B O Bachter Akademiker bakom järnridån
1985
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
BOBACHTER:
Akademier bakom järnridån
I Svensk Tidskrift nr JO/1984 beskrev B O
Bachterforskningens situation i
Sovjetunionen av i dag. I denna artikel
redogör han för samspelet politikforskningsprioritering-nationalism i
Östtyskland och Tjeckoslovakien.
Akademikerna i dessafolkdemokratier
följer Moskvas intentioner. Systemet har
lett till minskad intellektuell rörlighet
och mindre kreativitet.
B O Bachter är en signatur med
flerårig erfarenhet och möjligheter att
fortlöpande följa forskningen i
Östeuropa.
Med sin bok ”Bakom Rysslands Järnridå” myntade PE Brusewitz 1923 ett begrepp som aktualiserades efter andra
världskrigets slut. Då flyttades järnridån
mellan 50 till 100 mil västerut. Nära hälf.
ten av Europas då 600 miljoner ställde
under kommunistiskt styre. När ”folk·
demokratier” upprättats ”reformerades” Östeuropas akademier och under·
ställdes Akademia Nauk i Moskva. Ländernas forskning centraliserades efter
stalinistisk förebild. Akademierna ut·
gjorde toppen på forskningspyramidea
och försågs med ideologiska sekreterare
vilka ansvarade för att Moskvas intentioner genomfördes. Detta innebar inte
att akademipresidierna blev l00 procentigt Moskva-trogna, men den ideologiska
rättningen skedde på bekostnad av inte~
lektuell rörlighet, kreativitet och effektivitet.
Hitler torde vara den person som
mer än någon annan bidragit till
emigrationen till USA av nobelpristagare.
Kravet på samproduktion i det socialistiska blocket försvårades av att så B
vetenskapsmän i de nyupprättade folkrepublikerna behärskade ryska, av att del
rådde brist på tryckpapper samt av all
kommunikationerna med Moskva var
dåliga även tekniskt. Det är vid Akademia Nauk, Moskva, en omständig procedur att få ett vetenskapligt arbete pubJi.
cerat. Spionrädslan gör att varje manus
måste åtföljas av ett speciellt intyg att
innehållet icke avslöjar statshemligheter
Eftersom de vetenskapliga tidskrifterna
inte är effektiva kan det ta månader, ett
år eller mer innan uppsatsen blir tryckt
– då är den nya upptäckten kanske redan överspelad.
Det kan ha sitt intresse att se hur samspelet politik-forskningsprioriteringnationalism gestaltar sig i två sinsemellan mycket olika akademier i Centraloch Östeuropa.
Die Akademie der Wissenschaften
Vetenskapsakademien i Östberlin intar
en central ställning i den socialistiska gemenskapen och hänvisar stolt till att den
grundades 1700 av G W Leibniz under
namnet Die Preussische Akademie der
Wissenschaften. Akademien tog tidigt
internationella kontakter med andra europeiska lärda sällskap. Den svenska vetenskapsakademien erbjöd sig att förlägga Berlin-akademiens lärda skrifter och
Linne publicerade sig tidigt på tyska.
Syrets upptäckare C W Scheele gav enbart ut ett arbete – och det var på tyska
(Von der Luft und dem Feuer). Jöns Jacob Berzelius var noga att få ut sina rön
på ”vetenskapens språk”. Samarbetet
mellan svenska och tyska naturvetare
stärktes alltmer i flera discipliner och
tyska förblev det dominerande språket
for svenska forskare fram till andra
världskrigets slut.
Under Weimarrepubliken underställdes Berlinakademien ministern för
vetenskap, konst och folkbildning och
förlorade därmed sin oberoende ställning. Detta förhållande stadfåstes även
under nazitiden, men akademien behöll
dock sin position som Tysklands ledande
lärda sällskap.
I början av 1930-talet diskuterade aka- ——~ – —
37
demien åtgärder mot Albert Einstein
som då var professor och föreståndare
för Kaiser-Wilhelm institutet i fysik,
Berlin. Einstein protesterade mot de
antisemitiska aktionerna, avsade sig sitt
tyska medborgarskap och emigrerade till
USA. Han ledde därmed en massiv utvandring från nazityskland av judiska
och oliktänkande vetenskapsmän. Adolf
Hitler torde vara den person som mer än
någon annan har bidragit till emigrationen till Förenta Staterna av nobelprisvärdiga forskare.
