Henrik Nilsson; Mrs Thatchers revolution
1988
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
HENRIK NILSSON:
Mrs Thatchers revolution
I
sin berömda föreläsning om De Två
Kulturerna sade C P Snow 1959: ”Jag
kan inte låta bli att tänka på den Venetianska republiken under dess sista
halvsekel. Likt oss hade de varit märkligt
lyckosamma. De blev, liksom vi, rika tack
vare tursamma omständigheter. Många av
dem var kraftfulla, realistiska, patriotiska
män. De visste, med sammavisshet som vi
känner, att historiens strömmar börjat gå
dem emot. Många av dem satte sig för att
arbeta fram vägar att hjälpa dem vidare.
Det.skulle ha inneburit att bryta sönder
det mönster i vilket de stelnat. De var fästa vid mönstret, precis som vi är fästa vid
vårt. De bemäktigade sig aldrig viljan att
bryta det.”
Peter Jenkins: Mrs Thatchers revolution.
Jonathan Cape 1987
1975 erövrade Margaret Thatcher oväntat partiledarskapet i det Konservativa
partiet. När hon sedan -79 vann premiärministerposten fick Storbritannien
den statsman, den mönsterbrytare nationen närmast desperat behövde. I ”Mrs
Thatchers revolution” skildrar Peter Jenkins fångsiande Storbritanniens politiska
omdaning från efterkrigstidens konsensuspolitik till Thatcherismens ”conviction
politics”, övertygelsepolitik. Författaren
var länge politisk kolumnist på den liberala tidningen The Guardian och är nu redaktör på den nystartade och stimulerande The Independant. I den brittiska politiska journalistikens bästa traditioner är
boken utomordentligt välskriven och välinformerad samt dessutom försedd med
utförliga källhänvisningar.
Vid läsning av boken märker man hur
just brytande av gamla, destruktiva mönster har präglat Margaret Thatchers utövande av statsmakten. Även om hennes
retorik hela tiden varit mer radikal än
hennes regerande, så har hon vid ett flertal tillfällen handlat på sätt som stridit mot
prövade, allmänt accepterade handlingsregler för brittiska politiker. Att Thatcher
vid sitt tillträde som premiärminister
hade avvikande åsikter var inte någon
hemlighet för vare sig hennes kabinett, de
konservativa parlamentsledamöterna
eller den brittiska väljarkåren. Nytt var
däremot förhållandet att det inte rörde sig
om åsikter utan om övertygelse. Thatchers övertygelser uteslöt under åren
81-82 någon helomvändning från hennes politiska program av det slag hon bevittnat som utbildningsansvarig i Heathregeringen tio år tidigare. Den långsiktigt
syftande, mycket kontroversiella ekonomiska politiken medförde svåra prövningar för nationen. Arbetslösheten steg
från 1,3 milj till ca 3 miljoner för att bara
nämna en faktor. Opinionssiffrorna för
Thatcher som premiärminister var de lägsta någon PM haft sedan Gallupundersökningar först gjorts i Storbritannien.
Kabinettet jäste och befann sig i nära nog
öppen revolt. Thatcher höll dock för
trycket, rensade ut några rebelliska ministrar och omplacerade andra.Politiken att
låta marknadskrafterna slå ut icke-konkurrenskraftiga industrier, strävanden att
skapa förutsättningar för uppväxten av
nya, samt att till hart när varje pris hålla
statsutgifterna nere stod fast. Att Thatcher och de konservativa vann valet -83
var dock inte en följd av att den förda politiken gett ekonomisk utdelning. Det får
gottskrivas den lyckosamma utgången av
Falklandskriget, splittringen på vänsterkanten med bildandet av Social Demoeratic Party och Michael Foots mycket
svaga insatser som ledare för Labour.
Men: mönstret att försöka lösa ekonomiska problem med Keynesinspirerade
statsutgifter hade brutits. Storbritannien
hade kommit att minska sina förväntningar på ansträngningslös ekonomisk tillväxt
och statsingripanden.
Många andra exempel på Thatchers
ställning som mönsterbrytare kan anfö-
ras; konfrontationspolitiken mot de egenmäktiga fackföreningarna, konfrontationen mot den argentinska militärjuntan i
Falklandskriget, utförsäljningen av stora .
offentligägda industrier, det konkreta stö-
det till USA vid dess bombning av Tripoli.
