Lars F Tobisson; Löner, jobb och den nya tekniken
1985
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
LARS F TOBISSON:
Löner, jobb och den nya tekniken
Visstfinns det arbeten, skriver Lars
Tobisson. Arbetslösheten beror inte på
11tomatisering, låglöneimport och mer
IItianella arbetsmetoder. Roten till det
DIUia är i stället att söka i den stelbenta
/Dnebildningen och de statliga ingreppen
10m lett till att marknaden satts ur
funktion. Farhågorna att datatekniken
skulle medföra ett minskat
ptrSonalbehov har visat sig obefogade.
l110m bankväsendet har den tvärtom
IIIÖjliggjort nya tjänster som bankerna
ItU konkurrerar om att erbjuda
kunderna.
Riksdagsman Lars Tobisson är fil dr i
statskunskap och J:e vice ordförande
i moderata samlingspartiet.
Stor arbetslöshet, särskilt bland ungdomar, är något som utmärker hela Europa. Man talar om den nya sjukan ”euroskleros”. Som botemedel anges minskad
veckoarbetstid, sänkt pensionsålder och
– här hemma – förbud mot övertid.
Arbetslösheten förklaras med mystiska krafter som automatisering, låglö-
neimport och mer rationella arbetsmetoder. Men detta är undanflykter. Visst
kan t ex den tekniska utvecklingen ställa
krav på omställningar. Men om bara
marknaden tillåts fungera, kommer den
nya informationsteknologin att skapa
många fler jobb än den slår ut.
Fyra milstolpar
Det är åtminstone femte gången på 100
år som en stor samhällsförändring förutspås medföra en kraftigt ökad arbetslöshet. Men vid de fyra tidigare tillfållena
har utvecklingen blivit den motsatta. sedan 1880 har sysselsättningen i dagens
västliga industriländer mer än trefaldigats, trots att mer än två tredjedelar av
de jobb som fanns dessförinnan har försvunnit.
Den första förändringen var jordbrukets mekanisering, som slagit ut nio av
tio jobb hemma på gården. Ändå producerar OECD-länderna i dag långt mer
mat än vad vi förmår äta upp.
Alla de som flyttade från jordbruket
till fabrikerna hotades i nästa steg av arbetsbesparande maskiner. Men billig
massproduktion möjliggjorde masskonsumtion. Det är först i sen tid som behovet av arbetskraft inom industrin har
minskat.
Den tredje omvälvningen var kvinnornas utträde på arbetsmarknaden. Men
l
\l
l
74
trots farhågor om motsatsen tog de inte
jobben från männen. Den vuxna befolkningens förvärvsfrekvens steg i stället
kraftigt.
Den fjärde chocken var oljeprislyften
under 1970-talet. Deras verkningar har vi
ännu inte helt övervunnit, men de har
ändå redan föranlett betydande anpassningar i form av energisparande och nya
produktionsmetoder.
stelbent lönebildning
Trögare har det gått med anpassningen
på lönesidan. Oljeprishöjningarna fungerade som ett slags beskattning av den
övriga världen från OPEC-staternas
sida. För att möta den krävs inte bara
ändringar av energiutnyttjande och produktion utan också en sänkning av reallönerna. Men lönebildningen i Västeuropa präglas av så många stelheter att denna nedjustering fick gå omvägen över inflation och devalveringar. Reallönernas
stelhet nedåt slog under tiden ut många
jobb.
Om arbetslösheten skall kunna minskas och växtkraften återvända, måste
lönebildningen bli mer flexibel. Vi måste
acceptera det som ligger i begreppet ”arbetsmarknad”, nämligen att det här rör
sig om prisbildning vid utbud och efterfrågan på arbetsinsatser. Arbetsgivarens
efterfrågan på arbetskraft bestäms av
prestationens värde i hans produktion,
och han är beredd att betala en ersättning som svarar häremot – men inte
mer. Utbudet av arbetsinsatser är bl a
beroende av individens alternativa försörjningsmöjligheter, däribland nivån på
arbetslöshetsersättning och socialbidrag.
Arbetskraften är inte homogen, utan
arbetstagarnas prestationer är olika myc·
ket värda för arbetsgivaren, vilket moti·
verar skillnader i lön. Det ankommer
inte på arbetsgivaren att betala ersätt·
ning efter arbetstagarens behov; skulle
lönen inte räcka till uppehället, får det
sociala skyddsnätet träda i funktion.
Många vill förtiga det närmast själv·
klara förhållandet att det föreligger ett
starkt samband mellan löner och jobb.
