Odd Eiken, Gunnar Hökmark; Låt idealen leva
1986
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
ODDEIKEN
GUNNAR HÖKMARK:
Låt idealen leva
Den gemensamma
samhällsmoralen har ersatts av
en moralisk relativism,
konstaterar Odd Eiken och
Gunnar Hökmark. Politiska
beslut har vägletts av det för
stunden bekväma för de
politiska makthavarna, inte av
de ideal och ideer som ligger till
grund för den svenska
samhällsgemenskapen.
Den socialdemokratiska
idepolitiken har förfallit till målgruppsinriktade propagandainsatser. En påtaglig klyfta har
uppstått mellan socialdemokratisk retorik och praktisk politik.
Borgerlighetens största
problem är oförmågan att visa
på de moraliska dimensionerna
i den borgerliga politiken. För
moderaterna är det nu viktigt att
låta principer och ideal tränga
undan den moraliska relativism
som givit socialdemokraterna
en möjlighet att ikläda sig rollen
av att vara det särskilt
medmänskliga och
engagerade.
Civilekonom Odd Eiken har
varit handsekreterare åt Ulf
Adelsohn. Gunnar Hökmark är
riksdagsman och en av SvT:s
redaktörer.
S
vensk nutidshistoria är historien
om en närmast exempellöst lyckligt lottad nation. Naturen har givit
oss goda förutsättningar och ödet gynnsamma omständigheter. Tvärtemot vad
många påstår finns det inget enskilt politiskt parti, beslut, någon organisation eller företag som gjort sekelskiftets fattigsamhälle till en välfärdsnation.
Förklaringen till vår framgång finns i
det faktum att vårt land haft förmånen av
ett värderingssystem – en slags samhällsmoral – som varit gemensam för de
flesta, och därför kommit att prägla utvecklingen på skilda områden. Hit hör
de starka liberala strömningar som kom
att prägla politik och lagstiftning under
industrialismens framväxt. Frihandeln,
näringsfriheten, respekten för äganderätten och tron på ett starkt socialt skyddsnät har legat till grund för den svenska
välfärdsutvecklingen och för det pluralistiska samhälle vi idag lever i.
Under lång tid präglades också de demokratiska partierna av ett pragmatiskt
förhållningssätt i så motto att de var
överens om att ett samhälle blev bäst om
olika sektorer respekterade varandras
sfärer. Den politiska makten skulle respektera arbetsmarknadens parters rätt
att träffa avtal. Företags och familjers
rätt att fatta egna beslut och ta eget ansvar respekterades. Ett sådant förhållningssätt borgar för att familjer, företag
och enskilda kan fatta långsiktiga beslut
och göra svåra investeringar, för att de
vet att även om mycket är osäkert så
gäller i alla fall spelreglerna.
Ändrade spelregler
Förlusten av dessa spelregler är kanske
den allvarligaste förändringen av det
svenska samhället under senare år. Genom införandet av löntagarfonder demonstrerade den politiska makten att
den inte längre respekterade företagens
suveräna sfår, utan hade nya och större
ambitioner. Genom rundabordssamtal
och stora uppgörelser har arbetsmarknadens parters frihet från politisk inblandning alltmer blivit chimär, och förslag att
institutionalisera den politiska inblandningen är långt framskridna. Skatte- och
bidragssystemets effekter, den ensidiga
satsningen på kommunala daghem och
andra omständigheter har gjort att de
viktigaste besluten om hur familjen skall
bo och organisera sin tillvaro fattas
riksdagshuset och kommunalhuset,
stället för vid köksbordet.
Socialdemokratisk politik saknar
svar på 80-talets frågor.
Gemensamt för de flesta stora beslut
under senare år är att de drastiskt och
plötsligt har ändrat spelreglerna till men
för den enskilde. Avdragsbegränsningar
och den föreslagna pensionskatten är
båda exempel på beslut som över en natt
ändrar förutsättningarna för människors
långsiktiga planer. De är båda beslut som
ger människor samma signal; lita inte på
att det som gäller skall gälla. Följ med i
politikernas nycker, försök förutspå dem
och gardera dig!
Moralisk relativism
Förändringen kan enklast beskrivas med
att den gemensamma samhällsmoralen
ersatts av en moralisk relativism. Poli- 363
tiska beslut har vägletts av det för stunden bekväma för de politiska makthavarna, inte av de ideal och ideer som ligger
till grund för den svenska samhällsgemenskapen. Det har knappast funnits
gränser för den politiska maktutövningen, när den kunnat hänvisa till ”förändrade omständigheter”. Just omständigheter, inte principer.