De kvarvarande tyska vetenskapsmännen vilka inte stödde nazismen
vände politiken ryggen samt ” flydde in i
sin forskning” . Akademien försökte behålla sin opolitiska ställning och vägrade
t ex så sent som 1941 att efterkomma ett
krav från riksministern att invälja namngivna vetenskapsmän. Akademien bombades sönder och höll sitt sista plenarsammanträde den l mars 1945 då ledamoten D Westermann i ett skyddsrum
inför 11 åhörare föreläste över ämnet
”Pluralbildung an afrikanischen Dialekten”.
Öst-Berlinakademien
Bokstavlingen på ruiner grundades ÖstBerlinakademien sommaren 1946 på befälsorder nr 187 från Överkommendanten i den Sovjetiska Besättningsstyrkan i
Tyskland, Marskalk Sokolowski. Akademien valde sin första preses Johannes
Stroux (icke-medlem av kommunistpartiet) som även blev rektor för Humboldtuniversitetet i Östberlin. Ett imponerande återuppbyggnadsarbete tog sin början; år 1948 hade 25 institutioner och
laboratorier fårdigställts under akade- 38
miens ledning. Forskningen pnonterades i Östtyskland och medaljerades efter
sovjetiskt mönster – tex med ”Vaterländischer Verdienstorden in Gold” eller
”Banner der Arbeit”. Aktivt deltog politiskt övertygade vetenskapsmän samt
kolleger som vänt nazitysktand ryggen.
Ett mera spektakulärt tillskott noterades
1959 då kärnfysikern Klaus Fuchs lämnade England efter att ha avtjänat 14 års
fängelse för spioneri. Fuchs hyllades
som hjälte i DDR. Han valdes in i akademien , blev medlem i dess presidium och
är numera en respektabel pensionär i
Dresden.
Andra mindre uppmärksammade forskare utvecklade plantgenetiken där de
efter tålmodiga försök visade på falsarierna i den sovjetiske akademiledamoten P O Lysenkos marxistiska biologiteorier utan att vare sig förlora sina poster i institutionen eller i akademien.
Någon tid innan Sverige upprättade
diplomatiska förbindelser med Östtyskland slöt den svenska vetenskapsakademien ett utbytesavtal med Berlin-akademien, fö ett av de första som den unga
republikens akademi ingick med ett ickesocialistiskt land. Tyskarna använde
möjligheterna inom avtalet till det yttersta och knöt kontakter med svenska institutioner inom teoretisk fysik, atomfysik,
det fasta tillståndets fysik samt geodesi
och biokemi.
I den under kriget svårt skadade staden Halle, DDR, finns en märklig institution. Det är den 1652 grundade alltyska
akademien die Leopoldinische Deutsche
Akademie der Naturforscher. Här möts
tysktalande forskare över de politiska
gränserna. De båda tyska statema liksom Österrike är väl representerade med
framstående vetenskapsmän som ledamöter. Däremot är såväl polis som sä-
kerhetstjänst påfallande diskreta. Biokemisten Kurt Mothes, uppskattad ut·
ländsk ledamot av the Royal Society
London och i Kungl Vetenskapssamhä}.
!et, Uppsala, har under sin tid som
preses under åren 1954-74 genom siD
internationella prestige i forskarvärldea
kunnat behålla Leopoldinas oberoende
Den traditionen har behållits av nuvarande preses, fysikern Heinz Bethge. Leopoldina har kommit att bli ett viktigt forum för det allt starkare alltyska samar·
betet inom naturvetenskaperna.
Ceskos1ovenska Akademie VM
Även om Tjeckoslovakien numera tillhli
Östblocket ligger Prag geografiskt väster
om Wien. År 1348 grundades Karl-universitetet i Prag – det äldsta norr om
Alperna. Det var hit som bl a svenska
studenter fotvandrade innan vi skaffade
oss egna universitet och högskolor. Ide.
erna i Prag var länge tongivande för Centraleuropa och därigenom även för resten av världen. Det var i Prag som dc
etiska grunderna för vår tids vetenskapJi.
ga tänkande formulerades. Det gjordes
av Jan Hus som valdes till rektor i Praa
år 1409. Hus stod orubbligt för sina ideer
och brändes till döds för dem. En mera
sentida tjeck är Jan Purkyne (1787-
1869) vars outtröttliga upptäckarglädje
avsatt många spår inom fysiologien. Han
har celler i lilla hjärnan uppkallade efter
sig liksom det så kallade Purkyne-fenomenet (att vi vid mörkerseende under
skymning uppfattar rött-gult mörkare
och blått-grönt ljusare än vid dagsljus).
