Ledare; LOs flersidiga maktövertagande
1986
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
LOs flersicliga maktövertagande
H
östens LO-kongress skall behandla fortsättningen på fonderna, det som LO kallar ”förhandlad överskottsdelning”. LO-ordföranden
Stig Malm har angett tonen. ”Vinsterna
är rekordstora. Nu ska det gå spikraka
investeringssignaler till marknadsekonomins aktörer. Om det visar sig att dessa
signaler uteblir eller inte uppfattas kan
vår slutsats bara bli att marknadsekonomin dömt ut sig själv”.
Utåt vill LO-ledningen helst inte använda ordet fonder. I en utredning som
skall vara klar redan 1987, således före
valet 1988, skall ” olika former för inflytande över näringslivets utveckling” för
facket utvärderas. LO-styrelsen vill prö-
va ”olika former för löntagarnas delaktighet i kapitalbildningen” .
– De nuvarande löntagarfonderna
löser inga problem. Därför kommer hela
fondfrågan att börja om från början igen,
om än under annan benämning. Kalla det
vad du vill, branschfonder, regionalfonder, investmentfonder, eller använd
andra ord än fond och löntagare om det
skulle vara bättre på något sätt, men det
måste bli någon form av kollektiv lösning, sade Rudolf Meidner.
En som tagit fasta på Rudolf Meidners
maning att döpa om löntagarfonderna är
Lage Andreasson, ordförande i Livsmedelsarbetareförbundet. I sitt tal vid förbundets kongress i maj sade han: ”Vi
måste komma med något nytt efter löntagarfonderna. Därför har vi tagit fram ett
förslag om en ny typ av fonder. Men
eftersom vi vill undvika ordet fonder fö-
reslår vi att de skall kallas för framtidsstiftelser eller något sådant.”
statsvetaren Björn von Sydow är färdig med sin utredning om den kontroversiella frågan om det skall bli val tilllöntagarfondernas styrelser. Men det är nog
inte bara ”produktionstekniska skäl”
som avgör om utredningen kommer före
eller efter LO-kongressen. Frågan är
mycket känslig både från ideologisk och
taktisk utgångspunkt. Inför valet 1982
sade Olof Palme i Almedalen som sin
personliga mening och i syfte att bemöta
kritiken mot fackföreningsfonderna att
det skulle bli direktval till löntagarfonderna. Sommaren 1983 klargjorde, om
man kan använda det ordet, Kjell-Olof
Feldt att något löfte om allmänna eller
direkta val aldrig hade givits. Stig Malm
menade att ”vi skall ha direkta val till
löntagarfondernas styrelser, men det är
inte detsamma som allmänna val, vilket
skulle leda till någon sorts medborgarfonder och det var ju aldrig meningen”.
Tidningen Arbetet (s), med Lars
Engqvist som chefredaktör, uppmanade
Olof Palme att ge klart besked om att
valen skulle vara både direkta, utan mellanled i form av riksdag eller landsting,
och allmänna, d v s att inte bara den som
enligt LO är löntagare skall ha rösträtt.
stockholms-Tidningen (s) var av motsatt uppfattning. Om man inför val har
man därmed sagt att det i praktiken
handlar om att på sikt inrätta ett annat
och mer omfattande system: ”Om fonderna inte är första steget (mot socialism), utan bara steget, kan det inte göras
trovärdigt om man samtidigt aviserar en
ordning med direkta och då troligen allmänna val till fonderna. ”Säg nej till direktval, Palme, manade stockholmsTidningen.
I sitt Almedalstal 1983 ändrade sig
Olof Palme till att man skulle utreda om
löntagarfonderna, liksom också, och detta var nytt, de övriga AP-fonderna, skulle kunna utses i allmänna och direkta
val. När det är utrett kan direkta val
införas, sade han. l sitt tal i Almedalen i
valrörelsen 1985 sade sig Olof Palme ha
kvar den principiella inställningen. Han
hade dock, sade han oskuldsfullt, fått
komplikationen, att intresset för direktval hänger samman med fondernas storlek, påpekad för sig. Därför, sade han, är
direktval till fonderna ”en intressant tanke, om valen kan göras intressanta, meningsfulla och engagerande.”
Säkert vill LO-ledningen förhindra att
årets LO-kongress skall störas av en ny
fonddebatt. LO-ledningen vill inte på-
minnas om att LOs linje i fondfrågan
fastlades vid den förra LO-kongressen
som beslöt att löntagarna, inte medborgarna, bör vara fondernas uppdragsgivare, att viktiga principiella skäl talar för
att fondstyrelserna bör utses i direkta
val, (men) att det samtidigt finns praktiska skäl (enkel valprocedur) som talar
för att styrelserna ska utses av de fackliga organisationerna (LO hade således
inte bundit sig för direkta val).
