Kjell Treslow; Replik till Anders Kempe
1986
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
66
KJELL TRESLOW:
Replik till Anders Kempe
Tack för Dina synpunkter på min kommentar till valutgången. Din artikel bekräftar det jag försökte säga i artikeln,
fast tydligen alltför försiktigt: En svag
politisk analys med därav följande fel i
politisk strategi och taktik bidrog till att
vända fyra valframgångar i rad för moderaterna till sin motsats.
Olof Lagercrantz har någon gång myntat uttrycket: ”Helvetet är att bli missförstådd”. Detta kan möjligen hävdas
om hela den moderata politiken. Menjag
menar att om så är fallet måste upphovsmännen till denna politik och strategin
för att föra ut den ta på sig en stor del av
ansvaret när det går fel.
Jag delar Kempes uppfattning att Sveriges grundproblem är att vi har en för
stor offentlig konsumtion. Problemet är
emellertid att hela samhället oavsett vilken sektor vi ser till lever på för stor fot.
Det är en svår pedagogisk uppgift att
klara ut detta med väljarna. Jag tror fortfarande inte och har inte blivit övertygad
av Kempes och andras argument att
bästa sättet är att från en oppositionsställning ta tag i alla frågor samtidigt.
l sak kan man kanske, om pedagogiken är framgångsrik , förskjuta gränserna
för vad som är politiskt möjligt åt det
egna hållet. Så har ju också skett i viss
mån. Men ingrepp i den storleksordning
vi talar om kräver någon slags uttalad
eller outtalad consensus.
Jag vidhåller vad jag skrivit om fackföreningsfientligheten. Om det varit så
att partiet stannat vid att kämpa mot kollektivanslutningen hade det hela varit all
right från alla utgångspunkter. Nu kombinerades detta med ett antal andra förslag och uttalanden mot fackföreningarna, som delvis må ha varit sakligt välgrundade men var politisk idioti därför
att de enbart mobiliserade partiets
fiender. Om man gör så undergrävs det
förtroende i botten som alltid måste finnas i vår typ av demokrati rörande motståndarnas ärliga avsikter. Att konstatera detta är, tycker jag, något helt annat
än opportunism.
Redaktör Anders lsacsson har i sin nyligen utkomna biografi över Per Albin
Hansson med stark trovärdighet visat att
inte ens folkhemstanken var Per Albinsk
och socialdemokratisk, utan ursprungligen kom från den konservativa tänkarstugan och från Högern när den satt i
regeringsställning. Alltså: Att vara konservativ är att slå vakt om det goda folk·
hem som fördelar välstånd till alla. Moderata Samlingspartiet måste komma tillbaka till att vara en sådan det goda samhällets förespråkare mer än att framstå-
med rätt eller orätt – som en ytterlighetsriktning.
Visst ska vi sträva efter att få in mer
marknadsekonomi och god hushållning i
den offentliga verksamheten. Men begreppet marknadsekonomi kan bara till
en del visa oss vilken väg som skall väljas. Det är förträffligt så länge vi rör oss
inom det ekonomiska fältet av politiken.
Men som samhällslära och överideologi
för samhällsbyggandet är det en lika osä-
ker kompass som någonsin socialism och
marxism varit det för sina anhängare.
Vi som kämpade fÖr de konservativa
ideerna och en icke-socialistisk politik
på den tiden partiet hade 12-13 procent
av väljarna – mindre än så har vi aldrig
dessbättre varit – vill inte gärna uppleva
detta en gång till. Det är mot den bak·
grunden Du skall se mitt inlägg.
KJELL TRESLOW:
Replik till Anders Kempe
Tack för Dina synpunkter på min kommentar till valutgången. Din artikel bekräftar det jag försökte säga i artikeln,
fast tydligen alltför försiktigt: En svag
politisk analys med därav följande fel i
politisk strategi och taktik bidrog till att
vända fyra valframgångar i rad för moderaterna till sin motsats.
Olof Lagercrantz har någon gång myntat uttrycket: ”Helvetet är att bli missförstådd”. Detta kan möjligen hävdas
om hela den moderata politiken. Menjag
menar att om så är fallet måste upphovsmännen till denna politik och strategin
för att föra ut den ta på sig en stor del av
ansvaret när det går fel.
Jag delar Kempes uppfattning att Sveriges grundproblem är att vi har en för
stor offentlig konsumtion. Problemet är
emellertid att hela samhället oavsett vilken sektor vi ser till lever på för stor fot.
Det är en svår pedagogisk uppgift att
klara ut detta med väljarna. Jag tror fortfarande inte och har inte blivit övertygad
av Kempes och andras argument att
bästa sättet är att från en oppositionsställning ta tag i alla frågor samtidigt.
l sak kan man kanske, om pedagogiken är framgångsrik , förskjuta gränserna
för vad som är politiskt möjligt åt det
egna hållet. Så har ju också skett i viss
mån. Men ingrepp i den storleksordning
vi talar om kräver någon slags uttalad
eller outtalad consensus.
Jag vidhåller vad jag skrivit om fackföreningsfientligheten. Om det varit så
att partiet stannat vid att kämpa mot kollektivanslutningen hade det hela varit all
right från alla utgångspunkter. Nu kombinerades detta med ett antal andra förslag och uttalanden mot fackföreningarna, som delvis må ha varit sakligt välgrundade men var politisk idioti därför
att de enbart mobiliserade partiets
fiender. Om man gör så undergrävs det
förtroende i botten som alltid måste finnas i vår typ av demokrati rörande motståndarnas ärliga avsikter. Att konstatera detta är, tycker jag, något helt annat
än opportunism.
Redaktör Anders lsacsson har i sin nyligen utkomna biografi över Per Albin
Hansson med stark trovärdighet visat att
inte ens folkhemstanken var Per Albinsk
och socialdemokratisk, utan ursprungligen kom från den konservativa tänkarstugan och från Högern när den satt i
regeringsställning. Alltså: Att vara konservativ är att slå vakt om det goda folk·
hem som fördelar välstånd till alla. Moderata Samlingspartiet måste komma tillbaka till att vara en sådan det goda samhällets förespråkare mer än att framstå-
med rätt eller orätt – som en ytterlighetsriktning.
Visst ska vi sträva efter att få in mer
marknadsekonomi och god hushållning i
den offentliga verksamheten. Men begreppet marknadsekonomi kan bara till
en del visa oss vilken väg som skall väljas. Det är förträffligt så länge vi rör oss
inom det ekonomiska fältet av politiken.
Men som samhällslära och överideologi
för samhällsbyggandet är det en lika osä-
ker kompass som någonsin socialism och
marxism varit det för sina anhängare.
Vi som kämpade fÖr de konservativa
ideerna och en icke-socialistisk politik
på den tiden partiet hade 12-13 procent
av väljarna – mindre än så har vi aldrig
dessbättre varit – vill inte gärna uppleva
detta en gång till. Det är mot den bak·
grunden Du skall se mitt inlägg.