Jan Samuelsson; Kristen demokratisk församling
1987
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
JAN SAMUELSSON:
Kristen demokratisk
församling
Är KDS partiet som såg tåget gå
förbi?
Partiet hade en chans kring
1980 att etablera ett konkurrensfält med förtecken av populism/Tyst Majoritet/Allmänna
Opinionen, skriver Jan Samuelsson. KDS såg aldrig den möjligheten.
Förutsättningarna för ett parti
av KDS’ typ i Sverige är f n inte
goda. Särskilt allvarlig är bristen
på intellektuella inom partiet.
Fil dr Jan Samuelsson är konsult i ideologiutveckling. Han har
bl a skrivit Mediavänstern och
Omaka Par och var tidigare
Svenska Afghanistankommittens ordförande.
U
nder mer än ~ugo års tid har
KDS pendlat mellan några tiondelar under två procent och
några tiondelar över två procent vid riksdagsvalen. Partiarbetarna kämpar och sliter, Alf Svensson talar i teve, men svenska folket lägger sina röstsedlar på andra
partier.
Vad är det för fel på KDS?
Frågan kan behandlas från tre olika
perspektiv:
Det egna perspektivet, dvs hur man
inom KDS vill förklara de uteblivna
framgångarna.
Konkurrensfältperspektivet. Inom vilka fält konkurrerar KDS? Vilka möjligheter till framgång finns inom dessa
fält?
Betydelsen av att ha tillgång till en intellektuell kader inom ett politiskt
parti.
Det egna perspektivet
Inom partiet har man velat förklara de
dåliga valen genom att hänvisa till följande faktorer:
KDS’ ekonomiska underläge gentemot medtävlama
Otillräcklig massmediaexponering
4 %-spärren och talet om bortkastade
röster.
Det är de vanligaste förklaringarna
inom partiet. I KDS’ tidiga historia ansågs
ledarfrågan vara ett problem/en förklaring. Under senare tid har samarbete eller
icke samarbete med Centern varit den
viktiga frågan i intemdebatt. Var samarbetet i 1985 års val måhända ändå en
nackdel?
Ovannämnda faktorer är triviala och i
stort sett betydelselösa. De förklarar inte
182
de låga siffrorna. Det finns därför ingen
orsak att behandla dem närmare.
Konkurrensfälten
På följande fält utkämpar KDS sina strider om väljarna: De Kristna, De Borgerliga, Marginalväljarna, Moral och Populism. Beteckningen Populism kan här utbytas mot Den Tysta Majoriteten, beroende på hur man definierar populism.
Den aktuella situationen och den sannolika framtiden inom dessa fält rymmer
inte mycket hopp för KDS’ del. KDS
uppfattas och vill uppfattas som ett kristet
parti. Den frikyrkliga framtoningen är
tydlig. Endast 6-12% av Sveriges befolkning kan emellertid betraktas som aktiva kristna. Variationen beror på hur
man definierar aktiv kristen. Ca hälften
av dessa aktiva faller inom frikyrkan. Av
dessa är en inte obetydlig del traditionellt
uppbunden till Folkpartiet. Dessutom –
gruppen aktiva kristna minskar. Även
gruppen passivt religiösa (kyrkligt sett)
minskar stadigt i antal och har så gjort, så
länge det finns tillförlitliga siffror att tillgå. Med passivt religiösa menas här personer som anser sig ”tro på ett högre vä-
sen”.
Nya religiösa grupper växer visserligen
fram i Sverige, främst då katoliker och
muslimer, vilket självfallet är en följd av
invandringen. Man talar också om impulser från USA-baserade rörelser. The
Electronic Church och The New Christian Right har nämnts. (Se t ex Framtida
Folkrörelser, sekretariatet för Framtidsstudier 1987-02-25). Hos Livets Ord i
Uppsala märks för all del usA-inflytandet tydligt (framgångsteologin!), men i
stort kommer ovanstående faktorer inte
att förbättra KDS’ möjligheter på det
kristna fältet. Möjligen kan de nya influenserna medföra att religiöst laddade värderings- och åskådningsfrågor aktualiseras i högre grad än tidigare, vilket är en
fördel för KDS.