Om priset på arbete höjs, blir det färre
jobb. Eller omvänt: om allt annat är lika,
medför billigare jobb också fler jobb.
Den strävan efter utjämning som präg·
lat lönepolitiken i Sverige har angetts
Lönebildningen måste bli mer
flexibel.
syfta till att hjälpa svaga grupper. I stället har den skyddat den äldre och väletablerade arbetskraften från konkurrens.
Det är inte fackets kärntrupper som prissätts bort från marknaden med stora lö-
nehöjningar utan grupper i marginalen
som ungdomar, dubbelarbetande kvinnor och personer med nedsatt arbetsför·
måga.
De höga nybörjarlönerna svarar inte
mot värdet av de arbetsprestationer som
oerfaren arbetskraft förmår uträtta. Om
ingångslönerna sattes lägre, skulle fler få
chansen till ett första jobb, där de kan
förvärva de färdigheter som motiverar
en högre ersättning senare.
Vad som behövs är således en friare
lönesättning. Från den synpunkten är
den pågående utvecklingen mot mera de·
centraliserade förhandlingsformer bra.
För att rätt person skall hamna på rätt
~ats måste sådana löneskillnader tillåtas
som gör det meningsfullt att byta jobb.
Statens ingrepp snedvrider
Men gapet mellan utbud och efterfrågan
på arbetsmarknaden bestäms inte bara
av lönepolitiken i snäv mening. Anlitande av arbetskraft är förenat med även
andra kostnader, t ex på skattesidan. Så-
väl inkomstskatter som arbetsgivaravgifter är i själva verket extrakostnader på
arbetskraft, som försvagar efterfrågan i
förhållande till utbudet.
Det finns även dolda arbetskraftskostnader i form av tex lagstiftning om anDet skulle säkert bli fler jobb om
man lättare kunde bli av med arbetskraft.
ställningstryggheL Paradoxalt nog skulle
det säkert bli fler jobb, om man lättare
kunde bli av med arbetskraft. Särskilt
småföretagare drar sig i dag för att anställa nya medarbetare, som de inte vet
vad de går för och som de kan bli tvungna att behålla, även om behovet av extra
insatser skulle minska i framtiden. I stället hanterar de en ökad efterfrågan från
sina kunder genom att höja övertiden
och tänja på leveranstiderna.
Egendomligt nog är det en allmänt utbredd föreställning att investeringar alltid skapar jobb. Fackliga organisationer
är därför lika angelägna som företagare
att stimulera fram investeringar med bl a
skattefavörer. Men det finns naturligtvis
bra och dåliga investeringar, och det blir
75
fler av de senare om detta slags verksamhet särskilt gynnas.
Det finns vidare expansionsinvesteringar i nya anläggningar och ersättningsinvesteringar, där skattefavoriserade maskiner tar över från dyr och hårt
beskattad arbetskraft. Det är i denna situation Sverige nu befinner sig. I en ekonomi som till följd av olika trögheter
väntas växa med i genomsnitt bara 2 procent om året leder stora investeringsstimulanser till arbetslöshet, eftersom relativpriserna på kapital och arbete ändras.
Det blir helt enkelt färre i stället för fler
jobb.
Moderat arbetsmarknadspolitik
På samtliga de punkter jag här tagit upp
förordas från moderat håll en ökad marknadsanpassning för att förebygga arbetslöshet. Vi vill se en friare lönebildning,
en större lönespridning, mindre skatt på
arbetskraft, ökad rörlighet på arbetsmarknaden och mindre subventioner till
investeringar. Konstigt nog är facket
emot allt detta som skulle hjälpa dem
vars intressen de säger sig företräda att
få riktiga jobb.
Vi svenskar behöver arbeta mycket
mer, om vi skall kunna återföra vårt land
till ekonomisk balans och tillväxt. Vad
mera är: det finns hur mycket som helst
att göra. Rent teoretiskt måste det naturligtvis vara så att efterfrågan på arbete i
princip är oändlig, medan utbudet av arbetsinsatser av rent fysiska skäl måste
vara begränsat. Och i praktiken vet vi att
det finns massor av jobb som väntar på
att bli utförda. Var och en kan säkert
erinra sig något på bostaden hemma, på
bilen eller båten som behöver åtgärdas
76
men som förblir ogjort eller utförs amatörmässigt, därför att vi har organiserat
produktionssystemet på ett så tokigt
sätt. Om efterfrågan på arbetskraft skall
möta utbudet hänger alltså främst på priset, inklusive de dolda kostnader som
följer av skatter, trygghetslagar och investeringssubventioner.
