Mats Johansson; Dagens namn – Roine Carlsson
1983
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
–
Dagens namn
MATS JOHANSSON:
Roine Carlsson
Roine Carlsson arla stod upp en morgon
-och så blev han statsråd. Varför denna
olycka skulle drabbajust honom kan tyckas oförklarligt mot bakgrund av de prestationer han senare svarat för i ämbetet.
Men Palme ville ha någon som kunde
spela rollen av Busen i regeringen, och
eftersom Hasse Ericsson var upptagen
med annat fick det bli Roine.
Om han var riktigt medveten om vad
han gav sig in på den där dagen när Palme ringde, är oklart. Men det är nog en
ren lögn att han skall ha svarat ”Ingen
kommentar” när Palme frågade honom
om han ville sitta i regeringen. Det klassiska svaret fick han lära sig först senare,
i kanslihusets interna charmkurs för nyblivna ministrar.
Det berodde alltså på Roine Carlssons
yttre att han blev upptagen i kretsen av·
magistrar. Och det är hans yttre som
väckt sådana känslor bland journalister
och allmänhet – Roine är politikens Sofia Loren fast tvärtom. Denna hets mot
oss något stabilare byggda personer maste stoppas, den är dessutom kömdiskriminerande. Inte skulle en kvinna kritiseras på samma sätt som runde Roine
fått löpa gatlopp i media? Och hur skall
han nu någonsin kunna låta sig fotograferas iförd badbyxor, grogg och cigarr på
Kanarieöarna, som en gång Hasse Ericsson?
Nej, det får var slut på förföljelsen av
sådana som ser ut som pampar. Roine
Carlsson bör tvärtom äras för att han
ärligt och rejält spelar den roll han tilldelats. Regeringskollegerna får sluta skälla
på honom för att han gjort bort sig, när
han tvärtom bara gör sitt jobb som buse
och därigenom får de andra ministrarna
att framstå som nästan trevliga kulturpersonligheter.
Felet med Carlsson är inte att han inte
säger något, utan att han inte har något
att säga. Men det är ju egentligen inte
hans fel att regeringen inte kan ge besked
när massmedia så kräver. Och kom ihåg
att Carlsson är rättvis – det är med samma kalla hand han håller gråtande sömmerskor lika kort som upphetsade gruvarbetare. Sådant imponerar, inte minst i
det näringliv med vilket vår biträdande
industriminister måste ha att göra.
Dessutom måste man se till bakgrunden. Där kom Carlsson intet ont anande
från sin långa karriär i facket. Där blir
man van att få bestämma, utan att bli
kritserad. Att det inte är samma sak att
vara ordförande i Pappers som att vara
biträde på industriakuten, kan väl inte
just han rå för. Folk borde väl kunna
begripa att det som var bra för Pappers
också är bra för Sverige.
Dessutom har Carlsson lärt sig nu. l
ett av TV:s oändliga cafemagasinsprogram härförleden visade han upp den rätta bilden av sig själv, en godmodighet
som skulle ha gjort Mr Hyde grön av
avund. Inslaget underströk att det är till
Carlssons inre kvaliteter man skall se,
inte de yttre. Tids nog berättar han om
sin svåra tid i Husmodern och ger pysseltips om hur man bäst knypplar ihop
tyghundar åt små barn, viker indonesiska pappersblommor och skriver haiku.
Framförallt har Roine Carlsson visat
att han står pall. Det är sånt som räknas i
politiken. Inget spår av Börje ”ångestskall-bli-min-arvedel” Anderssons hemlängtan inte, inget poetiskt ahlmarkeri
och ingen gahrtonsk romantik heller.
Nej, Carlsson har visat att han är mogen
för större uppgifter än att sitta och pytsa
’
228
ut stödmiljarder hit och dit. När Olof
Palme snart glider över helt i sin internationella gärning som en Dag Hammarskjölds eftergångare behövs en bred pojk
som kan leda Sverige genom svårigheterna. Tänk bara på vilken kraft som krävs
för att hålla i yxan när det gäller nedskärningarna i den sociala tryggheten. Vem
kan bättre än Roine Carlsson avskaffa
första barnbidraget, klämma åt änkor
och faderlösa, ta ifrån småspararna
deras sista skärv? Som åtstramningsgeneral vore han perfekt, mycket bättre än
när han skall förklara sin syn på mänskliga rättigheter i ett land som ligger så
långt borta som Vietnam. Det var förresten inte heller hans fel att det blev fel
därborta – tvångsarbete sorterar ju under arbetsmarknadsministern. Och vad
har man informationssekreterare till, om
inte för att hålla journalister borta.
Skötte sig Roine Carlssons omgivning
lite bättre, skulle han slippa drabbas av
sådana här orepeterade överraskningar.
Nej, borta bra men hemma bäst. Vore
Sverige Frankrike skulle Carlsson få
huka sig; där kastar man ju riktig dynga
på impopulära ministrar. Vore Sverige
USA skulle han behöva en vädligt bra
reklambyrå för att bli vald till något.
Men som svensk passar han: sköter sitt,
håller tyst – en bra karl, helt enkelt.
Själv anser han sig ha svårt att karakterisera sin person. I en intervju i Dagens
Nyheter uppger han att bäst är han på att
lyssna på andra, en lyhörd människa.
Journalister har han uppenbarligen en
mindre lyhörd inställning till: ” Information ska ges genom att vi politiker talar
om vilka beslut vi har fattat. Innan dess
tycker jag faktiskt att vi skall hålla tyst i
de flesta fall.”