Det är framförallt socialdemokratin
som bär ansvaret för den moraliska relativismen. Som den socialdemokratiske
riksdagsmannen Bo Södersten har påpekat har många av de värderingar som
legat till grund för det moderna Sveriges
framväxt varit borgerlighetens. Socialdemokratiska ideer har aldrig erkänt att
det finns värden och ideal som är högre
än de som politiska beslut kan åstadkomma.
Den senaste valrörelsen var kanske
den tydligaste demonstrationen av hur
socialdemokratisk idepolitik har förfallit
till målgruppsinriktade propagandainsatser. För att skapa en intressekonstellation stor nog att bilda majoritet har varje grupp fått löfte om en förmån, och hot
om en som skulle försvinna om andra
skulle regera. Socialdemokraternas valbudskap 1985 var en triumf för gruppegoism.
Klyftan mellan retorik och politik
Därför finns det också en påtaglig klyfta
mellan socialdemokratisk retorik och
praktisk politik. Oppositionstidens tal
om vapenexport och medlemskap i IDB
är glömt. Revalveringspolitiken ersattes
med en devalveringspolitik. Krav på
högre bidrag till krisbranscher ersattes
med kritik mot borgerliga ”akutmottag- 364
ningar”. Valrörelsens tal om de närmast
katastrofala effekterna av besparingspolitik, har ersatts med den hårdaste besparingspolitiken under efterkrigstiden.
Det är en socialdemokrati i kris som
tvingas handla på detta vis. Den svenska
socialdemokratin delar denna kris med
sina europeiska kollegor. I Spanien har
både den ekonomiska politiken och sä-
kerhetspolitiken präglats av motsatsen
till socialistiska paroUer. I Storbritannien söker labour tvätta bort sin röda färg.
Mitterrand tvingades redan innan socialisterna förlorade regeringsmakten tvärvända den ekonomiska politiken, bland
annat med krav på besparingar inom den
offentliga sektorn.
Klyftan mellan retorik och praktisk
politik växer därför att socialdemokratisk politik saknar svar på 80-talets frå-
gor. Socialdemokraterna kunde genom
en devalvering stärka den befintliga exportindustrins konkurrenskraft. Det
finns däremot inget i det socialdemokratiska skattesamhället, med monopoliserade offentliga tjänster och växande
löntagarfonder, som ger utvecklingskraft. På lång sikt kan detta inte uppvä-
gas av kortsiktiga förstärkningar av konkurrenskraften.
Vad kan t ex socialdemokratisk utbildningspolitik ge ett samhälle som måste
konkurrera med kunskaper? Vad kan socialdemokratiska tankar om facklig makt
över företagen och bibehållna monopol
inom den offentliga sektorn ge framtidens samhälle som blir alltmer beroende
av nytänkande och enskilda människors
kunnande och kompetens?
Och vad kan socialdemokratisk politik
ge människor som i ett välfärdssamhälle
söker kvalitet och inte bara kvantitet?
Den materalistiska stordriftsfilosofin
som kännetecknar socialismen drabbar
dem som söker mänsklig närhet och gemenskap.
Borgerligt accepterande
Även om avståndet mellan socialdemokratiska ideer och verkligheten är det
viktigaste skälet till den moraliska relativismen är de borgerliga partierna knappast utan skuld. Borgerliga politiker är
ofta praktiskt lagda. De har ofta en inställning som grundar sig på en sund
ovilja mot förenklingar och utopiska ideDet finns en klyfta mellan det politiska etablissemangets värderingar och medborgarnas.
er. Men därav följer också att det enkelt
synbara och praktiskt hanterbara lätt
tränger undan de långsiktiga principerna
och visionerna. I alltför hög grad har
borgerliga partier accepterat socialdemokratins snäva och kortsiktiga sätt att
definiera problem.
När borgerliga politiker kategoriskt
säger att skattetrycket inte kan sänkas,
bara omdisponeras, eller när moderata
kritiker tycker att moderaterna inte skall
”tala så mycket skatter för det är för
mycket siffror och för lite socialt”, accepteras den socialdemokratiska utgångspunkten att skattefrågan bara snävt
är en fråga om att ge det offentliga tillräckligt stora inkomster eller att kapa
”stötande välstånd”. I själva verket
handlar det om värden långt viktigare än
de som kan mätas i pengar; om familjers
rätt och möjlighet att stå på egna ben.
Om förmågan att ta ansvar och göra en
insats, och bli lönad därefter. Och känslan av att ansträngningar aldrig är meningslösa.
