gerald Nagler; Brott mot mänskliga rättigheter
1985
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
GERALD NAGLER:
Brott mot mänskliga rättigheter
Miljoner människor såg
undertecknandet av Helsingforsavtalet
1975 som inledningen till ett friare liv
med respektför deras mänskliga
rättigheter. Så blev det inte. A v de 53
personer som var engagerade i den
första Helsingforskommitten som
bildades 1976 i Moskva sitter 51 i
fängelse och de återstående två är
förbjudna att ägna sig åt sådan
verksamhet. Men arbetet med att
påtala, beivra och informera om brott
mot mänskliga rättigheter fortsätter i
motsvarande kommitteer i Väst-Europa ,
USA och Kanada, ja, t o m i
Tjeckoslovakien. Kommitt~erna
försöker påverka regeringar, parlament,
press, vetenskapsinstitutioner och
allmänhet för att verka i
Helsingforsavtalets anda.
Gerald Nagler är generalsekreterare i
”The International Helsinki
Federationfor Human Rights” .
Den l augusti 1975 undertecknades Helsingforsavtalet. 33 europeiska stater och
USA och Kanada undertecknade detta
avtal som egentligen är ett internationellt
fördrag, juridiskt ej bindande men politiskt och moraliskt. Man kan kalla det ett
fredsfördrag efter andra världskriget.
Sovjet fick erkänna grän er och Väst
fick en garanti för att män kliga rättigheter skulle respekteras.
De politiska systemen skulle emellertid enligt avtalet inte påverkas. ”Respektera varje lands rätt att fritt välja
och utveckla sitt politiska, ekonomiska
och kulturella system”. Miljoner människor i repressiva länder trodde på en genomgripande förbättring av sin livssituation; att deras liv skulle bli friare och att
deras mänskliga rättigheter bättre skulle
respekteras.
Tyvärr visar det sig snart att så inte
var fallet. Redan i december 1975 påpekade akademiledamoten Andre Sacharov i sitt tal, då han fick Nobelfredspriset, att mänskliga rättigheter inte
respekterades i Sovjet. 1976 bildades i
Moskva den första Helsingfor kommitten – the Helsinki Monitor Group –
med bl a Juri Orlov och Sacharovs hustru Jetena Bonner. Kommittens uppgift
var att övervaka, påtala och informera
om överträdelser av mänskliga rättigheter. Rätten till detta finns i Helsingforsavtalet: ”Den enskildes rätt att kämpa
för och inverka på sina rättigheter och
förpliktelser på detta område, dv respekt för mänskliga rättigheter och
grundläggande friheter, däri inbegripet
tanke-, samvets-, religions- och trosfrihet”.
Även på andra håll i Sovjetunionen
och så småningom i andra Östländer bildades Helsingforskommitteer och dessa
kommitteer uppmanade ävenledes människor i Väst att bilda sådana kommitteer.
Moskvas Helsingforskommitte existerar inte längre. Av de 53 personer som
engagerade sig är idag 51 i fängelse, läger
eller exil. Juro Orlov är efter 7 års fängelse nu skickad i 5 års exil och Jetena
Bonner är dömd till 5 års exil i Gorkij.
Endast 2 personer finns fortfarande kvar
i Moskva men är uttryckligen under
starka hot förbjudna att ägna sig åt någon
slags verksamhet inom Helsingforskommitten. Även andra Helsingforskommitteer i Sovjet är förbjudna och tyvärr kan
inte heller sådana kommitteer arbeta i
andra Östländer och ej heller i Turkiet
och Jugoslavien.
Charta 77
l Tjeckoslovakien existerar en Helsingforskommitte – enastående nog. Charta
77 – grundad 1977 med uppgift att övervaka Helsingforsavtalet – har överlevt
och är i dag med sina över l 000 undertecknade oerhört aktiv. Trots ständig
diskriminering och trots att dessa undertecknare ideligen har förföljts spelar i
dag Charta 77 en oerhört betydelsefull
roll såsom moraliskt kraftcentrum både
inom och utom Tjeckoslovakien. Varje
år utser organisationen 3 nya talesmän
som representerar Charta 77. Tjeckerna
har liksom polackerna en lång historisk
erfarenhet av moraliskt motstånd.
