Ledare; Ett riksdagsjubileum
1985
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Ett riksdagsjubileum
Riksdagen har firat jubileum i Arboga,
den svenska demokratins födelsestad
som det stolt heter i den jubileumstidning Arboga givit ut. För 550 år sedan
kallade Engelbrekt representanter för
Sveriges folk till möte. Riksstyret övertogs av svenskarna och Engelbrekt utropades till hövitsman. Arboga möte år
1435 har sedan kommit att räknas som
Sveriges Riksdags begynnelse.
Jubileet i Arboga ger anledning till vissa reflexioner. Sverige har en lång och
intressant historia. Sveriges Riksdag är
inget 1800-talspåfund. Dess rötter i bystämmor, ting och möten där representanter för allmogen samlades är även
långt äldre än Arboga möte. Sverige har i
själva verket urgamla frihetstraditioner
som är väl värda att beakta och ta till
vara i nuet.
Men det gör vi inte. Historielöshet har
kommit att prägla det moderna svenska
samhället. Under socialdemokratisk ledning har historiekunskap blivit ett eftersatt ämne i skolan. Under socialdemokratisk ledning skall vår historiekunskap
inte sträcka sig längre tillbaka än till arbetarrörelsens framväxt.
Arbetarrörelsen har en ärorik historia
att ta till vara, men rörelsen begår orätt
mot sanning och verklighet när den förtränger all annan historia än sin egen. l
högtidstal och i propaganda förhärligas
de egna insatserna medan andra gruppers, organisationers, individers och fö-
retags arbete för det svenska samhällets
utveckling förtigs eller förhånas.
Historieförfalskningen tar sig ibland
groteska eller om man så vill komiska
uttryck. I ett tal i Sandviken förbjöd Olof
Palme moderaterna att använda Engelbrekt som symbol för sina frihetskrav.
Enligt Olof Palme kämpade Engelbrekt
för de anställda mot arbetsgivarna, så
han var minsann ingen moderat! Om
Olof Palme kunde litet mera historia så
visste han att Engelbrekt var bergsman,
dvs företagare, och att han samlade allmogen för att protestera mot de höga
skatter som tyngde bergshantering och
bönder. På den tiden var fogdarna utländska. I dag är de inhem ka. Men protesterna mot skatteutsugning vilar på
samma grund. Människans rätt till frukterna av sitt arbete. Människans rätt till
självständighet. Människans rättmätiga
krav att kunna leva på sin inkomst när
skatten är betald.
Sveriges historia begynte inte på 1800-
talet i och med industrialismens .genombrott och arbetarklassens framväxt. Sveriges Riksdag som samlade representanter för de fyra dominerande samhällsklasserna existerade i mer än 400 år innan representationsreformen blev aktuell. Allmogen har i Sverige alltid varit fri
och myndig. Konungen valdes på ting
ända fram till dess Gustav Vasa införde
arvsriket. Skydd för människans frihet
och trygghet till liv och egendom finns
införd i våra tidigaste landskapslagar.
I svensk historia finns att uppmärksamma bl a konungabalkarna i Södermannalagen, Birger Jarls fridslagar och
Magnus Erikssons landslag (konungaeden). Under 1700-talet ägnades skyddet
för individen stor uppmärksamhet, vilket
bl a tog sig uttryck i den tidens naturrättsläror, Montesquieus maktfördelningssystem och därpå vilande författningar. Under intryck av intresset för
individens frihet författade 1809 års
grundlagsfäder paragraf 16 i 1809 års regeringsform där Konungen förbjöds att
”någon fördärva eller fördärva låta” till
bl a ”personlig frihet – utan att han lagligen förvunnen och dömd är”. 1800-talets
liberalism förde tanken på den enskildes
frihet och oberoende vidare.
Socialdemokraterna vill enbart se den
frihetskamp som är förenad med arbetarrörelsens framväxt. Detta var en för det
moderna samhällets utveckling mycket
viktig rörelse med klar förankring i
svensk frihetstradition. Men den är inte
den enda frihetskampen i historien av
värde. Dess betydelse har avklingat i
takt med att den kommit att identifieras
med en institutionaliserad maktapparat.
De kollektivistiska dragen i arbetarrörelsen tradition har betonats på bekostnad
av den sj~lvständighet och myndighet för
människorna som också var en del i
1800-talets och tidigt 1900-tals reformsträvanden. l dag talar socialdemokratin
inte längre i termer av positiva friheter
för människan utan om negativa: ”frihet
från”.
Den kamp för individers och gruppers
frihet och självständighet gentemot härs- 227
kare och olika makthavare som går genom historien och som är lika gammal
som mänskligheten själv, den uppmärksammas inte. Att tala om den vore att
erkänna att friheten har en självständig
dimension, en dimension som inte är avhängig av marxistisk klassanalys och
samhällets nuvarande organisation. Att
erkänna frihetstraditionens urgamla rötter vore att tvingas inse att frihetskraven
också kommer att resas mot dagens och
morgondagens makthavare. Kraven på
frihet är inte något som kan organiseras
och lagstiftas bort, hur välvilliga makthavarna än må vara. Kraven på frihet kan
bara bejakas. Kraven på frihet har också
en individuell dimension. De må resas av
enskilda eller grupper, men de handlar
alltid till sist om människans rätt till
självständighet.
