Lennart Rydberg; Om borgerligt samarbete
1985
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
r
Debatt
LENNART RYDBERG:
Om borgerligt samarbete
I Svensk Tidskrift nr 9/1984 skriver moderaternas gruppledare i Stockholm, Sture Palmgren, om det borgerliga samarbetets villkor.
Några kommentarer från en berörd utanför
moderata samlingspartiet kan vara på sin
plats.
” Samarbete mellan de borgerliga partierna
måste självfallet bygga på ömsesidig respekt
och förståelse för andras åsikter”, skriver
Sture Palmgren. Det låter lovande. Mer bekymmersamt blir det när han fortsätter:
”Däremot är det självklart att resultatet av en
förhandling i olika sakfrågor mellan olika partier måste stå i relation till partiernas styrka.” I klartext betyder det att bl a folkpartiet
skulle bringas att rösta för moderaternas
nedskärningslinje när det gäller barnomsorg
och andra sociala frågor trots att 65-70 % av
kommunfullmäktige vill satsa mer på sådana
områden än moderaterna. Metoden verkar
inte särskilt framkomlig. Själva attityden är
nog rätt olycklig för den som vill främja borgerligt samarbete.
Den bakomliggande – bland moderater
icke ovanliga filosofin – skulle kunna kallas
dubbla majoritetsval. Om man i valet får borgerlig majoritet, kan man i nästa omgång räkna enbart rösterna inom den dryga hälft som
kan kallas borgerlig. Och då får – med nuvarande relationer – moderaterna majoritet.
Trots att de stöds endast av exempelvis 1/3
av rösterna.
Men en regering som ska ha framgång måste föra en politik som har så bred förankri~
som möjligt bland folket. Det gäller koafi.
lionsregeringar i minst lika hög grad som enpartiregeringar. Att föra en politik stick i stä•
med vad en klar folkmajoritet önskar är både
dumt och odemokratiskt. Det moderata råk·
nesättet visar därför på dålig förståelse fft
koalitionsregeraodets villkor.
Varje parti strävar självfallet efter att genomföra sin egen politik, men resultatet av ea
kompromiss måste te sig rimligt för alla delta.
gande. Moderaterna kan tillsammans med
folkpartiet och centern få gehör för en hel del
av sina synpunkter men i de frågor där moderaterna står ensamma får de finna sig i att
väljarna inte givit dem mandat att genomdriva sina förslag. Konkret: Moderaterna kräver
avgifter på bibliotekens boklån. Alla andra är
emot av starka principiella skäl. Då är det
inte rimligt att ens försöka genomdriva ett
förslag som 2/3 av de folkvalda motsätter sig.
” . .. är det självklart att vi som moderater
inte kan ingå i ett gemensamt borgerligt styre,
som inte i huvudsak präglas av moderat pol~
tik” , slutar Sture Palmgren. Men varken Vår
Herre eller väljarna låter någonsin ett träd
växa upp i himlen. Ibland verkar det som om
moderaterna tror sig vara bra nära.
Debatt
LENNART RYDBERG:
Om borgerligt samarbete
I Svensk Tidskrift nr 9/1984 skriver moderaternas gruppledare i Stockholm, Sture Palmgren, om det borgerliga samarbetets villkor.
Några kommentarer från en berörd utanför
moderata samlingspartiet kan vara på sin
plats.
” Samarbete mellan de borgerliga partierna
måste självfallet bygga på ömsesidig respekt
och förståelse för andras åsikter”, skriver
Sture Palmgren. Det låter lovande. Mer bekymmersamt blir det när han fortsätter:
”Däremot är det självklart att resultatet av en
förhandling i olika sakfrågor mellan olika partier måste stå i relation till partiernas styrka.” I klartext betyder det att bl a folkpartiet
skulle bringas att rösta för moderaternas
nedskärningslinje när det gäller barnomsorg
och andra sociala frågor trots att 65-70 % av
kommunfullmäktige vill satsa mer på sådana
områden än moderaterna. Metoden verkar
inte särskilt framkomlig. Själva attityden är
nog rätt olycklig för den som vill främja borgerligt samarbete.
Den bakomliggande – bland moderater
icke ovanliga filosofin – skulle kunna kallas
dubbla majoritetsval. Om man i valet får borgerlig majoritet, kan man i nästa omgång räkna enbart rösterna inom den dryga hälft som
kan kallas borgerlig. Och då får – med nuvarande relationer – moderaterna majoritet.
Trots att de stöds endast av exempelvis 1/3
av rösterna.
Men en regering som ska ha framgång måste föra en politik som har så bred förankri~
som möjligt bland folket. Det gäller koafi.
lionsregeringar i minst lika hög grad som enpartiregeringar. Att föra en politik stick i stä•
med vad en klar folkmajoritet önskar är både
dumt och odemokratiskt. Det moderata råk·
nesättet visar därför på dålig förståelse fft
koalitionsregeraodets villkor.
Varje parti strävar självfallet efter att genomföra sin egen politik, men resultatet av ea
kompromiss måste te sig rimligt för alla delta.
gande. Moderaterna kan tillsammans med
folkpartiet och centern få gehör för en hel del
av sina synpunkter men i de frågor där moderaterna står ensamma får de finna sig i att
väljarna inte givit dem mandat att genomdriva sina förslag. Konkret: Moderaterna kräver
avgifter på bibliotekens boklån. Alla andra är
emot av starka principiella skäl. Då är det
inte rimligt att ens försöka genomdriva ett
förslag som 2/3 av de folkvalda motsätter sig.
” . .. är det självklart att vi som moderater
inte kan ingå i ett gemensamt borgerligt styre,
som inte i huvudsak präglas av moderat pol~
tik” , slutar Sture Palmgren. Men varken Vår
Herre eller väljarna låter någonsin ett träd
växa upp i himlen. Ibland verkar det som om
moderaterna tror sig vara bra nära.