Frågan är i vilken utsträckning och riktning Storbritanniens ställning i historiens
strömmar kommer att påverkas. På ekonomins område är det mer sannolikt att
historiens strömmar börjar flyta i en för
Storbritannien mer positiv riktning. Det
är inte fråga om ett återtagande av förkrigstidens position som ekonomisk
supermakt. Genom att få bukt med inflationen och kraftigt öka den ekonomiska
tillväxten förbättrar man dock chanserna
att, den tid då Nordsjöoljan tar slut, undgå att bli ett kallt Haiti.
”Mrs Thatchers revolution” är särskilt
läsvärd för skildringen av hur de ideologi- 389
ska och ekonomiska förutsättningarna för
vad som brukar kallas ”Thatcherism”
växte fram i Storbritannien. Speciellt intressant är redogörelserna för uppbrottet
från efterkrigstidens politiska konsensus
och den långa och sorgeliga historien om
landets sekellånga ekonorruska relativa
tillbakagång. Under den världsomspännande långa högkonjunkturen 1950-
1973 var tillväxten varje år i genomsnitt
c:a en tredjedel av Japans och hälften av
Tyskland och Frankrikes.
Efter lågkunjunkturen 1973 förvärrades siffrorna ytterligare. 1965 ställdes i
Oxford följande tentamensfråga i nationalekonomi: Kan en ekonomi samtidigt
uppleva nolltillväxt, hög inflation, kännbar arbetslöshet samt ett underskott i betalningsbalansen. studenterna svarade att
denna kombination av misslyckanden bara var möjlig i ett u-land. Detta sakernas
tillstånd har nu 1976 uppnåtts av Storbritannien, skrev två Oxfordekonomer då.
Många svåra problem återstår att lösa i
Storbritannien, men en god om än dyrbar
grund har lagts för framtiden. Varje försök att beskriva hur detta gått till på några
få rader ter sig väldigt futtigt i relation till
den fullmatade skildring Peter Jenkins
ger, varför ”Mrs Thatchers revolution”
varmt rekommenderas.
Mrs Thatchers revolution
I
sin berömda föreläsning om De Två
Kulturerna sade C P Snow 1959: ”Jag
kan inte låta bli att tänka på den Venetianska republiken under dess sista
halvsekel. Likt oss hade de varit märkligt
lyckosamma. De blev, liksom vi, rika tack
vare tursamma omständigheter. Många av
dem var kraftfulla, realistiska, patriotiska
män. De visste, med sammavisshet som vi
känner, att historiens strömmar börjat gå
dem emot. Många av dem satte sig för att
arbeta fram vägar att hjälpa dem vidare.
Det.skulle ha inneburit att bryta sönder
det mönster i vilket de stelnat. De var fästa vid mönstret, precis som vi är fästa vid
vårt. De bemäktigade sig aldrig viljan att
bryta det.”
Peter Jenkins: Mrs Thatchers revolution.
Jonathan Cape 1987
1975 erövrade Margaret Thatcher oväntat partiledarskapet i det Konservativa
partiet. När hon sedan -79 vann premiärministerposten fick Storbritannien
den statsman, den mönsterbrytare nationen närmast desperat behövde. I ”Mrs
Thatchers revolution” skildrar Peter Jenkins fångsiande Storbritanniens politiska
omdaning från efterkrigstidens konsensuspolitik till Thatcherismens ”conviction
politics”, övertygelsepolitik. Författaren
var länge politisk kolumnist på den liberala tidningen The Guardian och är nu redaktör på den nystartade och stimulerande The Independant. I den brittiska politiska journalistikens bästa traditioner är
boken utomordentligt välskriven och välinformerad samt dessutom försedd med
utförliga källhänvisningar.