Aktiva Helsingforskommitteer finns
organiserade i Norge, Danmark, USA,
Kanada, Frankrike, Holland, Tyskland,
Österrike, Schweiz och Sverige. Den internationella Helsingforskommitten har
ett slags huvudkontor i Wien.
329
Den svenska kommitten
Den svenska kommitten bildades 1982
och i den ingår 2 regeringsmedlemmar,
några riksdagsledamöter från varje parti
med undantag av kommunisterna liksom
representanter från Svenska Akademin,
Vetenskapsakademin, Internationella Juristkommissionen, Pen-klubben, Publicistklubben, Advokatsamfundet med
flera. Kommitten är politiskt väl balanserad och speglar det svenska samhället
på ett representativt sätt.
Helsingforskommittens uppgift är att
påtala, beivra och informera om brott
mot mänskliga rättigheter och vi försöker att påverka regeringar, parlament,
press, vetenskapsinstitutioner och allmänhet för att verka med denna målsättning. Helsingforskommitteerna avhåller
sig från ställningstaganden och kritiserar
övergrepp var de än sker oavsett politiskt system och oavsett politiska allianser. Vi har ibland blivit kritiserade.
När vi påtalar tortyr i turkiska fängelser
anses vi gå KGBs ärende och när vi kritiserar brist på yttrande-, press- och religionsfrihet i Sovjet anses vi vara CIAagenter. Vi tar kritiken med jämnmod.
Däremot har vi inte blivit kritiserade för
felaktiga uppgifter.
Vad är mänskliga rättigheter? Helsingforsavtalet ger utrymme för en vid tolkning. Å ena sidan individuella friheter,
tanke-, samvets-, press-, religions- och
trosfrihet och å andra sidan kollektiva
friheter.
Ingen fred utan mänskliga rättigheter
Tjernenko gav ut en bok där han hävdade att mänskliga rättigheter och socialism är oskiljaktiga och bara kan existera
tillsammans eftersom socialism är det
J
330
enda som garanterar arbete och bostad.
Den senare linjen hävdar ofta att yttrandefrihet, pressfrihet etc är lyxrättigheter som en värld som lever i ständig
krigsfara inte kan kosta på sig, att nedrustningsförhandlingar måste komma
först , och först därefter i fred kan man
arbeta på att ge människor individuella
rättigheter och friheter. Men så fungerar
det inte och det har aldrig fungerat så. Vi
kan inte åstadkomma en fred utan
mänskliga rättigheter vilket också står i
Helsingforsavtalet: ”De deltagande staterna erkänner den allmänna betydelsen
av de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna vilkas respekterande
är en väsentlig faktor för den fred, rättvisa och välfärd som är nödvändig för att
säkerställa utvecklaodet av vetenskapliga förbindelser och samarbete mellan
dem liksom mellan alla stater”.
Fred kan inte åstadkommas i ett klimat av fruktan . Regeringar som missbrukar sina medborgares rättigheter blir rädda för sitt eget folks vrede och hämnd.
Brist på förtroende gentemot den egna
befolkningen reflekteras i handlingssättet gentemot andra nationer och skapar
fruktan och misstroende även internationellt sett. Dessutom har repressiva regeringar en tendens att försvara sitt handlingssätt med att peka på och till och med
skapa hot utifrån. Det är ingen ny metod.
William Shakespeare lät redan kung
Henrik IV råda sin son, den framtida
Henrik V: ”Tänk därför Henrik på att
sysselsätta de yra sinnena med utländsk
fejd på det att striden flyttad hemifrån
må plåna minnet utav forna dagar”.
Inte bara Helsingforskommitteer förbjuds i repressiva samhällen. Varje oberoende grupp utan officiell kontroll förbjuds. Fredsrörelsen kan vara en oerhörd påtryckningsgrupp för fred. Det var
ju faktiskt den amerikanska fredsrörelsen som tvingade USA att dra tillbaka
sina trupper från Vietnam. Om en fredsrörelse hade fått utvecklas fullt i Sovjet
hade den säkerligen protesterat mot Sovjets krig i Afganistan. Och hade inte
pressen varit så kontrollerad och hade
inte utländska radiosändare blivit störda,
så hade sovjetiska medborgare haft tillgång till information. Hade de dessutom
haft yttrandefrihet så hade de med all
säkerhet våldsamt protesterat mot kriget
i Afganistan.
