Ledare; Vinsternas uppgång och fall
1986
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Vinsternas uppgång och fall
För några år sedan stod aktierna lågt, i
den meningen att aktiekurserna låg långt
under det värde som man ansåg att företagens ”substans” motsvarade. Om det
kostade låt oss säga lO miljarder kronor
att bygga en bilfabrik eller en massafabrik, som ett företag hade som nettotillgång, låg kursen på detta företags samlade aktiekapital på kanske halva den
summan.
Att aktierna noterades så lågt berodde
på att marknaden inte trodde på t ex bilfabriker eller massafabriker, eller, för
den delen, på så många andra svenska
företag heller. Kostnadsläge, dollarkurs
och vinstläge och framtidsutsikter var
sådana, ansåg marknaden, att man fick
vara nöjd om företagen kunde ge en acceptabel avkastning på en aktiekurs på
kanske halva substansvärdet.
Eftersom framtidsutsikterna var som
de var, eller, snarare, av marknaden
uppfattades som de gjorde, var det då
vare sig intressant att bygga nya fabriker, naturligtvis, eller ens att till halva
priset köpa upp de redan befintliga genom att köpa aktierna på börsen.
Några förutseende personer, t ex Erik
Penser, skrev inte artiklar om behovet
av ett återställt kostnadsläge för att sä-
kerställa sysselsättning och välstånd;
utan lånade pengar och köpte aktier.
Detta visade sig vara ett riktigt val.
Nationalekonomen James Tobin har
fått Nobelpriset i ekonomi bl a för att han
bevisat att det är troligare att företag
köper upp andra företag, och deras tillgångar, i stället för att själv bygga nya
anläggningar, om priset på aktierna ligger under substansvärdet. De senare
årens utveckling i Sverige lämnar ett
starkt, ehuru inte helt oväntat, stöd för
dennaTobins tanke.
Genom svenska devalveringar på sam·
manlagt cirka 25 procent, som råkade
sammanfalla med dollarns kraftiga uppgång, steg dollarns värde i kronor från
cirka 4:50 till cirka 9:75. Det betyder,
t ex, att en bilfabrik, låt oss kalla dea
Volvo, som säljer en bil på den ameJi.
kanska marknaden för 10000 dollar, eU
pris som inte nämnvärt påverkas av et
svensk devalvering, ser sina intäkter per
bil försåld i USA stiga från 45 000 til
97 500 kronor.
Om kostnaden för att producera dellll
bil var t ex 40 000 kronor, stiger vinstea
per sådan bil från 5000 till 57 500 kron~~t
Då stiger företagets sammanlagda
vinst.
Då är det inte lika lockande att sälja
halva bilfabriken i utbyte mot t ex oljefäl
i Nordsjön, vars värde är beroende”
oljepriserna.
Många svenska exportföretag har, 01
än i varierande grad, kunnat se en liKt
svarande utveckling. Det förefaller <do
så som om de svenska företagen har go.
nomgått en lyckosam omdaning de see
re åren. Hur lyckosam den har varit skall
man kanske vänta med att avge en slutJi
dom över tills dess företagen har genortlevt en hel konjunktur- och kostnadskfit.
cykel.
Många företag fann sig sålunda j;
tande med stora vinster i kassan alt
sneglade på den låga värderingen av w
ra företags aktier. Att dela ut vinste111
till aktieägarna låter sig med nuvallild
skatter knappast göras; då skulle cirb
90 procent gå i skatt. Resultatet var at
kelt. Köp eller slå samman och gör fl
god affär. Om många tänker så stiger
kurserna på börsen och aktierna ”011-
värderas” som det heter på börsjargongen.
Det bör i sammanhanget noteras att
detta inte nödvändigtvis behöver betyda
att de reala investeringarna av det skälet
behöver ha blivit så mycket lägre. Dollarn är på väg ner igen, inflationen ligger
högre i Sverige än i omvärlden och man
kan minst av allt vara säker på att det
svenska kostnadsläget blir bestående, eller ens acceptabelt, på några års sikt.
När miljoner och i vissa fall miljarder
rullar in i företagen och när aktieägarna
kan glädja sig åt starkt stigande kurser
och när företagsledarna i våra storföretag gör ett hårt arbete tycker de att de
har rätt att tillse att deras eget så framgångsrika arbete ges en skälig ersättning.
Det förefaller som om uppfinningsrikedomen härvidlag har varit god i många
fall.
I den mån ersättningarna till företagsledningarna har varit mer än generösa
bör det noteras att detta har skett på
81
aktieägarnas bekostnad; inte på de anställdas.
Mycket av debatten de senaste åren
har handlat om hur ” de anställdas” inflytande över företagen bör ökas; genom
MBL och fackföreningsfonder ledande.
till socialism. Nu är det snarare dags att
stärka ägarnas inflytande; det är faktiskt
aktieägarnas företag. De verkställande
direktörerna är när allt kommer omkring
bara löntagare de också, även om formerna för ersättningen i vissa fall är nå-
got okonventionella. ·
Det är aktieägarnas uppgift att upp-.
rätthålla avkastningskravet; när de gör
det tvingar de sina anställda, från VD
och neråt, att så bra som möjligt tillfredsställa konsumenternas önskemål.
Människorna är som de är; det är, som
Adam Smith och andra påpekat, just därför som det är bäst, för både konsumenter och anställda, att ha marknadsekonomi.
