Uno Lamm; Sovjetisk isolering

~-::-
UNO LAMM:
Sovjetisk isolering
För att bevara det
kommunistiska systemet måste
Sovjetunionen isolera det egna
folket från inflytande från
personer som vuxit upp i den
fria världen. Denna åsikt, som
bla Andropov gav uttryck för,
förklarar mycket av den
sovjetiska politiken.
Inte minst gäller det Sovjets
vägran att släppa in en
internationell inspektionskår för
kontroll av
rustningsbegränsningar, vilket
hindrat en uppgörelse på detta
område.
.
Tidigare direktören i ASEA, tekn
dr Uno Lamm är bosatt i USA.
W
all Street Journal har publicerat
följande utdrag ur ett tal som
Yuri Andropov höll i Moskva
1977 när han ännu var chef för hemliga
polisen KGB.
”Från Marx och Lenins uttalanden vet
vi att utvecklingen av den nya människan
kräver särskilt lång tid och mycken ansträngning – t o m mer än som fordras för
att åstadkomma djupgående social-ekonomiska förändringar. Därtill kommer att utvecklingen av den nya människan i de socialistiska länderna äger rum, inte i ett vakuum, utan under inflytande av en allt intensivare ideologisk och politisk konflikt
på den internationella arenan. Och om vi
jämför de sextio årens nya liv med den
tusentals år gamla traditionen av privat
ägande, psykologisk syn och moralbud, då
bör vi inte vara förvånade att man i vårt
samhälle ibland kan finna människor som
ogillar socialismens kollektivistiska principer. Men det faktum att det finns färre av
sådana människor kan vi betrakta som en
enorm framgång …
Men betyder allt detta att en utvecklad
socialism är immun mot uppträdandet av
enstaka personer vars handlingar passar
varken inom den moraliska eller den juridiska ramen av det sovjetiska samhället?
Nej, så är det inte. Som vi vet kan det
finnas många skäl till detta: politisk eller
ideologisk miss, religiös fanatism,
nationalistiska undanflykter, personliga
misslyckanden och skymfer i sammanhang
med samhällets underskattning av förtjänsterna och möjligheterna hos personen
i fråga, och även, i vissa fall mental instabilitet . ..
Som förut sagt, försöker vi i detta landet
att hjälpa dem som har felat ; att ändra
deras sinne, att skingra deras missuppfattningar. Men vi måste gå tillväga annorlunda i de fall då dissidenterna börjar bryta
mot sovjetiska lagar. Vi har ännu ett mycket litet antal av sådana människor, alldeles som vi olyckligtvis ännu har tjuvar, korrumperade, spekulanter och andra vanliga
kriminella. Människor av båda kategorierna skadar vårt samhälle, och måste därför
236
bestraffas i full överensstämmelse med de
sovjetiska lagarnas krav.
Och i sådana fall vill vi inte höra andra
folk spela upp humanismens brutna inspelningar. Vår syn är att det är humant att
försvara samhällets intressen. Vi känner
det som humant att i sin linda kväva den
kriminella aktiviteten hos dem som hindrar
det sovjetiska folket att få leva och arbeta i
fred.”
Detta tal av den bortgångne sovjetledaren ger ett intryck av uppriktighet, vilket gör det så mycket intressantare när
man ur det försöker finna en ledtråd till
Sovjetmaktens handlande både inom det
egna väldet och utåt gentemot omvärlden. Enkelt uttryckt kan man se talet
som ett medgivande att det socialistiska
systemet inte passar för människan så-
dan hon är skapad i den miljonåriga evolutionens process. Hon måste efter fö-
delsen omdanas till ett annat slags varelse, i sträng isolering från medmänniskor
i andra länder.
Förhållandet till andra folk och
länder
Ser vi först på vad detta innebär för relationerna utåt så ger det en förklaring till
den stränga gränskontroll – vad vi kallar
järnridån – som utövas framför allt för
den egna befolkningen, liksom till störningen av utländska radiosändningar etc.