Pragprofessorn Jaroslav Heyrovsky belönades 1959 med nobelpriset i kemi för
sinupptäckt och utveckling av polarigrafin,en elektrokemisk metod som fått betydande användning inom den kemiska
malysen.
Alltsedan 1300-talet var den högre undervisningen och forskningen i Prag öppna för utlänningar. Här verkade den
danske astronomen Tycho Brahe och
bans efterföljare tysken Johannes
Keppler. Kepplers lagar utgjorde en ny
grundval för planetteorien och bildar
aven plattformen för den celesta mekaniken. I Prag verkade österrikaren Ernst
Mach vars namn för alltid knutits till
mätningen av överljudshastigheten. Under en kortare tid var Albert Einstein
knuten till Praguniversitetet som professor. Men även andra delar av landet var
öppna för utländska forskare – det var
exempelvis i det slovakiska Brno som
österrikaren Gregor Mendel utförde de
forskningsarbeten som gjorde honom till
den moderna ärftlighetslärans grundläggare.
Denna öppna tradition bröts med den
nazistiska ockupationen. När Tjeckoslovakien återupprättades 1945 utvisades 3
miljoner sudettyskar vilket innebar en
allvarlig intellektuell åderlåtning. Det innebar även 1950-talets klassutrensningar
från landets universitet och högskolor.
Det under den habsburgska tiden grundade kungliga Böhmiska vetenskapliga
sällskapet upplöstes och ersattes år 1953
av den tjeckoslovakiska vetenskapsakademien, Ceskoslovenskå Akademie
Ved.
Akademiens konstitution fastslår att
den skall ” … arbeta för att uppbygga
och utveckla den Tjeckoslovakiska Socialistiska Republiken till ett socialistiskt
samhälle. Planeringen av vetenskaplig
39
forskning och alla av Akademiens aktiviteter skall baseras på de mål för ekonomisk, kulturell och politisk utveckling av
vårt samhälle som upprättats av det tjeckoslovakiska kommunistpartiet . . .” .
Den unga akademien fick en flygande
start trots kronisk brist på konvertibel
valuta för inköp av utländsk utrustning
och instrument. Forskare snabbutbildades i Sovjet. På förvånansvärt kort tid
hade en åtminstone numerärt stor forskarkader bildats. Man följde till att bölja
med slaviskt Akademia Nauk, Moskva,
och fördömde i marxistisk anda ”borgerliga” vetenskapsgrenar som genetik och
cybernetik. Biovetenskaperna prioriterades liksom vissa forskningsgrenar av
fysiken.
Även om själva definitionen av forskare kan diskuteras i följande översikt så
speglar den situationen i landet strax innan Dubcek-våren övergick till kall
frost: Antalet yrkesverksamma inom vetenskap och forskning var i Tjeckoslovakien 18,2 per tusen ijämförelse med Sovjet 26,4, USA 16,2, Storbritannien 12,3
och Sverige 9,0. Antalet forskare med
universitetsexamen per 10000 innevånare vid samma tid var 31 i Tjeckoslovakien mot Sovjet 45, USA 28, Storbritannien 16 och Sverige 17.
Under 1960-talet hade akademi~ börjat uppnå en viss politisk självständighet.
Men dess prestige och goda ställning
blev dess olycka. När Sovjetunionen och
de andra Warszawapaktländerna invaderat landet erhöll akademien en ukas,
daterad den 21 augusti 1968. Om innebörden inte varit så tragisk skulle den
kunna ha författats av den absurde soldaten Sjveks andlige fader Jaroslav Hasek:
40
”ORDER: Jag, representant för Warszawapaktens trupper, löjtnanten av första graden,
Orlov Yuri Alexandrovitch, beordrar all
kanslipersonal samt medlemmar av Presidiet
för den tjeckoslovakiska vetenskapsakademien att sluta arbeta den 22 augusti 1968 kl
13.00 och utrymma samtliga av akademiens
lokaler.