Regeringar som missbrukar
sina medborgares rättigheter
blir räddaför sitt egetfolks vrede och hämnd.
Kritik mot USA
Men även mot den s k fria världen måste
man rikta kritik. l USA tillåts visserligen
många oberoende grupper att fritt funktionera och arbeta, men även där finns
diskriminerande lagar som t ex ’ ’The lmmigration and Nationality Act”. Flera
intellektuella personer med kommunistisk bakgrund har nekats inresa till USA
med hänvisning till denna lag trots att de
inbjudits av respektabla institutioner
som t ex Harward Univer ity. Många intellektuella har därför vägrat att resa dit
eftersom de funnit det alltför förödmjukande och stridande mot mänsklig värdighet att underteckna deklarationer om
sina tidigare politiska värderingar. USA
ger varje år ut en s k Human Rights rapport där man redogör för hur det är ställt
med mänskliga rättigheter på olika håll i
världen. Tyvärr kritiseras överträdelser i
östländer mycket starkare än överträ-
delser i stater vänskapligt sinnade mot
USA. Helsingforskommitten har starkt
kritiserat USA för detta.
En viktig insats
Lönar sig Helsingforskommittens arbete? Det är svårt att värdera. Det är svårt
att se resultat. Det finns bara en måttstock och det är vad människor som utsatts för övergrepp själva säger och de
säger unisont att den här typen av arbete, engagemang och insats är oerhört
viktig. Glöm oss inte, hör vi ideligen.
Andre Sacharov har blivit en
internationell samlingssymbol i
kampenför mänskliga rättigheter.
Hur arbetar Helsingforskommitteerna? Vi undersöker hur det förhåller
sig med mänskliga rättigheter i olika
länder genom att infordra så mycket information vi kan från våra såväl officiella
som inofficiella kontakter. Vi samarbetar med andra organisationer. Vi skickar
egna ”fact finding missions”. Vi sammanfattar sedan rapporter som är baserade på detta material, där eventuella
brott mot Helsingforsavtalet påpekas
och dessa rapporter underställs regeringar, parlament, press etc för att den vägen
nå rättelse. Det är naturligtvis svårt att
331
avgöra i vilken utsträckning olika länder
är mottagliga för denna kritik. Det finns
länder som är mycket känsliga och andra
som förmodligen är helt immuna.
Fallet Sacharov
Ett exempel på hur omöjligt det är trots
starka ansträngningar att nå resultat visar Sacharov-fallet. Fredspristagaren Andre Sacharov förvisades till inre
exil den 22 januari 1980 i Gorkij utan
domslut. Den ryska republikens strafflag, § 25, maximerar exilstraff till 5 år.
Trots att presidenter, premiärministrar,
utrikesministrar, parlamentsledamöter
och akademiledamöter samt andra institutioner intervenerat för Andre Sacharov och Jelena Bonner har det inte
varit möjligt att förmå Sovjet att ens
meddela hur paret Sacharov mår. Ingen
har fått träffa dem. Trots att deras hälsotillstånd är ytterst dåligt har de förnekats
läkarvård i Moskva eller i Väst. Ej heller
har man tillåtit utländska läkare att undersöka och behandla Sacharovs.
Genom att isolera honom från yttervärlden hoppades ledarna i Kreml att
han skulle bli helt bortglömd. l stället har
hans namn blivit en internationell samlingssymbol i kampen för mänskliga rättigheter.
Andre Sacharov och Jelene Bonner
har för världen blivit en symbol för frihet
och mod och det är deprimerande att se
att den fria världens kraftfulla agerande
inte givit resultat. Det betyder ju bara att
vi måste förstärka våra aktioner. Förtryck skapar nytt förtryck och på denna
tes är fallet Sacharov ett bra exempel.
Man måste i Sovjet för allmänheten förklara varför Nobelpristagaren Andre Sacharov, erkänd vetenskapsman, Lenin- 332
pristagare, akademiledamot, själv tidigare innehavare av alla·privilegier plötsligt börjar att så starkt kritisera sitt eget
land som han älskar och som han ända
tills helt nyligen aldrig velat lämna.
