Lennart Uller; Krig i fredstid
1988
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
rörelser. Dock är jag övertygad om att boken väl fyller den funktion författaren har
angivit ”att reda ut begreppen och visa
LENNART ULLER:
Krig i fredstid
C
harlie Nordbloms ”Krig i fredstid”
avhandlar dels nu pågående spionage och subversion mot Sverige
– dels Lenins väg till makten och hans legitimering av subversiv krigföring i olika
former för att främja Sovjetstatens intressen. Boken är delvis provokativ inte minst
genom formuleringar av typen ”krigarstaten”, ”en krigsmålad och kärnvapenbestyckad ubåt anföll ett hederligt svenskt
skär vid Karlskrona” o s v. Just detta
språkbruk kan medföra att belackare
lyckas avfärda Nordbloms aktningsvärda
dokumentation från debatten trots att boken faktiskt borde utgöra ett viktigt inlägg
i diskussionerna beträffande vårt säkerhetspolitiska läge. För den som emellertid
kan se förbi språkdräkten finns åtskilligt
substantiellt att hämta – främst vad gäller
redovisningen av vad som händer i Norden sedan sjuttiotalet.
Charlie Nordblom: Krig i fredstid. Tirnbro 1988
Nordblom offentliggör sålunda på ett förljänstfullt sätt åtskilligt om KGB:s och
GRU:s (den militära underrättelsetjänsten) verksamhet i Sverige och våra nordiska grannländer. Hans dokumentation
391
vad motstånd egentligen är och vad det
kan uträtta, men också vad motstånd kan
kosta”.
och resonemang gör i dessa avseende ett
trovärdigt intryck. Även om det mesta
stämmer väl med den allmänna bild massmedia tidigare förmedlat ger detaljrikedomen, de biografiska teckningarna av
utvisade ”diplomater” och de fylliga uppräkningarna av i spionage inblandade
m m en fördjupad insikt om den målmedvetenhet som kännetecknar kartläggningen av vårt försvar. Vårt eget agerande
framstår härigenom i en än mer tvivelaktig dager – är verkligen goda relationer
till Sovjetunionen värt det pris vi tvingar
oss själva att betala. Framstår Sverige för
Sovjetunionen som ett land strävande efter att förhandla från en styrkeposition
(som vore oss mäktig) eller ger vi intryck
av en sådan diskretion att den kan uppfattas som ett utslag av viss medgörlighet.
Kanske t o m svaghet? För den som anser
att Sovjetunionen i grunden endast respekterar reell styrka ger Nordbloms bok
illavarslande påminnelser om vart vi p g a
eget agerande, eller brist därpå, är på väg.
En annan mycket intressant fråga som
behandlas är baltutlämningen och P O
Enquists strävan att rentvå oss och Sovjetunionen från denna skamfläck. Nordbloms tes att Enquist utsatts för desinformation är trovärdig och kan endast kull- 392
kastas av Enquist själv. En tystnad från
hans sida måste uppfattas som ett erkännande. Frågan är vital eftersom – vilket
Nordblom understryker – Enquists inlägg onekligen på sin tid medverkade till
att riva de psykologiska spärrar som fanns
mot ett nära samarbete med den stat, Sovjetunionen, som krävde deportationen
och förmådde den dåvarande regeringen
till en sådan eftergift (till skillnad mot
t o m ett land som Lichtenstein).
De data som presenteras omkring miniubåtar m m, som kan tänkas delta i
kränkningarna av svenskt vatten, kan
mycket väl vara riktiga (- tyvärr redovisas inte källan vilket dock kan vara förklarligt). Är detta fallet inses lättare de
svårigheter den svenska ubåtsjakten mö-
ter när det gäller att verkställa det politiska beslutet ”att vi ska bli herrar i eget
hus”. Desto märkligare ter sig regeringens
marginella tillmötesgående av ÖB:s begä-
ran om vidgade befogenheter i kampen
mot ubåtarna vilka utför ”förberedelser
för eventuella kris- och krigsoperationer”
(prop 1986/87:95 sid 19).
Bokens andra del beskriver Sovjetstatens födslovåndor och Lenins kamp om
makten. Här dras paralleller med Gorbatjovs nuvarande taktik: lågspänning. Intressanta kopplingar finns, även om strä-
van till övertygande (övertydlig) bevisning
om att dagens Sovjetledare har samma
mål som Lenin tynger framställningen.
Som ”uppslagsverk” har den dock ett
otvetydligt värde även för den som inte
tycker sig få några alldeles nya aspekter
på Gorbatjovs beslutsamhet – bl a vad
gäller Sovjets avsikter i Norden – trots
solvargsleende och förledande fraser.
