Matti Häggström; Om frihet från
1985
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
frihet från
Som socialdemokrat är jag glad över den
ommöblering av regeringen som vår partiledare Olof Palme gjorde efter valet.
Särskilt bra är dock att Ingvar Carlsson
behåller sin inofficiella post som frihetsminister, trots att han också skall ta hand
om vår miljö.
För vi får inte glömma bort att det var
just Ingvar Carlsson som i grunden förnyade frihetsdebatten härom året. De
borgerliga partierna med moderaterna i
spetsen krävde bara mer och mer frihet
för den enskilde. Det asociala i sammanhanget var framför allt att det skulle ske
på våra i god demokratisk ordning utsedda politikers bekostnad. Det skulle
leda till rena anarkin, så fjärran från ett
socialistiskt samhälle som det bara går
att komma.
Då gjorde Ingvar Carlsson sin epokgörande insats. Han underströk med all
rätt att vi socialdemokrater är frihetsvänligare än något annat parti. Men att
det inte handlade om frihet till någonting
utan frihet från. Frihet från nöd, hunger,
törst, arbetslöshet, sjukdom, fattigdom,
otrygghet och allt annat som landets
medborgare tack vare socialdemokraterna i dag är nästan helt förskonade från.
Den aspekten på frihet kan ingen borgerlig människa begripa. Att frihet från
saker och ting i själva verket är det primära för individen, om man vill öka hans
frihet. Därför måste arbetet på att befria
svenska folket från mängder av friheter
vara ett förstahandsmål för oss socialdemokrater under den nu inledda mandatperioden.
Frihet från att själv välja politiskt parti
har vi redan på många håll inom fackför- 450
eningsrörelsen. Det kompletterar vi nu
med frihet från att välja om man skall ha
hemförsäkring och i så fall i vilket bolag.
För oss demokratiska socialister är saken självklar. Facket måste få avgöra det
också, för bara då vet vi att det blir det
oss närstående Folksam som anlitas. På
det här sättet befriar vi de fackanslutna
från bördan att välja, precis som vi en
gång gjorde dem fria från hunger.
Bostadsrättsägare skall naturligtvis
inte själv ha frihet att bestämma till vem
han skall sälja sin bostadsrätt och till
vilket pris. Frihet från sådana kapitalistiska företeelser är synnerligen angelä-
get. I annat fall sätts ju prisbildningen på
bostadsrätter utanför demokratisk kontroll. Det kan leda till att vilka borgartyper som helst skulle kunna bli nya
ägare, även när en socialist behöver lä-
genheten bättre.
Frihet från att välja läkare, tandläkare
och sjukgymnast är ännu en betydelsefull frihetsreform. Det säger sig självt att
samhället – i synnerhet där det är socialistisk majoritet i landstingen – förstår
det där bättre än patienterna.
I dag vill många omvandla sina fritidshus till permanentbostäder och människor med åretruntbostäder göra motsatsen, förvandla dem till sommarstugor.
Det måste stoppas. Annars tar ig den
enskilde vilka friheter som helst. Frihet
från sådana friheter bör stå speciellt högt
på frihetsministerns prioriteringslista.
Och hur – jag bara frågar – skall man
kunna låta de enskilda föräldrarna välja
barnomsorg utan stöd från samhället?
Då utlämnas de ju vind för våg, helt fria
från den sociala trygghet som vi socialdemokrater infört. Obligatorisk daghemsvistelse på heltid för alla barn, helst
från födelsen och tills de börjar skolan,
ger de små frihet från föräldrar, släktingar och privata dagmammor under större
delen av dagen.
På det här sättet kan vi ge den enskilde
frihet från att själv behöva ta ställning till
ett antal alternativ. Då slipper han ju på-
verkas av osaklig borgerlig propaganda.
När vi lyckats med det återstår bara att
ändra lite i min favoritsång Arbetets
söner, nämligen det där med att ”kämpa
för rättvisa, frihet och bröd”. Det borde
givetvis stå ”kämpa för rättvisa, frihet
från och bröd”. Då blir det förstås en
smula orytmiskt, varför någon ytterligare justering nog är befogad. Men det kan
inte vara något större problem. Vi har ju
framstående skalder i vårt parti – tex
Kjell-Olof Feldt.
