Guy Sorman; Friheten bryter fattigdomen
1988
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
-j”””””-.;:’
GUYSORMAN:
Friheten bryter
fattigdomen
E!ter att under loppet av tre år ha
Tredje världen frestas idag både undersökt läget i 18länder har jag
av kapitalismen och socialis- övertygats om, att Tredje värJmen, samtidigt som ekonomisk dens människor är offer för en dålig poliliberalisering visar sig ge de tik byggd pa falska ideer. Genomgående
bästa resultaten i en rad u-län- har de länder lyckats, som valt en utvecklder, hävdarjournalisten Guy ling med öppenhet för omvärlden, och
Sarman i denna sammanfatt- som sökt uppmuntra en privat, decentraning av hans nya bok La nouliserad och kapitalistisk ekonomi. De stave/le richesse des nations
ter däremot som skärmat av sig. centrali- (Fayard. 1987).
serat och valt offentliga lösningar har
lmisslyckats.
Ingen underutveckling kan förklaras
utifrån landets naturtillgångar. Taiwan
har inga sådana tillgångar, och Singapore ’
lider under sitt ekvatorialklimat. Elfenbenskusten har haft betydande framgångar fast dess belägenhet är ungefär lika
ofördelaktig som grannarna Ghanas och
Guineas, vilkas utveckling är katastrofal.
Inte heller förhållandet mellan kultur
och ekonomisk utveckling torde vara avgörande. Så ansågs t ex Sydkorea i ett århundrade som förebilden för ett orörligt
samhälle. Inte heller verkningarna av impenalismen är avgörande. Pakistan, som
avknoppats från samrna imperium som
Indien,växer likväl dubbelt så snabbt som
detta. Asiens fyra ”drakar” – Sydkorea,
Singapore, Taiwan och Hongkong – har
alla upplevt den japanska koloniseringen.
I Östafrika har Tanzania gått tillbaka sedan britterna lämnade det, medan Kenya
gått framåt. I samtligafall är den enda rör-. liga faktorn den ekonomiska väg som
valts efter självständigheten.
Guy Sarman ärjournalist och Makt och elände
har tidigare utgivit bl a La so/u- Mina studier visar, att globala. naturliga
tion liberale (1984) och L’etat och kulturella omständigheter knappast
minimum 1985. är avgörande för den ekonomiska framgången. Visst spelar dessa faktorer in.
–
100
Men det verkliga valet i Tredje världen
står mellan en politik som försvårar givna
handicap och sådana som ökar handlingsförmågan.
Det är redan ett erkänt faktum, att centraliserat beslutsfattande, planering och
kollektivisering torde komma att hämma
framsteget i Tredje världens länder under
kanske en generation framåt. Den verkliga debatten borde därför föras inom kapitalismens egna råmärken. Valet står
nämligen mellan statskapitalism och liberal kapitalism.
statskapitalismen bygger på att den
offentliga förvaltningen har monopol på
ekonomiska initiativ. Det förutsättes även
kontroll av utrikeshandeln och centraliserade investeringar. Exempel utgör Brasilien eller Indien, där det på detta sätt har
skapats mäktiga industrier, starka regeringar och en borgerlig klass vars intressen sammanfaller med de styrandes. Men
den stora massan av folket är, både i Indien och Brasilien, totalt utelämnad.
statskapitalismen har bokstavligen brutit
itu dessa länder.
Alternativet är en mer öppen, decentraliserad kapitalism, som den man möter
exempelvis på Taiwan. Utvecklingen där
har skett med hela befolkningens medverkan. Social rättvisa skapades parallellt
med det ekonomiska uppsvinget. Korea
visar hur statskapitalismen gradvis kan ge
plats för en liberal kapitalism. Indien kan
komma att välja samma väg. Kina övervä-
ger idag kapitalismen utan att ha tagit nå-
got avgörande steg mot den.
Varhelst jord förstatligats och bönder
ruinerats genom extremt låga priser eller
korrumperade mellanhänder har hungern kommit i släptåg, som i Tanzania och
Senegal. Jordbruket kan också kollapsa,
som i Argentina. Där böndernas ekonomiska bärkraft respekterats – som i Indien, Thailand eller Elfenbenskusten –
eller har återskapats – som i Kina – har
däremot jordbruksproduktionen satt fart.