Konkurrensfältet De Kristna är litet
och därtill krympande. Dessutom dras
KDS där med hård traditionell konkurrens från borgerliga partier. Och märk väl
– det är de etablerade kämparna som bestämmer spelreglerna på arenan.
Konkurrensfältet De Kristna är litet
och därtill krympande.
Det råder ingen tvekan om att KDS är
ett icke-socialistiskt parti. Ändå har man
inte lyckats attrahera de borgerligaväljarna. Det starka engagemanget för u-länderna, kravet på en generös socialpolitik
och den radikala inställningen i miljöfrå-
gor stöter bort borgerliga väljare. KDS
har sagt nej till kärnkraft, accepterat nolltillväxt och krävt giftfritt jordbruk. KDS
framstår därför som ett parti till vänster
om de traditionella borgerliga partierna.
Trots att KDS är ett icke-socialistiskt parti uppfattas partiets försök till borgerlig
profilering inte som trovärdig av väljarna.
Än marginalväljama då? Fem sjättedelar av alla marginalväljare tillhör stadsbygden. KDS uppfattas snarare som ett
bygdeparti än som ett stadsparti. Familjemönstret bland de nya grupperna i stä-
derna är ett helt annat än det traditionella
mönster (kärnfamiljen) som KDS stöder.
De nya grupperna lever med problem
som skilsmässa, dubbelarbete och daghem. KDS erbjuder ingen lösning på dessa problem och därför är heller inte KDS
ett attraktivt parti för marginalväljarna.
KDS är mer eller mindre ensamt om
att framtona som moralspecialist Men
konkurrensfältet moral existerar egentligen inte i svensk politik. Moraliska frågor
brukar frikopplas från partipolitisk mobilisering och lösas över partigränserna.
KDS står ensam på planen – inga motståndare, ingen publik, inga prispengar.
Här kan man uttrycka det så att KDS är
missanpassat till svensk politisk kultur.
Samma omdöme gäller för partiets försök till något som kan kallas populistisk
profilering. Ett annat namn på fältet skulle kunna vara Den Tysta Majoriteten.
Ytterligare en tänkbar beteckning är Den
Allmänna Opinionen, vilket indikerar
fältets kärna, nämligen ett konglomerat
av höga opinionssiffror.
Fem sjättedelaravalla marginalväljare tillhör stadsbygden.
Några exempel på typiska uppfattningar som ryms inom fältet:
Ja till kunskapsförmedling och betyg i
skolan
Hotet mot Sverige kommer från Sovjet och inte från USA
Sexuell trohet är någonting viktigt och
positivt
Inga märkvärdiga eller unika uppfattningar tagna var för sig. Men om man
fortsätter uppräkningen av åsikter som
får höga opinionssiffror får man sammantaget fram en speciell profil. Denna profil
utgör fältet Den Allmänna Opinionen.
Beteckningen populism syftar på den
amerikanska populismen med vilken
KDS har några gemensamma drag. Jag
183
tänker på betoningen på familjen och
motståndet mot storskalighet. Men som
sagt – för fältet populism gäller samma
som för moral – det är inte etablerat
inom svensk politisk kultur. Jag menar att
det kring 1980 fanns möjligheter att etablera ett konkurrensfält med förtecken av
populism/Tyst Majoritet/Allmänna Opinionen. De större politiska partierna i
Sverige ville inte skapa ett sådant fält.
KDS såg aldrig möjligheten. Det allvarliga och intressanta är att partiet inte uppfattade möjligheten, vilket leder oss in på
det tredje perspektivet.
De intellektuellas roll i partipolitiken
Det finns en allvarlig brist i KDS’ laguppställning, nämligen bristen på intellektuella inom partileden och bristen på förstå-
else för de intellektuellas betydelse inom
partipolitiken.