På samma sätt har borgerliga partier
alltför ofta accepterat socialdemokraternas sätt att sätta likhetstecken mellan
familjepolitik och daghemsutbyggnad,
utbildningspolitik och organisationsförändringar i högskolan och mellan kriminalpolitik och straffsänkningar. Den
folkpartistiska parollen ”socialt ansvar
utan socialism”, är kanske det mest på-
tagliga exemplet på en borgerlighet som
glömt sina ideal. Det som implicit antyds; att socialism självklart skulle känna socialt ansvar återstår att bevisa.
Klyftan mellan politiker och medborgare
På viktiga områden finns det en klyfta
mellan det politiska etablissemangets
värderingar och medborgarnas. Undersökningar visar att en förkrossande majoritet småbarnsföräldrar tror att deras
barn mår bäst av att vara hemma när de
är små. l politiken och i media kan inte
den uppfattningen framföras utan att vålla stort rabalder. Kravet på många betygstillfällen i skolan är massivt i folkopinionen. l politiken är det en moderat
särlinje.
Undersökningar visar att en stor majoritet tycker det är rimligt att ingen löneersättning skall beskattas med mer än 50
procent. l politiken når inte ens moderaterna upp till det målet, trots att moderat
skattepolitik av andra partier anses som
orimligt generös. Om och när Olof
Palmes mördare grips och döms, kan
365
denne vara fri igen efter fem år. Få tycker det är rimligt, likväl är det ett resultat
av beslut som oftast fattats i enighet mellan alla partier, moderaterna undantagna. Medan vanliga medborgare fortfarande värderar politiska beslut efter en
klar och hållfast värdering om moral, rätt
och rimlighet, har även borgerliga partier
alltför ofta fallit till föga för kortsiktighet
och moralisk relativism.
Moralisk relativism har blivit ett
skydd för socialdemokratins idelösheL l
skydd av den har socialdemokraterna
sökt skapa myten om sig själva som ensaminnehavare av engagemang i frågor
som hör mänsklig trygghet och global
överlevnad till. Därför har moderaterna
kunnat notera stora politiska och opinionsmässiga framgångar under 70- och
80-talen, utan att partiets sympatisörer i
motsvarande mån kunnat känna att de
vunnit i moralisk rättfärdighet och visshet om att den egna politiken inte bara är
klok utan också god.
Detta är ett misslyckande för moderaterna samtidigt som det visar på två viktiga uppgifter för en ny moderat partiledning. Moderata Samlingspartiet måste
fortsätta driva den ideologiska debatten
men samtidigt måste en ny moderat partiledning visa att det som är klokt och
ideologiskt riktigt i det lilla perspektivet
också är moraliskt rättfärdigt och medmänskligt i det stora. Att det som är god
moral för enskilda också måste vara det
för samhället i stort.
Socialdemokratisk okänslighet
Socialdemokratisk politik förtjänar sannerligen inte någon priviligierad roll som
särskilt medmänsklig eller engagerad.
366
Tvärtom bygger den socialdemokratiska
välfärdspolitiken på en okänslighet inför
den enskildes behov och önskemål. Det
vet de människor som står i sjukvårdens
köer utan att kunna välja andra alternativ, liksom de familjer som har fått en
minskad levnadsstandard av höjda skatter samtidigt som möjligheter att välja
barnomsorg eller barnens skola i praktiken eliminerats.
Socialdemokratisk miljöpolitik lider
av samma svaghet. stordriftstänkandet
har lett till nedrivna innerstäder som
lämnat plats för Domus betongklotsar.
Okänsligheten för värdet av våra stadsmiljöer har kombinerats med en oförmå-
ga att hävda väsentliga miljövärden i vår
natur. Även här är det stordriftstänkandet som lett till att flexibiliteten och respekten för vad enskilda kan uträtta om
de ges rimliga förutsättningar saknas.
Myten om den socialdemokratiska politikens rättfärdighet och engagemang
faller än mer när man diskuterar de stora
globala överlevnadsfrågorna. Frågan om
tredje världens utveckling från fattigdom
gör inte den traditionella höger-vänsterskalan ointressant, som vissa borgerliga
debattörer ibland har hävdat. Utvecklingen i socialistiska länder visar tvärt
om på en växande fattigdom och allt
starkare diktaturer. Vietnam, Kuba,
Tanzania och Etiopien är länder där hoppet för frihet och demokrati är ytterligt
litet. I flera socialistiskt styrda u-länder
har fungerande jordbruk slagits sönder
av socialistiska planer med växande fattigdom och grava miljöeffekter som
följd. Det finns ingen medmänsklighet
att respektera i att svenskt u-landsbistånd stärkt socialistiska regimer.
