Lars Leander; Demokratins utveckling i Nicaragua
1985
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
497
LARS LEANDER:
Demokratins utveckling i Nicaragua
Med jämna mellanrum läser undertecknad
Svensk Tidskrift, och jag upphör aldrig att
förundras över de ofta smått extremistiska
och enögda åsikter som förs fram i denna
publikation.
Man kan fråga sig vem Svensk Tidskrift
egentligen vänder sig till? Knappast de ”lokala” moderaterna, ty de har ofta stora problem att försvara de åsikter som förs fram i
denna skrift. Men nu har ni nog i alla fall
överträffat er själva: jag tänker på en artikel
om Nicaragua, kallad ”Che Guevara lever”,
författad av Mats Johansson i nr 8/85.
Denna artikel kan och får bara inte stå
oemotsagd, därav detta inlägg.
Den amerikanska kontinenten har sedan
Columbus dagar varit en kontinent i omvälvning. Världen har fått se positiva saker växa
fram ; ekonomisk expansion mm, men samtidigt har många negativa aspekter ohämmat
fått utveckla sig. Jag tänker då främst på
Nordamerikas strävan att besitta Sydamerika
såväl politiskt, ekonomiskt och militärt.
Stormakten USA har sina satellitstater, sin
bakgård, precis som Sovjet. Tydligast märks
denna imperialism i Centralamerika. Detta
tillstånd syntes vara orubbligt ända fram till
1959, då revolutionen segrade på Kuba. Det
skulle dröja länge, hela 20 år, innan något
annat land i Centralamerika kunde kasta av
sig UsA-imperialismen ok. Landet som befriade sig var Nicaragua, men det blev en
dyrköpt seger, som än idag kostar pengar.
För att för tå situationen idag bör man känna
till förhållanden som ledde fram till en väpnad revolution.
Mina erfarenheter och min kunskap om Nicaragua har jag fått dels genom relativt ingå-
ende studier om landet, dels genom personliga kontakter med nicaraguaner samt svenskar som besökt och levat i landet. Jag betvivlar starkt att Mats Johansson kan tillräkna sig
några av dessa erfarenheter.
Innan revolutionen 1979 var Nicaragua
mer ett familjeföretag än ett land: klanen Somoza ägde i runda tal en miljard dollar, 50 %
av den odlingsbarajorden i landet samt 1/3 av
landets näringsliv! Tachito Somoza var en
av Centralamerikas grymmaste envåldshärskare, eller som Washington uttryckte det:
”Somoza är en skitstövel, men han är vår
skitstövel!”
När så den sandinisliska gerillan vann alltmer stöd i mitten av 70-talet, tillgrep Somozadiktaturen de mest hänsynslösa metoder. Armen blev en ockupationsmakt i sitt eget land,
med enda uppgift att försvara Somozaklanens makt och ägodelar. Somoza förklarade
med USA:s goda minne krig mot sitt eget
folk, ty revolutionen hade en bred folklig förankring. Därför jämnades skolor, kyrkor och
sjukhus med marken, därför napalmbombade
man slumområden, därför förstördes fabriker
och kontor.
När till sist sandinisterna segrade ijuli -79,
hade egentligen revolutionen bara börjat.
Landet var i spillror, Somoza hade flytt med
hela statskassan(!) till Paraguay, skulderna
motsvarade tre års import, valutareserven
räckte för två dagars import. För att inte tala
om de tusentals döda, hur många vet ingen,
man vet bara att det idag finns 15 000 föräldralösa barn i Nicaragua.
Man inledde en stor analfabetiseringskampanj , som till dags dato resulterat i att man
fått ned analfabetismen från 56% till drygt
10% (bara Kuba ligger bättre till i Centralamerika), idag är också all undervisning,
sjukvård och medicin kostnadsfri i landet.
Nicaragua spordes gå mot en ljus framtid,
men utvecklingen hindrades effektivt när
Ronald Reagan intog Vita Huset 1980. Han
förklarade krig mot världskommunismen,
och kommunism i Reagans ögon är tydligen
egalt med folkmakt och framsteg.
Allt stöd till Nicaragua stoppades, nicaraguanska hamnar minerades och en handelsbojkott mot landet infördes. Som kronan på
verket började USA utbilda avdankade militärer ur Somozas arme, dessa USA-lakejer,
som Mats Johansson vill kalla ”rebeller”,
har ett enda mål: störta en demokratisk och
oberoende utveckling i Nicaragua.
Jag tycker tvärtemot Mats Johansson att
det är intressant att tala om hur mycket pengar ”contras” fått från USA: till dags dato har
man emottagit 206 miljoner dollar från Amerika!
Contras för ett fegt krig, man inriktar sig på
civila mål, man förstör brutalt allt som kan
konfirmera sandinistregeringens framsteg. I
sin sista ”offensiv” gick man in för att döda
498
alla sjukvårdare och lärare, samt terrorbomba skolor och offentliga inrättningar; allt
med hjälp av dollars och högteknologisk amerikansk vapenteknik.
