Göran Åstrand; En kyrka för folket
1983
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
ÖRAN ÅSTRAND:
n kyrka för folket
983 års kyrkomöte gav kyrkans lekmän
törreansvar och inflytande. I denna
rtikel diskuterar kyrkomötets
rdförande Göran Åstrand, Stockholm,
rkomötesreformens bakgrund och
örsta tillämpning.
Det är din kyrka och min! En för alla
öppen folkkyrka där lekmän och präster
gemensamt tar beslut och ansvar. Så
känns det och så bör det beskrivas nu
när den reformerade kyrkoorganisationens första kyrkomöte just är till ända.
Ett större, inomkyrkligt mer kompetent,
mer vitalt kyrkomöte som i ordets rätta
bemärkelse kan sägas vara representativt för kyrkan och samhället. Det kunde
ha sett annorlunda ut. Det är bara fyra år
sedan kyrkan sa nej till ett förslag om
ändrade relationer. Det kunde ha varit så
att vi jm.t nu varit inne i en period av
förändring och omställning – på väg mot
ett fritt samfund utan relation till staten.
Några ville det, särskilt de som ville bestämma själva i ” sin” kyrka. Några såg
en väg till ökad andlig kraft och vitalitet i
relationsändringen. Några är besvikna ty
kyrkan sa nej.
Kyrkomötet 1979
Församlingsopinionen, såsom den kunde
avläsas i remissvar, och kyrkomötets
lekmän och präster sa nej. Det fanns majoritet för nej. Men förvisso var oppositionen och kritiken stark.
Vi som sa nej – det är bäst jag gör
skrivningen så personlig för jag kan inte
gärna komma ifrån mitt ansvar som beslutsfattare på 1979 års kyrkomöte och
som en av arkitekterna bakom den reformering som nu genomförs. Vi som sa nej
ville ha en öppen folkkyrka, öppen även
för de ljumma och svaga, och såg kyrkans framtid bäst tryggad och ordnad i
ett bevarat samband med staten. Vi ansåg oss tala för församlingsopinionen
och vi stödde helhjärtat den folkrörelse
Västerås-biskopen Arne Palmqvist star- 268
tat till förmån för en svensk folkkyrka
inom bevarat samband. Vi tog dock en
risk. Kyrkan sa nej till ett till synes generöst erbjudande från staten och det var
oklart i vad mån och på vad sätt staten
skulle vara beredd godkänna den inomkyrkliga reformering som vi hade som
alternativ till skilsmässa.
Olyckskorparna var många och konservativ press som Svenska Dagbladet
och Svensk Tidskrift har mera redovisat
de negativa röstema än de positiva –
mer minoritetens än majoritetens. Som
kyrkopolitiskt aktiv och moderat känns
det viktigt att notera det stöd för åtgärden som partiledning och de centralt placerade lekmännen givit. Det är detta
stöd och det samarbete som etablerats
mellan kyrkans lekmän och partiledningarna som möjliggjort det riksdagsbeslut
som nu resulterat i omorganisation och
reformering. Ett samarbete byggt på ömsesidigt hänsynstagande; ett utmärkt exempel på samverkan kyrka – samhälle.
En kyrka som saknar denna förankring kan aldrig nå de uppsatta
förhandlingsmålen och isolerar sig från
samhället. Trots svårigheter, som inte
ska fördöljas och förminskas, lyckades
kyrka och stat under åren 1981-82 förhandla fram en lösning som innebar en
inomkyrklig reformering inom ramen för
ett med staten bevarat samband. Oberoende om vi gillar det eller inte är det ju
så, att inom ramen för ett statskyrkosystem är det regeringen som är kyrkostyrelse. Det faktum att riksdagen stiftar
lagar kan inte gärna stöta någon.
Reformbesluten
Det visade sig vara en framkomlig väg
som kyrkomötet 1979 och 1982 valde att
gå. Genom parallella beslut i riksdag och
kyrkomöte tillskapades den nya lagen
om Svenska Kyrkan och lagen om kyr·
komöte samtidigt som den rikskyrkliga
finansieringen inordnades under Kyrkofonden. Den inomkyrkliga reformeriot
en brukar anges i fem steg:
1 Ett årligt återkommande kyrkomöte
med bred representativitet och stor inomkyrklig beslutskompetens.
2 En Svenska Kyrkans Centralstyrelse.
3 En rikskyrklig nämndorganisation och
ett samordnat rikskyrkligt kansli.
4 En översyn av stiftsorganisationea
med likvärdiga och legaliserade stifts.
ting.
5 En översyn av kyrkans valfrågor ma
möjlighet till direktval till stiftsting oå
kyrkomöte och eventuellt en kyrkam
egen valdag med tre samtidiga val.