Borgerlig politik med höga ideal
Oförmågan att visa på de moraliska dimensionerna i borgerlig politik är borgerlighetens största problem. Socialdemokratin kan sträva efter kompetens, beslutskraft och administrativ skicklighet i
maktutövning, men med makten i sig
som den enda vägledande principen. För
den som har en borgerlig övertygelse
måste den politiska maktens begränsningar vara lika viktiga som dess möjligheter. En borgerlig politik måste vara en
politik med höga ideal. Detta innebär tre
viktiga konstateranden för ett borgerligt
förhållningssätt till politiken.
– Borgerlig politik måste stå upp för
sina ideal.
Hur stor del av makten över människors vardag har politiker rätt
till?
Det innebär inte bara att idealen om
ett rättssamhälle, en fri ekonomi, nä-
ringsfrihet och socialt ansvar skall vara
den praktiska politikens värdemätare.
Det innebär också att borgerliga politiker
måste visa att dessa ideal är intellektuellt
försvarbara och rationella, och att de
dessutom i högsta grad rymmer dimensioner som moral och rättfärdighet.
– Borgerlig politik måste bryta med socialdemokratisk kortsynthet och relativism. Borgerligheten måste våga lägga moraliska aspekter på politik, där
socialdemokratin anpassar moralen
till de politiska målen.
Politik är också en fråga om rättfärdighet. skattepolitiken, familjepolitiken
och diskussionen om offentliga monopol
handlar ytterst om moralisk rättfärdighet; Hur stor del av inkomsten, besluten och makten över människors vardag
har politiker rätt till?
Att lägga moraliska aspekter på politiken handlar också om att Sverige måste
våga hävda andra folks rätt till samma
rättigheter och ideal, vi själva håller så
högt.
Det snäva synsätt som begränsar miljöfrågan till en uppgift för makthavarna
att fastställa gränsvärden för industrin
måste brytas. Vårt arv av kulturmiljö
och naturmiljö har alla ett lika stort ansvar att förvalta. Därför måste vi utnyttja inte bara de mekanismer och spärrar
som det politiska beslutsfattandet kan
ge. Vi måste också skapa förutsättningar
för ett stort personligt ansvar för vår miljö, vi måste utnyttja mekanismerna som
stimulerar nytänkande och enskilt ansvarstagande. Det gäller att mobilisera
vårt samhälle så att ingen grupp – vare
sig industri, kommuner, enskilda politiker – kan tro att miljön är någon annans
ansvar så att man därigenom sätter kortsiktiga intressen före det gemensamma
arvet.
– Borgerlig politik måste styras av respekt för fasta, stabila och långsiktiga
spelregler.
Även om den konstitutionella rätten
finns, måste en borgerlig politiker känna
en spärr mot att ändra spelreglerna när
spelet inte passar politikerna. Det innebär att familjerna måste ges en möjlighet
att bestämma över och planera för sin
vardag så att de blir den gemenskap för
trygghet de skall vara i ett samhälle, och
inte hushållsenheter vars ekonomi politiker diskuterar och förändrar vid part- 367
sammansatta överläggningar.
Och det innebär på samma sätt att fö-
retagen måste få tillbaka sin integritet
och arbetsro. Löntagarfonder, förnyelsefonder, statligt godkända ordförande i
affärsbankerna, förhandlad vinstdelning
och ständigt tal om nya fonder och vinstdelning äventyrar båda.
Det ställer också krav på en ny politik
för den offentliga sektorn, där nu medborgarnas förtroende för dess förmåga
att försvara nationen, människors egendom, deras liv och hälsa riskerar att vittra bort.
Moderaternas uppgift
För moderaterna är det nu viktigt att låta
principer och ideal tränga undan den moraliska relativism som givit socialdemokraterna en möjlighet att ikläda sig rollen
av att vara det särskilt medmänskliga
och engagerade. Inom borgerligheten är
det enbart moderaterna som kan göra
detta. Partier som hyllar sig med att föra
mittenpolitik – i sig ett relativt begrepp
– har inte kraft nog att bekämpa relativism. Är moderaterna framgångsrika
kommer däremot hela det borgerliga
blocket att gagnas av att samhällsdebatten förs utifrån grundläggande och viktiga samhällsideer.
En socialdemokrati som i dag står utan
ideer kommer alltid att vara defensiv
mot en borgerlighet som vitaliserar och
lever upp till sina ideer. Det skulle inte
bara vara till gagn för borgerligheten. På
sikt kan en sådan politik bidra till att en
levande samhällsmoral bygger sig stark
och äkta, där nu gruppegoism breder ut
sig.