Revolutionerande informationsteknologi
På en mera rörlig arbetsmarknad kommer de nya jobben att uppstå främst
inom tjänstesektorn. Den omfattar dels
traditionella och tämligen stabila branscher som handel, transport m m, dels
den nya informationsteknologin. Informationsrevolutionen kommer att medfö-
ra den femte stora omställningen i produktionslivet på 100 år. Återigen fruktar
man att många jobb kommer att slås ut.
Och visst blir det anpassningsproblem.
Men vi ser redan hur den nya teknologin
ger upphov till fler arbetstillfällen.
I slutet av 1970-talet talade man i
bankkretsar om hur datatekniken skulle
medföra ett minskat personalbehov.
Men det har inte blivit så. Visserligen
utför datorer många av de transaktioner
som förr måste göras manuellt. Men
samtidigt möjliggör de nya tjänster, som
bankerna nu sinsemellan konkurrerar
om att utveckla och erbjuda sina kunder.
Personalstyrkan minskar inte, men det
krävs naturligtvis nya kunskaper och färdigheter bland de anställda.
Ett problem är att överföringen av arbetskraft från industrin till informationssektorn inte blir lika lätt som den tidigare
övergången från jordbruk till industri.
Det kommer att krävas omfattande utbildningsinsatser. Men å andra sidan blir
det möjligt att hålla samman kapital och
arbete på samma sätt som inom jordbruket och till skillnad från industriell produktion.
Vi ser redan hur den nya teknologin ger upphov tillfler arbetstillfällen.
Fördelen med datateknik är att den
kan utnyttjas decentraliserat, på små arbetsplatser och i nära anslutning till bostaden. Det är lätt att tänka sig att framtidens många informationsbehandlare verkar som delägare i små företag, där de
själva äger och vårdar sin utrustning.
Det innebär en stor skillnad mot den
tunga industrin, där kapital och arbete
varit åtskilda och där arbetskraften ofta
sett negativt på införandet av nya maskiner. Men en villaägare slår som bekant
inte sönder den tvättmaskin som underlättar det egna arbetet.
Jobben räcker säkert till, om lönebildningen blir mera flexibel, och om vi tar
till oss och utnyttjar den nya tekniken.
Löner, jobb och den nya tekniken
Visstfinns det arbeten, skriver Lars
Tobisson. Arbetslösheten beror inte på
11tomatisering, låglöneimport och mer
IItianella arbetsmetoder. Roten till det
DIUia är i stället att söka i den stelbenta
/Dnebildningen och de statliga ingreppen
10m lett till att marknaden satts ur
funktion. Farhågorna att datatekniken
skulle medföra ett minskat
ptrSonalbehov har visat sig obefogade.
l110m bankväsendet har den tvärtom
IIIÖjliggjort nya tjänster som bankerna
ItU konkurrerar om att erbjuda
kunderna.
Riksdagsman Lars Tobisson är fil dr i
statskunskap och J:e vice ordförande
i moderata samlingspartiet.
Stor arbetslöshet, särskilt bland ungdomar, är något som utmärker hela Europa. Man talar om den nya sjukan ”euroskleros”. Som botemedel anges minskad
veckoarbetstid, sänkt pensionsålder och
– här hemma – förbud mot övertid.
Arbetslösheten förklaras med mystiska krafter som automatisering, låglö-
neimport och mer rationella arbetsmetoder. Men detta är undanflykter. Visst
kan t ex den tekniska utvecklingen ställa
krav på omställningar. Men om bara
marknaden tillåts fungera, kommer den
nya informationsteknologin att skapa
många fler jobb än den slår ut.
Fyra milstolpar
Det är åtminstone femte gången på 100
år som en stor samhällsförändring förutspås medföra en kraftigt ökad arbetslöshet. Men vid de fyra tidigare tillfållena
har utvecklingen blivit den motsatta. sedan 1880 har sysselsättningen i dagens
västliga industriländer mer än trefaldigats, trots att mer än två tredjedelar av
de jobb som fanns dessförinnan har försvunnit.
Den första förändringen var jordbrukets mekanisering, som slagit ut nio av
tio jobb hemma på gården. Ändå producerar OECD-länderna i dag långt mer
mat än vad vi förmår äta upp.
Alla de som flyttade från jordbruket
till fabrikerna hotades i nästa steg av arbetsbesparande maskiner. Men billig
massproduktion möjliggjorde masskonsumtion. Det är först i sen tid som behovet av arbetskraft inom industrin har
minskat.