Vid läsning av boken märker man hur
just brytande av gamla, destruktiva mönster har präglat Margaret Thatchers utövande av statsmakten. Även om hennes
retorik hela tiden varit mer radikal än
hennes regerande, så har hon vid ett flertal tillfällen handlat på sätt som stridit mot
prövade, allmänt accepterade handlingsregler för brittiska politiker. Att Thatcher
vid sitt tillträde som premiärminister
hade avvikande åsikter var inte någon
hemlighet för vare sig hennes kabinett, de
konservativa parlamentsledamöterna
eller den brittiska väljarkåren. Nytt var
däremot förhållandet att det inte rörde sig
om åsikter utan om övertygelse. Thatchers övertygelser uteslöt under åren
81-82 någon helomvändning från hennes politiska program av det slag hon bevittnat som utbildningsansvarig i Heathregeringen tio år tidigare. Den långsiktigt
syftande, mycket kontroversiella ekonomiska politiken medförde svåra prövningar för nationen. Arbetslösheten steg
från 1,3 milj till ca 3 miljoner för att bara
nämna en faktor. Opinionssiffrorna för
Thatcher som premiärminister var de lägsta någon PM haft sedan Gallupundersökningar först gjorts i Storbritannien.
Kabinettet jäste och befann sig i nära nog
öppen revolt. Thatcher höll dock för
trycket, rensade ut några rebelliska ministrar och omplacerade andra.Politiken att
låta marknadskrafterna slå ut icke-konkurrenskraftiga industrier, strävanden att
skapa förutsättningar för uppväxten av
nya, samt att till hart när varje pris hålla
statsutgifterna nere stod fast. Att Thatcher och de konservativa vann valet -83
var dock inte en följd av att den förda politiken gett ekonomisk utdelning. Det får
gottskrivas den lyckosamma utgången av
Falklandskriget, splittringen på vänsterkanten med bildandet av Social Demoeratic Party och Michael Foots mycket
svaga insatser som ledare för Labour.
Men: mönstret att försöka lösa ekonomiska problem med Keynesinspirerade
statsutgifter hade brutits. Storbritannien
hade kommit att minska sina förväntningar på ansträngningslös ekonomisk tillväxt
och statsingripanden.
Många andra exempel på Thatchers
ställning som mönsterbrytare kan anfö-
ras; konfrontationspolitiken mot de egenmäktiga fackföreningarna, konfrontationen mot den argentinska militärjuntan i
Falklandskriget, utförsäljningen av stora .
offentligägda industrier, det konkreta stö-
det till USA vid dess bombning av Tripoli.
Frågan är i vilken utsträckning och riktning Storbritanniens ställning i historiens
strömmar kommer att påverkas. På ekonomins område är det mer sannolikt att
historiens strömmar börjar flyta i en för
Storbritannien mer positiv riktning. Det
är inte fråga om ett återtagande av förkrigstidens position som ekonomisk
supermakt. Genom att få bukt med inflationen och kraftigt öka den ekonomiska
tillväxten förbättrar man dock chanserna
att, den tid då Nordsjöoljan tar slut, undgå att bli ett kallt Haiti.
”Mrs Thatchers revolution” är särskilt
läsvärd för skildringen av hur de ideologi- 389
ska och ekonomiska förutsättningarna för
vad som brukar kallas ”Thatcherism”
växte fram i Storbritannien. Speciellt intressant är redogörelserna för uppbrottet
från efterkrigstidens politiska konsensus
och den långa och sorgeliga historien om
landets sekellånga ekonorruska relativa
tillbakagång. Under den världsomspännande långa högkonjunkturen 1950-
1973 var tillväxten varje år i genomsnitt
c:a en tredjedel av Japans och hälften av
Tyskland och Frankrikes.
Efter lågkunjunkturen 1973 förvärrades siffrorna ytterligare. 1965 ställdes i
Oxford följande tentamensfråga i nationalekonomi: Kan en ekonomi samtidigt
uppleva nolltillväxt, hög inflation, kännbar arbetslöshet samt ett underskott i betalningsbalansen. studenterna svarade att
denna kombination av misslyckanden bara var möjlig i ett u-land. Detta sakernas
tillstånd har nu 1976 uppnåtts av Storbritannien, skrev två Oxfordekonomer då.
Många svåra problem återstår att lösa i
Storbritannien, men en god om än dyrbar
grund har lagts för framtiden. Varje försök att beskriva hur detta gått till på några
få rader ter sig väldigt futtigt i relation till
den fullmatade skildring Peter Jenkins
ger, varför ”Mrs Thatchers revolution”
varmt rekommenderas.