För några år sedan stod aktierna lågt, i
den meningen att aktiekurserna låg långt
under det värde som man ansåg att företagens ”substans” motsvarade. Om det
kostade låt oss säga lO miljarder kronor
att bygga en bilfabrik eller en massafabrik, som ett företag hade som nettotillgång, låg kursen på detta företags samlade aktiekapital på kanske halva den
summan.
Att aktierna noterades så lågt berodde
på att marknaden inte trodde på t ex bilfabriker eller massafabriker, eller, för
den delen, på så många andra svenska
företag heller. Kostnadsläge, dollarkurs
och vinstläge och framtidsutsikter var
sådana, ansåg marknaden, att man fick
vara nöjd om företagen kunde ge en acceptabel avkastning på en aktiekurs på
kanske halva substansvärdet.
Eftersom framtidsutsikterna var som
de var, eller, snarare, av marknaden
uppfattades som de gjorde, var det då
vare sig intressant att bygga nya fabriker, naturligtvis, eller ens att till halva
priset köpa upp de redan befintliga genom att köpa aktierna på börsen.
Några förutseende personer, t ex Erik
Penser, skrev inte artiklar om behovet
av ett återställt kostnadsläge för att sä-
kerställa sysselsättning och välstånd;
utan lånade pengar och köpte aktier.
Detta visade sig vara ett riktigt val.
Nationalekonomen James Tobin har
fått Nobelpriset i ekonomi bl a för att han
bevisat att det är troligare att företag
köper upp andra företag, och deras tillgångar, i stället för att själv bygga nya
anläggningar, om priset på aktierna ligger under substansvärdet. De senare
årens utveckling i Sverige lämnar ett
starkt, ehuru inte helt oväntat, stöd för
dennaTobins tanke.
Genom svenska devalveringar på sam·
manlagt cirka 25 procent, som råkade
sammanfalla med dollarns kraftiga uppgång, steg dollarns värde i kronor från
cirka 4:50 till cirka 9:75. Det betyder,
t ex, att en bilfabrik, låt oss kalla dea
Volvo, som säljer en bil på den ameJi.
kanska marknaden för 10000 dollar, eU
pris som inte nämnvärt påverkas av et
svensk devalvering, ser sina intäkter per
bil försåld i USA stiga från 45 000 til
97 500 kronor.
Om kostnaden för att producera dellll
bil var t ex 40 000 kronor, stiger vinstea
per sådan bil från 5000 till 57 500 kron~~t
Då stiger företagets sammanlagda
vinst.
Då är det inte lika lockande att sälja
halva bilfabriken i utbyte mot t ex oljefäl
i Nordsjön, vars värde är beroende”
oljepriserna.
Många svenska exportföretag har, 01
än i varierande grad, kunnat se en liKt
svarande utveckling. Det förefaller <do
så som om de svenska företagen har go.
nomgått en lyckosam omdaning de see
re åren. Hur lyckosam den har varit skall
man kanske vänta med att avge en slutJi
dom över tills dess företagen har genortlevt en hel konjunktur- och kostnadskfit.
cykel.
Många företag fann sig sålunda j;
tande med stora vinster i kassan alt
sneglade på den låga värderingen av w
ra företags aktier. Att dela ut vinste111
till aktieägarna låter sig med nuvallild
skatter knappast göras; då skulle cirb
90 procent gå i skatt. Resultatet var at
kelt. Köp eller slå samman och gör fl
god affär. Om många tänker så stiger
kurserna på börsen och aktierna ”011-
värderas” som det heter på börsjargongen.
Det bör i sammanhanget noteras att
detta inte nödvändigtvis behöver betyda
att de reala investeringarna av det skälet
behöver ha blivit så mycket lägre. Dollarn är på väg ner igen, inflationen ligger
högre i Sverige än i omvärlden och man
kan minst av allt vara säker på att det
svenska kostnadsläget blir bestående, eller ens acceptabelt, på några års sikt.
När miljoner och i vissa fall miljarder
rullar in i företagen och när aktieägarna
kan glädja sig åt starkt stigande kurser
och när företagsledarna i våra storföretag gör ett hårt arbete tycker de att de
har rätt att tillse att deras eget så framgångsrika arbete ges en skälig ersättning.
Det förefaller som om uppfinningsrikedomen härvidlag har varit god i många
fall.
I den mån ersättningarna till företagsledningarna har varit mer än generösa
bör det noteras att detta har skett på
81
aktieägarnas bekostnad; inte på de anställdas.
Mycket av debatten de senaste åren
har handlat om hur ” de anställdas” inflytande över företagen bör ökas; genom
MBL och fackföreningsfonder ledande.
till socialism. Nu är det snarare dags att
stärka ägarnas inflytande; det är faktiskt
aktieägarnas företag. De verkställande
direktörerna är när allt kommer omkring
bara löntagare de också, även om formerna för ersättningen i vissa fall är nå-
got okonventionella. ·
Det är aktieägarnas uppgift att upp-.
rätthålla avkastningskravet; när de gör
det tvingar de sina anställda, från VD
och neråt, att så bra som möjligt tillfredsställa konsumenternas önskemål.
Människorna är som de är; det är, som
Adam Smith och andra påpekat, just därför som det är bäst, för både konsumenter och anställda, att ha marknadsekonomi.