Årets kyrkomöte
Årets kyrkomöte – som samlades
Stockholm den 1-15 mars – var historiskt i några avseenden. För första gå.Jt
en valdes en kyrkans egen styrelse –
Centralstyrelsen – som äntligen ger ritJ.
kyrkan ett organ som kan tala för kyrka
inåt och utåt. För första gången saJt
lades det nya demokratiskt uppbygll
kyrkomötet med fler ledamöter utan da
gamla kategoriuppdelningen i präslrl
och lekmän. Kyrkohistorisk betydell
får säkert också det beslut som kyrto.
mötet tog om en översyn av Svensb
Kyrkans bekännelse. Centralstyrelsa
fick i uppdrag att se över 400-åriga texlrl
och 300-åriga lagar. Smått historiskt VI
det kanske också när jag som lekml
valdes till kyrkomötets ordförande, a
post som sedan kyrkomötenas tillkOlli
varit vikt åt ärkebiskopen.
!
.·
Jag noterade som kyrkomötets ordfö-
rande att den kompetens lagstiftarna tilllagt kyrkomötet är svårtolkad. Jag fick
anledning att göra propositionsvägran på
några motioner och fick mana kyrkomö-
tet till viss återhållsamhet i frågor som
får anses ligga utanför kyrkomötets beslutskompetens. Den lag som främst reglerar kyrkomötets kompetens är lagen
om Svenska Kyrkan. De här mest relevanta avsnitten är§ 6 och 7:
6 §
Kyrkomötet skall behandla ärenden som riksdagen eller regeringen
överlämnar till kyrkomötet samt
kyrkliga ärenden som väcks av nå-
gon av kyrkomötets ledamöter genom motion eller av organ som enligt lag har tillsatts av kyrkomötet.
Kyrkomötet får besluta i frågor
som anges i grundlag eller i annan
lag. I övrigt får kyrkomötet besluta
om yttranden och framställningar
till regeringen.
7 §
Kyrkomötet får genom kyrklig
kungörelse meddela föreskrifter i
följande ämnen:
l svenska kyrkans lära,
2 svenska kyrkans böcker,
3 svenska kyrkans sakrament,
gudstjänst och övriga handlingar,
4 kollekter,
5 central verksamhet för evangelisation, mission och övrigt utlandsarbete samt diakoni,
6 kyrkomötets arbetssätt samt
verksamheten hos organ som enligt lag får tillsättas av kyrkomö-
tet.
269
Det kommer att ankomma på mig och
på Centralstyrelsens ledning att med fö-
reträdare för regering och riksdag diskutera de ändringar och tillägg som aktualiseras i kompetensfrågan.
Representativt?
Farhågor hade uttalats för att detta kyrkomöte inte skulle vara tillräckligt sakkunnigt och i kyrklig mening representativt för att kunna fatta de för kyrkan
riktiga besluten. Reformens motståndare
talade om de 251 ”hedningar” som nu
skulle ta över den rikskyrkliga ledningen
och man varnade för en utveckling som
reducerade prästernas roll i kyrkan till
de uppgifter som är direkt knutna till
gudstjänsten. De, som trott att det skulle
bli så, borde känna sig helt lugna efter
detta första kyrkomöte i den nya ordningen. Kyrkomötet hade fler prästerliga
ledamöter än tidigare, även relativt sett,
och lekmännen hade bred erfarenhet
från arbete i församlingar och stift. Glädjande nog fanns ledamöter från olika
grupperingar i kyrkan (även de som var
reformens motståndare och belackare)
och för de kyrkopolitiskt aktiva partierna.
Politiserat?
Partipolitiken fick mycket stor roll i
massmedia men syntes inom kyrkomötet
mest i samband med de gruppsammanträden som självklart beredde nomineringsärendena. Den grupp jag själv hör
till (m) hade några nomineringssammanträden, ett sammanträffande med Ulf
Adelsohn, Anders Björck och Ingegerd
Troedsson i riksdagen samt en gemen- 270
sam nattvardsgång. I sakfrågor förekom
naturligt nog aldrig några gruppsammanträden eftersom (m)-gruppen bestod av
företrädare för såväl folkkyrka som högkyrka. Den missnöjde ledamotens klagovisor fick stor uppmärksamhet i pressen. Det var synd ty vi som var med
hörde mer om värdegemenskap än om
split och överläggningar i utskott liksom
debatten i plenum var utpräglat seriös.
Därtill bör det framhållas att en aktiv
levande kyrka i samhället inte skall vart
rädd för att politiska grupperingar, s011
vill kyrkan väl, nominerar ledamöter <:d;
bedriver kyrkopolitisk verksamhet.
