Ledare; Frihet och trygghet
1985
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Frihet och trygghet
Det är ideer som styr världen. Liksom
sanningen har sagts vara krigets första
offer förlorar därför ofta de viktigaste
orden sitt innehåll i kampen om makten.
Det finns inte en diktatur som kallar sig
diktatur. Istället nämner man sig demokrati. För att förklara den skillnad som
är så uppenbar för alla – skillnaden mellan demokrati och diktatur – säger diktaturen att man är mer demokrati än demokratin. Därför känner vi uttryck som
” verklig demokrati” , ”reell demokrati”
och ”folkdemokrati” .
I Sverige har vi fått en debatt om det
egentliga innehållet i ord som frihet och
trygghet. Socialdemokrater försöker antingen misskreditera ordet frihet eller
ställa det i en motsatsställning till människornas trygghet. För att vinna lite
trygghet måste man därför avstå lite frihet till förmån för kollektivets makt.
Detta är ett exempel på hur makthavarna
söker omdefiniera ordens innehåll för att
värja sig mot de ideer de uttrycker.
I socialdemokratins fall är missbruket
av orden inte ett uttryck för någon hänsynslös vilja att behålla makten över
andra, i stället är det ett uttryck för den
intellektuella förvirring som kännetecknar en ideologiskt vilsen rörelse. Ju närmare man kommer insikten att ordet frihet inte står i överensstämmelse med
den kollektivistiska utveckling man själv
förespråkar desto mer förvirrad blir man
eftersom socialdemokratin identifierar
sitt ideologiska arv med en kamp för frihet gentemot samhällets makthavare.
När man nu själv har blivit en makthavare är det svårt att förstå och acceptera
att denna makt, och den samhällsutveckling som man använder makten till, kan
stå i en motsatsställning till enskilda
människors frihet. Svenska socialdemokrater har därför kommit att framställa
frihet som ett slags kontinuerligt Vilda
Västern-tillstånd.
Friheten blir därmed till något som raserar människors trygghet. Vill man ha
ettjobb, en god sjukvård, ja till och med
mat för dagen skall man akta sig för dem
som lockar med frihetens löften. Individernas frihet kan leda till ett rått, cyniskt
och brutalt samhälle. Så säger dagens
socialdemokrati. I själva verket ser vi i
denna politiska argumentation en av
1900-talets mest framträdande ideologiska rockader. Från att ha varit en rörelse
som med socialismen som ide och kollektivet som medel ville öka de enskilda
människornas frihet har socialdemokratin idag blivit ett parti som ser friheten
som ett hot mot de kollektiv som i dag är
partiets viktigaste stöttepelare.
För den makt som dagens socialdemokrater har skaffat sig, är ökad individuell
frihet ett hot i deras egenskap av makthavare. För vad är egentligen en privatisering av sjukvården, om inte mindre
makt åt sjukvårdspolitikerna och sjukvårdsfacket men mer makt åt patienterna, och större möjligheter för de enskilda
somjobbar inom sjukvården att välja sin
egen väg. Samma sak gäller inom andra
områden som barnomsorg, skola eller
helt enkelt skatterna.
Frihetsdebatten blir i alla dess dimensioner en fråga om vem som skall behålla
makten. Eftersom socialdemokraterna
tycker sig utöva sin makt för de bästa
syften blir det naturligt att framställa den
hotfulla friheten som om den också är ett
hot mot allt det som varje normal människa uppfattar som viktigt. Därför säger
man att friheten är ett hot mot tryggheten. Detta är ett exempel på intellektuell
förvirring som är angelägen att avslölja.
Frihet står nämligen inte på minsta sätt i
någon motsatsställning till trygghet, i så
fall skulle ofrihet ge trygghet.
I själva verket är det materiell välfärd
socialdemokrater menar med begreppet
trygghet. Men materiell välfärd leder
knappast med någon självklarhet till
trygghet. Det är det svenska folkhemmet
en vittnesbörd på. Sverige är ett land
som fortfarande är ledande vad gäller
materiellt välstånd. Men ändå kan ingen
säga att de äldre är unika i sin trygghet.
Ingen kan påstå att den sjuke som slussas mellan olika doktorer på det stora
sjukhuset är tryggast i världen, däremot
tar han del av ett av världens dyraste
sjukvårdssystem. De tonåringar som
söker sig till narkotika eller som lockas
till självmord är knappast tryggast i världen.
Materiell välfärd är en förutsättning
för att människor ska kunna leva i trygghet men den är inte samma sak som
trygghet. Snarare kan vi i vårt land se
tecken på en materiell välfärd där många
saknar trygghet.