Myndigheterna utnyttjar den latenta
antisemitismen och insinuerar att Sacharov är påverkad av sin hustru judinnan Jelena Bonner som med otäcka metoder lurar Sacharov till dennes förrädiska uttalanden. Jag citerar Magnus Ljunggren, stor Sovjetkännare, när han
skriver i Expressen. Han har frågat taxichaufförer i Moskva vad de tyckte om
Sacharov. Ett av svaren: ”Han är lurad
av sin kärring. Hon är agent för sionisterna. Jag klipper ut alla artiklar om henne. Hon är fruktansvärd, hon är en mörderska och hon klår upp honom om han
inte lyder”.
Skyll allt negativt på en lätt identifierbar grupp – judarna – misstänkliggör
dem – ifrågasätt deras lojalitet. Samma
system som Hitler praktiserade i böljan
av 30-talet. Det finns fler skäl att bortförklara samhällskritiken – någon som
kritiserar samhället måste vara sinnessjuk och måste isoleras på mentalsjukhus.
Rumänien – ett stängt land
situationen ifråga om mänskliga rättigheter i Sovjet är idag verkligen bedrövlig. Ett annat land där mänskliga rättigheter åsidosätts i stor utsträckning är
Rumänien. Vaije samtal med utlänning
måste rapporteras inom 24 timmar. Angiverisystemet är oerhört välutvecklat
och svårigheterna att få information är
mycket stora. Rumänien påstås ha de
flesta poliserna per capita i världen. Den
ekonomiska situationen är mycket dålig
och tillgången på mat är knapp. Gatubelysning finns knappast och glödlampor
får bara säljas upp till 25 Watt. Mot den
bakgrunden kan man förstå att födelsetalet drastiskt sjunkit. De officiella siffrorna för 1983 är 321 000 födda barn och
400000 aborter. För att öka födelsetalet
– president Ceausescu vill ha 3-4 barn
per familj – har han infört obligatorisk
gynekologisk undersökning för kvinnor
över 15 år och eventuell graviditet kontrolleras fram till födseln.
Fortsatt kränkning
Kulturellt och ekonomiskt diskrimineras
en stor ungersk minoritet – 2 milj. Det
skrivs och talas mycket litet om detta.
En annan ungersk minoritetsgrupp diskrimineras i Tjeckoslovakien.
Om Turkiet läser vi vaije dag i tidningen och trots att val har hållits, vilket vi
naturligtvis ser som en stor framgång, rå-
der i 34 av 67 provinser fortfarande undantagstillstånd dvs militärstyre. Massrättegångar mot fackföreningsmänniskor
och fredsaktivister pågår. 56 intellektuella fängslades för att de skrivit på petitioner för ökad demokrati. Tortyr är
fortfarande en vanlig företeelse i fängelser.
Listan på förseelser mot mänskliga
rättigheter skulle kunna göras oerhört
lång. Ovannämnda är endast några exempel.
I maj 1985 möttes de 35 länderna som
har undertecknat Helsingforsavtalet i
Ottawa i Kanada för att inom ramen för
uppföljningen av Helsingforsavtalet diskutera mänskliga rättigheter. Tyvärr
nådde man ingen konklusion. Det var
första gången man inte kunde komma
överens. Det blev i stället en polarisering
mellan Öst och Väst.
Arbetet fortsätter
Den l augusti celebrerar man lO-årsdagen av Helsingforsöverenskommelsen
med ett möte med 35 utrikesministrar i
Helsingfors. l mitten av oktober blir det
”Culture Forum” i Budapest. Därnäst
hålles ett möte i Bern våren 1986 om
återförening av familjer. Hösten 1986
kommer så den stora sammanfattande
konferensen i Wien.
Brott mot Helsingforsöverenskommelsen måste påtalas och information gå
ut till allmänhet, press, regering och riksdag om fall där avtalet inte efterlevs.
333
Tystnaden får inte sänka sig över offren,
det är den uppmaning vi får från dem
som lever under förtryckets verklighet.
Det enda vapen vi har är opinionen. En
opinion måste skapas för krav på efterlevnad. Helsingforsöverenskommelsen
och de garantier som den ger de mänskliga rättigheterna måste ges en förankring i ett allmänt medvetande hos folkrörelser, organisationer, enskilda grupper m fl. Dokumentet får inte bara leva
som döda bokstäver hos politiker och
diplomater.
Kommittens grunduppfattning är att
kampen för freden också måste innefatta
en samtidig kamp för mänskliga rättigheter.