GUNNAR HÖKMARK:
Låt idealen leva
Den gemensamma
samhällsmoralen har ersatts av
en moralisk relativism,
konstaterar Odd Eiken och
Gunnar Hökmark. Politiska
beslut har vägletts av det för
stunden bekväma för de
politiska makthavarna, inte av
de ideal och ideer som ligger till
grund för den svenska
samhällsgemenskapen.
Den socialdemokratiska
idepolitiken har förfallit till målgruppsinriktade propagandainsatser. En påtaglig klyfta har
uppstått mellan socialdemokratisk retorik och praktisk politik.
Borgerlighetens största
problem är oförmågan att visa
på de moraliska dimensionerna
i den borgerliga politiken. För
moderaterna är det nu viktigt att
låta principer och ideal tränga
undan den moraliska relativism
som givit socialdemokraterna
en möjlighet att ikläda sig rollen
av att vara det särskilt
medmänskliga och
engagerade.
Civilekonom Odd Eiken har
varit handsekreterare åt Ulf
Adelsohn. Gunnar Hökmark är
riksdagsman och en av SvT:s
redaktörer.
S
vensk nutidshistoria är historien
om en närmast exempellöst lyckligt lottad nation. Naturen har givit
oss goda förutsättningar och ödet gynnsamma omständigheter. Tvärtemot vad
många påstår finns det inget enskilt politiskt parti, beslut, någon organisation eller företag som gjort sekelskiftets fattigsamhälle till en välfärdsnation.
Förklaringen till vår framgång finns i
det faktum att vårt land haft förmånen av
ett värderingssystem – en slags samhällsmoral – som varit gemensam för de
flesta, och därför kommit att prägla utvecklingen på skilda områden. Hit hör
de starka liberala strömningar som kom
att prägla politik och lagstiftning under
industrialismens framväxt. Frihandeln,
näringsfriheten, respekten för äganderätten och tron på ett starkt socialt skyddsnät har legat till grund för den svenska
välfärdsutvecklingen och för det pluralistiska samhälle vi idag lever i.
Under lång tid präglades också de demokratiska partierna av ett pragmatiskt
förhållningssätt i så motto att de var
överens om att ett samhälle blev bäst om
olika sektorer respekterade varandras
sfärer. Den politiska makten skulle respektera arbetsmarknadens parters rätt
att träffa avtal. Företags och familjers
rätt att fatta egna beslut och ta eget ansvar respekterades. Ett sådant förhållningssätt borgar för att familjer, företag
och enskilda kan fatta långsiktiga beslut
och göra svåra investeringar, för att de
vet att även om mycket är osäkert så
gäller i alla fall spelreglerna.
Ändrade spelregler
Förlusten av dessa spelregler är kanske
den allvarligaste förändringen av det
svenska samhället under senare år. Genom införandet av löntagarfonder demonstrerade den politiska makten att
den inte längre respekterade företagens
suveräna sfår, utan hade nya och större
ambitioner. Genom rundabordssamtal
och stora uppgörelser har arbetsmarknadens parters frihet från politisk inblandning alltmer blivit chimär, och förslag att
institutionalisera den politiska inblandningen är långt framskridna. Skatte- och
bidragssystemets effekter, den ensidiga
satsningen på kommunala daghem och
andra omständigheter har gjort att de
viktigaste besluten om hur familjen skall
bo och organisera sin tillvaro fattas
riksdagshuset och kommunalhuset,
stället för vid köksbordet.
Socialdemokratisk politik saknar
svar på 80-talets frågor.
Gemensamt för de flesta stora beslut
under senare år är att de drastiskt och
plötsligt har ändrat spelreglerna till men
för den enskilde. Avdragsbegränsningar
och den föreslagna pensionskatten är
båda exempel på beslut som över en natt
ändrar förutsättningarna för människors
långsiktiga planer. De är båda beslut som
ger människor samma signal; lita inte på
att det som gäller skall gälla. Följ med i
politikernas nycker, försök förutspå dem
och gardera dig!
Moralisk relativism
Förändringen kan enklast beskrivas med
att den gemensamma samhällsmoralen
ersatts av en moralisk relativism. Poli- 363
tiska beslut har vägletts av det för stunden bekväma för de politiska makthavarna, inte av de ideal och ideer som ligger
till grund för den svenska samhällsgemenskapen. Det har knappast funnits
gränser för den politiska maktutövningen, när den kunnat hänvisa till ”förändrade omständigheter”. Just omständigheter, inte principer.