KDS’ förhållande till de intellektuella
kan relateras till partiets kultursyn: Först
kommer religionen, sedan kommer censuren och sist kommer kulturen. Mer
exakt – Kultur för KDS är det som blir
kvar när Gud och Censuren sagt sitt.
Varje intellektuell värd beteckningen
skyggar inför sådana begränsningar. KDS
har därför svårt att dra till sig intellektuella, men vad värre är – man ser det inte
som ett problem. Bristen på intellektuella
inom partiet får konsekvenser. Självförståelsen är rent dålig och ideologiutvecklingen tycks mer slumpartad än planerad.
Som redan påpekats – partiet upptäckte
inte etableringsmöjligheten kring Populism/Den Allmänna Opinionen.
Vikten av att ett parti håller sig med en
intellektuel kader framgår med all tydlighet av Moderata Samlingspartiets utveck- 184
ting under 70-talet. Ett stycke in på 70-
talet, låt oss säga 1973-74 blev det legitimt att vara konservativ och intellektuell.
1970 var man antingen konservativ eller
intellektuell. Fler faktorer låg bakom den
nya inställningen. Jag vill nämna en. Flera
betydande amerikanska intellektuella
närmade sig konservatismen under de här
åren, t ex Daniel Bell och Irving Kristol,
och de visade vägen för många fler, inte
minst i Sverige. Jag vill hävda att legitimeringen av kopplingen konservativ-intellektuell bidrog till de framgångar som
Moderata Samlingspartiet fick under 70-
talet och ett stycke in på åttiotalet.
Förutsättningarna för ett parti av KDS’
typ i Sverige är f n inte goda. Den sannolika framtiden talar heller inte för partiet.
Särskilt allvarlig är bristen på intellektuEttstyckeinpå 70-taletblevdetlegitimt att vara konservativ och intellektuell.
ella inom partiet. Det populistiska tåget
har ångat förbi stationen, i varje fall för
den här gången.
Kvar på plattformen – KDS.
Pärmarför inbindning av årgång 1986
kan rekvireras från Svensk Tidskrifts
expedtion, tel 08-67 59 55, eller genom insättning av kronor 50:- på postgiro 7 27 44-6.
Kristen demokratisk
församling
Är KDS partiet som såg tåget gå
förbi?
Partiet hade en chans kring
1980 att etablera ett konkurrensfält med förtecken av populism/Tyst Majoritet/Allmänna
Opinionen, skriver Jan Samuelsson. KDS såg aldrig den möjligheten.
Förutsättningarna för ett parti
av KDS’ typ i Sverige är f n inte
goda. Särskilt allvarlig är bristen
på intellektuella inom partiet.
Fil dr Jan Samuelsson är konsult i ideologiutveckling. Han har
bl a skrivit Mediavänstern och
Omaka Par och var tidigare
Svenska Afghanistankommittens ordförande.
U
nder mer än ~ugo års tid har
KDS pendlat mellan några tiondelar under två procent och
några tiondelar över två procent vid riksdagsvalen. Partiarbetarna kämpar och sliter, Alf Svensson talar i teve, men svenska folket lägger sina röstsedlar på andra
partier.
Vad är det för fel på KDS?
Frågan kan behandlas från tre olika
perspektiv:
Det egna perspektivet, dvs hur man
inom KDS vill förklara de uteblivna
framgångarna.
Konkurrensfältperspektivet. Inom vilka fält konkurrerar KDS? Vilka möjligheter till framgång finns inom dessa
fält?
Betydelsen av att ha tillgång till en intellektuell kader inom ett politiskt
parti.
Det egna perspektivet
Inom partiet har man velat förklara de
dåliga valen genom att hänvisa till följande faktorer:
KDS’ ekonomiska underläge gentemot medtävlama
Otillräcklig massmediaexponering
4 %-spärren och talet om bortkastade
röster.
Det är de vanligaste förklaringarna
inom partiet. I KDS’ tidiga historia ansågs
ledarfrågan vara ett problem/en förklaring. Under senare tid har samarbete eller
icke samarbete med Centern varit den
viktiga frågan i intemdebatt. Var samarbetet i 1985 års val måhända ändå en
nackdel?