Signatur”
Den relativa frihet som trots allt fanns på
akademien och dess institutioner försvann efter 1968. Det nya handplockade
presidiet var devot Moskva-troget. Kontrollen fick under den första tiden en omfattning som nära nog överträffade Franz
Kafkas visioner. Den följande femårsperioden 1969-1974 utmärktes av en ojämförlig deklinering vad gäller de vetenskapliga publikationernas kvalitet och
ett lågvattenmärke vad gäller forskarutbyte såväl med kapitalistländerna som
med brodernationerna i östblocket.
Varje utrikesbesök måste planeras 6-
12 månader i förväg och godkännas av
kommunistpartiet eller dess representanter. Alla utländska besök måste rapporteras, även av privat natur. Varje brev
som sänds eller mottages utanför östblocket måste underställas censuren.
Flera västerländska vetenskapliga tidskrifter konfiskeras och kan erhållas
först efter vederbörlig ”granskning” .
Innan den tjeckoslovakiska akadomien och dess institutioner åter ÖPJI’
nades efter ockupationen 1968 hade
samtliga anställda avskedats samt åter·
anställts på korttidskontrakt. Alla inte~
lektuella granskades av en undersö’
ningskommitte som inrättats av kommunistpartiet. Flera vetenskapsmän !Jo.
dömdes som opålitliga Dubcek-anhänga.
re och uteslöts ur akademien samt fråJt.
togs sina befattningar. De stämpladet
som ”icke-vetenskapsmän” . Deras bm
förbjöds rätt till högre undervisning. Ea
lag av den 9 maj 1972 från utbildningsdopartementet i Prag fastslår att: ”Det är
icke tillåtet att publicera arbeten av för·
fattare vilka är uteslutna ur kommunistpartiet eller avskedats från universitetet
på grund av politiska orsaker eller som
emigrerat illegalt.”
En av de politiskt tillsatta chefe1111
fällde en replik när han tillträdde som ny
direktör vid akademiens institution for
atomfysik som kommer att överleva honom. Det var Jaroslaw Prochazka som
yttrade: ”Jag är beredd att till och med
kasta ut Einstein om hans politiska UPJI’
fattning inte var helt i ordning!”
Sedan dess har tjeckisk vetenskap
tvingats anpassa sig till de nya riktlinjer·
na.
Akademier bakom järnridån
I Svensk Tidskrift nr JO/1984 beskrev B O
Bachterforskningens situation i
Sovjetunionen av i dag. I denna artikel
redogör han för samspelet politikforskningsprioritering-nationalism i
Östtyskland och Tjeckoslovakien.
Akademikerna i dessafolkdemokratier
följer Moskvas intentioner. Systemet har
lett till minskad intellektuell rörlighet
och mindre kreativitet.
B O Bachter är en signatur med
flerårig erfarenhet och möjligheter att
fortlöpande följa forskningen i
Östeuropa.
Med sin bok ”Bakom Rysslands Järnridå” myntade PE Brusewitz 1923 ett begrepp som aktualiserades efter andra
världskrigets slut. Då flyttades järnridån
mellan 50 till 100 mil västerut. Nära hälf.
ten av Europas då 600 miljoner ställde
under kommunistiskt styre. När ”folk·
demokratier” upprättats ”reformerades” Östeuropas akademier och under·
ställdes Akademia Nauk i Moskva. Ländernas forskning centraliserades efter
stalinistisk förebild. Akademierna ut·
gjorde toppen på forskningspyramidea
och försågs med ideologiska sekreterare
vilka ansvarade för att Moskvas intentioner genomfördes. Detta innebar inte
att akademipresidierna blev l00 procentigt Moskva-trogna, men den ideologiska
rättningen skedde på bekostnad av inte~
lektuell rörlighet, kreativitet och effektivitet.
Hitler torde vara den person som
mer än någon annan bidragit till
emigrationen till USA av nobelpristagare.
Kravet på samproduktion i det socialistiska blocket försvårades av att så B
vetenskapsmän i de nyupprättade folkrepublikerna behärskade ryska, av att del
rådde brist på tryckpapper samt av all
kommunikationerna med Moskva var
dåliga även tekniskt. Det är vid Akademia Nauk, Moskva, en omständig procedur att få ett vetenskapligt arbete pubJi.
cerat. Spionrädslan gör att varje manus
måste åtföljas av ett speciellt intyg att
innehållet icke avslöjar statshemligheter
Eftersom de vetenskapliga tidskrifterna
inte är effektiva kan det ta månader, ett
år eller mer innan uppsatsen blir tryckt
– då är den nya upptäckten kanske redan överspelad.