Just det, Ers Majestät.
Dagens namn
MATS JOHANSSON:
Roine Carlsson
Roine Carlsson arla stod upp en morgon
-och så blev han statsråd. Varför denna
olycka skulle drabbajust honom kan tyckas oförklarligt mot bakgrund av de prestationer han senare svarat för i ämbetet.
Men Palme ville ha någon som kunde
spela rollen av Busen i regeringen, och
eftersom Hasse Ericsson var upptagen
med annat fick det bli Roine.
Om han var riktigt medveten om vad
han gav sig in på den där dagen när Palme ringde, är oklart. Men det är nog en
ren lögn att han skall ha svarat ”Ingen
kommentar” när Palme frågade honom
om han ville sitta i regeringen. Det klassiska svaret fick han lära sig först senare,
i kanslihusets interna charmkurs för nyblivna ministrar.
Det berodde alltså på Roine Carlssons
yttre att han blev upptagen i kretsen av·
magistrar. Och det är hans yttre som
väckt sådana känslor bland journalister
och allmänhet – Roine är politikens Sofia Loren fast tvärtom. Denna hets mot
oss något stabilare byggda personer maste stoppas, den är dessutom kömdiskriminerande. Inte skulle en kvinna kritiseras på samma sätt som runde Roine
fått löpa gatlopp i media? Och hur skall
han nu någonsin kunna låta sig fotograferas iförd badbyxor, grogg och cigarr på
Kanarieöarna, som en gång Hasse Ericsson?
Nej, det får var slut på förföljelsen av
sådana som ser ut som pampar. Roine
Carlsson bör tvärtom äras för att han
ärligt och rejält spelar den roll han tilldelats. Regeringskollegerna får sluta skälla
på honom för att han gjort bort sig, när
han tvärtom bara gör sitt jobb som buse
och därigenom får de andra ministrarna
att framstå som nästan trevliga kulturpersonligheter.
Felet med Carlsson är inte att han inte
säger något, utan att han inte har något
att säga. Men det är ju egentligen inte
hans fel att regeringen inte kan ge besked
när massmedia så kräver. Och kom ihåg
att Carlsson är rättvis – det är med samma kalla hand han håller gråtande sömmerskor lika kort som upphetsade gruvarbetare. Sådant imponerar, inte minst i
det näringliv med vilket vår biträdande
industriminister måste ha att göra.
Dessutom måste man se till bakgrunden. Där kom Carlsson intet ont anande
från sin långa karriär i facket. Där blir
man van att få bestämma, utan att bli
kritserad. Att det inte är samma sak att
vara ordförande i Pappers som att vara
biträde på industriakuten, kan väl inte
just han rå för. Folk borde väl kunna
begripa att det som var bra för Pappers
också är bra för Sverige.
Dessutom har Carlsson lärt sig nu. l
ett av TV:s oändliga cafemagasinsprogram härförleden visade han upp den rätta bilden av sig själv, en godmodighet
som skulle ha gjort Mr Hyde grön av
avund. Inslaget underströk att det är till
Carlssons inre kvaliteter man skall se,
inte de yttre. Tids nog berättar han om
sin svåra tid i Husmodern och ger pysseltips om hur man bäst knypplar ihop
tyghundar åt små barn, viker indonesiska pappersblommor och skriver haiku.
Framförallt har Roine Carlsson visat
att han står pall. Det är sånt som räknas i
politiken. Inget spår av Börje ”ångestskall-bli-min-arvedel” Anderssons hemlängtan inte, inget poetiskt ahlmarkeri
och ingen gahrtonsk romantik heller.
Nej, Carlsson har visat att han är mogen
för större uppgifter än att sitta och pytsa
’
228
ut stödmiljarder hit och dit. När Olof
Palme snart glider över helt i sin internationella gärning som en Dag Hammarskjölds eftergångare behövs en bred pojk
som kan leda Sverige genom svårigheterna. Tänk bara på vilken kraft som krävs
för att hålla i yxan när det gäller nedskärningarna i den sociala tryggheten. Vem
kan bättre än Roine Carlsson avskaffa
första barnbidraget, klämma åt änkor
och faderlösa, ta ifrån småspararna
deras sista skärv? Som åtstramningsgeneral vore han perfekt, mycket bättre än
när han skall förklara sin syn på mänskliga rättigheter i ett land som ligger så
långt borta som Vietnam. Det var förresten inte heller hans fel att det blev fel
därborta – tvångsarbete sorterar ju under arbetsmarknadsministern. Och vad
har man informationssekreterare till, om
inte för att hålla journalister borta.
Skötte sig Roine Carlssons omgivning
lite bättre, skulle han slippa drabbas av
sådana här orepeterade överraskningar.
Nej, borta bra men hemma bäst. Vore
Sverige Frankrike skulle Carlsson få
huka sig; där kastar man ju riktig dynga
på impopulära ministrar. Vore Sverige
USA skulle han behöva en vädligt bra
reklambyrå för att bli vald till något.
Men som svensk passar han: sköter sitt,
håller tyst – en bra karl, helt enkelt.
Själv anser han sig ha svårt att karakterisera sin person. I en intervju i Dagens
Nyheter uppger han att bäst är han på att
lyssna på andra, en lyhörd människa.
Journalister har han uppenbarligen en
mindre lyhörd inställning till: ” Information ska ges genom att vi politiker talar
om vilka beslut vi har fattat. Innan dess
tycker jag faktiskt att vi skall hålla tyst i
de flesta fall.”
Just det, Ers Majestät.