Ovannämnda faktorer är triviala och i
stort sett betydelselösa. De förklarar inte
182
de låga siffrorna. Det finns därför ingen
orsak att behandla dem närmare.
Konkurrensfälten
På följande fält utkämpar KDS sina strider om väljarna: De Kristna, De Borgerliga, Marginalväljarna, Moral och Populism. Beteckningen Populism kan här utbytas mot Den Tysta Majoriteten, beroende på hur man definierar populism.
Den aktuella situationen och den sannolika framtiden inom dessa fält rymmer
inte mycket hopp för KDS’ del. KDS
uppfattas och vill uppfattas som ett kristet
parti. Den frikyrkliga framtoningen är
tydlig. Endast 6-12% av Sveriges befolkning kan emellertid betraktas som aktiva kristna. Variationen beror på hur
man definierar aktiv kristen. Ca hälften
av dessa aktiva faller inom frikyrkan. Av
dessa är en inte obetydlig del traditionellt
uppbunden till Folkpartiet. Dessutom –
gruppen aktiva kristna minskar. Även
gruppen passivt religiösa (kyrkligt sett)
minskar stadigt i antal och har så gjort, så
länge det finns tillförlitliga siffror att tillgå. Med passivt religiösa menas här personer som anser sig ”tro på ett högre vä-
sen”.
Nya religiösa grupper växer visserligen
fram i Sverige, främst då katoliker och
muslimer, vilket självfallet är en följd av
invandringen. Man talar också om impulser från USA-baserade rörelser. The
Electronic Church och The New Christian Right har nämnts. (Se t ex Framtida
Folkrörelser, sekretariatet för Framtidsstudier 1987-02-25). Hos Livets Ord i
Uppsala märks för all del usA-inflytandet tydligt (framgångsteologin!), men i
stort kommer ovanstående faktorer inte
att förbättra KDS’ möjligheter på det
kristna fältet. Möjligen kan de nya influenserna medföra att religiöst laddade värderings- och åskådningsfrågor aktualiseras i högre grad än tidigare, vilket är en
fördel för KDS.
Konkurrensfältet De Kristna är litet
och därtill krympande. Dessutom dras
KDS där med hård traditionell konkurrens från borgerliga partier. Och märk väl
– det är de etablerade kämparna som bestämmer spelreglerna på arenan.
Konkurrensfältet De Kristna är litet
och därtill krympande.
Det råder ingen tvekan om att KDS är
ett icke-socialistiskt parti. Ändå har man
inte lyckats attrahera de borgerligaväljarna. Det starka engagemanget för u-länderna, kravet på en generös socialpolitik
och den radikala inställningen i miljöfrå-
gor stöter bort borgerliga väljare. KDS
har sagt nej till kärnkraft, accepterat nolltillväxt och krävt giftfritt jordbruk. KDS
framstår därför som ett parti till vänster
om de traditionella borgerliga partierna.
Trots att KDS är ett icke-socialistiskt parti uppfattas partiets försök till borgerlig
profilering inte som trovärdig av väljarna.
Än marginalväljama då? Fem sjättedelar av alla marginalväljare tillhör stadsbygden. KDS uppfattas snarare som ett
bygdeparti än som ett stadsparti. Familjemönstret bland de nya grupperna i stä-
derna är ett helt annat än det traditionella
mönster (kärnfamiljen) som KDS stöder.
De nya grupperna lever med problem
som skilsmässa, dubbelarbete och daghem. KDS erbjuder ingen lösning på dessa problem och därför är heller inte KDS
ett attraktivt parti för marginalväljarna.
KDS är mer eller mindre ensamt om
att framtona som moralspecialist Men
konkurrensfältet moral existerar egentligen inte i svensk politik. Moraliska frågor
brukar frikopplas från partipolitisk mobilisering och lösas över partigränserna.
KDS står ensam på planen – inga motståndare, ingen publik, inga prispengar.
Här kan man uttrycka det så att KDS är
missanpassat till svensk politisk kultur.