Det kan ha sitt intresse att se hur samspelet politik-forskningsprioriteringnationalism gestaltar sig i två sinsemellan mycket olika akademier i Centraloch Östeuropa.
Die Akademie der Wissenschaften
Vetenskapsakademien i Östberlin intar
en central ställning i den socialistiska gemenskapen och hänvisar stolt till att den
grundades 1700 av G W Leibniz under
namnet Die Preussische Akademie der
Wissenschaften. Akademien tog tidigt
internationella kontakter med andra europeiska lärda sällskap. Den svenska vetenskapsakademien erbjöd sig att förlägga Berlin-akademiens lärda skrifter och
Linne publicerade sig tidigt på tyska.
Syrets upptäckare C W Scheele gav enbart ut ett arbete – och det var på tyska
(Von der Luft und dem Feuer). Jöns Jacob Berzelius var noga att få ut sina rön
på ”vetenskapens språk”. Samarbetet
mellan svenska och tyska naturvetare
stärktes alltmer i flera discipliner och
tyska förblev det dominerande språket
for svenska forskare fram till andra
världskrigets slut.
Under Weimarrepubliken underställdes Berlinakademien ministern för
vetenskap, konst och folkbildning och
förlorade därmed sin oberoende ställning. Detta förhållande stadfåstes även
under nazitiden, men akademien behöll
dock sin position som Tysklands ledande
lärda sällskap.
I början av 1930-talet diskuterade aka- ——~ – —
37
demien åtgärder mot Albert Einstein
som då var professor och föreståndare
för Kaiser-Wilhelm institutet i fysik,
Berlin. Einstein protesterade mot de
antisemitiska aktionerna, avsade sig sitt
tyska medborgarskap och emigrerade till
USA. Han ledde därmed en massiv utvandring från nazityskland av judiska
och oliktänkande vetenskapsmän. Adolf
Hitler torde vara den person som mer än
någon annan har bidragit till emigrationen till Förenta Staterna av nobelprisvärdiga forskare.
De kvarvarande tyska vetenskapsmännen vilka inte stödde nazismen
vände politiken ryggen samt ” flydde in i
sin forskning” . Akademien försökte behålla sin opolitiska ställning och vägrade
t ex så sent som 1941 att efterkomma ett
krav från riksministern att invälja namngivna vetenskapsmän. Akademien bombades sönder och höll sitt sista plenarsammanträde den l mars 1945 då ledamoten D Westermann i ett skyddsrum
inför 11 åhörare föreläste över ämnet
”Pluralbildung an afrikanischen Dialekten”.
Öst-Berlinakademien
Bokstavlingen på ruiner grundades ÖstBerlinakademien sommaren 1946 på befälsorder nr 187 från Överkommendanten i den Sovjetiska Besättningsstyrkan i
Tyskland, Marskalk Sokolowski. Akademien valde sin första preses Johannes
Stroux (icke-medlem av kommunistpartiet) som även blev rektor för Humboldtuniversitetet i Östberlin. Ett imponerande återuppbyggnadsarbete tog sin början; år 1948 hade 25 institutioner och
laboratorier fårdigställts under akade- 38
miens ledning. Forskningen pnonterades i Östtyskland och medaljerades efter
sovjetiskt mönster – tex med ”Vaterländischer Verdienstorden in Gold” eller
”Banner der Arbeit”. Aktivt deltog politiskt övertygade vetenskapsmän samt
kolleger som vänt nazitysktand ryggen.
Ett mera spektakulärt tillskott noterades
1959 då kärnfysikern Klaus Fuchs lämnade England efter att ha avtjänat 14 års
fängelse för spioneri. Fuchs hyllades
som hjälte i DDR. Han valdes in i akademien , blev medlem i dess presidium och
är numera en respektabel pensionär i
Dresden.
Andra mindre uppmärksammade forskare utvecklade plantgenetiken där de
efter tålmodiga försök visade på falsarierna i den sovjetiske akademiledamoten P O Lysenkos marxistiska biologiteorier utan att vare sig förlora sina poster i institutionen eller i akademien.
