Gösta Sundin; Svar till Åke Nyberg
1983
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
GÖSTA SUNDIN:
• o
Svar till Ake Nyberg
Min uppsats om vattenkraftens förträfflighet
och om vårt omättliga behov av energi var nu
inte riktad mot Kalixälven. Snarare pläderade jag för att man först och främst borde
bygga färdigt i de älvar där vi böljat att både
bygga kraftverk och genomföra sjöregleringar.
Att bygga kraftverk i de återstående outbyggda strömsträckorna i dessa älvar kräver i
och för sig inga nya sjöregleringar. Sådana
gör ju också ingrepp i miljön och de kostar
pengar. I ärlighetens namn må jag väl tillägga
att ju fullständigare en älv är avtrappad med
kraftverk, desto mer nytta har man av mer
sjöregleringar. Men redan nu för många av
våra kraftälvar mer vatten på vintern än under vårfloden!
Att bygga färdigt i redan påböljade älvar
skulle ge lika mycket elkraft som två av de
fyra stora älvarna. Det innebär emellertid
inte att vi ej kommer att behöva energi från
någon av de stora älvarna.
Åke Nyberg tar milt sagt lättvindigt på
energibehovet i vårt nordliga land med dess
stora avstånd och transportbehov som också
kräver olja. Vi har haft det varmt och bekvämt efter andra världskriget med ökande
användning av billig olja i 30 år. Men sedan
steg priset och nu kämpar vi på många sätt
för att få ner oljenotan. Vi både sparar och
arbetar för andra energikällor.
En annan energikälla är importerat kol som
förorenar luft och försurar sjöar och som ger
aska i stora mängder med de obrännbara
tungmetallerna anrikade.
Vidare inhemskt skogsavfall och torv som
vi försöker lära oss att hantera till rimlig ekonomi. Inte heller tillvaratagandet av dem är
utan miljökonsekvenser. Ändå mödosammare är det att få ekonomi på sol och vind
som energikällor, som väl borde vara det
mest miljövänliga vi kan hitta.
Du tycks också ha glömt att vi beslutat
avveckla kärnkraften. I slutet av 1985 räknar
vi med att ha större kapacitet i kärnkraft än i
vattenkraft och några år senare skall vi bölja
avveckla den!
Nej vi kan inte komma ifrån att väga alla
möjliga energislag mot varandra. Vi må gärna
först se på deras biverkningar eller miljöeffekter och sedan jämföra ekonomi och försörjningstrygghet.
297
Om vi då kommer fram till att vattenkraften är renast, bäst för vår försöljningstrygghet och billigast, då kan vi också glädja
oss åt den helt inhemska tillverkningen och
de arbeten som den snabbt kan ge i stora och
små verkstäder, på kontor och kanske viktigast på byggarbetsplatserna i sysselsättningssvaga kommuner.
Men avsikten med Ditt inlägg, Åke, är ju
ändå inte att förringa vattenkraftens betydelse för vårt land och dess energiförsöljning.
För Dig är utbyggandels sekundära effekter
det viktiga. Du använder stora ord, offra,
slakta, våldföra etc oersättliga naturvärden
för evigt:
Även jag, som varit med om att utforma
många kraftverk sedan jag lämnade teknis
1938, gläds åt en stor älvs våldsamma kraft i
vårflodstider eller en slingrande å i sommargrönska. Det kommer vi fortfarane att kunna
uppleva i vårt land, även om vi t o m skulle
behöva bygga ut l eller 2 av de stora älvarna.
Man ser i tabellen på sid 91 i min uppsats i
Svensk Tidskrift nr 2/83, att mer än hälften av
naturkraften i våra vattendrag icke bedömts
vara ekonomiskt utbyggnadsvärd.
För många som lever och bor nära en älvsträcka, som byggs ut, innebär förändringen i
sig en stress. Processen före byggstarten är
lång och besvärlig. Svårigheter och olägenheter förstoras upp av beskäftiga älvräddare,
som låter ändamålet helga medlen. Kraftverksbyggarna gör så gott de kan för att sprida korrekt information om sina planer och
deras verkningar.
Tekniken att förebygga skador har utvecklats och förbättras fortfarande liksom uppslagen och förmågan att åstadkomma nya trevnadsvärden för sådana, som går till spillo.
Landskapsvården kring kraftverksbyggena
planeras och påhöljas samtidigt med byggprocessen i övrigt. Någon gång lyckas man
extra bra. I Hede i Härjedalen böljar turistplanerarna drömma om en golfbana nedanför
kraftverket. Det långsträckta kullandskap,
som byggts av överblivna rensningsmassor
från Ljusnan och som nu snabbt grönskar
efter sådd och plantering inbjuder. Det ligger
på lagom avstånd från den trestjärniga camping, som kom till i samband med kraftverksbygget för några år sedan.