Asien var till för 20 år sedan hungerns
kontinent. Idag däremot har detta problem nästan helt försvunnit. Asiens ”Grö-
na revolution” bestod i att välja det mest
avancerade utsädet och i övrigt förlita sig
på de lokala böndernas egna initiativ.Hela Asien producerar idag trots sitt k1imat
skördeöverskott. Att Afrika missat den
gröna revolutionen har politiska orsaker.
Hungerkartan sammanfaller i stort sett
med krigskartan: jämför Etiopien, Sudan
och Moc;ambique.
Demografisk myt
En av de myter som idag råder beträffande Tredje världen är att en för stark befolkningstillväxt skulle hindra utvecklingen. Visst bör födelsetalen i dessa länder
minska. Men faktum är att en majoritet av
Tredje världens människor valt att ha
många barn som en form av pensionsförsäkring. Indiens och Kinas strävan att bedriva födelsekontroll strider mot befolkningens nedärvda vanor just därför att
dessa bygger på en uppenbar ekonomisk
logik. Genuin utveckling kommer säkert
att medföra att familjerna i sitt egenintresse minskar barnantalet, detta även utan
regeringsingripanden. Så sker redan i
Thailand och Taiwan. Den ”demografiska
explosionen” är idag inget att frukta. Befolkningstätheten iIndien eller Kina är f n
inte högre än i Nederländerna. I dessa
länder äter man även mer och bättre än
för 30 år sedan, när befolkningen bara var
hälften så stor som idag.
Internationell hjälp är en annan ”ickelösning”. Det är ingen tillfällighet att Tanzania, det afrikanska land som erhållit
mest ekonomisk hjälp, också är kontinentens fattigaste. I de flesta fall används internationell hjälp för att stödja den lokala
byråkratin och för att permanenta de åtgärder som framkallat fattigdomen.
U-landshjälp – eller humanitär hjälp –
kan vara berättigad av diplomatiska eller
politiska skäl men den har inget med utveckling att göra.
Tredje världens utlandsskuld är också
ett område där myterna döljer verkligheten. Problemet här är inte fattigdomen,
utan oskicklig hantering av erhållna lån.
Av de summor som västerländska banker
lånat har sålunda merparten inte investerats i länderna själva utan förbrukats direkt, eller förts över till utländska bankkonton. Det är därför inte västerländska
bankmän som driver de fattiga in i hunger
utan dessa länders egna eliter. Den bästa
lösningen för sådana länder torde vara att
följa Internationella Valutafondens råd
och omförhandla lånen.
Märkligt nog är inte demokratin alltid
avgörande för det ekonomiska framåtskridandet. I Indien och Brasilien har den
allmänna rösträtten inte skapat en mer
järnlik fördelning av välfärden. Det autoritära Chile har utvecklats snabbare än
det demokratiska Argentina. Sydkorea är
repressivt, ändå växer det, medan det lika
repressiva Kina står stilla.
101
Utvecklingen slår rot
Den avgörande skillnaden är en annan:
Som Jeane Kirkpatrick, tidigare amerikansk ambassadör i FN, för länge sedan
framhållit är den avgörande faktorn om
en given stat är autoritär eller totalitär, om
den är en rättsstat eller präglas av rättsligt
godtycke. Ett totalitärt system av Kinas
eller Nordkoreas typ har stoppat utvecklingen därför att fantasi, tävlan och initiativ förbjudits. Utvecklingen kan slå rot
bara om privat egendom, kontrakt, sparande och rimliga priser respekteras. Som
rörelsen i dagens Sydkorea och Taiwan
mot politisk pluralism visar skapar utveckling en ny medelklass som blir vital
bärare av kravet på politiskt deltagande.
Ytterst är demokrati, rättssamhälle och
utveckling inbördes sammanhängande,
då de vilar på samma universella system
av moraliska värden.
Tredje världen slits idag mellan två
frestelser. Den första är den liberala kapitalismen. Den andra är den ideologiska
eller religiösa fundamentalismen: khomeinism i Mellanöstern. castroism i
Latinamerika. En tävlan mellan dessa bå-
da former av fundamentalism har utlösts
– en tävlan som i sig leder till kollaps för
allt vad utveckling och klok politik heter.
Västländerna borde därför vara mer selektiva när det gäller att sluta allianser och
fortsätta biståndet. I Väst borde man
också göra klart för de intellektuella som i
30 år har bestått Tredje världen med falska ideer, att det nu är dags att återvända
till verkligheten.