Brott mot mänskliga rättigheter
Miljoner människor såg
undertecknandet av Helsingforsavtalet
1975 som inledningen till ett friare liv
med respektför deras mänskliga
rättigheter. Så blev det inte. A v de 53
personer som var engagerade i den
första Helsingforskommitten som
bildades 1976 i Moskva sitter 51 i
fängelse och de återstående två är
förbjudna att ägna sig åt sådan
verksamhet. Men arbetet med att
påtala, beivra och informera om brott
mot mänskliga rättigheter fortsätter i
motsvarande kommitteer i Väst-Europa ,
USA och Kanada, ja, t o m i
Tjeckoslovakien. Kommitt~erna
försöker påverka regeringar, parlament,
press, vetenskapsinstitutioner och
allmänhet för att verka i
Helsingforsavtalets anda.
Gerald Nagler är generalsekreterare i
”The International Helsinki
Federationfor Human Rights” .
Den l augusti 1975 undertecknades Helsingforsavtalet. 33 europeiska stater och
USA och Kanada undertecknade detta
avtal som egentligen är ett internationellt
fördrag, juridiskt ej bindande men politiskt och moraliskt. Man kan kalla det ett
fredsfördrag efter andra världskriget.
Sovjet fick erkänna grän er och Väst
fick en garanti för att män kliga rättigheter skulle respekteras.
De politiska systemen skulle emellertid enligt avtalet inte påverkas. ”Respektera varje lands rätt att fritt välja
och utveckla sitt politiska, ekonomiska
och kulturella system”. Miljoner människor i repressiva länder trodde på en genomgripande förbättring av sin livssituation; att deras liv skulle bli friare och att
deras mänskliga rättigheter bättre skulle
respekteras.
Tyvärr visar det sig snart att så inte
var fallet. Redan i december 1975 påpekade akademiledamoten Andre Sacharov i sitt tal, då han fick Nobelfredspriset, att mänskliga rättigheter inte
respekterades i Sovjet. 1976 bildades i
Moskva den första Helsingfor kommitten – the Helsinki Monitor Group –
med bl a Juri Orlov och Sacharovs hustru Jetena Bonner. Kommittens uppgift
var att övervaka, påtala och informera
om överträdelser av mänskliga rättigheter. Rätten till detta finns i Helsingforsavtalet: ”Den enskildes rätt att kämpa
för och inverka på sina rättigheter och
förpliktelser på detta område, dv respekt för mänskliga rättigheter och
grundläggande friheter, däri inbegripet
tanke-, samvets-, religions- och trosfrihet”.
Även på andra håll i Sovjetunionen
och så småningom i andra Östländer bildades Helsingforskommitteer och dessa
kommitteer uppmanade ävenledes människor i Väst att bilda sådana kommitteer.
Moskvas Helsingforskommitte existerar inte längre. Av de 53 personer som
engagerade sig är idag 51 i fängelse, läger
eller exil. Juro Orlov är efter 7 års fängelse nu skickad i 5 års exil och Jetena
Bonner är dömd till 5 års exil i Gorkij.
Endast 2 personer finns fortfarande kvar
i Moskva men är uttryckligen under
starka hot förbjudna att ägna sig åt någon
slags verksamhet inom Helsingforskommitten. Även andra Helsingforskommitteer i Sovjet är förbjudna och tyvärr kan
inte heller sådana kommitteer arbeta i
andra Östländer och ej heller i Turkiet
och Jugoslavien.
Charta 77
l Tjeckoslovakien existerar en Helsingforskommitte – enastående nog. Charta
77 – grundad 1977 med uppgift att övervaka Helsingforsavtalet – har överlevt
och är i dag med sina över l 000 undertecknade oerhört aktiv. Trots ständig
diskriminering och trots att dessa undertecknare ideligen har förföljts spelar i
dag Charta 77 en oerhört betydelsefull
roll såsom moraliskt kraftcentrum både
inom och utom Tjeckoslovakien. Varje
år utser organisationen 3 nya talesmän
som representerar Charta 77. Tjeckerna
har liksom polackerna en lång historisk
erfarenhet av moraliskt motstånd.