Det är framförallt socialdemokratin
som bär ansvaret för den moraliska relativismen. Som den socialdemokratiske
riksdagsmannen Bo Södersten har påpekat har många av de värderingar som
legat till grund för det moderna Sveriges
framväxt varit borgerlighetens. Socialdemokratiska ideer har aldrig erkänt att
det finns värden och ideal som är högre
än de som politiska beslut kan åstadkomma.
Den senaste valrörelsen var kanske
den tydligaste demonstrationen av hur
socialdemokratisk idepolitik har förfallit
till målgruppsinriktade propagandainsatser. För att skapa en intressekonstellation stor nog att bilda majoritet har varje grupp fått löfte om en förmån, och hot
om en som skulle försvinna om andra
skulle regera. Socialdemokraternas valbudskap 1985 var en triumf för gruppegoism.
Klyftan mellan retorik och politik
Därför finns det också en påtaglig klyfta
mellan socialdemokratisk retorik och
praktisk politik. Oppositionstidens tal
om vapenexport och medlemskap i IDB
är glömt. Revalveringspolitiken ersattes
med en devalveringspolitik. Krav på
högre bidrag till krisbranscher ersattes
med kritik mot borgerliga ”akutmottag- 364
ningar”. Valrörelsens tal om de närmast
katastrofala effekterna av besparingspolitik, har ersatts med den hårdaste besparingspolitiken under efterkrigstiden.
Det är en socialdemokrati i kris som
tvingas handla på detta vis. Den svenska
socialdemokratin delar denna kris med
sina europeiska kollegor. I Spanien har
både den ekonomiska politiken och sä-
kerhetspolitiken präglats av motsatsen
till socialistiska paroUer. I Storbritannien söker labour tvätta bort sin röda färg.
Mitterrand tvingades redan innan socialisterna förlorade regeringsmakten tvärvända den ekonomiska politiken, bland
annat med krav på besparingar inom den
offentliga sektorn.
Klyftan mellan retorik och praktisk
politik växer därför att socialdemokratisk politik saknar svar på 80-talets frå-
gor. Socialdemokraterna kunde genom
en devalvering stärka den befintliga exportindustrins konkurrenskraft. Det
finns däremot inget i det socialdemokratiska skattesamhället, med monopoliserade offentliga tjänster och växande
löntagarfonder, som ger utvecklingskraft. På lång sikt kan detta inte uppvä-
gas av kortsiktiga förstärkningar av konkurrenskraften.
Vad kan t ex socialdemokratisk utbildningspolitik ge ett samhälle som måste
konkurrera med kunskaper? Vad kan socialdemokratiska tankar om facklig makt
över företagen och bibehållna monopol
inom den offentliga sektorn ge framtidens samhälle som blir alltmer beroende
av nytänkande och enskilda människors
kunnande och kompetens?
Och vad kan socialdemokratisk politik
ge människor som i ett välfärdssamhälle
söker kvalitet och inte bara kvantitet?
Den materalistiska stordriftsfilosofin
som kännetecknar socialismen drabbar
dem som söker mänsklig närhet och gemenskap.
Borgerligt accepterande
Även om avståndet mellan socialdemokratiska ideer och verkligheten är det
viktigaste skälet till den moraliska relativismen är de borgerliga partierna knappast utan skuld. Borgerliga politiker är
ofta praktiskt lagda. De har ofta en inställning som grundar sig på en sund
ovilja mot förenklingar och utopiska ideDet finns en klyfta mellan det politiska etablissemangets värderingar och medborgarnas.
er. Men därav följer också att det enkelt
synbara och praktiskt hanterbara lätt
tränger undan de långsiktiga principerna
och visionerna. I alltför hög grad har
borgerliga partier accepterat socialdemokratins snäva och kortsiktiga sätt att
definiera problem.
När borgerliga politiker kategoriskt
säger att skattetrycket inte kan sänkas,
bara omdisponeras, eller när moderata
kritiker tycker att moderaterna inte skall
”tala så mycket skatter för det är för
mycket siffror och för lite socialt”, accepteras den socialdemokratiska utgångspunkten att skattefrågan bara snävt
är en fråga om att ge det offentliga tillräckligt stora inkomster eller att kapa
”stötande välstånd”. I själva verket
handlar det om värden långt viktigare än
de som kan mätas i pengar; om familjers
rätt och möjlighet att stå på egna ben.
Om förmågan att ta ansvar och göra en
insats, och bli lönad därefter. Och känslan av att ansträngningar aldrig är meningslösa.