(Artikeln återges med tillstånd av The
Wall Street Journal/Europe.)
GUYSORMAN:
Friheten bryter
fattigdomen
E!ter att under loppet av tre år ha
Tredje världen frestas idag både undersökt läget i 18länder har jag
av kapitalismen och socialis- övertygats om, att Tredje värJmen, samtidigt som ekonomisk dens människor är offer för en dålig poliliberalisering visar sig ge de tik byggd pa falska ideer. Genomgående
bästa resultaten i en rad u-län- har de länder lyckats, som valt en utvecklder, hävdarjournalisten Guy ling med öppenhet för omvärlden, och
Sarman i denna sammanfatt- som sökt uppmuntra en privat, decentraning av hans nya bok La nouliserad och kapitalistisk ekonomi. De stave/le richesse des nations
ter däremot som skärmat av sig. centrali- (Fayard. 1987).
serat och valt offentliga lösningar har
lmisslyckats.
Ingen underutveckling kan förklaras
utifrån landets naturtillgångar. Taiwan
har inga sådana tillgångar, och Singapore ’
lider under sitt ekvatorialklimat. Elfenbenskusten har haft betydande framgångar fast dess belägenhet är ungefär lika
ofördelaktig som grannarna Ghanas och
Guineas, vilkas utveckling är katastrofal.
Inte heller förhållandet mellan kultur
och ekonomisk utveckling torde vara avgörande. Så ansågs t ex Sydkorea i ett århundrade som förebilden för ett orörligt
samhälle. Inte heller verkningarna av impenalismen är avgörande. Pakistan, som
avknoppats från samrna imperium som
Indien,växer likväl dubbelt så snabbt som
detta. Asiens fyra ”drakar” – Sydkorea,
Singapore, Taiwan och Hongkong – har
alla upplevt den japanska koloniseringen.
I Östafrika har Tanzania gått tillbaka sedan britterna lämnade det, medan Kenya
gått framåt. I samtligafall är den enda rör-. liga faktorn den ekonomiska väg som
valts efter självständigheten.
Guy Sarman ärjournalist och Makt och elände
har tidigare utgivit bl a La so/u- Mina studier visar, att globala. naturliga
tion liberale (1984) och L’etat och kulturella omständigheter knappast
minimum 1985. är avgörande för den ekonomiska framgången. Visst spelar dessa faktorer in.
–
100
Men det verkliga valet i Tredje världen
står mellan en politik som försvårar givna
handicap och sådana som ökar handlingsförmågan.
Det är redan ett erkänt faktum, att centraliserat beslutsfattande, planering och
kollektivisering torde komma att hämma
framsteget i Tredje världens länder under
kanske en generation framåt. Den verkliga debatten borde därför föras inom kapitalismens egna råmärken. Valet står
nämligen mellan statskapitalism och liberal kapitalism.
statskapitalismen bygger på att den
offentliga förvaltningen har monopol på
ekonomiska initiativ. Det förutsättes även
kontroll av utrikeshandeln och centraliserade investeringar. Exempel utgör Brasilien eller Indien, där det på detta sätt har
skapats mäktiga industrier, starka regeringar och en borgerlig klass vars intressen sammanfaller med de styrandes. Men
den stora massan av folket är, både i Indien och Brasilien, totalt utelämnad.
statskapitalismen har bokstavligen brutit
itu dessa länder.
Alternativet är en mer öppen, decentraliserad kapitalism, som den man möter
exempelvis på Taiwan. Utvecklingen där
har skett med hela befolkningens medverkan. Social rättvisa skapades parallellt
med det ekonomiska uppsvinget. Korea
visar hur statskapitalismen gradvis kan ge
plats för en liberal kapitalism. Indien kan
komma att välja samma väg. Kina övervä-
ger idag kapitalismen utan att ha tagit nå-
got avgörande steg mot den.
Varhelst jord förstatligats och bönder
ruinerats genom extremt låga priser eller
korrumperade mellanhänder har hungern kommit i släptåg, som i Tanzania och
Senegal. Jordbruket kan också kollapsa,
som i Argentina. Där böndernas ekonomiska bärkraft respekterats – som i Indien, Thailand eller Elfenbenskusten –
eller har återskapats – som i Kina – har
däremot jordbruksproduktionen satt fart.