Aktiva Helsingforskommitteer finns
organiserade i Norge, Danmark, USA,
Kanada, Frankrike, Holland, Tyskland,
Österrike, Schweiz och Sverige. Den internationella Helsingforskommitten har
ett slags huvudkontor i Wien.
329
Den svenska kommitten
Den svenska kommitten bildades 1982
och i den ingår 2 regeringsmedlemmar,
några riksdagsledamöter från varje parti
med undantag av kommunisterna liksom
representanter från Svenska Akademin,
Vetenskapsakademin, Internationella Juristkommissionen, Pen-klubben, Publicistklubben, Advokatsamfundet med
flera. Kommitten är politiskt väl balanserad och speglar det svenska samhället
på ett representativt sätt.
Helsingforskommittens uppgift är att
påtala, beivra och informera om brott
mot mänskliga rättigheter och vi försöker att påverka regeringar, parlament,
press, vetenskapsinstitutioner och allmänhet för att verka med denna målsättning. Helsingforskommitteerna avhåller
sig från ställningstaganden och kritiserar
övergrepp var de än sker oavsett politiskt system och oavsett politiska allianser. Vi har ibland blivit kritiserade.
När vi påtalar tortyr i turkiska fängelser
anses vi gå KGBs ärende och när vi kritiserar brist på yttrande-, press- och religionsfrihet i Sovjet anses vi vara CIAagenter. Vi tar kritiken med jämnmod.
Däremot har vi inte blivit kritiserade för
felaktiga uppgifter.
Vad är mänskliga rättigheter? Helsingforsavtalet ger utrymme för en vid tolkning. Å ena sidan individuella friheter,
tanke-, samvets-, press-, religions- och
trosfrihet och å andra sidan kollektiva
friheter.
Ingen fred utan mänskliga rättigheter
Tjernenko gav ut en bok där han hävdade att mänskliga rättigheter och socialism är oskiljaktiga och bara kan existera
tillsammans eftersom socialism är det
J
330
enda som garanterar arbete och bostad.
Den senare linjen hävdar ofta att yttrandefrihet, pressfrihet etc är lyxrättigheter som en värld som lever i ständig
krigsfara inte kan kosta på sig, att nedrustningsförhandlingar måste komma
först , och först därefter i fred kan man
arbeta på att ge människor individuella
rättigheter och friheter. Men så fungerar
det inte och det har aldrig fungerat så. Vi
kan inte åstadkomma en fred utan
mänskliga rättigheter vilket också står i
Helsingforsavtalet: ”De deltagande staterna erkänner den allmänna betydelsen
av de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna vilkas respekterande
är en väsentlig faktor för den fred, rättvisa och välfärd som är nödvändig för att
säkerställa utvecklaodet av vetenskapliga förbindelser och samarbete mellan
dem liksom mellan alla stater”.
Fred kan inte åstadkommas i ett klimat av fruktan . Regeringar som missbrukar sina medborgares rättigheter blir rädda för sitt eget folks vrede och hämnd.
Brist på förtroende gentemot den egna
befolkningen reflekteras i handlingssättet gentemot andra nationer och skapar
fruktan och misstroende även internationellt sett. Dessutom har repressiva regeringar en tendens att försvara sitt handlingssätt med att peka på och till och med
skapa hot utifrån. Det är ingen ny metod.
William Shakespeare lät redan kung
Henrik IV råda sin son, den framtida
Henrik V: ”Tänk därför Henrik på att
sysselsätta de yra sinnena med utländsk
fejd på det att striden flyttad hemifrån
må plåna minnet utav forna dagar”.
Inte bara Helsingforskommitteer förbjuds i repressiva samhällen. Varje oberoende grupp utan officiell kontroll förbjuds. Fredsrörelsen kan vara en oerhörd påtryckningsgrupp för fred. Det var
ju faktiskt den amerikanska fredsrörelsen som tvingade USA att dra tillbaka
sina trupper från Vietnam. Om en fredsrörelse hade fått utvecklas fullt i Sovjet
hade den säkerligen protesterat mot Sovjets krig i Afganistan. Och hade inte
pressen varit så kontrollerad och hade
inte utländska radiosändare blivit störda,
så hade sovjetiska medborgare haft tillgång till information. Hade de dessutom
haft yttrandefrihet så hade de med all
säkerhet våldsamt protesterat mot kriget
i Afganistan.