Contras utgår från baser i Honduras och
Costa Rica (att ha en främmande arme i sitt
land tycks inte bekymra den ”spröda demokratin” i Costa Rica). Kriget har hittills kostat Nicaragua 23 miljoner dollar, och mer än
7000 dödsoffer. Man tvingas använda 40 %
av sina inkomster till kriget.
Nicaragua befinner sig kort sagt i krig. Det
är riktigt att landet mottagit vapen från bl a
Sovjet, men också från Tjeckoslovakien och
Frankrike. När Mats Johansson nämner de 6
helikoptrar som Sovjetunionen bistått med;
bör han också omtala de 60 helikoptrar som
El Salvadors regim mottog i våras från USA.
Skillnaden är att El Salvadors militär använder sina vapen mot sitt eget folk, och inte
MATS JOHANSSON:
Svar till Lars Leander
Jag förstår inte riktigt vad som är problemet
för Leander; som socialistisk ”internationell
ledare” borde han väl vara nöjd med att de
nya socialistiska knektarna i Managua nu ytterligare stryper oppositionens (varav många
fd sandinister) arbetsmöjligheter. Det är ju
socialism i praktiken, och det var om detta
min artikel handlade. Att störta Somoza var
mot intervenerande styrkor. Om El Salvador
är en ”spröd demokrati”, fruktar jag för hur
en diktatur ser ut, Mats Johansson!
I dagarna har yttrande- och tryckfriheten
inskränkts i landet, detta är ett allvarligt
grepp, till följd av en ytterst allvarlig situation. Vi har all anledning att kritisera detta
tilltag, men samtidigt kan vi inte jämföra icaragua med Sverige, och vi kan inte använda vår västeuropeiska ”demokratimall” i
Centralamerika.
Vi har alla ett ansvar för att fred och demokrati tillåts utveckla sig i Nicaragua. Förutsättningarna är svåra, men ingenting är omöjligt. Ett råd: detta ansvar förvaltar vi sämst
genom att isolera landet och liera oss med
dess fiender.
Du har valt fel väg, Mats Johansson, men
Du kan fortfarande ändra din inställning.
Tiden kommer att bevisa attjag har rätt.
rätt, att inte arbeta för västeuropeisk demokrati i Nicaragua utan om Leander ursäkta
diktaturens utbredning är fel. ” Historien
kommer att ge mig rätt”, sade Castro. Han
fick fel, liksom Leander kommer att få fel.
Tyvärr!
PS. Även Mao, Hitler och Stalin lärde folk att
läsa.
LARS LEANDER:
Demokratins utveckling i Nicaragua
Med jämna mellanrum läser undertecknad
Svensk Tidskrift, och jag upphör aldrig att
förundras över de ofta smått extremistiska
och enögda åsikter som förs fram i denna
publikation.
Man kan fråga sig vem Svensk Tidskrift
egentligen vänder sig till? Knappast de ”lokala” moderaterna, ty de har ofta stora problem att försvara de åsikter som förs fram i
denna skrift. Men nu har ni nog i alla fall
överträffat er själva: jag tänker på en artikel
om Nicaragua, kallad ”Che Guevara lever”,
författad av Mats Johansson i nr 8/85.
Denna artikel kan och får bara inte stå
oemotsagd, därav detta inlägg.
Den amerikanska kontinenten har sedan
Columbus dagar varit en kontinent i omvälvning. Världen har fått se positiva saker växa
fram ; ekonomisk expansion mm, men samtidigt har många negativa aspekter ohämmat
fått utveckla sig. Jag tänker då främst på
Nordamerikas strävan att besitta Sydamerika
såväl politiskt, ekonomiskt och militärt.
Stormakten USA har sina satellitstater, sin
bakgård, precis som Sovjet. Tydligast märks
denna imperialism i Centralamerika. Detta
tillstånd syntes vara orubbligt ända fram till
1959, då revolutionen segrade på Kuba. Det
skulle dröja länge, hela 20 år, innan något
annat land i Centralamerika kunde kasta av
sig UsA-imperialismen ok. Landet som befriade sig var Nicaragua, men det blev en
dyrköpt seger, som än idag kostar pengar.
För att för tå situationen idag bör man känna
till förhållanden som ledde fram till en väpnad revolution.
Mina erfarenheter och min kunskap om Nicaragua har jag fått dels genom relativt ingå-
ende studier om landet, dels genom personliga kontakter med nicaraguaner samt svenskar som besökt och levat i landet. Jag betvivlar starkt att Mats Johansson kan tillräkna sig
några av dessa erfarenheter.
Innan revolutionen 1979 var Nicaragua
mer ett familjeföretag än ett land: klanen Somoza ägde i runda tal en miljard dollar, 50 %
av den odlingsbarajorden i landet samt 1/3 av
landets näringsliv! Tachito Somoza var en
av Centralamerikas grymmaste envåldshärskare, eller som Washington uttryckte det:
”Somoza är en skitstövel, men han är vår
skitstövel!”
