Higgins; Till sist
1986
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
HIGGINS:
Till sist
några rader om ett TV-program.
Omedelbart efter folkpartiledaren
Bengt Westerbergs framträdande i Lasse
Holmquists program ”Här är ditt liv”
var det partipolitiska grälet igång. Moderaternas och socialdemokraternas partisekreterare krävde båda att respektive
partiledare skulle beredas motsvarande
möjlighet att roa svenska folket.
Programmet med Bengt Westerberg
var inte skojigare än högläsning ur senaste upplagan av ”Vem är vem?” – med
årtal och allt. Men det är numera ett
politiskt rättvisekrav att det skall följas
av flera liknande.
Sveriges Radios roll som ”public service-företag” lär göra att bolaget inte har
något val. Ett kommersiellt företag hade
kunnat hänvisa till att tittarna storknar,
stänger av och väljer något annat. I ett
public service-företags grundide, däremot, ingår att tittarna skall utsättas för
prövningar eftersom de inte begriper sitt
eget bästa.
Ledarna för riksdagspartierna är naturligtvis självklara huvudpersoner. Men
hur blir det med KDS och Miljöpartiet?
Därom kommer det att bli tvist. Skall
möjligen Alf Svenssons liv ingå som en
del i Karin Söders program – eller får
han ett eget?
Ett är säkert: Miljöpartiets Per Gahrton kommer att hungerstrejka utanför
Radiohuset tills hans liv blivit vederbörligen genomlyst – de få fläckar som
han inte i böcker, artiklar eller föredrag
själv redan i detalj redogjort för. Några
hittills okända dagsprogram, känslor eller krämpor kanske återstår.
Eftersom de programansvariga sätter
en ära i att överraska huvudpersonerna
kan TV-tittarna se fram mot många oförglömliga stunder.
När partiledarna deltar bör naturligtvis för rättvisans skull finnas representanter för andra politiska partier med i
studion, vilka under programmets gång
skall ha möjlighet att replikera på olika
uttalanden från huvudpersonens sida.
Med jämna mellanrum skall programmet avbrytas av att någon eller några av TYs politiska kommentatorer går
in och summerar läget. Flåsande och
halvviskande skall Olle Söderlund från
Rapport kommentera varje gäst som passerar in eller ut:
”Den här ronden gick faktiskt till X.
De barndomsupplevelser som här beskrevs visar att det fötts en ny hjälte
framförallt bland yngre väljare på landsbygd. Svensk politik är sig inte lik efter
detta. Vi skall se om Y, när det är hans
tur, kan kontra det här. Annars är det
kokta fläsket om inte stekt, så dock vidbränt. Åter till studion.”
När programmet väl är över skall Gunvor Hilden barskt tala om för oss tittare
vad vi verkligen har sett.
Detta är vad som väntar. Politikerna
har tagit över.
Till sist
några rader om ett TV-program.
Omedelbart efter folkpartiledaren
Bengt Westerbergs framträdande i Lasse
Holmquists program ”Här är ditt liv”
var det partipolitiska grälet igång. Moderaternas och socialdemokraternas partisekreterare krävde båda att respektive
partiledare skulle beredas motsvarande
möjlighet att roa svenska folket.
Programmet med Bengt Westerberg
var inte skojigare än högläsning ur senaste upplagan av ”Vem är vem?” – med
årtal och allt. Men det är numera ett
politiskt rättvisekrav att det skall följas
av flera liknande.
Sveriges Radios roll som ”public service-företag” lär göra att bolaget inte har
något val. Ett kommersiellt företag hade
kunnat hänvisa till att tittarna storknar,
stänger av och väljer något annat. I ett
public service-företags grundide, däremot, ingår att tittarna skall utsättas för
prövningar eftersom de inte begriper sitt
eget bästa.
Ledarna för riksdagspartierna är naturligtvis självklara huvudpersoner. Men
hur blir det med KDS och Miljöpartiet?
Därom kommer det att bli tvist. Skall
möjligen Alf Svenssons liv ingå som en
del i Karin Söders program – eller får
han ett eget?
Ett är säkert: Miljöpartiets Per Gahrton kommer att hungerstrejka utanför
Radiohuset tills hans liv blivit vederbörligen genomlyst – de få fläckar som
han inte i böcker, artiklar eller föredrag
själv redan i detalj redogjort för. Några
hittills okända dagsprogram, känslor eller krämpor kanske återstår.
Eftersom de programansvariga sätter
en ära i att överraska huvudpersonerna
kan TV-tittarna se fram mot många oförglömliga stunder.
När partiledarna deltar bör naturligtvis för rättvisans skull finnas representanter för andra politiska partier med i
studion, vilka under programmets gång
skall ha möjlighet att replikera på olika
uttalanden från huvudpersonens sida.
Med jämna mellanrum skall programmet avbrytas av att någon eller några av TYs politiska kommentatorer går
in och summerar läget. Flåsande och
halvviskande skall Olle Söderlund från
Rapport kommentera varje gäst som passerar in eller ut:
”Den här ronden gick faktiskt till X.
De barndomsupplevelser som här beskrevs visar att det fötts en ny hjälte
framförallt bland yngre väljare på landsbygd. Svensk politik är sig inte lik efter
detta. Vi skall se om Y, när det är hans
tur, kan kontra det här. Annars är det
kokta fläsket om inte stekt, så dock vidbränt. Åter till studion.”
När programmet väl är över skall Gunvor Hilden barskt tala om för oss tittare
vad vi verkligen har sett.
Detta är vad som väntar. Politikerna
har tagit över.