Den tredje omvälvningen var kvinnornas utträde på arbetsmarknaden. Men
l
\l
l
74
trots farhågor om motsatsen tog de inte
jobben från männen. Den vuxna befolkningens förvärvsfrekvens steg i stället
kraftigt.
Den fjärde chocken var oljeprislyften
under 1970-talet. Deras verkningar har vi
ännu inte helt övervunnit, men de har
ändå redan föranlett betydande anpassningar i form av energisparande och nya
produktionsmetoder.
stelbent lönebildning
Trögare har det gått med anpassningen
på lönesidan. Oljeprishöjningarna fungerade som ett slags beskattning av den
övriga världen från OPEC-staternas
sida. För att möta den krävs inte bara
ändringar av energiutnyttjande och produktion utan också en sänkning av reallönerna. Men lönebildningen i Västeuropa präglas av så många stelheter att denna nedjustering fick gå omvägen över inflation och devalveringar. Reallönernas
stelhet nedåt slog under tiden ut många
jobb.
Om arbetslösheten skall kunna minskas och växtkraften återvända, måste
lönebildningen bli mer flexibel. Vi måste
acceptera det som ligger i begreppet ”arbetsmarknad”, nämligen att det här rör
sig om prisbildning vid utbud och efterfrågan på arbetsinsatser. Arbetsgivarens
efterfrågan på arbetskraft bestäms av
prestationens värde i hans produktion,
och han är beredd att betala en ersättning som svarar häremot – men inte
mer. Utbudet av arbetsinsatser är bl a
beroende av individens alternativa försörjningsmöjligheter, däribland nivån på
arbetslöshetsersättning och socialbidrag.
Arbetskraften är inte homogen, utan
arbetstagarnas prestationer är olika myc·
ket värda för arbetsgivaren, vilket moti·
verar skillnader i lön. Det ankommer
inte på arbetsgivaren att betala ersätt·
ning efter arbetstagarens behov; skulle
lönen inte räcka till uppehället, får det
sociala skyddsnätet träda i funktion.
Många vill förtiga det närmast själv·
klara förhållandet att det föreligger ett
starkt samband mellan löner och jobb.
Om priset på arbete höjs, blir det färre
jobb. Eller omvänt: om allt annat är lika,
medför billigare jobb också fler jobb.
Den strävan efter utjämning som präg·
lat lönepolitiken i Sverige har angetts
Lönebildningen måste bli mer
flexibel.
syfta till att hjälpa svaga grupper. I stället har den skyddat den äldre och väletablerade arbetskraften från konkurrens.
Det är inte fackets kärntrupper som prissätts bort från marknaden med stora lö-
nehöjningar utan grupper i marginalen
som ungdomar, dubbelarbetande kvinnor och personer med nedsatt arbetsför·
måga.
De höga nybörjarlönerna svarar inte
mot värdet av de arbetsprestationer som
oerfaren arbetskraft förmår uträtta. Om
ingångslönerna sattes lägre, skulle fler få
chansen till ett första jobb, där de kan
förvärva de färdigheter som motiverar
en högre ersättning senare.
Vad som behövs är således en friare
lönesättning. Från den synpunkten är
den pågående utvecklingen mot mera de·
centraliserade förhandlingsformer bra.
För att rätt person skall hamna på rätt
~ats måste sådana löneskillnader tillåtas
som gör det meningsfullt att byta jobb.
Statens ingrepp snedvrider
Men gapet mellan utbud och efterfrågan
på arbetsmarknaden bestäms inte bara
av lönepolitiken i snäv mening. Anlitande av arbetskraft är förenat med även
andra kostnader, t ex på skattesidan. Så-
väl inkomstskatter som arbetsgivaravgifter är i själva verket extrakostnader på
arbetskraft, som försvagar efterfrågan i
förhållande till utbudet.
Det finns även dolda arbetskraftskostnader i form av tex lagstiftning om anDet skulle säkert bli fler jobb om
man lättare kunde bli av med arbetskraft.
ställningstryggheL Paradoxalt nog skulle
det säkert bli fler jobb, om man lättare
kunde bli av med arbetskraft. Särskilt
småföretagare drar sig i dag för att anställa nya medarbetare, som de inte vet
vad de går för och som de kan bli tvungna att behålla, även om behovet av extra
insatser skulle minska i framtiden. I stället hanterar de en ökad efterfrågan från
sina kunder genom att höja övertiden
och tänja på leveranstiderna.