1983 års kyrkomöte känns som en bra
startpunkt för en inomkyrklig refonJ!Oo
ring, som har till huvudsyfte att underlätta och stärka kyrkans möjligheter att ar·
beta med och för människorna i gudstjänstliv och församlingar.
n kyrka för folket
983 års kyrkomöte gav kyrkans lekmän
törreansvar och inflytande. I denna
rtikel diskuterar kyrkomötets
rdförande Göran Åstrand, Stockholm,
rkomötesreformens bakgrund och
örsta tillämpning.
Det är din kyrka och min! En för alla
öppen folkkyrka där lekmän och präster
gemensamt tar beslut och ansvar. Så
känns det och så bör det beskrivas nu
när den reformerade kyrkoorganisationens första kyrkomöte just är till ända.
Ett större, inomkyrkligt mer kompetent,
mer vitalt kyrkomöte som i ordets rätta
bemärkelse kan sägas vara representativt för kyrkan och samhället. Det kunde
ha sett annorlunda ut. Det är bara fyra år
sedan kyrkan sa nej till ett förslag om
ändrade relationer. Det kunde ha varit så
att vi jm.t nu varit inne i en period av
förändring och omställning – på väg mot
ett fritt samfund utan relation till staten.
Några ville det, särskilt de som ville bestämma själva i ” sin” kyrka. Några såg
en väg till ökad andlig kraft och vitalitet i
relationsändringen. Några är besvikna ty
kyrkan sa nej.
Kyrkomötet 1979
Församlingsopinionen, såsom den kunde
avläsas i remissvar, och kyrkomötets
lekmän och präster sa nej. Det fanns majoritet för nej. Men förvisso var oppositionen och kritiken stark.
Vi som sa nej – det är bäst jag gör
skrivningen så personlig för jag kan inte
gärna komma ifrån mitt ansvar som beslutsfattare på 1979 års kyrkomöte och
som en av arkitekterna bakom den reformering som nu genomförs. Vi som sa nej
ville ha en öppen folkkyrka, öppen även
för de ljumma och svaga, och såg kyrkans framtid bäst tryggad och ordnad i
ett bevarat samband med staten. Vi ansåg oss tala för församlingsopinionen
och vi stödde helhjärtat den folkrörelse
Västerås-biskopen Arne Palmqvist star- 268
tat till förmån för en svensk folkkyrka
inom bevarat samband. Vi tog dock en
risk. Kyrkan sa nej till ett till synes generöst erbjudande från staten och det var
oklart i vad mån och på vad sätt staten
skulle vara beredd godkänna den inomkyrkliga reformering som vi hade som
alternativ till skilsmässa.
Olyckskorparna var många och konservativ press som Svenska Dagbladet
och Svensk Tidskrift har mera redovisat
de negativa röstema än de positiva –
mer minoritetens än majoritetens. Som
kyrkopolitiskt aktiv och moderat känns
det viktigt att notera det stöd för åtgärden som partiledning och de centralt placerade lekmännen givit. Det är detta
stöd och det samarbete som etablerats
mellan kyrkans lekmän och partiledningarna som möjliggjort det riksdagsbeslut
som nu resulterat i omorganisation och
reformering. Ett samarbete byggt på ömsesidigt hänsynstagande; ett utmärkt exempel på samverkan kyrka – samhälle.
En kyrka som saknar denna förankring kan aldrig nå de uppsatta
förhandlingsmålen och isolerar sig från
samhället. Trots svårigheter, som inte
ska fördöljas och förminskas, lyckades
kyrka och stat under åren 1981-82 förhandla fram en lösning som innebar en
inomkyrklig reformering inom ramen för
ett med staten bevarat samband. Oberoende om vi gillar det eller inte är det ju
så, att inom ramen för ett statskyrkosystem är det regeringen som är kyrkostyrelse. Det faktum att riksdagen stiftar
lagar kan inte gärna stöta någon.
Reformbesluten
Det visade sig vara en framkomlig väg
som kyrkomötet 1979 och 1982 valde att
gå. Genom parallella beslut i riksdag och
kyrkomöte tillskapades den nya lagen
om Svenska Kyrkan och lagen om kyr·
komöte samtidigt som den rikskyrkliga
finansieringen inordnades under Kyrkofonden. Den inomkyrkliga reformeriot
en brukar anges i fem steg:
1 Ett årligt återkommande kyrkomöte
med bred representativitet och stor inomkyrklig beslutskompetens.
2 En Svenska Kyrkans Centralstyrelse.
3 En rikskyrklig nämndorganisation och
ett samordnat rikskyrkligt kansli.
4 En översyn av stiftsorganisationea
med likvärdiga och legaliserade stifts.
ting.
5 En översyn av kyrkans valfrågor ma
möjlighet till direktval till stiftsting oå
kyrkomöte och eventuellt en kyrkam
egen valdag med tre samtidiga val.