Asien var till för 20 år sedan hungerns
kontinent. Idag däremot har detta problem nästan helt försvunnit. Asiens ”Grö-
na revolution” bestod i att välja det mest
avancerade utsädet och i övrigt förlita sig
på de lokala böndernas egna initiativ.Hela Asien producerar idag trots sitt k1imat
skördeöverskott. Att Afrika missat den
gröna revolutionen har politiska orsaker.
Hungerkartan sammanfaller i stort sett
med krigskartan: jämför Etiopien, Sudan
och Moc;ambique.
Demografisk myt
En av de myter som idag råder beträffande Tredje världen är att en för stark befolkningstillväxt skulle hindra utvecklingen. Visst bör födelsetalen i dessa länder
minska. Men faktum är att en majoritet av
Tredje världens människor valt att ha
många barn som en form av pensionsförsäkring. Indiens och Kinas strävan att bedriva födelsekontroll strider mot befolkningens nedärvda vanor just därför att
dessa bygger på en uppenbar ekonomisk
logik. Genuin utveckling kommer säkert
att medföra att familjerna i sitt egenintresse minskar barnantalet, detta även utan
regeringsingripanden. Så sker redan i
Thailand och Taiwan. Den ”demografiska
explosionen” är idag inget att frukta. Befolkningstätheten iIndien eller Kina är f n
inte högre än i Nederländerna. I dessa
länder äter man även mer och bättre än
för 30 år sedan, när befolkningen bara var
hälften så stor som idag.
Internationell hjälp är en annan ”ickelösning”. Det är ingen tillfällighet att Tanzania, det afrikanska land som erhållit
mest ekonomisk hjälp, också är kontinentens fattigaste. I de flesta fall används internationell hjälp för att stödja den lokala
byråkratin och för att permanenta de åtgärder som framkallat fattigdomen.
U-landshjälp – eller humanitär hjälp –
kan vara berättigad av diplomatiska eller
politiska skäl men den har inget med utveckling att göra.
Tredje världens utlandsskuld är också
ett område där myterna döljer verkligheten. Problemet här är inte fattigdomen,
utan oskicklig hantering av erhållna lån.
Av de summor som västerländska banker
lånat har sålunda merparten inte investerats i länderna själva utan förbrukats direkt, eller förts över till utländska bankkonton. Det är därför inte västerländska
bankmän som driver de fattiga in i hunger
utan dessa länders egna eliter. Den bästa
lösningen för sådana länder torde vara att
följa Internationella Valutafondens råd
och omförhandla lånen.
Märkligt nog är inte demokratin alltid
avgörande för det ekonomiska framåtskridandet. I Indien och Brasilien har den
allmänna rösträtten inte skapat en mer
järnlik fördelning av välfärden. Det autoritära Chile har utvecklats snabbare än
det demokratiska Argentina. Sydkorea är
repressivt, ändå växer det, medan det lika
repressiva Kina står stilla.
101
Utvecklingen slår rot
Den avgörande skillnaden är en annan:
Som Jeane Kirkpatrick, tidigare amerikansk ambassadör i FN, för länge sedan
framhållit är den avgörande faktorn om
en given stat är autoritär eller totalitär, om
den är en rättsstat eller präglas av rättsligt
godtycke. Ett totalitärt system av Kinas
eller Nordkoreas typ har stoppat utvecklingen därför att fantasi, tävlan och initiativ förbjudits. Utvecklingen kan slå rot
bara om privat egendom, kontrakt, sparande och rimliga priser respekteras. Som
rörelsen i dagens Sydkorea och Taiwan
mot politisk pluralism visar skapar utveckling en ny medelklass som blir vital
bärare av kravet på politiskt deltagande.
Ytterst är demokrati, rättssamhälle och
utveckling inbördes sammanhängande,
då de vilar på samma universella system
av moraliska värden.
Tredje världen slits idag mellan två
frestelser. Den första är den liberala kapitalismen. Den andra är den ideologiska
eller religiösa fundamentalismen: khomeinism i Mellanöstern. castroism i
Latinamerika. En tävlan mellan dessa bå-
da former av fundamentalism har utlösts
– en tävlan som i sig leder till kollaps för
allt vad utveckling och klok politik heter.
Västländerna borde därför vara mer selektiva när det gäller att sluta allianser och
fortsätta biståndet. I Väst borde man
också göra klart för de intellektuella som i
30 år har bestått Tredje världen med falska ideer, att det nu är dags att återvända
till verkligheten.
(Artikeln återges med tillstånd av The
Wall Street Journal/Europe.)