Besvikelsen med fondbeslutet har varit stor inom LO. – Vi tror inte att löntagarfonderna skulle ha omvandlats till en
slags landshövdingefonder om det funnits fler arbetare i arbetarepartiet, skrev
LO-Tidningen i maj 1984.
Svensk Tidskrift nr 5-6/1983 innehöll
en intervju med Stockholms-Tidningens
ledarskribent Anne-Marie Lindgren,
som tillsammans med Ingvar Carlsson
har skrivit en bok med titeln Vad är socialdemokrati?
– Det finns, sade hon, vissa typer av
fondsystem somjag för död och pina inte
skulle vilja se som majoritetsägare i nä-
269
ringslivet. .. Jag måste säga rakt ut att
det senaste förslaget, som man antog (på
LO och SAP-kongresserna), det tycker
jag inte är ett bra förslag.
Olof Palme sade i riksdagsdebatten om
fonderna: ” Med förkärlek försöker man
istället att skrämma med vad som kan
tänkas ske efter 1990. På den punkten
vill jag ge ett klart besked. Detta förslag
är inte det första steget. Det är steget. ..
Fonderna blir en faktor att räkna med i
den svenska ekonomin och en motvikt
mot de stora privata maktkoncentrationerna. Men det blir alls icke fråga om
något ensidigt övertagande från fondernas sida.”
Biskop Brask skulle ha varit stolt över
den formuleringen. Men det spelar faktiskt ingen roll om näringslivet socialiseras genom ett ensidigt eller genom ett
flersidig! övertagande.
Per-Olof Edin, en av löntagarfondernas ideologer och konstruktörer, numera
chef för LOs utredningsavdelning, är
mannen bakom tanken på ’ ’förhandlad
överskottsdelning”, det som LO tänker
sig skall bli nästa sida i det socialistiska
matkövertagandeL Förslaget bygger på
Marx grundläggande tanke om mervärdet; dvs att vinsterna är ” stulna” från
löntagarna och att löntagarna däför har
en moralisk rätt till företagens vinster.
Så länge LO och det socialdemokratiska partiet är bundna av sin marxistiska
tradition och har socialismen som mål,
vare sig socialismen genomförs ensidigt
eller flersidig!, är blockpolitiken både
nödvändig och önskvärd. För alla som
drömmer om att LO och socialdemokratin har övergett socialismen kan årets
LO-kongress bli en nyttig väckarklocka.
H
östens LO-kongress skall behandla fortsättningen på fonderna, det som LO kallar ”förhandlad överskottsdelning”. LO-ordföranden
Stig Malm har angett tonen. ”Vinsterna
är rekordstora. Nu ska det gå spikraka
investeringssignaler till marknadsekonomins aktörer. Om det visar sig att dessa
signaler uteblir eller inte uppfattas kan
vår slutsats bara bli att marknadsekonomin dömt ut sig själv”.
Utåt vill LO-ledningen helst inte använda ordet fonder. I en utredning som
skall vara klar redan 1987, således före
valet 1988, skall ” olika former för inflytande över näringslivets utveckling” för
facket utvärderas. LO-styrelsen vill prö-
va ”olika former för löntagarnas delaktighet i kapitalbildningen” .
– De nuvarande löntagarfonderna
löser inga problem. Därför kommer hela
fondfrågan att börja om från början igen,
om än under annan benämning. Kalla det
vad du vill, branschfonder, regionalfonder, investmentfonder, eller använd
andra ord än fond och löntagare om det
skulle vara bättre på något sätt, men det
måste bli någon form av kollektiv lösning, sade Rudolf Meidner.
En som tagit fasta på Rudolf Meidners
maning att döpa om löntagarfonderna är
Lage Andreasson, ordförande i Livsmedelsarbetareförbundet. I sitt tal vid förbundets kongress i maj sade han: ”Vi
måste komma med något nytt efter löntagarfonderna. Därför har vi tagit fram ett
förslag om en ny typ av fonder. Men
eftersom vi vill undvika ordet fonder fö-
reslår vi att de skall kallas för framtidsstiftelser eller något sådant.”
statsvetaren Björn von Sydow är färdig med sin utredning om den kontroversiella frågan om det skall bli val tilllöntagarfondernas styrelser. Men det är nog
inte bara ”produktionstekniska skäl”
som avgör om utredningen kommer före
eller efter LO-kongressen. Frågan är
mycket känslig både från ideologisk och
taktisk utgångspunkt. Inför valet 1982
sade Olof Palme i Almedalen som sin
personliga mening och i syfte att bemöta
kritiken mot fackföreningsfonderna att
det skulle bli direktval till löntagarfonderna. Sommaren 1983 klargjorde, om
man kan använda det ordet, Kjell-Olof
Feldt att något löfte om allmänna eller
direkta val aldrig hade givits. Stig Malm
menade att ”vi skall ha direkta val till
löntagarfondernas styrelser, men det är
inte detsamma som allmänna val, vilket
skulle leda till någon sorts medborgarfonder och det var ju aldrig meningen”.
