Peter Stein; Den ljusnande framtid
1986
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
74
PETER STEIN:
Den ljusnande framtid?
År 2023 går nobelpriset i litteratur till
Amartia Desai från Indien. Han har utbildats i Tokyo, på Hawaii och Californien. Fysiskt har han endast varit närvarande på Hawaii. I övrigt har han genomgått sin utbildning via telekommunikation från sin födelseby.
Amaryllis Katoppo föddes utan armar
och ben 2001 i Indonesien. Med modern
genteknik och en komplicerad rehabiliteringsprocess blir den viljestarke Amaryllis fullt frisk och 2020 vinner hon
olympiskt guld i friidrott 800 meter löpning.
Desai och Katoppo är två viktiga personer i Norman Maereas bok ”The 2024
Report” som numera finns i svensk
översättning (”Rapport från 2024”, Timbro, 1985). Macrae är biträdande redaktör för tidskriften The Economist och
har där gjort sig känd som en ekonomiskt
och politiskt kunnig journalist som hängivet försvarar marknadsekonomi och
gycklar interventionismens misslyckande. Bland tidigare författarskap märks
ett par kapitel i general John Hacketts
uppmärksammade böcker om det tredje
världskriget. Till sin hjälp vid den nu
aktuella bokens tillkomst har Maerea
haft sonen Christoffer, som är dataexpert, samt en anonym vetenskapsman.
Boken är skriven som en historisk tillbakablick från Tahiti 2024. Den inleds
med ett par kapitel som söker måla upp
ett framtidscenario för den världspolitiska utvecklingen fram till år 2000. Därefter följer ett par kapitel som illustrerar
hur den moderna informationsteknologin
i vid mening på en mängd områden kan
komma att påverka människors levnadsvillkor. Framtidsvisionerna levandegörs
effektfullt med fiktiva personbeskrivningar av Desais och Katoppos typ.
I boken förekommer ofta resonemang
och spekulationer i tekniska termer.
Dessa kan bitvis synas tunglästa för lekmän men på det hela taget kan man ändå
säga att boken är lättläst. Att döma av
den utländska debatten är den tydligen
inte alltid lätt att förstå. För att tillgodogöra sig Macraes budskap får man inte
tolka innehållet bokstavligt. Man måste
läsa mellan raderna. Macraes kritiker
menar att hans politiska framtidsscenario är så orealistiskt att boken i övrigt
blir ointressant. Men att fokusera sig på
hans politiska förutsägelser, vilka enbart
är avsedda att bilda en yttre ram, är att
missförstå boken och glida förbi det centrala budskapet.
Konkret bygger Macraes scenario på
att en kontrarevolution äger rum i Sovjetunionen 1989. 2005 grundas ett internationellt kreditinstitut, Centrobank,
som tillsammans med ett par ytterligare
omständigheter bidrar till marknadsekonomins och den ljusnande framtidens
globala genombrott. Men boken bör inte
primärt ses som en politisk framtidsvision i så motto att man söker identifiera
framtida konflikthärdar el dyl. De politiska spekulationerna tjänar, vilket bör
upprepas, endast som en yttre ram.
”Detta är den underbara framtid som
alla under femtio skulle kunna få om
bara alla demokrater fattade de rätta besluten”, står det i förordet. Denna uppmaning är något av bokens nyckelfras.
Vi lever, sägs det, i informationssamhällets begynnelse. Den nya informationsteknologin tros kunna förändra våra
levnadsvillkor på ett mer djupgående
sätt än den industriella revolutionen.
Somliga skräms av de framtidsperspektiv som öppnas. Andra sätter sitt hopp
till denna utveckling.
Macrae tillhör den senare kategorin.
Han vill försöka illustrera vilka fördelar
som den nya informationsteknologin erbjuder om de ” rätta” omständigheterna
föreligger. Och för Macrae är detta den
fria marknadsekonomin. I boken finns
ett entusiastiskt försvar för detta, en
stark tro på tillväxt, forskning och en
obruten utvecklingsoptimism. Genom
att lita till och utnyttja enskilda individers energi och initiativrikedom tillsammans med teknologiska och medicinska
landvinningar skall Sahara fås att grönska, världssvälten och massfattigdomen
skall vara ett minne blott, sjukdomar
som tidigare verkat obotliga skall elimineras etc etc.