Årets kyrkomöte
Årets kyrkomöte – som samlades
Stockholm den 1-15 mars – var historiskt i några avseenden. För första gå.Jt
en valdes en kyrkans egen styrelse –
Centralstyrelsen – som äntligen ger ritJ.
kyrkan ett organ som kan tala för kyrka
inåt och utåt. För första gången saJt
lades det nya demokratiskt uppbygll
kyrkomötet med fler ledamöter utan da
gamla kategoriuppdelningen i präslrl
och lekmän. Kyrkohistorisk betydell
får säkert också det beslut som kyrto.
mötet tog om en översyn av Svensb
Kyrkans bekännelse. Centralstyrelsa
fick i uppdrag att se över 400-åriga texlrl
och 300-åriga lagar. Smått historiskt VI
det kanske också när jag som lekml
valdes till kyrkomötets ordförande, a
post som sedan kyrkomötenas tillkOlli
varit vikt åt ärkebiskopen.
!
.·
Jag noterade som kyrkomötets ordfö-
rande att den kompetens lagstiftarna tilllagt kyrkomötet är svårtolkad. Jag fick
anledning att göra propositionsvägran på
några motioner och fick mana kyrkomö-
tet till viss återhållsamhet i frågor som
får anses ligga utanför kyrkomötets beslutskompetens. Den lag som främst reglerar kyrkomötets kompetens är lagen
om Svenska Kyrkan. De här mest relevanta avsnitten är§ 6 och 7:
6 §
Kyrkomötet skall behandla ärenden som riksdagen eller regeringen
överlämnar till kyrkomötet samt
kyrkliga ärenden som väcks av nå-
gon av kyrkomötets ledamöter genom motion eller av organ som enligt lag har tillsatts av kyrkomötet.
Kyrkomötet får besluta i frågor
som anges i grundlag eller i annan
lag. I övrigt får kyrkomötet besluta
om yttranden och framställningar
till regeringen.
7 §
Kyrkomötet får genom kyrklig
kungörelse meddela föreskrifter i
följande ämnen:
l svenska kyrkans lära,
2 svenska kyrkans böcker,
3 svenska kyrkans sakrament,
gudstjänst och övriga handlingar,
4 kollekter,
5 central verksamhet för evangelisation, mission och övrigt utlandsarbete samt diakoni,
6 kyrkomötets arbetssätt samt
verksamheten hos organ som enligt lag får tillsättas av kyrkomö-
tet.
269
Det kommer att ankomma på mig och
på Centralstyrelsens ledning att med fö-
reträdare för regering och riksdag diskutera de ändringar och tillägg som aktualiseras i kompetensfrågan.
Representativt?
Farhågor hade uttalats för att detta kyrkomöte inte skulle vara tillräckligt sakkunnigt och i kyrklig mening representativt för att kunna fatta de för kyrkan
riktiga besluten. Reformens motståndare
talade om de 251 ”hedningar” som nu
skulle ta över den rikskyrkliga ledningen
och man varnade för en utveckling som
reducerade prästernas roll i kyrkan till
de uppgifter som är direkt knutna till
gudstjänsten. De, som trott att det skulle
bli så, borde känna sig helt lugna efter
detta första kyrkomöte i den nya ordningen. Kyrkomötet hade fler prästerliga
ledamöter än tidigare, även relativt sett,
och lekmännen hade bred erfarenhet
från arbete i församlingar och stift. Glädjande nog fanns ledamöter från olika
grupperingar i kyrkan (även de som var
reformens motståndare och belackare)
och för de kyrkopolitiskt aktiva partierna.
Politiserat?
Partipolitiken fick mycket stor roll i
massmedia men syntes inom kyrkomötet
mest i samband med de gruppsammanträden som självklart beredde nomineringsärendena. Den grupp jag själv hör
till (m) hade några nomineringssammanträden, ett sammanträffande med Ulf
Adelsohn, Anders Björck och Ingegerd
Troedsson i riksdagen samt en gemen- 270
sam nattvardsgång. I sakfrågor förekom
naturligt nog aldrig några gruppsammanträden eftersom (m)-gruppen bestod av
företrädare för såväl folkkyrka som högkyrka. Den missnöjde ledamotens klagovisor fick stor uppmärksamhet i pressen. Det var synd ty vi som var med
hörde mer om värdegemenskap än om
split och överläggningar i utskott liksom
debatten i plenum var utpräglat seriös.
Därtill bör det framhållas att en aktiv
levande kyrka i samhället inte skall vart
rädd för att politiska grupperingar, s011
vill kyrkan väl, nominerar ledamöter <:d;
bedriver kyrkopolitisk verksamhet.
1983 års kyrkomöte känns som en bra
startpunkt för en inomkyrklig refonJ!Oo
ring, som har till huvudsyfte att underlätta och stärka kyrkans möjligheter att ar·
beta med och för människorna i gudstjänstliv och församlingar.