Sammantaget är Nordbloms mödor väl
förtjänta att ägnas allvarlig begrundan. De
som anser det välmotiverat att fortsätta
risktagningen vad gäller försvarets förmåga kan dock lyckas med att förtiga även
denna bok. Med en något annorlunda utformning hade detta kunnat motverkas.
angivit ”att reda ut begreppen och visa
LENNART ULLER:
Krig i fredstid
C
harlie Nordbloms ”Krig i fredstid”
avhandlar dels nu pågående spionage och subversion mot Sverige
– dels Lenins väg till makten och hans legitimering av subversiv krigföring i olika
former för att främja Sovjetstatens intressen. Boken är delvis provokativ inte minst
genom formuleringar av typen ”krigarstaten”, ”en krigsmålad och kärnvapenbestyckad ubåt anföll ett hederligt svenskt
skär vid Karlskrona” o s v. Just detta
språkbruk kan medföra att belackare
lyckas avfärda Nordbloms aktningsvärda
dokumentation från debatten trots att boken faktiskt borde utgöra ett viktigt inlägg
i diskussionerna beträffande vårt säkerhetspolitiska läge. För den som emellertid
kan se förbi språkdräkten finns åtskilligt
substantiellt att hämta – främst vad gäller
redovisningen av vad som händer i Norden sedan sjuttiotalet.
Charlie Nordblom: Krig i fredstid. Tirnbro 1988
Nordblom offentliggör sålunda på ett förljänstfullt sätt åtskilligt om KGB:s och
GRU:s (den militära underrättelsetjänsten) verksamhet i Sverige och våra nordiska grannländer. Hans dokumentation
391
vad motstånd egentligen är och vad det
kan uträtta, men också vad motstånd kan
kosta”.
och resonemang gör i dessa avseende ett
trovärdigt intryck. Även om det mesta
stämmer väl med den allmänna bild massmedia tidigare förmedlat ger detaljrikedomen, de biografiska teckningarna av
utvisade ”diplomater” och de fylliga uppräkningarna av i spionage inblandade
m m en fördjupad insikt om den målmedvetenhet som kännetecknar kartläggningen av vårt försvar. Vårt eget agerande
framstår härigenom i en än mer tvivelaktig dager – är verkligen goda relationer
till Sovjetunionen värt det pris vi tvingar
oss själva att betala. Framstår Sverige för
Sovjetunionen som ett land strävande efter att förhandla från en styrkeposition
(som vore oss mäktig) eller ger vi intryck
av en sådan diskretion att den kan uppfattas som ett utslag av viss medgörlighet.
Kanske t o m svaghet? För den som anser
att Sovjetunionen i grunden endast respekterar reell styrka ger Nordbloms bok
illavarslande påminnelser om vart vi p g a
eget agerande, eller brist därpå, är på väg.
En annan mycket intressant fråga som
behandlas är baltutlämningen och P O
Enquists strävan att rentvå oss och Sovjetunionen från denna skamfläck. Nordbloms tes att Enquist utsatts för desinformation är trovärdig och kan endast kull- 392
kastas av Enquist själv. En tystnad från
hans sida måste uppfattas som ett erkännande. Frågan är vital eftersom – vilket
Nordblom understryker – Enquists inlägg onekligen på sin tid medverkade till
att riva de psykologiska spärrar som fanns
mot ett nära samarbete med den stat, Sovjetunionen, som krävde deportationen
och förmådde den dåvarande regeringen
till en sådan eftergift (till skillnad mot
t o m ett land som Lichtenstein).
De data som presenteras omkring miniubåtar m m, som kan tänkas delta i
kränkningarna av svenskt vatten, kan
mycket väl vara riktiga (- tyvärr redovisas inte källan vilket dock kan vara förklarligt). Är detta fallet inses lättare de
svårigheter den svenska ubåtsjakten mö-
ter när det gäller att verkställa det politiska beslutet ”att vi ska bli herrar i eget
hus”. Desto märkligare ter sig regeringens
marginella tillmötesgående av ÖB:s begä-
ran om vidgade befogenheter i kampen
mot ubåtarna vilka utför ”förberedelser
för eventuella kris- och krigsoperationer”
(prop 1986/87:95 sid 19).
Bokens andra del beskriver Sovjetstatens födslovåndor och Lenins kamp om
makten. Här dras paralleller med Gorbatjovs nuvarande taktik: lågspänning. Intressanta kopplingar finns, även om strä-
van till övertygande (övertydlig) bevisning
om att dagens Sovjetledare har samma
mål som Lenin tynger framställningen.
Som ”uppslagsverk” har den dock ett
otvetydligt värde även för den som inte
tycker sig få några alldeles nya aspekter
på Gorbatjovs beslutsamhet – bl a vad
gäller Sovjets avsikter i Norden – trots
solvargsleende och förledande fraser.
Sammantaget är Nordbloms mödor väl
förtjänta att ägnas allvarlig begrundan. De
som anser det välmotiverat att fortsätta
risktagningen vad gäller försvarets förmåga kan dock lyckas med att förtiga även
denna bok. Med en något annorlunda utformning hade detta kunnat motverkas.