Frihetstraditionens individuella dimension passar dagens socialdemokrati
illa. Människan skall i socialismens ordnade värld få sina rättigheter i egenskap
av medlem i ett kollektiv – inte som
individ och medborgare.
l
l
Riksdagen har firat jubileum i Arboga,
den svenska demokratins födelsestad
som det stolt heter i den jubileumstidning Arboga givit ut. För 550 år sedan
kallade Engelbrekt representanter för
Sveriges folk till möte. Riksstyret övertogs av svenskarna och Engelbrekt utropades till hövitsman. Arboga möte år
1435 har sedan kommit att räknas som
Sveriges Riksdags begynnelse.
Jubileet i Arboga ger anledning till vissa reflexioner. Sverige har en lång och
intressant historia. Sveriges Riksdag är
inget 1800-talspåfund. Dess rötter i bystämmor, ting och möten där representanter för allmogen samlades är även
långt äldre än Arboga möte. Sverige har i
själva verket urgamla frihetstraditioner
som är väl värda att beakta och ta till
vara i nuet.
Men det gör vi inte. Historielöshet har
kommit att prägla det moderna svenska
samhället. Under socialdemokratisk ledning har historiekunskap blivit ett eftersatt ämne i skolan. Under socialdemokratisk ledning skall vår historiekunskap
inte sträcka sig längre tillbaka än till arbetarrörelsens framväxt.
Arbetarrörelsen har en ärorik historia
att ta till vara, men rörelsen begår orätt
mot sanning och verklighet när den förtränger all annan historia än sin egen. l
högtidstal och i propaganda förhärligas
de egna insatserna medan andra gruppers, organisationers, individers och fö-
retags arbete för det svenska samhällets
utveckling förtigs eller förhånas.
Historieförfalskningen tar sig ibland
groteska eller om man så vill komiska
uttryck. I ett tal i Sandviken förbjöd Olof
Palme moderaterna att använda Engelbrekt som symbol för sina frihetskrav.
Enligt Olof Palme kämpade Engelbrekt
för de anställda mot arbetsgivarna, så
han var minsann ingen moderat! Om
Olof Palme kunde litet mera historia så
visste han att Engelbrekt var bergsman,
dvs företagare, och att han samlade allmogen för att protestera mot de höga
skatter som tyngde bergshantering och
bönder. På den tiden var fogdarna utländska. I dag är de inhem ka. Men protesterna mot skatteutsugning vilar på
samma grund. Människans rätt till frukterna av sitt arbete. Människans rätt till
självständighet. Människans rättmätiga
krav att kunna leva på sin inkomst när
skatten är betald.
Sveriges historia begynte inte på 1800-
talet i och med industrialismens .genombrott och arbetarklassens framväxt. Sveriges Riksdag som samlade representanter för de fyra dominerande samhällsklasserna existerade i mer än 400 år innan representationsreformen blev aktuell. Allmogen har i Sverige alltid varit fri
och myndig. Konungen valdes på ting
ända fram till dess Gustav Vasa införde
arvsriket. Skydd för människans frihet
och trygghet till liv och egendom finns
införd i våra tidigaste landskapslagar.
I svensk historia finns att uppmärksamma bl a konungabalkarna i Södermannalagen, Birger Jarls fridslagar och
Magnus Erikssons landslag (konungaeden). Under 1700-talet ägnades skyddet
för individen stor uppmärksamhet, vilket
bl a tog sig uttryck i den tidens naturrättsläror, Montesquieus maktfördelningssystem och därpå vilande författningar. Under intryck av intresset för
individens frihet författade 1809 års
grundlagsfäder paragraf 16 i 1809 års regeringsform där Konungen förbjöds att
”någon fördärva eller fördärva låta” till
bl a ”personlig frihet – utan att han lagligen förvunnen och dömd är”. 1800-talets
liberalism förde tanken på den enskildes
frihet och oberoende vidare.
Socialdemokraterna vill enbart se den
frihetskamp som är förenad med arbetarrörelsens framväxt. Detta var en för det
moderna samhällets utveckling mycket
viktig rörelse med klar förankring i
svensk frihetstradition. Men den är inte
den enda frihetskampen i historien av
värde. Dess betydelse har avklingat i
takt med att den kommit att identifieras
med en institutionaliserad maktapparat.
De kollektivistiska dragen i arbetarrörelsen tradition har betonats på bekostnad
av den sj~lvständighet och myndighet för
människorna som också var en del i
1800-talets och tidigt 1900-tals reformsträvanden. l dag talar socialdemokratin
inte längre i termer av positiva friheter
för människan utan om negativa: ”frihet
från”.
Den kamp för individers och gruppers
frihet och självständighet gentemot härs- 227
kare och olika makthavare som går genom historien och som är lika gammal
som mänskligheten själv, den uppmärksammas inte. Att tala om den vore att
erkänna att friheten har en självständig
dimension, en dimension som inte är avhängig av marxistisk klassanalys och
samhällets nuvarande organisation. Att
erkänna frihetstraditionens urgamla rötter vore att tvingas inse att frihetskraven
också kommer att resas mot dagens och
morgondagens makthavare. Kraven på
frihet är inte något som kan organiseras
och lagstiftas bort, hur välvilliga makthavarna än må vara. Kraven på frihet kan
bara bejakas. Kraven på frihet har också
en individuell dimension. De må resas av
enskilda eller grupper, men de handlar
alltid till sist om människans rätt till
självständighet.
Frihetstraditionens individuella dimension passar dagens socialdemokrati
illa. Människan skall i socialismens ordnade värld få sina rättigheter i egenskap
av medlem i ett kollektiv – inte som
individ och medborgare.
l
l