Även om man inte behöver tro att den
nuvarande sovjetledningen vill starta ett
nytt storkrig – trots att det leninistiska
budskapet föreskriver erövring av hela
världen för kommunismen – så innebär
dock denna nödvändighet av isolering ett
incitament till egen militär styrka och till
ingrepp i andra, svagare länder, vilka
ännu inte har någon tradition och mognad för demokratisk författning, för att
så vinna bastioner även utanför de europeiska vasallstaterna. När det gäller fredens sak är ju också hindret för ett fritt
umgänge mellan det egna och andra folk
en starkt negativ faktor, med den betydelse som sådant umgänge, både i fritidsoch yrkessfärerna, har för vänskapsbildning mellan folk av olika nationaliteter.
Mera konkret har isoleringens nödvändighet haft en verkan på det som idag
är det stora hotet mot världsfreden, nämligen kapprustningen, och på ansträngningarna att stämma den. Vid de underhandlingar om allmän begränsning av
rustningsnivån som pågått alltsedan andra världskrigets slut har Sovjet vägrat att
godtaga den inspektion på platsen av en
internationell inspektionskår, som är en
nödvändighet för kontroll av att alla
parter iakttager de begränsningar som
Alltsedan andra världskrigets slut
har Sovjet vägrat godtaga inspektion på platsen av en internationell inspektionskår.
man kommit överens om. Det är denna
enständiga vägran som varit den huvudsakliga anledningen till att en uppgörelse
inte har kunnat komma till stånd: (Se
Alva Myrdals bok ”Spelet om nedrustningen” kap X, 1). Skälet till denna vägran, i en situation då även Sovjet säkert
skulle ha velat ägna en större del av sina
materiella resurser åt uppbyggnaden av
den civila sektorn, framstår tydligt av
Andropovs tal. Man kan inte tillåta en
inspektionskår på kanske flera tusen
man från främmande länder att fritt få
röra sig i deras land, fraterniserande med
dess innevånare.
Konsekvenserna för den egna
befolkningen
Ser vi så på förhållandena inom Sovjetväldet ger Andropov också motiven tiJJ
de övergrepp mot de mänsliga rättigheterna som upprör oss så. Ingen fri åsiktsbildning och yttrandefrihet kan tillåtas
och den som öppet bryter mot den regeln
betraktas och behandlas som en brottsling. Här gäller det naturligtvis inte bara
skyddandet av den socialistiska filosofin
och livsuppfattningen. Även den totalitära statsmakten, oundviklig som den är
i en helsocialistisk stat, skulle hotas om
en fri åsiktsbildning tilläts och fick ta sig
uttryck i folkrörelser av skilda slag. Den
skoningslösa behandlingen av dissidenterna behöver alltså inte primärt vara
förestavad av mänsklig ondska och
grymhet; den är en nödvändig förutsättning för det socialistiska statssystemet
fortbestånd. Ett annat tecken på hur detta system strider mot människans natur.
Är det då möjligt att med den indoktrinering som Andropov föreskriver så
förvrida människans intellekt, och vad
blir effekten på hennes livsmiljö? Den
vuxna människans egenskaper och anlag
är ju en kombination av medfödda drag
och sådana som förvärvats genom påverkan under uppväxttiden. De förra är de
grundläggande och har skapats i mutationernas och selektionens process under en tid då de materiella resurserna var
så mycket knappare än i dagens utvecklade länder. Vi fick driften att söka och
237
tillgodogöra oss föda och annat för överlevandet väsentligt, för egen och de närmastes förkovran. I vår medfödda natur
lades in, inte bara plågan av hunger och
kyla utan, lyckligt nog, även känslan av
glädje och tillfredsställelse när vi genom
egen ansträngning uppnådde dessa mål.
Denna glädjeskapande drift gällde inte
bara egen försörjning och förkovran,
utan även när vi kunde dela med oss till
de andra i stammen.
En annan egenskap hos människosläktet är de stora individuella olikheterna i
fråga om anlag och drifter, vilka säkert
var nyttiga för stammens överlevnad, då
olika behov inom den kunde täckas av
olika individer. Även här känner vi glädje och behållning i umgänget med andra
människor som är olika oss själva.