På samma sätt har borgerliga partier
alltför ofta accepterat socialdemokraternas sätt att sätta likhetstecken mellan
familjepolitik och daghemsutbyggnad,
utbildningspolitik och organisationsförändringar i högskolan och mellan kriminalpolitik och straffsänkningar. Den
folkpartistiska parollen ”socialt ansvar
utan socialism”, är kanske det mest på-
tagliga exemplet på en borgerlighet som
glömt sina ideal. Det som implicit antyds; att socialism självklart skulle känna socialt ansvar återstår att bevisa.
Klyftan mellan politiker och medborgare
På viktiga områden finns det en klyfta
mellan det politiska etablissemangets
värderingar och medborgarnas. Undersökningar visar att en förkrossande majoritet småbarnsföräldrar tror att deras
barn mår bäst av att vara hemma när de
är små. l politiken och i media kan inte
den uppfattningen framföras utan att vålla stort rabalder. Kravet på många betygstillfällen i skolan är massivt i folkopinionen. l politiken är det en moderat
särlinje.
Undersökningar visar att en stor majoritet tycker det är rimligt att ingen löneersättning skall beskattas med mer än 50
procent. l politiken når inte ens moderaterna upp till det målet, trots att moderat
skattepolitik av andra partier anses som
orimligt generös. Om och när Olof
Palmes mördare grips och döms, kan
365
denne vara fri igen efter fem år. Få tycker det är rimligt, likväl är det ett resultat
av beslut som oftast fattats i enighet mellan alla partier, moderaterna undantagna. Medan vanliga medborgare fortfarande värderar politiska beslut efter en
klar och hållfast värdering om moral, rätt
och rimlighet, har även borgerliga partier
alltför ofta fallit till föga för kortsiktighet
och moralisk relativism.
Moralisk relativism har blivit ett
skydd för socialdemokratins idelösheL l
skydd av den har socialdemokraterna
sökt skapa myten om sig själva som ensaminnehavare av engagemang i frågor
som hör mänsklig trygghet och global
överlevnad till. Därför har moderaterna
kunnat notera stora politiska och opinionsmässiga framgångar under 70- och
80-talen, utan att partiets sympatisörer i
motsvarande mån kunnat känna att de
vunnit i moralisk rättfärdighet och visshet om att den egna politiken inte bara är
klok utan också god.
Detta är ett misslyckande för moderaterna samtidigt som det visar på två viktiga uppgifter för en ny moderat partiledning. Moderata Samlingspartiet måste
fortsätta driva den ideologiska debatten
men samtidigt måste en ny moderat partiledning visa att det som är klokt och
ideologiskt riktigt i det lilla perspektivet
också är moraliskt rättfärdigt och medmänskligt i det stora. Att det som är god
moral för enskilda också måste vara det
för samhället i stort.
Socialdemokratisk okänslighet
Socialdemokratisk politik förtjänar sannerligen inte någon priviligierad roll som
särskilt medmänsklig eller engagerad.
366
Tvärtom bygger den socialdemokratiska
välfärdspolitiken på en okänslighet inför
den enskildes behov och önskemål. Det
vet de människor som står i sjukvårdens
köer utan att kunna välja andra alternativ, liksom de familjer som har fått en
minskad levnadsstandard av höjda skatter samtidigt som möjligheter att välja
barnomsorg eller barnens skola i praktiken eliminerats.
Socialdemokratisk miljöpolitik lider
av samma svaghet. stordriftstänkandet
har lett till nedrivna innerstäder som
lämnat plats för Domus betongklotsar.
Okänsligheten för värdet av våra stadsmiljöer har kombinerats med en oförmå-
ga att hävda väsentliga miljövärden i vår
natur. Även här är det stordriftstänkandet som lett till att flexibiliteten och respekten för vad enskilda kan uträtta om
de ges rimliga förutsättningar saknas.
Myten om den socialdemokratiska politikens rättfärdighet och engagemang
faller än mer när man diskuterar de stora
globala överlevnadsfrågorna. Frågan om
tredje världens utveckling från fattigdom
gör inte den traditionella höger-vänsterskalan ointressant, som vissa borgerliga
debattörer ibland har hävdat. Utvecklingen i socialistiska länder visar tvärt
om på en växande fattigdom och allt
starkare diktaturer. Vietnam, Kuba,
Tanzania och Etiopien är länder där hoppet för frihet och demokrati är ytterligt
litet. I flera socialistiskt styrda u-länder
har fungerande jordbruk slagits sönder
av socialistiska planer med växande fattigdom och grava miljöeffekter som
följd. Det finns ingen medmänsklighet
att respektera i att svenskt u-landsbistånd stärkt socialistiska regimer.