Regeringar som missbrukar
sina medborgares rättigheter
blir räddaför sitt egetfolks vrede och hämnd.
Kritik mot USA
Men även mot den s k fria världen måste
man rikta kritik. l USA tillåts visserligen
många oberoende grupper att fritt funktionera och arbeta, men även där finns
diskriminerande lagar som t ex ’ ’The lmmigration and Nationality Act”. Flera
intellektuella personer med kommunistisk bakgrund har nekats inresa till USA
med hänvisning till denna lag trots att de
inbjudits av respektabla institutioner
som t ex Harward Univer ity. Många intellektuella har därför vägrat att resa dit
eftersom de funnit det alltför förödmjukande och stridande mot mänsklig värdighet att underteckna deklarationer om
sina tidigare politiska värderingar. USA
ger varje år ut en s k Human Rights rapport där man redogör för hur det är ställt
med mänskliga rättigheter på olika håll i
världen. Tyvärr kritiseras överträdelser i
östländer mycket starkare än överträ-
delser i stater vänskapligt sinnade mot
USA. Helsingforskommitten har starkt
kritiserat USA för detta.
En viktig insats
Lönar sig Helsingforskommittens arbete? Det är svårt att värdera. Det är svårt
att se resultat. Det finns bara en måttstock och det är vad människor som utsatts för övergrepp själva säger och de
säger unisont att den här typen av arbete, engagemang och insats är oerhört
viktig. Glöm oss inte, hör vi ideligen.
Andre Sacharov har blivit en
internationell samlingssymbol i
kampenför mänskliga rättigheter.
Hur arbetar Helsingforskommitteerna? Vi undersöker hur det förhåller
sig med mänskliga rättigheter i olika
länder genom att infordra så mycket information vi kan från våra såväl officiella
som inofficiella kontakter. Vi samarbetar med andra organisationer. Vi skickar
egna ”fact finding missions”. Vi sammanfattar sedan rapporter som är baserade på detta material, där eventuella
brott mot Helsingforsavtalet påpekas
och dessa rapporter underställs regeringar, parlament, press etc för att den vägen
nå rättelse. Det är naturligtvis svårt att
331
avgöra i vilken utsträckning olika länder
är mottagliga för denna kritik. Det finns
länder som är mycket känsliga och andra
som förmodligen är helt immuna.
Fallet Sacharov
Ett exempel på hur omöjligt det är trots
starka ansträngningar att nå resultat visar Sacharov-fallet. Fredspristagaren Andre Sacharov förvisades till inre
exil den 22 januari 1980 i Gorkij utan
domslut. Den ryska republikens strafflag, § 25, maximerar exilstraff till 5 år.
Trots att presidenter, premiärministrar,
utrikesministrar, parlamentsledamöter
och akademiledamöter samt andra institutioner intervenerat för Andre Sacharov och Jelena Bonner har det inte
varit möjligt att förmå Sovjet att ens
meddela hur paret Sacharov mår. Ingen
har fått träffa dem. Trots att deras hälsotillstånd är ytterst dåligt har de förnekats
läkarvård i Moskva eller i Väst. Ej heller
har man tillåtit utländska läkare att undersöka och behandla Sacharovs.
Genom att isolera honom från yttervärlden hoppades ledarna i Kreml att
han skulle bli helt bortglömd. l stället har
hans namn blivit en internationell samlingssymbol i kampen för mänskliga rättigheter.
Andre Sacharov och Jelene Bonner
har för världen blivit en symbol för frihet
och mod och det är deprimerande att se
att den fria världens kraftfulla agerande
inte givit resultat. Det betyder ju bara att
vi måste förstärka våra aktioner. Förtryck skapar nytt förtryck och på denna
tes är fallet Sacharov ett bra exempel.
Man måste i Sovjet för allmänheten förklara varför Nobelpristagaren Andre Sacharov, erkänd vetenskapsman, Lenin- 332
pristagare, akademiledamot, själv tidigare innehavare av alla·privilegier plötsligt börjar att så starkt kritisera sitt eget
land som han älskar och som han ända
tills helt nyligen aldrig velat lämna.