Samma omdöme gäller för partiets försök till något som kan kallas populistisk
profilering. Ett annat namn på fältet skulle kunna vara Den Tysta Majoriteten.
Ytterligare en tänkbar beteckning är Den
Allmänna Opinionen, vilket indikerar
fältets kärna, nämligen ett konglomerat
av höga opinionssiffror.
Fem sjättedelaravalla marginalväljare tillhör stadsbygden.
Några exempel på typiska uppfattningar som ryms inom fältet:
Ja till kunskapsförmedling och betyg i
skolan
Hotet mot Sverige kommer från Sovjet och inte från USA
Sexuell trohet är någonting viktigt och
positivt
Inga märkvärdiga eller unika uppfattningar tagna var för sig. Men om man
fortsätter uppräkningen av åsikter som
får höga opinionssiffror får man sammantaget fram en speciell profil. Denna profil
utgör fältet Den Allmänna Opinionen.
Beteckningen populism syftar på den
amerikanska populismen med vilken
KDS har några gemensamma drag. Jag
183
tänker på betoningen på familjen och
motståndet mot storskalighet. Men som
sagt – för fältet populism gäller samma
som för moral – det är inte etablerat
inom svensk politisk kultur. Jag menar att
det kring 1980 fanns möjligheter att etablera ett konkurrensfält med förtecken av
populism/Tyst Majoritet/Allmänna Opinionen. De större politiska partierna i
Sverige ville inte skapa ett sådant fält.
KDS såg aldrig möjligheten. Det allvarliga och intressanta är att partiet inte uppfattade möjligheten, vilket leder oss in på
det tredje perspektivet.
De intellektuellas roll i partipolitiken
Det finns en allvarlig brist i KDS’ laguppställning, nämligen bristen på intellektuella inom partileden och bristen på förstå-
else för de intellektuellas betydelse inom
partipolitiken.
KDS’ förhållande till de intellektuella
kan relateras till partiets kultursyn: Först
kommer religionen, sedan kommer censuren och sist kommer kulturen. Mer
exakt – Kultur för KDS är det som blir
kvar när Gud och Censuren sagt sitt.
Varje intellektuell värd beteckningen
skyggar inför sådana begränsningar. KDS
har därför svårt att dra till sig intellektuella, men vad värre är – man ser det inte
som ett problem. Bristen på intellektuella
inom partiet får konsekvenser. Självförståelsen är rent dålig och ideologiutvecklingen tycks mer slumpartad än planerad.
Som redan påpekats – partiet upptäckte
inte etableringsmöjligheten kring Populism/Den Allmänna Opinionen.
Vikten av att ett parti håller sig med en
intellektuel kader framgår med all tydlighet av Moderata Samlingspartiets utveck- 184
ting under 70-talet. Ett stycke in på 70-
talet, låt oss säga 1973-74 blev det legitimt att vara konservativ och intellektuell.
1970 var man antingen konservativ eller
intellektuell. Fler faktorer låg bakom den
nya inställningen. Jag vill nämna en. Flera
betydande amerikanska intellektuella
närmade sig konservatismen under de här
åren, t ex Daniel Bell och Irving Kristol,
och de visade vägen för många fler, inte
minst i Sverige. Jag vill hävda att legitimeringen av kopplingen konservativ-intellektuell bidrog till de framgångar som
Moderata Samlingspartiet fick under 70-
talet och ett stycke in på åttiotalet.
Förutsättningarna för ett parti av KDS’
typ i Sverige är f n inte goda. Den sannolika framtiden talar heller inte för partiet.
Särskilt allvarlig är bristen på intellektuEttstyckeinpå 70-taletblevdetlegitimt att vara konservativ och intellektuell.
ella inom partiet. Det populistiska tåget
har ångat förbi stationen, i varje fall för
den här gången.
Kvar på plattformen – KDS.
Pärmarför inbindning av årgång 1986
kan rekvireras från Svensk Tidskrifts
expedtion, tel 08-67 59 55, eller genom insättning av kronor 50:- på postgiro 7 27 44-6.