Någon tid innan Sverige upprättade
diplomatiska förbindelser med Östtyskland slöt den svenska vetenskapsakademien ett utbytesavtal med Berlin-akademien, fö ett av de första som den unga
republikens akademi ingick med ett ickesocialistiskt land. Tyskarna använde
möjligheterna inom avtalet till det yttersta och knöt kontakter med svenska institutioner inom teoretisk fysik, atomfysik,
det fasta tillståndets fysik samt geodesi
och biokemi.
I den under kriget svårt skadade staden Halle, DDR, finns en märklig institution. Det är den 1652 grundade alltyska
akademien die Leopoldinische Deutsche
Akademie der Naturforscher. Här möts
tysktalande forskare över de politiska
gränserna. De båda tyska statema liksom Österrike är väl representerade med
framstående vetenskapsmän som ledamöter. Däremot är såväl polis som sä-
kerhetstjänst påfallande diskreta. Biokemisten Kurt Mothes, uppskattad ut·
ländsk ledamot av the Royal Society
London och i Kungl Vetenskapssamhä}.
!et, Uppsala, har under sin tid som
preses under åren 1954-74 genom siD
internationella prestige i forskarvärldea
kunnat behålla Leopoldinas oberoende
Den traditionen har behållits av nuvarande preses, fysikern Heinz Bethge. Leopoldina har kommit att bli ett viktigt forum för det allt starkare alltyska samar·
betet inom naturvetenskaperna.
Ceskos1ovenska Akademie VM
Även om Tjeckoslovakien numera tillhli
Östblocket ligger Prag geografiskt väster
om Wien. År 1348 grundades Karl-universitetet i Prag – det äldsta norr om
Alperna. Det var hit som bl a svenska
studenter fotvandrade innan vi skaffade
oss egna universitet och högskolor. Ide.
erna i Prag var länge tongivande för Centraleuropa och därigenom även för resten av världen. Det var i Prag som dc
etiska grunderna för vår tids vetenskapJi.
ga tänkande formulerades. Det gjordes
av Jan Hus som valdes till rektor i Praa
år 1409. Hus stod orubbligt för sina ideer
och brändes till döds för dem. En mera
sentida tjeck är Jan Purkyne (1787-
1869) vars outtröttliga upptäckarglädje
avsatt många spår inom fysiologien. Han
har celler i lilla hjärnan uppkallade efter
sig liksom det så kallade Purkyne-fenomenet (att vi vid mörkerseende under
skymning uppfattar rött-gult mörkare
och blått-grönt ljusare än vid dagsljus).
Pragprofessorn Jaroslav Heyrovsky belönades 1959 med nobelpriset i kemi för
sinupptäckt och utveckling av polarigrafin,en elektrokemisk metod som fått betydande användning inom den kemiska
malysen.
Alltsedan 1300-talet var den högre undervisningen och forskningen i Prag öppna för utlänningar. Här verkade den
danske astronomen Tycho Brahe och
bans efterföljare tysken Johannes
Keppler. Kepplers lagar utgjorde en ny
grundval för planetteorien och bildar
aven plattformen för den celesta mekaniken. I Prag verkade österrikaren Ernst
Mach vars namn för alltid knutits till
mätningen av överljudshastigheten. Under en kortare tid var Albert Einstein
knuten till Praguniversitetet som professor. Men även andra delar av landet var
öppna för utländska forskare – det var
exempelvis i det slovakiska Brno som
österrikaren Gregor Mendel utförde de
forskningsarbeten som gjorde honom till
den moderna ärftlighetslärans grundläggare.
Denna öppna tradition bröts med den
nazistiska ockupationen. När Tjeckoslovakien återupprättades 1945 utvisades 3
miljoner sudettyskar vilket innebar en
allvarlig intellektuell åderlåtning. Det innebar även 1950-talets klassutrensningar
från landets universitet och högskolor.
Det under den habsburgska tiden grundade kungliga Böhmiska vetenskapliga
sällskapet upplöstes och ersattes år 1953
av den tjeckoslovakiska vetenskapsakademien, Ceskoslovenskå Akademie
Ved.
Akademiens konstitution fastslår att
den skall ” … arbeta för att uppbygga
och utveckla den Tjeckoslovakiska Socialistiska Republiken till ett socialistiskt
samhälle. Planeringen av vetenskaplig
39
forskning och alla av Akademiens aktiviteter skall baseras på de mål för ekonomisk, kulturell och politisk utveckling av
vårt samhälle som upprättats av det tjeckoslovakiska kommunistpartiet . . .” .