• o
Svar till Ake Nyberg
Min uppsats om vattenkraftens förträfflighet
och om vårt omättliga behov av energi var nu
inte riktad mot Kalixälven. Snarare pläderade jag för att man först och främst borde
bygga färdigt i de älvar där vi böljat att både
bygga kraftverk och genomföra sjöregleringar.
Att bygga kraftverk i de återstående outbyggda strömsträckorna i dessa älvar kräver i
och för sig inga nya sjöregleringar. Sådana
gör ju också ingrepp i miljön och de kostar
pengar. I ärlighetens namn må jag väl tillägga
att ju fullständigare en älv är avtrappad med
kraftverk, desto mer nytta har man av mer
sjöregleringar. Men redan nu för många av
våra kraftälvar mer vatten på vintern än under vårfloden!
Att bygga färdigt i redan påböljade älvar
skulle ge lika mycket elkraft som två av de
fyra stora älvarna. Det innebär emellertid
inte att vi ej kommer att behöva energi från
någon av de stora älvarna.
Åke Nyberg tar milt sagt lättvindigt på
energibehovet i vårt nordliga land med dess
stora avstånd och transportbehov som också
kräver olja. Vi har haft det varmt och bekvämt efter andra världskriget med ökande
användning av billig olja i 30 år. Men sedan
steg priset och nu kämpar vi på många sätt
för att få ner oljenotan. Vi både sparar och
arbetar för andra energikällor.
En annan energikälla är importerat kol som
förorenar luft och försurar sjöar och som ger
aska i stora mängder med de obrännbara
tungmetallerna anrikade.
Vidare inhemskt skogsavfall och torv som
vi försöker lära oss att hantera till rimlig ekonomi. Inte heller tillvaratagandet av dem är
utan miljökonsekvenser. Ändå mödosammare är det att få ekonomi på sol och vind
som energikällor, som väl borde vara det
mest miljövänliga vi kan hitta.
Du tycks också ha glömt att vi beslutat
avveckla kärnkraften. I slutet av 1985 räknar
vi med att ha större kapacitet i kärnkraft än i
vattenkraft och några år senare skall vi bölja
avveckla den!
Nej vi kan inte komma ifrån att väga alla
möjliga energislag mot varandra. Vi må gärna
först se på deras biverkningar eller miljöeffekter och sedan jämföra ekonomi och försörjningstrygghet.
297
Om vi då kommer fram till att vattenkraften är renast, bäst för vår försöljningstrygghet och billigast, då kan vi också glädja
oss åt den helt inhemska tillverkningen och
de arbeten som den snabbt kan ge i stora och
små verkstäder, på kontor och kanske viktigast på byggarbetsplatserna i sysselsättningssvaga kommuner.
Men avsikten med Ditt inlägg, Åke, är ju
ändå inte att förringa vattenkraftens betydelse för vårt land och dess energiförsöljning.
För Dig är utbyggandels sekundära effekter
det viktiga. Du använder stora ord, offra,
slakta, våldföra etc oersättliga naturvärden
för evigt:
Även jag, som varit med om att utforma
många kraftverk sedan jag lämnade teknis
1938, gläds åt en stor älvs våldsamma kraft i
vårflodstider eller en slingrande å i sommargrönska. Det kommer vi fortfarane att kunna
uppleva i vårt land, även om vi t o m skulle
behöva bygga ut l eller 2 av de stora älvarna.
Man ser i tabellen på sid 91 i min uppsats i
Svensk Tidskrift nr 2/83, att mer än hälften av
naturkraften i våra vattendrag icke bedömts
vara ekonomiskt utbyggnadsvärd.
För många som lever och bor nära en älvsträcka, som byggs ut, innebär förändringen i
sig en stress. Processen före byggstarten är
lång och besvärlig. Svårigheter och olägenheter förstoras upp av beskäftiga älvräddare,
som låter ändamålet helga medlen. Kraftverksbyggarna gör så gott de kan för att sprida korrekt information om sina planer och
deras verkningar.
Tekniken att förebygga skador har utvecklats och förbättras fortfarande liksom uppslagen och förmågan att åstadkomma nya trevnadsvärden för sådana, som går till spillo.
Landskapsvården kring kraftverksbyggena
planeras och påhöljas samtidigt med byggprocessen i övrigt. Någon gång lyckas man
extra bra. I Hede i Härjedalen böljar turistplanerarna drömma om en golfbana nedanför
kraftverket. Det långsträckta kullandskap,
som byggts av överblivna rensningsmassor
från Ljusnan och som nu snabbt grönskar
efter sådd och plantering inbjuder. Det ligger
på lagom avstånd från den trestjärniga camping, som kom till i samband med kraftverksbygget för några år sedan.