När så den sandinisliska gerillan vann alltmer stöd i mitten av 70-talet, tillgrep Somozadiktaturen de mest hänsynslösa metoder. Armen blev en ockupationsmakt i sitt eget land,
med enda uppgift att försvara Somozaklanens makt och ägodelar. Somoza förklarade
med USA:s goda minne krig mot sitt eget
folk, ty revolutionen hade en bred folklig förankring. Därför jämnades skolor, kyrkor och
sjukhus med marken, därför napalmbombade
man slumområden, därför förstördes fabriker
och kontor.
När till sist sandinisterna segrade ijuli -79,
hade egentligen revolutionen bara börjat.
Landet var i spillror, Somoza hade flytt med
hela statskassan(!) till Paraguay, skulderna
motsvarade tre års import, valutareserven
räckte för två dagars import. För att inte tala
om de tusentals döda, hur många vet ingen,
man vet bara att det idag finns 15 000 föräldralösa barn i Nicaragua.
Man inledde en stor analfabetiseringskampanj , som till dags dato resulterat i att man
fått ned analfabetismen från 56% till drygt
10% (bara Kuba ligger bättre till i Centralamerika), idag är också all undervisning,
sjukvård och medicin kostnadsfri i landet.
Nicaragua spordes gå mot en ljus framtid,
men utvecklingen hindrades effektivt när
Ronald Reagan intog Vita Huset 1980. Han
förklarade krig mot världskommunismen,
och kommunism i Reagans ögon är tydligen
egalt med folkmakt och framsteg.
Allt stöd till Nicaragua stoppades, nicaraguanska hamnar minerades och en handelsbojkott mot landet infördes. Som kronan på
verket började USA utbilda avdankade militärer ur Somozas arme, dessa USA-lakejer,
som Mats Johansson vill kalla ”rebeller”,
har ett enda mål: störta en demokratisk och
oberoende utveckling i Nicaragua.
Jag tycker tvärtemot Mats Johansson att
det är intressant att tala om hur mycket pengar ”contras” fått från USA: till dags dato har
man emottagit 206 miljoner dollar från Amerika!
Contras för ett fegt krig, man inriktar sig på
civila mål, man förstör brutalt allt som kan
konfirmera sandinistregeringens framsteg. I
sin sista ”offensiv” gick man in för att döda
498
alla sjukvårdare och lärare, samt terrorbomba skolor och offentliga inrättningar; allt
med hjälp av dollars och högteknologisk amerikansk vapenteknik.
Contras utgår från baser i Honduras och
Costa Rica (att ha en främmande arme i sitt
land tycks inte bekymra den ”spröda demokratin” i Costa Rica). Kriget har hittills kostat Nicaragua 23 miljoner dollar, och mer än
7000 dödsoffer. Man tvingas använda 40 %
av sina inkomster till kriget.
Nicaragua befinner sig kort sagt i krig. Det
är riktigt att landet mottagit vapen från bl a
Sovjet, men också från Tjeckoslovakien och
Frankrike. När Mats Johansson nämner de 6
helikoptrar som Sovjetunionen bistått med;
bör han också omtala de 60 helikoptrar som
El Salvadors regim mottog i våras från USA.
Skillnaden är att El Salvadors militär använder sina vapen mot sitt eget folk, och inte
MATS JOHANSSON:
Svar till Lars Leander
Jag förstår inte riktigt vad som är problemet
för Leander; som socialistisk ”internationell
ledare” borde han väl vara nöjd med att de
nya socialistiska knektarna i Managua nu ytterligare stryper oppositionens (varav många
fd sandinister) arbetsmöjligheter. Det är ju
socialism i praktiken, och det var om detta
min artikel handlade. Att störta Somoza var
mot intervenerande styrkor. Om El Salvador
är en ”spröd demokrati”, fruktar jag för hur
en diktatur ser ut, Mats Johansson!
I dagarna har yttrande- och tryckfriheten
inskränkts i landet, detta är ett allvarligt
grepp, till följd av en ytterst allvarlig situation. Vi har all anledning att kritisera detta
tilltag, men samtidigt kan vi inte jämföra icaragua med Sverige, och vi kan inte använda vår västeuropeiska ”demokratimall” i
Centralamerika.
Vi har alla ett ansvar för att fred och demokrati tillåts utveckla sig i Nicaragua. Förutsättningarna är svåra, men ingenting är omöjligt. Ett råd: detta ansvar förvaltar vi sämst
genom att isolera landet och liera oss med
dess fiender.
Du har valt fel väg, Mats Johansson, men
Du kan fortfarande ändra din inställning.
Tiden kommer att bevisa attjag har rätt.
rätt, att inte arbeta för västeuropeisk demokrati i Nicaragua utan om Leander ursäkta
diktaturens utbredning är fel. ” Historien
kommer att ge mig rätt”, sade Castro. Han
fick fel, liksom Leander kommer att få fel.
Tyvärr!
PS. Även Mao, Hitler och Stalin lärde folk att
läsa.