Tidningen Arbetet (s), med Lars
Engqvist som chefredaktör, uppmanade
Olof Palme att ge klart besked om att
valen skulle vara både direkta, utan mellanled i form av riksdag eller landsting,
och allmänna, d v s att inte bara den som
enligt LO är löntagare skall ha rösträtt.
stockholms-Tidningen (s) var av motsatt uppfattning. Om man inför val har
man därmed sagt att det i praktiken
handlar om att på sikt inrätta ett annat
och mer omfattande system: ”Om fonderna inte är första steget (mot socialism), utan bara steget, kan det inte göras
trovärdigt om man samtidigt aviserar en
ordning med direkta och då troligen allmänna val till fonderna. ”Säg nej till direktval, Palme, manade stockholmsTidningen.
I sitt Almedalstal 1983 ändrade sig
Olof Palme till att man skulle utreda om
löntagarfonderna, liksom också, och detta var nytt, de övriga AP-fonderna, skulle kunna utses i allmänna och direkta
val. När det är utrett kan direkta val
införas, sade han. l sitt tal i Almedalen i
valrörelsen 1985 sade sig Olof Palme ha
kvar den principiella inställningen. Han
hade dock, sade han oskuldsfullt, fått
komplikationen, att intresset för direktval hänger samman med fondernas storlek, påpekad för sig. Därför, sade han, är
direktval till fonderna ”en intressant tanke, om valen kan göras intressanta, meningsfulla och engagerande.”
Säkert vill LO-ledningen förhindra att
årets LO-kongress skall störas av en ny
fonddebatt. LO-ledningen vill inte på-
minnas om att LOs linje i fondfrågan
fastlades vid den förra LO-kongressen
som beslöt att löntagarna, inte medborgarna, bör vara fondernas uppdragsgivare, att viktiga principiella skäl talar för
att fondstyrelserna bör utses i direkta
val, (men) att det samtidigt finns praktiska skäl (enkel valprocedur) som talar
för att styrelserna ska utses av de fackliga organisationerna (LO hade således
inte bundit sig för direkta val).
Besvikelsen med fondbeslutet har varit stor inom LO. – Vi tror inte att löntagarfonderna skulle ha omvandlats till en
slags landshövdingefonder om det funnits fler arbetare i arbetarepartiet, skrev
LO-Tidningen i maj 1984.
Svensk Tidskrift nr 5-6/1983 innehöll
en intervju med Stockholms-Tidningens
ledarskribent Anne-Marie Lindgren,
som tillsammans med Ingvar Carlsson
har skrivit en bok med titeln Vad är socialdemokrati?
– Det finns, sade hon, vissa typer av
fondsystem somjag för död och pina inte
skulle vilja se som majoritetsägare i nä-
269
ringslivet. .. Jag måste säga rakt ut att
det senaste förslaget, som man antog (på
LO och SAP-kongresserna), det tycker
jag inte är ett bra förslag.
Olof Palme sade i riksdagsdebatten om
fonderna: ” Med förkärlek försöker man
istället att skrämma med vad som kan
tänkas ske efter 1990. På den punkten
vill jag ge ett klart besked. Detta förslag
är inte det första steget. Det är steget. ..
Fonderna blir en faktor att räkna med i
den svenska ekonomin och en motvikt
mot de stora privata maktkoncentrationerna. Men det blir alls icke fråga om
något ensidigt övertagande från fondernas sida.”
Biskop Brask skulle ha varit stolt över
den formuleringen. Men det spelar faktiskt ingen roll om näringslivet socialiseras genom ett ensidigt eller genom ett
flersidig! övertagande.
Per-Olof Edin, en av löntagarfondernas ideologer och konstruktörer, numera
chef för LOs utredningsavdelning, är
mannen bakom tanken på ’ ’förhandlad
överskottsdelning”, det som LO tänker
sig skall bli nästa sida i det socialistiska
matkövertagandeL Förslaget bygger på
Marx grundläggande tanke om mervärdet; dvs att vinsterna är ” stulna” från
löntagarna och att löntagarna däför har
en moralisk rätt till företagens vinster.
Så länge LO och det socialdemokratiska partiet är bundna av sin marxistiska
tradition och har socialismen som mål,
vare sig socialismen genomförs ensidigt
eller flersidig!, är blockpolitiken både
nödvändig och önskvärd. För alla som
drömmer om att LO och socialdemokratin har övergett socialismen kan årets
LO-kongress bli en nyttig väckarklocka.