Det finns en mycket enkel förklaring
till detta. Om man för sin materiella välfardär beroende av andra leder det beroendet till en otrygghet. Den normala
svenska familjen är i dag mer beroende
av politikers värderingar än till sina egna
insatser och värderingar. Det skapar en
slags hjälplöshet inför den egna vardagen
och inför makthavarna som ligger långt
ifrån vad man rimligtvis kan mena med
trygghet. Det är ingen trygghet att enbart
ha ett alternativ inom sjukvård, skola,
barnomsorg, åldringsvård. Marginalskatteeffekter som tar ifrån en möjlighe- 173
ten att genom egna insatser påverka sin
standard skapar heller ingen trygghet.
De villaägare som nu hör talas om att
socialdemokratin efter valet eventuellt
begränsar underskottsavdragen ytterligare känner ingen trygghet i sin levnadsstandard. För dem och för många andra
grupper har välfärden kommit att ligga i
andras händer. Det ger ingen trygghet.
I själva verket är det så att den ökade
opinionen för individuell frihet är en opinion för ökad trygghet. Människorna vill
hämta hem besluten över sina egna liv,
från tjänstemän och politiker till den
egna familjen. Givetvis menar de med
trygghet en annan sak än vad socialdemokrater gör. Socialdemokrater menar
ju med trygghet enbart den välfärd som
den offentliga sektorn producerar. Men
välfärden blir inte mindre för att andelen
offentlig sektor blir mindre. Tvärtom är
det lätt att se och förstå varför människor i frihet skapar mer välfärd än människor i ofrihet.
Människorna menar med trygghet en
möjlighet att forma sitt eget liv. Utan att
behöva oroas över vad politiker gör efter
nästa val, eller över om man skall beviljas bidrag, eller om man skall få daghemsplats, eller om man skall lottas in på
den önskade utbildningslinjen, eller om
man skall få träffa samme doktor, eller
om man skall kunna tjäna ihop lite extra
så att man kan fjällvandra med barnen en
vecka i sommar. l socialdemokratins
Sverige är det mesta av detta utom räckhåll att påverka för de flesta normala
människor. Tryggheten är inte samma
sak för människorna som för politikerna.
För människorna är trygghet frihet att
bestämma själv. Den tryggheten uppskattar inte de som vill styra över oss.
Det är ideer som styr världen. Liksom
sanningen har sagts vara krigets första
offer förlorar därför ofta de viktigaste
orden sitt innehåll i kampen om makten.
Det finns inte en diktatur som kallar sig
diktatur. Istället nämner man sig demokrati. För att förklara den skillnad som
är så uppenbar för alla – skillnaden mellan demokrati och diktatur – säger diktaturen att man är mer demokrati än demokratin. Därför känner vi uttryck som
” verklig demokrati” , ”reell demokrati”
och ”folkdemokrati” .
I Sverige har vi fått en debatt om det
egentliga innehållet i ord som frihet och
trygghet. Socialdemokrater försöker antingen misskreditera ordet frihet eller
ställa det i en motsatsställning till människornas trygghet. För att vinna lite
trygghet måste man därför avstå lite frihet till förmån för kollektivets makt.
Detta är ett exempel på hur makthavarna
söker omdefiniera ordens innehåll för att
värja sig mot de ideer de uttrycker.
I socialdemokratins fall är missbruket
av orden inte ett uttryck för någon hänsynslös vilja att behålla makten över
andra, i stället är det ett uttryck för den
intellektuella förvirring som kännetecknar en ideologiskt vilsen rörelse. Ju närmare man kommer insikten att ordet frihet inte står i överensstämmelse med
den kollektivistiska utveckling man själv
förespråkar desto mer förvirrad blir man
eftersom socialdemokratin identifierar
sitt ideologiska arv med en kamp för frihet gentemot samhällets makthavare.
När man nu själv har blivit en makthavare är det svårt att förstå och acceptera
att denna makt, och den samhällsutveckling som man använder makten till, kan
stå i en motsatsställning till enskilda
människors frihet. Svenska socialdemokrater har därför kommit att framställa
frihet som ett slags kontinuerligt Vilda
Västern-tillstånd.
Friheten blir därmed till något som raserar människors trygghet. Vill man ha
ettjobb, en god sjukvård, ja till och med
mat för dagen skall man akta sig för dem
som lockar med frihetens löften. Individernas frihet kan leda till ett rått, cyniskt
och brutalt samhälle. Så säger dagens
socialdemokrati. I själva verket ser vi i
denna politiska argumentation en av
1900-talets mest framträdande ideologiska rockader. Från att ha varit en rörelse
som med socialismen som ide och kollektivet som medel ville öka de enskilda
människornas frihet har socialdemokratin idag blivit ett parti som ser friheten
som ett hot mot de kollektiv som i dag är
partiets viktigaste stöttepelare.