Egendomligt nog är det en allmänt utbredd föreställning att investeringar alltid skapar jobb. Fackliga organisationer
är därför lika angelägna som företagare
att stimulera fram investeringar med bl a
skattefavörer. Men det finns naturligtvis
bra och dåliga investeringar, och det blir
75
fler av de senare om detta slags verksamhet särskilt gynnas.
Det finns vidare expansionsinvesteringar i nya anläggningar och ersättningsinvesteringar, där skattefavoriserade maskiner tar över från dyr och hårt
beskattad arbetskraft. Det är i denna situation Sverige nu befinner sig. I en ekonomi som till följd av olika trögheter
väntas växa med i genomsnitt bara 2 procent om året leder stora investeringsstimulanser till arbetslöshet, eftersom relativpriserna på kapital och arbete ändras.
Det blir helt enkelt färre i stället för fler
jobb.
Moderat arbetsmarknadspolitik
På samtliga de punkter jag här tagit upp
förordas från moderat håll en ökad marknadsanpassning för att förebygga arbetslöshet. Vi vill se en friare lönebildning,
en större lönespridning, mindre skatt på
arbetskraft, ökad rörlighet på arbetsmarknaden och mindre subventioner till
investeringar. Konstigt nog är facket
emot allt detta som skulle hjälpa dem
vars intressen de säger sig företräda att
få riktiga jobb.
Vi svenskar behöver arbeta mycket
mer, om vi skall kunna återföra vårt land
till ekonomisk balans och tillväxt. Vad
mera är: det finns hur mycket som helst
att göra. Rent teoretiskt måste det naturligtvis vara så att efterfrågan på arbete i
princip är oändlig, medan utbudet av arbetsinsatser av rent fysiska skäl måste
vara begränsat. Och i praktiken vet vi att
det finns massor av jobb som väntar på
att bli utförda. Var och en kan säkert
erinra sig något på bostaden hemma, på
bilen eller båten som behöver åtgärdas
76
men som förblir ogjort eller utförs amatörmässigt, därför att vi har organiserat
produktionssystemet på ett så tokigt
sätt. Om efterfrågan på arbetskraft skall
möta utbudet hänger alltså främst på priset, inklusive de dolda kostnader som
följer av skatter, trygghetslagar och investeringssubventioner.
Revolutionerande informationsteknologi
På en mera rörlig arbetsmarknad kommer de nya jobben att uppstå främst
inom tjänstesektorn. Den omfattar dels
traditionella och tämligen stabila branscher som handel, transport m m, dels
den nya informationsteknologin. Informationsrevolutionen kommer att medfö-
ra den femte stora omställningen i produktionslivet på 100 år. Återigen fruktar
man att många jobb kommer att slås ut.
Och visst blir det anpassningsproblem.
Men vi ser redan hur den nya teknologin
ger upphov till fler arbetstillfällen.
I slutet av 1970-talet talade man i
bankkretsar om hur datatekniken skulle
medföra ett minskat personalbehov.
Men det har inte blivit så. Visserligen
utför datorer många av de transaktioner
som förr måste göras manuellt. Men
samtidigt möjliggör de nya tjänster, som
bankerna nu sinsemellan konkurrerar
om att utveckla och erbjuda sina kunder.
Personalstyrkan minskar inte, men det
krävs naturligtvis nya kunskaper och färdigheter bland de anställda.
Ett problem är att överföringen av arbetskraft från industrin till informationssektorn inte blir lika lätt som den tidigare
övergången från jordbruk till industri.
Det kommer att krävas omfattande utbildningsinsatser. Men å andra sidan blir
det möjligt att hålla samman kapital och
arbete på samma sätt som inom jordbruket och till skillnad från industriell produktion.
Vi ser redan hur den nya teknologin ger upphov tillfler arbetstillfällen.
Fördelen med datateknik är att den
kan utnyttjas decentraliserat, på små arbetsplatser och i nära anslutning till bostaden. Det är lätt att tänka sig att framtidens många informationsbehandlare verkar som delägare i små företag, där de
själva äger och vårdar sin utrustning.
Det innebär en stor skillnad mot den
tunga industrin, där kapital och arbete
varit åtskilda och där arbetskraften ofta
sett negativt på införandet av nya maskiner. Men en villaägare slår som bekant
inte sönder den tvättmaskin som underlättar det egna arbetet.
Jobben räcker säkert till, om lönebildningen blir mera flexibel, och om vi tar
till oss och utnyttjar den nya tekniken.