Myndigheterna utnyttjar den latenta
antisemitismen och insinuerar att Sacharov är påverkad av sin hustru judinnan Jelena Bonner som med otäcka metoder lurar Sacharov till dennes förrädiska uttalanden. Jag citerar Magnus Ljunggren, stor Sovjetkännare, när han
skriver i Expressen. Han har frågat taxichaufförer i Moskva vad de tyckte om
Sacharov. Ett av svaren: ”Han är lurad
av sin kärring. Hon är agent för sionisterna. Jag klipper ut alla artiklar om henne. Hon är fruktansvärd, hon är en mörderska och hon klår upp honom om han
inte lyder”.
Skyll allt negativt på en lätt identifierbar grupp – judarna – misstänkliggör
dem – ifrågasätt deras lojalitet. Samma
system som Hitler praktiserade i böljan
av 30-talet. Det finns fler skäl att bortförklara samhällskritiken – någon som
kritiserar samhället måste vara sinnessjuk och måste isoleras på mentalsjukhus.
Rumänien – ett stängt land
situationen ifråga om mänskliga rättigheter i Sovjet är idag verkligen bedrövlig. Ett annat land där mänskliga rättigheter åsidosätts i stor utsträckning är
Rumänien. Vaije samtal med utlänning
måste rapporteras inom 24 timmar. Angiverisystemet är oerhört välutvecklat
och svårigheterna att få information är
mycket stora. Rumänien påstås ha de
flesta poliserna per capita i världen. Den
ekonomiska situationen är mycket dålig
och tillgången på mat är knapp. Gatubelysning finns knappast och glödlampor
får bara säljas upp till 25 Watt. Mot den
bakgrunden kan man förstå att födelsetalet drastiskt sjunkit. De officiella siffrorna för 1983 är 321 000 födda barn och
400000 aborter. För att öka födelsetalet
– president Ceausescu vill ha 3-4 barn
per familj – har han infört obligatorisk
gynekologisk undersökning för kvinnor
över 15 år och eventuell graviditet kontrolleras fram till födseln.
Fortsatt kränkning
Kulturellt och ekonomiskt diskrimineras
en stor ungersk minoritet – 2 milj. Det
skrivs och talas mycket litet om detta.
En annan ungersk minoritetsgrupp diskrimineras i Tjeckoslovakien.
Om Turkiet läser vi vaije dag i tidningen och trots att val har hållits, vilket vi
naturligtvis ser som en stor framgång, rå-
der i 34 av 67 provinser fortfarande undantagstillstånd dvs militärstyre. Massrättegångar mot fackföreningsmänniskor
och fredsaktivister pågår. 56 intellektuella fängslades för att de skrivit på petitioner för ökad demokrati. Tortyr är
fortfarande en vanlig företeelse i fängelser.
Listan på förseelser mot mänskliga
rättigheter skulle kunna göras oerhört
lång. Ovannämnda är endast några exempel.
I maj 1985 möttes de 35 länderna som
har undertecknat Helsingforsavtalet i
Ottawa i Kanada för att inom ramen för
uppföljningen av Helsingforsavtalet diskutera mänskliga rättigheter. Tyvärr
nådde man ingen konklusion. Det var
första gången man inte kunde komma
överens. Det blev i stället en polarisering
mellan Öst och Väst.
Arbetet fortsätter
Den l augusti celebrerar man lO-årsdagen av Helsingforsöverenskommelsen
med ett möte med 35 utrikesministrar i
Helsingfors. l mitten av oktober blir det
”Culture Forum” i Budapest. Därnäst
hålles ett möte i Bern våren 1986 om
återförening av familjer. Hösten 1986
kommer så den stora sammanfattande
konferensen i Wien.
Brott mot Helsingforsöverenskommelsen måste påtalas och information gå
ut till allmänhet, press, regering och riksdag om fall där avtalet inte efterlevs.
333
Tystnaden får inte sänka sig över offren,
det är den uppmaning vi får från dem
som lever under förtryckets verklighet.
Det enda vapen vi har är opinionen. En
opinion måste skapas för krav på efterlevnad. Helsingforsöverenskommelsen
och de garantier som den ger de mänskliga rättigheterna måste ges en förankring i ett allmänt medvetande hos folkrörelser, organisationer, enskilda grupper m fl. Dokumentet får inte bara leva
som döda bokstäver hos politiker och
diplomater.
Kommittens grunduppfattning är att
kampen för freden också måste innefatta
en samtidig kamp för mänskliga rättigheter.