Ledare; Europeisk framtid
1988
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
LEDARE
Europeisk framtid
S
veriger närmar sig Europa. Så kan
man faktiskt karaktärisera det faktum att en bred uppgörelse nåtts
inom riksdagens utrikesutskott om riktlinjerna för Sveriges deltagande i den
västeuropeiska integrationen. Självfallet
är det inga underverk som ägt rum. Sverige skall inte söka medlemskap i den
Europeiska Gemenskapen. Neutralitetspolitiken lägger hinder i vägen. Men den
öppna attityd som utskottet visar gentemot Europa-samarbetet på område efter
område är ändå ett väsentligt steg framåt
för svensk Europa-politik.
Den proposition i EG-frågan som regeringen förelade riksdagen i december
förra året var fylld av reservationer och
gränsdragningar. Både entusiasm och
strategi för det europeiska närmandet var
det klent med. Medlemskap sades vara
oförenligt med neutralitetspolitiken, införstått också i framtiden.
De riktlinjer som nu i enighetens namn
mejslats ut i utrikesutskottet präglas i stället av en värdefull öppenhet. Utskottet
konstaterar att svenskt medlemskap inte
är ett mål för de diskussioner med EG
som nu förestår. Kategoriska formuleringar om framtiden saknas dock. Utskottet säger också att förestående kontakter
och förhandlingar med den Europeiska
Gemenskapen bör vara förutsättningslö-
sa. Målet bör vara att bredda och fördjupa
samarbetet med EG på varje område så
långt detta är förenligt med neutralitetspolitiken.
Ett väsentligt framsteg är att målet för
det svenska deltagandet i den västeuropeiska integrationen fått en vidare och
mera positiv formulering än i propositionen. Utskottet instämmer med moderatema och folkpartiet att målet för arbetet
skall vara att säkerställa likvärdiga villkor
för såväl svenska företag som svenska
medborgare inom den västeuropeiska
marknaden.
Socialdemokratin har hittills visat
ringa intresse för det som kallas ”Medborgarnas Europa” och som i grunden rör
varje svensk. Den västeuropeiska integrationen handlar inte bara om ökade friheter för företagen, hur väsentliga de än är,
utan i lika hög grad för de enskilda människorna.
Framtidens Europa är inte bara företagens utan också medborgarnas Europa.
Förverkligandet av EG:s planer kommer
att förändra vardagen för alla medborgare i EG:s länder. Möjligheterna till ett varierat och innehållsrikt liv kommer att
öka.
Varje medborgare kommer att kunna
röra sig fritt över gränserna, utrustad med
ett Europapass. Ungdomarna får sina
examina godkända över hela EG och kan
studera vid vilket universitet som helst.
Arbets- och bosättningsmöjligheterna
liksom rätten att bedriva yrkesverksamhet och starta företag blir fria över hela
Västeuropa.
Morgondagens europeer kommer att
erbjudas nya rika livsmöjligheter. Kommer vi svenskar att få ta del av dessa? Frå-
gan är om det inte är här den verkliga
sprängpunkten i svensk EG-debatt ligger
för framtiden.
Hur länge kornmer svensk ungdom att
finna sig i att inte få ta del av det studentutbyte som nu byggs upp? Att inte få arbetstillstånd på kontinenten? Att inte få
bosätta sig där de vill?
Den svenska Europa-debatten måste
föras vidare. Framgångarna för Europatanken i riksdagens utrikesutskott är i hög
grad ett resultat av den nyvaknade diskussion om Europa-samarbetet som förts i
Sverige i knappa ett år. Medvetenheten
om vad en svensk isolering från Europa
får för konsekvenser för vår välfärd har
ökat. Samtidigt har insikten vuxit att ett
närmande till Europa inte innebär att vi
behöver uppge centrala svenska värderingar som värnandet om miljön, sysselsättningen, den svenska kulturen. Inte
minst är det svenska fackets omvändelse
påtaglig. Nu talar LO och TCO i relativt
positiva ordalag om EG och om möjligheterna till en fri europeisk arbetsmarknad.
Sveriges säkerhetspolitiska linje ligger
självfallet fast. Den bidrager till fred och
stabilitet i Nordeuropa. Vilka möjligheter
som 90-talet kommer att erbjuda för ett
neutralt Sverige att söka medlemskap i
EG låter sig i dag inte bedömas. Den
europeiska gemenskapen befinner sig i
snabb utveckling. Övrig omvärld föränd- 131
ras likaså. EG prioriterar nu för egen del
fullbordandet av den inre marknaden och
önskar inga nya medlemmar före 1992.
Den återkommande frasen att medlemskap inte är aktuellt för svensk del har
således både en europeisk och en svensk
bakgrund.