Den unga akademien fick en flygande
start trots kronisk brist på konvertibel
valuta för inköp av utländsk utrustning
och instrument. Forskare snabbutbildades i Sovjet. På förvånansvärt kort tid
hade en åtminstone numerärt stor forskarkader bildats. Man följde till att bölja
med slaviskt Akademia Nauk, Moskva,
och fördömde i marxistisk anda ”borgerliga” vetenskapsgrenar som genetik och
cybernetik. Biovetenskaperna prioriterades liksom vissa forskningsgrenar av
fysiken.
Även om själva definitionen av forskare kan diskuteras i följande översikt så
speglar den situationen i landet strax innan Dubcek-våren övergick till kall
frost: Antalet yrkesverksamma inom vetenskap och forskning var i Tjeckoslovakien 18,2 per tusen ijämförelse med Sovjet 26,4, USA 16,2, Storbritannien 12,3
och Sverige 9,0. Antalet forskare med
universitetsexamen per 10000 innevånare vid samma tid var 31 i Tjeckoslovakien mot Sovjet 45, USA 28, Storbritannien 16 och Sverige 17.
Under 1960-talet hade akademi~ börjat uppnå en viss politisk självständighet.
Men dess prestige och goda ställning
blev dess olycka. När Sovjetunionen och
de andra Warszawapaktländerna invaderat landet erhöll akademien en ukas,
daterad den 21 augusti 1968. Om innebörden inte varit så tragisk skulle den
kunna ha författats av den absurde soldaten Sjveks andlige fader Jaroslav Hasek:
40
”ORDER: Jag, representant för Warszawapaktens trupper, löjtnanten av första graden,
Orlov Yuri Alexandrovitch, beordrar all
kanslipersonal samt medlemmar av Presidiet
för den tjeckoslovakiska vetenskapsakademien att sluta arbeta den 22 augusti 1968 kl
13.00 och utrymma samtliga av akademiens
lokaler.
Signatur”
Den relativa frihet som trots allt fanns på
akademien och dess institutioner försvann efter 1968. Det nya handplockade
presidiet var devot Moskva-troget. Kontrollen fick under den första tiden en omfattning som nära nog överträffade Franz
Kafkas visioner. Den följande femårsperioden 1969-1974 utmärktes av en ojämförlig deklinering vad gäller de vetenskapliga publikationernas kvalitet och
ett lågvattenmärke vad gäller forskarutbyte såväl med kapitalistländerna som
med brodernationerna i östblocket.
Varje utrikesbesök måste planeras 6-
12 månader i förväg och godkännas av
kommunistpartiet eller dess representanter. Alla utländska besök måste rapporteras, även av privat natur. Varje brev
som sänds eller mottages utanför östblocket måste underställas censuren.
Flera västerländska vetenskapliga tidskrifter konfiskeras och kan erhållas
först efter vederbörlig ”granskning” .
Innan den tjeckoslovakiska akadomien och dess institutioner åter ÖPJI’
nades efter ockupationen 1968 hade
samtliga anställda avskedats samt åter·
anställts på korttidskontrakt. Alla inte~
lektuella granskades av en undersö’
ningskommitte som inrättats av kommunistpartiet. Flera vetenskapsmän !Jo.
dömdes som opålitliga Dubcek-anhänga.
re och uteslöts ur akademien samt fråJt.
togs sina befattningar. De stämpladet
som ”icke-vetenskapsmän” . Deras bm
förbjöds rätt till högre undervisning. Ea
lag av den 9 maj 1972 från utbildningsdopartementet i Prag fastslår att: ”Det är
icke tillåtet att publicera arbeten av för·
fattare vilka är uteslutna ur kommunistpartiet eller avskedats från universitetet
på grund av politiska orsaker eller som
emigrerat illegalt.”
En av de politiskt tillsatta chefe1111
fällde en replik när han tillträdde som ny
direktör vid akademiens institution for
atomfysik som kommer att överleva honom. Det var Jaroslaw Prochazka som
yttrade: ”Jag är beredd att till och med
kasta ut Einstein om hans politiska UPJI’
fattning inte var helt i ordning!”
Sedan dess har tjeckisk vetenskap
tvingats anpassa sig till de nya riktlinjer·
na.