Genom att den nya teknologin minskar
vårt beroende av nuvarande restriktioner vad avser tid och rum kan enskilda
individer disponera sin tillvaro på ett helt
annat sätt än tidigare. Vi kommer inte
längre att nödvändigtvis behöva bo nära
våra arbetsplatser. Vi blir inte bundna av
den nuvarande dygnsrytmen. Med hjälp
av en hemdator kan t ex småbarnsföräldrar arbeta från hemmet och därmed kombinera barnuppfostran med karriär. Tack
vare nya och billigare metoder för kommunikationsöverföring kan barn i vad
som tidigare var fattiga länder tillgodogöra sig avancerad utbildning och forskning.
I och med att enskilda individer kan
förtlytta sig lättare och bli mindre beroende av en fast boplats kommer inte auktoritära eller totalitära despoter att på-
tvinga individer sin. vilja. Endast områ-
den som anpassar sina politiska institutioner till medborgarnas vilja kommer att
75
överleva. Och medborgarna vill ha frihet
och marknadsekonomi, menar Macrae.
Macrae är en kunnig och engagerande
skribent. De historiska tillbakablickarna
i början av boken får tjäna som medel att
gyckla interventionismens mi slyekande
på områden som utbildning och sjukvård
eller u-hjälp. Boken behandlar en mängd
områden som berör våra levnadsvillkor.
Sjukvård, genteknik, livsmedelsproduktion, transporter, energiförsörjning, miljövård, arbetsliv, familjeliv och social
samvaro m m berörs. Såväl ekonomer
som naturvetare, psykologer, sociologer, ”vanliga dödliga” etc torde ha behållning av den.
Macrae vill få oss att tänka efter: Frihet, framsteg och utveckling beror på
vilka institutionella ramar som omger
oss. Ekonomisk forskning visar t ex att
det inte räcker med uppfinningar eller
kunskap om tekniker för att tillväxt skall
komma till stånd. Det fordras också institutionella mekanismer som ger spelrum åt företagare och entreprenörer.
Ekonomin behöver inte vara ett nollsummespel som innebär att om barnfamiljer
skall ges någon extra förmån så måste
det gå ut över ensamstående eller barnlösa. Med tillväxt kan vi alla få en större
kaka att dela på.
Att vara utvecklingsoptimist och tro
på den enskilde individen är inte samma
sak som att tro att framtiden är problemfri . Macrae är medveten om de farhågor
som den nya teknologin skapat t ex när
det gäller ett område som genmanipulation. Dessa frågor diskuteras. Här visar
Macrae, som annars är mästare i att
gyckla politiker och andra offentligt
verksamma, en mycket stark tilltro till
att framtidens upplysta despoter skall så
76
långt möjligt lösa problemen. Det är inte
alltid så övertygande.
Detsamma gäller hans axiom att människor om de får välja fritt med ”rungande entusiasm” föredrar marknadsekonomi. Framtiden är visserligen aldrig
problemfri, men detta botas inte av att vi
räds den eller hänger oss åt en fördärvlig
utvecklingspessimism och framstegsfientlighet. Enbart Macraes utvecklingsoptimism gör boken, sina brister till
trots, till ett viktigt inlägg i samhällsdebatten.
Kommer vi då att lära av historien. Att
frihet, tillväxt och framsteg beror på vissa institutionella ramar och att enskilda
individer i fritt samarbete och inte politiska utredningar, planer eller dylikt
åstadkommer detta? Kommer Norman
Macraes bok att öka insikten härvidlag
och bidra till att den ljusnande framtid
som målas upp i boken kan bli verklighet? Den som lever får se. Men skulle
det visa sig att så blir fallet kan den då
97-årige Norman Macrae sitt på Tahiti
och välförtjänt njuta sitt otium.