För föräldrarna gällde det att under
sina barns långa uppväxttid ytterligare
utveckla dessa anlag och drifter och ge
dem levnadsregler som förberedelse för
deras vuxna liv. Man frågar sig: Är det
då möjligt att ändra denna vägledning av
de uppväxande enligt socialismens recept? Ja, säkert är det i de flesta fall
möjligt, såsom också Andropov påpekar
”som en enorm framgång”.
Låt oss också erinra oss att dessa på-
tryckta annorlunda egenskaper inte är
ärftliga; varje ny generation måste utsättas för samma hjärntvätt. Och till vilket
pris? Är det inte uppenbart att en uppfostran och påverkan som står i strid, i
stället för i harmoni, med människans
natur, berövar henne de glädjealstrande
drivkrafter som finns inlagda i denna natur. Och några nya, ersättande glädjekällor kan inte ens den mest hängivne socialist lägga in i oss. Säkert är det detta som
ligger bakom den glädjelöshet hos män- 238
niskor man ser på gator och torg som
omvittnas av nästan alla besökare i kommunistlandet. Har man, som jag själv
gjort, därtill umgåtts med yrkeskolleger
är det slående hur först frampå kvällen,
efter många glas vodka, man erfor hur
varma, fina och fulla av humor som
många av dessa ryssar är. Också på briljanta balett- och operettföreställningar
slås man av konstrasten mellan den
glada esprin på scenen och den tunga
stämningen bland publiken på andra sidan orkesterdiket.
Naturligtvis är denna motsättning mellan människonatur och verksamhetsvillkor också förklaringen till den låga ekonomiska nivån i landet, den låga produktiviteten på både det kollektiviserade
jordbrukets och industrins områden. I
denna industrialismens tid, då vi blivit
för vår försörjnig beroende av utbyte
med tusentals andra anonyma människor, är socialismens totala kollektivisering det vi minst av allt behöver.
Om ärlighet och sanningssökande
En annan effekt av detta förbud mot öppen åsiktsbildning och yttrandefrihet är
att själva sökandet efter sanning hämmas, liksom spridandet av den både
inom landet och utåt mot världen i övrigt. I all dess ofullkomlighet är det dock
den offentliga debatten som, gradvis
över århundrandena, har fört fram
mänskligheten, inte bara till en effektivare försörjning med det materiella utan
också till mera humanitärt handlande
människor emellan. Redan själva demokratin hade knappast kunnat uppkomma
och spridas till så många länder, om inte
öppen debatt och sanningssökandet hade
funnits till.
Vi ser så hur den information som serveras av Sovjet, både inom det egna landet och utåt mot omvärlden, ofta intet
har med sanningen att göra. Den förestavas enbart av vad som är opportunt för
regimen att få folk att tro – alldeles som
gällde Goebbels propaganda under nazisttiden. Yttrandefriheten är en förutsättning för ärlighet i budskapens värld.
Hur har socialismen uppkommit
och kunnit överleva?
Marxismen såsom ftlosofi och folkrörelse föddes under industrialismens svåra
begynnelseskede, då visserligen flera än
förut kunde överleva, men detta under
en fattigdom som blev så mycket mera
koncentrerad, synlig och upprörande.
Kanske kan man se socialismen som en
produkt av industrialismens födslovåndor, som en sociologisk missbildning;
påminnande om de fosterskador somjust
kan ha samband med en svår förlossning. Det märkliga är att denna missbildning kunnat överleva ända in i vår så
förändrade tid, där den minst av allt är
vad vi behöver för en god mänsklig livsmiljö.
En förklaring kan ligga i de människors stora individuella olikheter som
nämnts ovan. Medan de allra flesta har
en balans mellan egoism och altruism i
sina anlag, så finns det en och annan som
föds med ett av dessa anlag överutvecklat. Vi har väl alla någon gång stött på en
sådan helaltruist som uppriktigt finner
sin hemvist i socialismens idevärld. Sä-
kert har dessa goda personer, även om
de är få, varit ett stort stöd för socialismens överlevnad; stödda av de så många
flera som i dennas tillämpning ser vägen
till eget ledarskap och egen makt.