Matti Häggström
Som socialdemokrat är jag glad över den
ommöblering av regeringen som vår partiledare Olof Palme gjorde efter valet.
Särskilt bra är dock att Ingvar Carlsson
behåller sin inofficiella post som frihetsminister, trots att han också skall ta hand
om vår miljö.
För vi får inte glömma bort att det var
just Ingvar Carlsson som i grunden förnyade frihetsdebatten härom året. De
borgerliga partierna med moderaterna i
spetsen krävde bara mer och mer frihet
för den enskilde. Det asociala i sammanhanget var framför allt att det skulle ske
på våra i god demokratisk ordning utsedda politikers bekostnad. Det skulle
leda till rena anarkin, så fjärran från ett
socialistiskt samhälle som det bara går
att komma.
Då gjorde Ingvar Carlsson sin epokgörande insats. Han underströk med all
rätt att vi socialdemokrater är frihetsvänligare än något annat parti. Men att
det inte handlade om frihet till någonting
utan frihet från. Frihet från nöd, hunger,
törst, arbetslöshet, sjukdom, fattigdom,
otrygghet och allt annat som landets
medborgare tack vare socialdemokraterna i dag är nästan helt förskonade från.
Den aspekten på frihet kan ingen borgerlig människa begripa. Att frihet från
saker och ting i själva verket är det primära för individen, om man vill öka hans
frihet. Därför måste arbetet på att befria
svenska folket från mängder av friheter
vara ett förstahandsmål för oss socialdemokrater under den nu inledda mandatperioden.
Frihet från att själv välja politiskt parti
har vi redan på många håll inom fackför- 450
eningsrörelsen. Det kompletterar vi nu
med frihet från att välja om man skall ha
hemförsäkring och i så fall i vilket bolag.
För oss demokratiska socialister är saken självklar. Facket måste få avgöra det
också, för bara då vet vi att det blir det
oss närstående Folksam som anlitas. På
det här sättet befriar vi de fackanslutna
från bördan att välja, precis som vi en
gång gjorde dem fria från hunger.
Bostadsrättsägare skall naturligtvis
inte själv ha frihet att bestämma till vem
han skall sälja sin bostadsrätt och till
vilket pris. Frihet från sådana kapitalistiska företeelser är synnerligen angelä-
get. I annat fall sätts ju prisbildningen på
bostadsrätter utanför demokratisk kontroll. Det kan leda till att vilka borgartyper som helst skulle kunna bli nya
ägare, även när en socialist behöver lä-
genheten bättre.
Frihet från att välja läkare, tandläkare
och sjukgymnast är ännu en betydelsefull frihetsreform. Det säger sig självt att
samhället – i synnerhet där det är socialistisk majoritet i landstingen – förstår
det där bättre än patienterna.
I dag vill många omvandla sina fritidshus till permanentbostäder och människor med åretruntbostäder göra motsatsen, förvandla dem till sommarstugor.
Det måste stoppas. Annars tar ig den
enskilde vilka friheter som helst. Frihet
från sådana friheter bör stå speciellt högt
på frihetsministerns prioriteringslista.
Och hur – jag bara frågar – skall man
kunna låta de enskilda föräldrarna välja
barnomsorg utan stöd från samhället?
Då utlämnas de ju vind för våg, helt fria
från den sociala trygghet som vi socialdemokrater infört. Obligatorisk daghemsvistelse på heltid för alla barn, helst
från födelsen och tills de börjar skolan,
ger de små frihet från föräldrar, släktingar och privata dagmammor under större
delen av dagen.
På det här sättet kan vi ge den enskilde
frihet från att själv behöva ta ställning till
ett antal alternativ. Då slipper han ju på-
verkas av osaklig borgerlig propaganda.
När vi lyckats med det återstår bara att
ändra lite i min favoritsång Arbetets
söner, nämligen det där med att ”kämpa
för rättvisa, frihet och bröd”. Det borde
givetvis stå ”kämpa för rättvisa, frihet
från och bröd”. Då blir det förstås en
smula orytmiskt, varför någon ytterligare justering nog är befogad. Men det kan
inte vara något större problem. Vi har ju
framstående skalder i vårt parti – tex
Kjell-Olof Feldt.
Matti Häggström