Anders Lindberg; Principiella skiljaktigheter
1986
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
338
ANDERS LINDBERG:
Principiella skiljaktigheter
I
den debatt om privatisering, som
förts i Svensk Tidskrift, har jag hävdat att privatisering av produktion
respektive finansiering av offentliga nyttigheter skiljer sig principiellt.
En privatisering av produktionen av
exempelvis barnomsorg, sjukvård eller
kollektivtrafik med bibehållen samhällelig finansiering och normering, kan motiveras med det första kriterium jag uppställde: produktionen sker effektivare i
privat regi, vilket leder till större gemensamma resurser – att användas till att
sänka priset eller öka volym eller kvalitet.
Om inte bara produktionen anförtros
privata entreprenörer, utan om även finansieringen överförs till marknaden blir
frågeställningen av annan natur.
Här räcker inte den ekonomiska effektiviteten som kriterium för att motivera
privatiseringen, utan den måste prövas
mot ”den underliggande moraliska ordningen” för att använda Peter Olssons
uttryck. Med andra ord borde inte privatisering bli ”ideologisk” förrän det
blir tal om staten eller den enskilde skall
stå för kostnaden för skolcheckar, om
sjukvårdsförsäkringar skall vara obligatoriska, vem som skall betala kollektivtrafiken etc.
Det torde egentligen räcka att motivera överföringen av produktionen till den
privata sektorn med effektivitetsargumentet.
Om då privatiseringar av produktionen skall uppfattas av väljarna som de
pragmatiska medel för att öka välfärden
som de är, fordras att de inte sammanblandas med de privatiseringar av finansiering, som det är betydligt svårare att
analysera konsekvenserna av.
De senare frågeställningarna måste
hänskjutas allenast till våra ”moraliska
värderingar.” Den konservative kombinerar här en stark individuell frihetskänsla med ett individuellt ansvar, och
en stark men begränsad stat för hävdande av den gemensamma friheten och ansvaret. Den begränsade staten skall, enligt mitt förmenande, i högst begränsad
omfattning finansiera exempelvis kollektivtrafik, men definitivt skol- och sjukvård.
Det hade varit intressant att få den
”moraliska ordning”, som Peter Olsson
och i än högre grad Leif Holmberg bekänner sig till, närmare belyst i deras
inlägg. Inte minst mot den bakgrund att
de uppenbarligen inte ser någon skillnad
mellan privatisering av produktion respektive finansering.
ANDERS LINDBERG:
Principiella skiljaktigheter
I
den debatt om privatisering, som
förts i Svensk Tidskrift, har jag hävdat att privatisering av produktion
respektive finansiering av offentliga nyttigheter skiljer sig principiellt.
En privatisering av produktionen av
exempelvis barnomsorg, sjukvård eller
kollektivtrafik med bibehållen samhällelig finansiering och normering, kan motiveras med det första kriterium jag uppställde: produktionen sker effektivare i
privat regi, vilket leder till större gemensamma resurser – att användas till att
sänka priset eller öka volym eller kvalitet.
Om inte bara produktionen anförtros
privata entreprenörer, utan om även finansieringen överförs till marknaden blir
frågeställningen av annan natur.
Här räcker inte den ekonomiska effektiviteten som kriterium för att motivera
privatiseringen, utan den måste prövas
mot ”den underliggande moraliska ordningen” för att använda Peter Olssons
uttryck. Med andra ord borde inte privatisering bli ”ideologisk” förrän det
blir tal om staten eller den enskilde skall
stå för kostnaden för skolcheckar, om
sjukvårdsförsäkringar skall vara obligatoriska, vem som skall betala kollektivtrafiken etc.
Det torde egentligen räcka att motivera överföringen av produktionen till den
privata sektorn med effektivitetsargumentet.
Om då privatiseringar av produktionen skall uppfattas av väljarna som de
pragmatiska medel för att öka välfärden
som de är, fordras att de inte sammanblandas med de privatiseringar av finansiering, som det är betydligt svårare att
analysera konsekvenserna av.
De senare frågeställningarna måste
hänskjutas allenast till våra ”moraliska
värderingar.” Den konservative kombinerar här en stark individuell frihetskänsla med ett individuellt ansvar, och
en stark men begränsad stat för hävdande av den gemensamma friheten och ansvaret. Den begränsade staten skall, enligt mitt förmenande, i högst begränsad
omfattning finansiera exempelvis kollektivtrafik, men definitivt skol- och sjukvård.
Det hade varit intressant att få den
”moraliska ordning”, som Peter Olsson
och i än högre grad Leif Holmberg bekänner sig till, närmare belyst i deras
inlägg. Inte minst mot den bakgrund att
de uppenbarligen inte ser någon skillnad
mellan privatisering av produktion respektive finansering.