För den makt som dagens socialdemokrater har skaffat sig, är ökad individuell
frihet ett hot i deras egenskap av makthavare. För vad är egentligen en privatisering av sjukvården, om inte mindre
makt åt sjukvårdspolitikerna och sjukvårdsfacket men mer makt åt patienterna, och större möjligheter för de enskilda
somjobbar inom sjukvården att välja sin
egen väg. Samma sak gäller inom andra
områden som barnomsorg, skola eller
helt enkelt skatterna.
Frihetsdebatten blir i alla dess dimensioner en fråga om vem som skall behålla
makten. Eftersom socialdemokraterna
tycker sig utöva sin makt för de bästa
syften blir det naturligt att framställa den
hotfulla friheten som om den också är ett
hot mot allt det som varje normal människa uppfattar som viktigt. Därför säger
man att friheten är ett hot mot tryggheten. Detta är ett exempel på intellektuell
förvirring som är angelägen att avslölja.
Frihet står nämligen inte på minsta sätt i
någon motsatsställning till trygghet, i så
fall skulle ofrihet ge trygghet.
I själva verket är det materiell välfärd
socialdemokrater menar med begreppet
trygghet. Men materiell välfärd leder
knappast med någon självklarhet till
trygghet. Det är det svenska folkhemmet
en vittnesbörd på. Sverige är ett land
som fortfarande är ledande vad gäller
materiellt välstånd. Men ändå kan ingen
säga att de äldre är unika i sin trygghet.
Ingen kan påstå att den sjuke som slussas mellan olika doktorer på det stora
sjukhuset är tryggast i världen, däremot
tar han del av ett av världens dyraste
sjukvårdssystem. De tonåringar som
söker sig till narkotika eller som lockas
till självmord är knappast tryggast i världen.
Materiell välfärd är en förutsättning
för att människor ska kunna leva i trygghet men den är inte samma sak som
trygghet. Snarare kan vi i vårt land se
tecken på en materiell välfärd där många
saknar trygghet.
Det finns en mycket enkel förklaring
till detta. Om man för sin materiella välfardär beroende av andra leder det beroendet till en otrygghet. Den normala
svenska familjen är i dag mer beroende
av politikers värderingar än till sina egna
insatser och värderingar. Det skapar en
slags hjälplöshet inför den egna vardagen
och inför makthavarna som ligger långt
ifrån vad man rimligtvis kan mena med
trygghet. Det är ingen trygghet att enbart
ha ett alternativ inom sjukvård, skola,
barnomsorg, åldringsvård. Marginalskatteeffekter som tar ifrån en möjlighe- 173
ten att genom egna insatser påverka sin
standard skapar heller ingen trygghet.
De villaägare som nu hör talas om att
socialdemokratin efter valet eventuellt
begränsar underskottsavdragen ytterligare känner ingen trygghet i sin levnadsstandard. För dem och för många andra
grupper har välfärden kommit att ligga i
andras händer. Det ger ingen trygghet.
I själva verket är det så att den ökade
opinionen för individuell frihet är en opinion för ökad trygghet. Människorna vill
hämta hem besluten över sina egna liv,
från tjänstemän och politiker till den
egna familjen. Givetvis menar de med
trygghet en annan sak än vad socialdemokrater gör. Socialdemokrater menar
ju med trygghet enbart den välfärd som
den offentliga sektorn producerar. Men
välfärden blir inte mindre för att andelen
offentlig sektor blir mindre. Tvärtom är
det lätt att se och förstå varför människor i frihet skapar mer välfärd än människor i ofrihet.
Människorna menar med trygghet en
möjlighet att forma sitt eget liv. Utan att
behöva oroas över vad politiker gör efter
nästa val, eller över om man skall beviljas bidrag, eller om man skall få daghemsplats, eller om man skall lottas in på
den önskade utbildningslinjen, eller om
man skall få träffa samme doktor, eller
om man skall kunna tjäna ihop lite extra
så att man kan fjällvandra med barnen en
vecka i sommar. l socialdemokratins
Sverige är det mesta av detta utom räckhåll att påverka för de flesta normala
människor. Tryggheten är inte samma
sak för människorna som för politikerna.
För människorna är trygghet frihet att
bestämma själv. Den tryggheten uppskattar inte de som vill styra över oss.