Borgerlig politik med höga ideal
Oförmågan att visa på de moraliska dimensionerna i borgerlig politik är borgerlighetens största problem. Socialdemokratin kan sträva efter kompetens, beslutskraft och administrativ skicklighet i
maktutövning, men med makten i sig
som den enda vägledande principen. För
den som har en borgerlig övertygelse
måste den politiska maktens begränsningar vara lika viktiga som dess möjligheter. En borgerlig politik måste vara en
politik med höga ideal. Detta innebär tre
viktiga konstateranden för ett borgerligt
förhållningssätt till politiken.
– Borgerlig politik måste stå upp för
sina ideal.
Hur stor del av makten över människors vardag har politiker rätt
till?
Det innebär inte bara att idealen om
ett rättssamhälle, en fri ekonomi, nä-
ringsfrihet och socialt ansvar skall vara
den praktiska politikens värdemätare.
Det innebär också att borgerliga politiker
måste visa att dessa ideal är intellektuellt
försvarbara och rationella, och att de
dessutom i högsta grad rymmer dimensioner som moral och rättfärdighet.
– Borgerlig politik måste bryta med socialdemokratisk kortsynthet och relativism. Borgerligheten måste våga lägga moraliska aspekter på politik, där
socialdemokratin anpassar moralen
till de politiska målen.
Politik är också en fråga om rättfärdighet. skattepolitiken, familjepolitiken
och diskussionen om offentliga monopol
handlar ytterst om moralisk rättfärdighet; Hur stor del av inkomsten, besluten och makten över människors vardag
har politiker rätt till?
Att lägga moraliska aspekter på politiken handlar också om att Sverige måste
våga hävda andra folks rätt till samma
rättigheter och ideal, vi själva håller så
högt.
Det snäva synsätt som begränsar miljöfrågan till en uppgift för makthavarna
att fastställa gränsvärden för industrin
måste brytas. Vårt arv av kulturmiljö
och naturmiljö har alla ett lika stort ansvar att förvalta. Därför måste vi utnyttja inte bara de mekanismer och spärrar
som det politiska beslutsfattandet kan
ge. Vi måste också skapa förutsättningar
för ett stort personligt ansvar för vår miljö, vi måste utnyttja mekanismerna som
stimulerar nytänkande och enskilt ansvarstagande. Det gäller att mobilisera
vårt samhälle så att ingen grupp – vare
sig industri, kommuner, enskilda politiker – kan tro att miljön är någon annans
ansvar så att man därigenom sätter kortsiktiga intressen före det gemensamma
arvet.
– Borgerlig politik måste styras av respekt för fasta, stabila och långsiktiga
spelregler.
Även om den konstitutionella rätten
finns, måste en borgerlig politiker känna
en spärr mot att ändra spelreglerna när
spelet inte passar politikerna. Det innebär att familjerna måste ges en möjlighet
att bestämma över och planera för sin
vardag så att de blir den gemenskap för
trygghet de skall vara i ett samhälle, och
inte hushållsenheter vars ekonomi politiker diskuterar och förändrar vid part- 367
sammansatta överläggningar.
Och det innebär på samma sätt att fö-
retagen måste få tillbaka sin integritet
och arbetsro. Löntagarfonder, förnyelsefonder, statligt godkända ordförande i
affärsbankerna, förhandlad vinstdelning
och ständigt tal om nya fonder och vinstdelning äventyrar båda.
Det ställer också krav på en ny politik
för den offentliga sektorn, där nu medborgarnas förtroende för dess förmåga
att försvara nationen, människors egendom, deras liv och hälsa riskerar att vittra bort.
Moderaternas uppgift
För moderaterna är det nu viktigt att låta
principer och ideal tränga undan den moraliska relativism som givit socialdemokraterna en möjlighet att ikläda sig rollen
av att vara det särskilt medmänskliga
och engagerade. Inom borgerligheten är
det enbart moderaterna som kan göra
detta. Partier som hyllar sig med att föra
mittenpolitik – i sig ett relativt begrepp
– har inte kraft nog att bekämpa relativism. Är moderaterna framgångsrika
kommer däremot hela det borgerliga
blocket att gagnas av att samhällsdebatten förs utifrån grundläggande och viktiga samhällsideer.
En socialdemokrati som i dag står utan
ideer kommer alltid att vara defensiv
mot en borgerlighet som vitaliserar och
lever upp till sina ideer. Det skulle inte
bara vara till gagn för borgerligheten. På
sikt kan en sådan politik bidra till att en
levande samhällsmoral bygger sig stark
och äkta, där nu gruppegoism breder ut
sig.