PETER STEIN:
Den ljusnande framtid?
År 2023 går nobelpriset i litteratur till
Amartia Desai från Indien. Han har utbildats i Tokyo, på Hawaii och Californien. Fysiskt har han endast varit närvarande på Hawaii. I övrigt har han genomgått sin utbildning via telekommunikation från sin födelseby.
Amaryllis Katoppo föddes utan armar
och ben 2001 i Indonesien. Med modern
genteknik och en komplicerad rehabiliteringsprocess blir den viljestarke Amaryllis fullt frisk och 2020 vinner hon
olympiskt guld i friidrott 800 meter löpning.
Desai och Katoppo är två viktiga personer i Norman Maereas bok ”The 2024
Report” som numera finns i svensk
översättning (”Rapport från 2024”, Timbro, 1985). Macrae är biträdande redaktör för tidskriften The Economist och
har där gjort sig känd som en ekonomiskt
och politiskt kunnig journalist som hängivet försvarar marknadsekonomi och
gycklar interventionismens misslyckande. Bland tidigare författarskap märks
ett par kapitel i general John Hacketts
uppmärksammade böcker om det tredje
världskriget. Till sin hjälp vid den nu
aktuella bokens tillkomst har Maerea
haft sonen Christoffer, som är dataexpert, samt en anonym vetenskapsman.
Boken är skriven som en historisk tillbakablick från Tahiti 2024. Den inleds
med ett par kapitel som söker måla upp
ett framtidscenario för den världspolitiska utvecklingen fram till år 2000. Därefter följer ett par kapitel som illustrerar
hur den moderna informationsteknologin
i vid mening på en mängd områden kan
komma att påverka människors levnadsvillkor. Framtidsvisionerna levandegörs
effektfullt med fiktiva personbeskrivningar av Desais och Katoppos typ.
I boken förekommer ofta resonemang
och spekulationer i tekniska termer.
Dessa kan bitvis synas tunglästa för lekmän men på det hela taget kan man ändå
säga att boken är lättläst. Att döma av
den utländska debatten är den tydligen
inte alltid lätt att förstå. För att tillgodogöra sig Macraes budskap får man inte
tolka innehållet bokstavligt. Man måste
läsa mellan raderna. Macraes kritiker
menar att hans politiska framtidsscenario är så orealistiskt att boken i övrigt
blir ointressant. Men att fokusera sig på
hans politiska förutsägelser, vilka enbart
är avsedda att bilda en yttre ram, är att
missförstå boken och glida förbi det centrala budskapet.
Konkret bygger Macraes scenario på
att en kontrarevolution äger rum i Sovjetunionen 1989. 2005 grundas ett internationellt kreditinstitut, Centrobank,
som tillsammans med ett par ytterligare
omständigheter bidrar till marknadsekonomins och den ljusnande framtidens
globala genombrott. Men boken bör inte
primärt ses som en politisk framtidsvision i så motto att man söker identifiera
framtida konflikthärdar el dyl. De politiska spekulationerna tjänar, vilket bör
upprepas, endast som en yttre ram.
”Detta är den underbara framtid som
alla under femtio skulle kunna få om
bara alla demokrater fattade de rätta besluten”, står det i förordet. Denna uppmaning är något av bokens nyckelfras.
Vi lever, sägs det, i informationssamhällets begynnelse. Den nya informationsteknologin tros kunna förändra våra
levnadsvillkor på ett mer djupgående
sätt än den industriella revolutionen.
Somliga skräms av de framtidsperspektiv som öppnas. Andra sätter sitt hopp
till denna utveckling.
Macrae tillhör den senare kategorin.
Han vill försöka illustrera vilka fördelar
som den nya informationsteknologin erbjuder om de ” rätta” omständigheterna
föreligger. Och för Macrae är detta den
fria marknadsekonomin. I boken finns
ett entusiastiskt försvar för detta, en
stark tro på tillväxt, forskning och en
obruten utvecklingsoptimism. Genom
att lita till och utnyttja enskilda individers energi och initiativrikedom tillsammans med teknologiska och medicinska
landvinningar skall Sahara fås att grönska, världssvälten och massfattigdomen
skall vara ett minne blott, sjukdomar
som tidigare verkat obotliga skall elimineras etc etc.
