Ledare; Moderaterna efter Adelsohn

~
l
LEDARE
Moderatema efter
Adelsohn
När Moderata Samlingspartiet under
sommaren skall välja ny partiledare är
det en viktig uppgift för partiets medlemmar och aktiva att beakta långsiktigheten
i det politiska ansvaret.
Moderaternas långsiktiga framgång
under 90-talet kommer att vara beroende
av vilken politisk och intellektuell miljö
som då kommer att prägla det svenska
samhället. Sverige kan då vara ett samhälle där borgerligheten för debatten på
socialdemokratins villkor, med en underförstådd acceptans att det är politikerna som skapar morgondagens samhälle genom att anlägga sina värderingar
på människors göranden och låtanden
inom familjelivets, den mänskliga omvårdnadens och företagaodets områden.
Sverige kan likaväl vara ett samhälle
som aktivt bejakar de krav rättssamhället ställer och den enskildes krav på frihet. I så fall kommer Sverige att vara ett
samhälle där välfärd ses som något som
skapas genom människornas insatser i
stället för något som fördelas av politikerna.
I det ena fallet kommer besparingar i
den offentliga sektorns utgifter att i den
allmänna debatten upplevas som inskränkningar av människors välfärd.
Den enskildes frihet kommer att ställas
mot medmänskligt ansvar och trygghet. I
det fallet kommer moderaternas valrö-
relse att bli defensiv och attackerna för
kallsinthet i budskapet många, även från
egna valarbetare. En aldrig så ambitiös
valrörelse med en aldrig så charmerande
partiledare kommer inte att kunna kompensera för den förlust av det ideologiska initiativet som ligger till grund för ett
sådant scenario.
I det andra fallet kommer förslag om
sänkta skatter och en ökad personlig frihet att upplevas som en nödvändig väg
för att ge det svenska samhället en
mänskligare prägel och en öppenhet för
de möjligheter framtiden ger både människor och samhällsgemenskap. I den
politiska miljön kommer moderat politik
att vinna väljare så länge man har en
kompetent partiledning som kan skapa
förtroende för sig själv och sin seriositet.
Detta är det politiska livets realiteter.
Politik bygger på långsiktig opinionsbildning, på tålmodigt arbete för att vinna
människors förtroende. Människors respekt för den politiska stabiliteten går
steget före deras sympatier. Politik är
därför inte en dag-till-dag verksamhet
där de snabba resultaten räknas. Politik
kräver lidelse och förmåga att ta motgångar.
Perspektivet inför 90-talet lär oss också att politik är lika viktig i opposition
som i regeringsställning. Ett politiskt
partis främsta uppgift är inte att regera
utan att påverka de förändringar som
ibland lite enkelt kallas vänstervindar
och högervågor. En partiledares främsta
uppgift är därför följdriktigt inte att
skickligt utnyttja och regera i fördelaktigt politiskt klimat. Den är i stället att
genom egna insatser i den offentliga debatten och i den interna diskussionen på-
verka det ideologiska samhällsklimatet
till förmån för den egna politiken och
därigenom intellektuellt stimulera de
egna så att partiet med konsekvens och
självförtroende förmår förverkliga de
egna ideerna, trots det motstånd som
den politiska vardagens verklighet alltid
bjuder förändringen.
För en moderat partiledare är denna
förmåga desto viktigare som Moderata
Samlingspartiet på grundval av traditionella värden har en uppgift i att verka för
ideal som innebär en förändring av dagens i många stycken socialiserade samhälle. Skall väljare och egna partiarbetare känna en trygghet inför denna uppgift krävs en visshet som gränsar till vetskap om att den politik som man står för
ger såväl frihet som en större mänsklig
trygghet än det bestående. Det kräver en
partiledare som förmår axla ett ideologiskt ledarskap, inte bara inom partiet
utan också i den svenska samhällsdebatten. För den som vill förändra är det
viktigare att ha det intellektuella initiativet än för den som blott vill administrera
det bestående. I det bestående finns
nämligen alltid en trygghet som lockar
och som endast kan övervinnas av den
intellektuella förmågan att motivera förändring för idealens skull.
Politiskt ledarskap är därför lika viktigt i opposition som i regeringsställning.
Oppositionspolitik är nämligen i det
långa perspektivet lika viktig som regeringspolitik och måste så vara för ett parti som har som en av sina huvuduppgifter
att gå i opposition mot den socialdemokratiska samhällsmodell som kommit att
prägla Sverige.
Moderat oppositionspolitik har haft ett
betydande inflytande på samhällsutvecklingen genom den påverkan den haft på
samhällsdebatten. Orsaken till 70-talets
och det tidiga 80-talets framgångar kan
enklast finnas i den ideologiska framgång
som moderaterna – i opposition och i
regering – vann under dessa år.
Det svenska debattklimatet av i dag
vittnar också om dessa framgångar. I finansplaner kan vi se hyllningar till marknadsekonomin. I mittenpartiernas politik
195
finns förpliktande löften om att avskaffa
löntagarfonder, kriminalisera narkotikan
och ett betydande retoriskt genomslag
för marknadsekonomi, valfrihet och
sänkta skatter. Den klimatförändringen
har inte vunnits genom maktutövande
utan genom kraften i den egna opinionsbildningen.
Den opinionsbildningen hade inte varit
framgångsrik om den inte hade vilat på
konsekvens kring den egna politiken.
För de moderater som under sommaren
skall välja partiledare är det därför viktigt att låta valet präglas av en respekt
för det som är den politiska konsekvensens långsiktiga förutsättning, nämligen
tålmodighet och ideologisk styrka.
Opinionsbildningens betydelse säger
också något om förhållandet till de borgerliga partierna. Moderaterna måste
vara öppna för samverkan – det är ett
livsvillkor för att den egna politiken skall
kunna få genomslag i praktisk politik –
men måste likväl se den egna ideuppgiften som den viktigaste. Skiftande styrka
mellan de borgerliga partierna är inte ett
obetydligt nollsummespel utan av en avgörande vikt för hur starkt genomslag
moderat idepolitik skall ha på svensk
samhällsdebatt. Förmågan att förena den
egna ideuppgiften med samverkans krav
kräver både konsekvens och en förmåga
att skilja mellan det som är viktigt och
det som är mindre viktigt.
Det viktigaste för moderaterna är därför inte att diskutera vem som för stunden gör sig bäst i TV utan vem som bäst
uppfyller de krav en långsiktig opinionsbildning ställer. Detta kanske inte gör
valet lättare, det är likväl en fördel om
diskussionen sker utifrån de kriterier
som är viktiga för politikens verklighet.
J