Ledare; Staten och samhällsmoralen

LEDARE
Staten och samhällsmornlen
E
tt rättssamhälle grundar sig alltid
på en gemensam samhällsmoral.
Urholkas denna moral riskerar
rättssamhället att falla ihop. Det offentliga kan aldrig upprätthålla lag och rätt
om inte en majoritet personligen känner
respekt för vissa grundläggande rättsregler och för det offentligas förmåga att
upprätthålla dem.
Den personliga rättsuppfattningen
växer fram i vår närmiljö. Vi uppfostras
till den men vi inser också dess nödvändighet för att vi ska kunna leva med andra människor. Det finns några mycket
enkla sådana regler som bildar basen för
vår samhällsmoral.
Grundläggande regler
En sådan regel är respekten för andras
egendom. Mycket få människor anser sig
ha rätt att ta ifrån någon annan. Ännu
färre anser att det är rätt att någon tar
ifrån den tredje. Det är stöld.
En annan regel är att man inte ska slå
någon annan. Det strider emot vår
grundläggande etik att utöva våld mot
någon annan människa. De tillfällen som
våld ändå får användas är därför noga
reglerade i lag. I övrigt är våld förkastligt. Misshandel strider mot vår respekt
för andra människor, deras integritet och
värdighet.
En ytterligare grundregel är att om nå-
gon bryter mot dessa regler får det inte
passera opåtalt. Den som gjort överträ-
delsen måste få klart för sig att det var
oacceptabelt.
På motsvarande sätt tycker vi att om
någon gjort en insats utöver det man kan
kräva, då ska det premieras. Annars tycker vi det är orättvist. Det tycker inte
minst den som borde premierats och som
i stället tycker att nya insatser nu känns
meningslösa.
Ett rättssamhälle förutser att människor har förtroende för att staten upprätthåller dessa regler och värnar om respekten för dem. Det är förtroendet för
statens rättsutövning som gör att vi inte
utövar vår egen rätt, ”tar lagen i egna
händer”. Det är också förtroendet för
statens förmåga att upprätthålla lagarna
och respekten för deras innehåll som gör
oss laglydiga. Annars skulle vi kanske
mot eget bättre vetande bryta mot lagen.
Vi kanske rent av skulle tycka att vi hade
en moralisk rätt att göra det om inte staten i sin rättsutövning visar att sådana
handlingar är förkastliga.
Godtycklig rättsutövning
Om och när sådana tankar och attityder
blir brett förankrade – istället för våra
rättsregler – i ett samhälle som vårt,
rasar samhällsmoralen samman. Bryter
människor mot lagar och regler därför att
de inte tror på dem, och inte heller tror
på det offentligas förmåga att kontrollera
efterlevnaden av dem, blir brotten mot
lagen så många och så omfattande, att
rättsutövningen blir godtycklig och därmed orättvis i sig själv.
Inom skatteområdet ser vi denna utveckling mycket tydligt. Genom skattelagar som är komplicerade att följa och
som ibland strider mot människors egen
rättsmoral får vi ett stadigt växande antal
brott. För en laglydig innebär därmed
laglydnaden en självpåtagen dis”kriminering. Grannen har råd med en barnflicka.
Grannen får en ny spis installerad gratis.
Företagarens konkurrenter ger lägre
priser. Kraven på ingripanden blir till
slut så desperata att rättssäkerheten eftersätts. Vi har under de senaste åren
sett många fall där en misstänkt har blivit
dömd innan rätten har fattat sin dom.
Respekt för lagen
Efterlevnaden av lagar kräver två saker.
För det första en respekt för det rimliga i
lagens innehåll. För det andra ett förtroende för att brott mot lagen ger konsekvenser.
Bestraffas inte misshandel och inbrott
suddas gränserna mellan vad som är förkastligt och acceptabelt ut, samtidigt
som människornas förtroende för staten
minskar.
Det svenska samhället befinner sig
just mot denna bakgrund i en omfattande
och allvarlig kris som gäller om vi ska
överleva som rättssamhälle.
Ökar inte människors tilltro till statens
förmåga att upprätthålla lagarna kommer
viljan att ta lagen i egna händer att växa.
Fler bevakningsbolag, fler inbrottsalarm
och inbrottssäkra lås, stigande försäkringspremier och enskilda som vaktar i
fritidshamnar och på parkeringsplatser.
Här är några exempel på hur människor
tvingas skapa den trygghet staten inte
ger.
Urholkning av rättsregler
Ihjälsparkade tonåringar, knivmördade
förbipasserande och nerslagna pensionä-
427
rer visar på en urholkning av mycket
grundläggande regler – i frånvaro av
samhälleliga reaktioner – och på hur det
offentliga genom sin frånvaro och passivitet låter rättssamhällets trygghet tyna
bort.
Vårt rättssamhälle är emellertid inte
bara i kris p ga försummelse. Staten
medverkar själv aktivt till att urholka
rättsmedvetandet. Engångsskatten ger
staten rätt att ta. skattelagarna tillåter i
allt för liten utsträckning den enskilde att
premieras. Bevissäkringslagen gör den
enskilde i praktiken rättslös mot det offentliga.
Rättslösheten för den oskyldigt misstänkte, passiviteten mot den skyldige,
det bristande skyddet för människor på
gator och torg samt mot inbrott i hemmet
kan tillsammans med lagar som går emot
människors rättsmedvetande trycka undan den samhällsmoral som är grunden
för vårt rättssamhälle.
Oförmågan att agera mot brotten
hänger ihop med oförmågan att se det
hinder som ett rättssamhälle ställer för
den egna maktutövningen. Engångsskatten och gatuvåldet är båda konsekvenser
av urholkade rättsregler, låt vara inom
skilda samhällsfälL Likväl är de båda
konsekvenser av en bristande respekt
för fundamentala rättsregler. Det borde
inte vara staten som på en gång genom
passivitet tillåter och samtidigt genom
egna åtgärder går i täten för en sådan
urholkning.