kontakten med
sjukvården. Lagarna innebär något helt
nytt för patienterna. Det är viktigt att
sprida kunskap om dem, skriver Elisabet
Holm, så att patienterna kan få sina
intressen tillgodosedda utan att
åsamkas höga kostnader.
Förtroendenämnderna är också till gagn
för landstingen genom att
missförhållanden inom sjukvården kan
upptäckas i tid och undanröjas.
Den svenska sjukvården anses vara världens bästa. Detta är nog sant, när det
gäller akutsjukvården. Den medicinskttekniska utrustningen är mycket kvalificerad och vår sjukvårdspersonal välutbildad och kunning.
Så kommer ett program i radions kanal
l om mentalsjukvården. Hur många av
de påståenden som fördes fram i programmet, som var riktiga, undandrar sig
mitt bedömande. Men bara det faktum,
att det finns skäl att sända ett program
med detta innehåll, är nog för att man
skall bli misstänksam.
I programmet skildrades fall av höggradig brutalitet från vårdarnas sida mot
försvarslösa patienter. Såväl före detta
program som efter detsamma har anhöriga tagit kontakt med mig om likartade
förhållanden på olika håll i landet. Så
något verklighetsunderlag måste föreligga.
Den l juli 1980 trädde lagen om tillsyn
över sjukvårdspersonal och lagen om
förtroendenämnder i kraft. Det är två lagar som kommit till utan nämnvärda
kommentarer i massmedia. Detta är
dock lagar som innebär något helt nytt
för patienterna.
Tillsynslagen
Tillsynslagens § 5 lyder:
”Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen skall vinnlägga sig
om att ge patienten sakkunnig och
omsorgsfull vård. Han skall så långt
det är möjligt utforma och genomfö-
ra vården i samråd med patienten.
Han skall visa patienten omtanke
och respekt.
Den som har ansvaret för vården
372
skall, i den mån det inte kan antas
motverka ändamålet med vården, se
till att patienten får upplysningar om
sitt hälsotillstånd och om de behandlingsmöjligheter som står till
buds. Om upplysningarna inte kan
lämnas till patienten skall de i stället
lämnas till en nära anhörig till honom.”
I denna lagparagraf kommer för första
gången rent etiska aspekter på sjukvården in i lagstiftningen.
Patientens rätt till information om sitt
sjukdomstillstånd och de behandlingsmöjligheter som finns är förutsättningen
för att vården skall kunna ske i samverkan mellan patient och läkare. Detta är
något som knappast orsakar problem
inom den somatiska akutsjukvården. Situationen är en helt annan inom mentalsjukvården, där patientens medverkan
ofta inte är möjlig. Lagen ger dock uttryckligen besked om att i sådana fall
skall anhöriga få de erforderliga upplysningarna.
Lagens uttryckliga markering av att
patienten skall visas omtanke och respekt är tillämplig inom alla sjukvårdens
områden. Den är särskilt viktig inom
långtidsvården och den psykiatriska vården, där patientens underläge är påtagligt. Omtanke och respekt – vad är då
det? Ja, i första hand givetvis att patienten får den vård hans tillstånd kräver.
Att man är hänsynfull mot människor
från andra länder och andra religioner.
Att den som är gammal och/eller förvirrad inte nonchaleras eller ses över axeln.
Respekten för människovärdet måste alltid finnas.
Omtanke kan innebära många olika
ting allt från hänsynlöst träskoklamp nattetid till slarvigt serverade måltider. Det
är bristande omtanke att dröja så länge
med att svara på en ringning att patienten inte hinner hjälpas på toaletten. Det
är bristande omtanke att inte se tiU att
långtidssjuka får i sig sin mat utan blir
undernärda mitt i all välfärden. Det är
bristande omtanke att låta en gammal
mentalsjuk kvinna tillbringa sin dag rätt
upp och ner på en stol utan möjlighet att
vila sig på sin säng, därför att personalen
låst dörren till hennes rum.
Detta är bara några få exempel på tyvärr ganska vanliga företeelser inom dagens sjukvård, den sjukvård som kanske
skall vara världens bästa. Och allt detta,
som kan förefalla vara bagateller, är
egentligen brott mot svensk lag. Lagen
gäller all personal inom hälso- och sjukvården. Det skulle vara intressant att
veta hur hälso- och sjukvårdens ansvmnämnd skulle reagera om ett ärende av
den här typen fördes dit. Mig veterligea
har detta ännu aldrig hänt, kanske mycket beroende på att ingen vet om lagens
lydelse.
Lagen om förtroendenämnder
Mycket få känner också till lagen om
förtroendenämnder. Valje landstiq
skall ha en förtroendenämnd dit patienter och anhöriga skall kunna vända ~
om det uppstår problem i kontakten med
sjukvården.
Bakgrunden till inrättandet av för.
troendenämnder är ett stort antal motinner i riksdagen och i så gott som alla
landsting under 70-talet om inrättandea
tjänster som patientombudsman, dvs ea
person som skulle tillvarataga patiente11
intressen i sjukvården. Ett flertal böckrl
av kända författare om hur det var att
vara patient publicerades också under
70-talet.
Någon lag om patientombudsman blev
det inte utan i stället lag om förtroendenämnder, som på många håll i landet i
praktiken blivit detsamma som en patientombudsman med en referensgrupp
av förtroendemän. På sina håll har den
verkställande tjänstemannen fått beteckningen patientombudsman.
Benämningen förtroendenämnd måste
ses som ett uttryck för att patienten i
förtroende skall kunna vända sig till
oämnden, när något gått snett i kontakten med sjukvården. Nämnden har dock
inga disciplinära befogenheter och har
inte heller till uppgift att lotsa patienten
snabbare igenom vårdkön.
I det aktuella Kanalen-programmet
nämndes icke ordet förtroendenämnd.
Möjligen kan man därav dra den slutsatsen att ingen, vare sig programledning,
anhöriga eller sjukvårdspersonal kände
till att det finns en sådan nämnd.
Varför är det då viktigt att kunskapen
om förtroendenämnder ökar? l första
band naturligtvis för att patienten skall få
373
sina intressen tillgodosedda utan att
åsamkas extra kostnader.
I andra hand därför att man kan skönja
vissa tendenser till en utveckling liknande den man haft i USA, där man dels har
en lag om patientens rättigheter, vilket är
positivt, dels saknar en motsvarighet
både till våra förtroendenämnder och vår
patientförsäkring. När patienten lämnar
sjukhuset möts han ofta av en advokat
som förutsätter att det varit något som
varit fel och åtar sig att föra patientens
talan i ett skadeståndsmåL Det blir icke
sällan en dyrbar process för patienten
utan att några positiva resultat uppnås.
Det finns här och var i Sverige personer som med skiftande juridisk bakgrund
driver en liknande verksamhet med tvivelaktiga motiv. Det finns därför anledning för sjukvårdshuvudmännen att sprida kunskapen om förtroendenämnderna,
som skulle kunna bli patienternas stöd
utan att åsamka höga kostnader. sjukvårdshuvudmannen borde också inse att
förtroendenämndernas verksamhet skulle vara till gagn även för landstingen genom att missförhållanden inom sjukvården kan upptäckas i tid och undanröjas.
·•
l
:l
·’