Genom att den nya teknologin minskar
vårt beroende av nuvarande restriktioner vad avser tid och rum kan enskilda
individer disponera sin tillvaro på ett helt
annat sätt än tidigare. Vi kommer inte
längre att nödvändigtvis behöva bo nära
våra arbetsplatser. Vi blir inte bundna av
den nuvarande dygnsrytmen. Med hjälp
av en hemdator kan t ex småbarnsföräldrar arbeta från hemmet och därmed kombinera barnuppfostran med karriär. Tack
vare nya och billigare metoder för kommunikationsöverföring kan barn i vad
som tidigare var fattiga länder tillgodogöra sig avancerad utbildning och forskning.
I och med att enskilda individer kan
förtlytta sig lättare och bli mindre beroende av en fast boplats kommer inte auktoritära eller totalitära despoter att på-
tvinga individer sin. vilja. Endast områ-
den som anpassar sina politiska institutioner till medborgarnas vilja kommer att
75
överleva. Och medborgarna vill ha frihet
och marknadsekonomi, menar Macrae.
Macrae är en kunnig och engagerande
skribent. De historiska tillbakablickarna
i början av boken får tjäna som medel att
gyckla interventionismens mi slyekande
på områden som utbildning och sjukvård
eller u-hjälp. Boken behandlar en mängd
områden som berör våra levnadsvillkor.
Sjukvård, genteknik, livsmedelsproduktion, transporter, energiförsörjning, miljövård, arbetsliv, familjeliv och social
samvaro m m berörs. Såväl ekonomer
som naturvetare, psykologer, sociologer, ”vanliga dödliga” etc torde ha behållning av den.
Macrae vill få oss att tänka efter: Frihet, framsteg och utveckling beror på
vilka institutionella ramar som omger
oss. Ekonomisk forskning visar t ex att
det inte räcker med uppfinningar eller
kunskap om tekniker för att tillväxt skall
komma till stånd. Det fordras också institutionella mekanismer som ger spelrum åt företagare och entreprenörer.
Ekonomin behöver inte vara ett nollsummespel som innebär att om barnfamiljer
skall ges någon extra förmån så måste
det gå ut över ensamstående eller barnlösa. Med tillväxt kan vi alla få en större
kaka att dela på.
Att vara utvecklingsoptimist och tro
på den enskilde individen är inte samma
sak som att tro att framtiden är problemfri . Macrae är medveten om de farhågor
som den nya teknologin skapat t ex när
det gäller ett område som genmanipulation. Dessa frågor diskuteras. Här visar
Macrae, som annars är mästare i att
gyckla politiker och andra offentligt
verksamma, en mycket stark tilltro till
att framtidens upplysta despoter skall så
76
långt möjligt lösa problemen. Det är inte
alltid så övertygande.
Detsamma gäller hans axiom att människor om de får välja fritt med ”rungande entusiasm” föredrar marknadsekonomi. Framtiden är visserligen aldrig
problemfri, men detta botas inte av att vi
räds den eller hänger oss åt en fördärvlig
utvecklingspessimism och framstegsfientlighet. Enbart Macraes utvecklingsoptimism gör boken, sina brister till
trots, till ett viktigt inlägg i samhällsdebatten.
Kommer vi då att lära av historien. Att
frihet, tillväxt och framsteg beror på vissa institutionella ramar och att enskilda
individer i fritt samarbete och inte politiska utredningar, planer eller dylikt
åstadkommer detta? Kommer Norman
Macraes bok att öka insikten härvidlag
och bidra till att den ljusnande framtid
som målas upp i boken kan bli verklighet? Den som lever får se. Men skulle
det visa sig att så blir fallet kan den då
97-årige Norman Macrae sitt på Tahiti
och välförtjänt njuta sitt otium.