Viktigt är nu att opinionsbildning om
och för Europatanken förs vidare i Sverige. Den förändring av opinionsklimatet
som den pånyttfödda Europadebatten på
kort tid lyckats åstadkomma ger gott
hopp inför framtiden.
Skall Europatanken fortsätta att vinna
anhängare i Sverige så måste en bred informationsverksamhet äga rum. Här bär
alla Europa-vänner ett ansvar. Att ge Sverige en fast plats i det framväxande Europasamarbetet är en av de allra viktigaste
uppgifterna det svenska samhället står inför det kommande decenniet.
Det nya Sverige
D
et nya Sverige växer sakta fram
inför våra ögon genom att vi
gradvis blir medvetna om ett fenomen bland många i vårt samhälle, nämligen att landet i norra Europa redan nu är
ett multi-etniskt samhälle, med allt vad
det innebär av många olika språkgrupper,
skilda kulturer och en representation av i
stort sett alla större religioner.
Det kommer alltid att finnas människor som av ren intolerans tycker illa om
människor av främmande ras, religion
och nationalitet. Det civiliserade samhället förutsätter att var och en efter sitt eget
samvete tar ställning mot dessa värderingar. Det är först när de får stå oemotsagda
som de kan växa i styrka och därmed urholka den respekt och tolerans som hör
det öppna och fria samhället till.
Detta grundläggande och ideologiska
ställningstagande är emellertid inte nog
och det vore en fara för det nya Sverige
om det politiska etablissemanget valde att
idealisera debatten om flykting- och in-
Europeisk framtid
S
veriger närmar sig Europa. Så kan
man faktiskt karaktärisera det faktum att en bred uppgörelse nåtts
inom riksdagens utrikesutskott om riktlinjerna för Sveriges deltagande i den
västeuropeiska integrationen. Självfallet
är det inga underverk som ägt rum. Sverige skall inte söka medlemskap i den
Europeiska Gemenskapen. Neutralitetspolitiken lägger hinder i vägen. Men den
öppna attityd som utskottet visar gentemot Europa-samarbetet på område efter
område är ändå ett väsentligt steg framåt
för svensk Europa-politik.
Den proposition i EG-frågan som regeringen förelade riksdagen i december
förra året var fylld av reservationer och
gränsdragningar. Både entusiasm och
strategi för det europeiska närmandet var
det klent med. Medlemskap sades vara
oförenligt med neutralitetspolitiken, införstått också i framtiden.
De riktlinjer som nu i enighetens namn
mejslats ut i utrikesutskottet präglas i stället av en värdefull öppenhet. Utskottet
konstaterar att svenskt medlemskap inte
är ett mål för de diskussioner med EG
som nu förestår. Kategoriska formuleringar om framtiden saknas dock. Utskottet säger också att förestående kontakter
och förhandlingar med den Europeiska
Gemenskapen bör vara förutsättningslö-
sa. Målet bör vara att bredda och fördjupa
samarbetet med EG på varje område så
långt detta är förenligt med neutralitetspolitiken.
Ett väsentligt framsteg är att målet för
det svenska deltagandet i den västeuropeiska integrationen fått en vidare och
mera positiv formulering än i propositionen. Utskottet instämmer med moderatema och folkpartiet att målet för arbetet
skall vara att säkerställa likvärdiga villkor
för såväl svenska företag som svenska
medborgare inom den västeuropeiska
marknaden.
Socialdemokratin har hittills visat
ringa intresse för det som kallas ”Medborgarnas Europa” och som i grunden rör
varje svensk. Den västeuropeiska integrationen handlar inte bara om ökade friheter för företagen, hur väsentliga de än är,
utan i lika hög grad för de enskilda människorna.
Framtidens Europa är inte bara företagens utan också medborgarnas Europa.
Förverkligandet av EG:s planer kommer
att förändra vardagen för alla medborgare i EG:s länder. Möjligheterna till ett varierat och innehållsrikt liv kommer att
öka.
Varje medborgare kommer att kunna
röra sig fritt över gränserna, utrustad med
ett Europapass. Ungdomarna får sina
examina godkända över hela EG och kan
studera vid vilket universitet som helst.
Arbets- och bosättningsmöjligheterna
liksom rätten att bedriva yrkesverksamhet och starta företag blir fria över hela
Västeuropa.
Morgondagens europeer kommer att
erbjudas nya rika livsmöjligheter. Kommer vi svenskar att få ta del av dessa? Frå-
gan är om det inte är här den verkliga
sprängpunkten i svensk EG-debatt ligger
för framtiden.
Hur länge kornmer svensk ungdom att
finna sig i att inte få ta del av det studentutbyte som nu byggs upp? Att inte få arbetstillstånd på kontinenten? Att inte få
bosätta sig där de vill?
Den svenska Europa-debatten måste
föras vidare. Framgångarna för Europatanken i riksdagens utrikesutskott är i hög
grad ett resultat av den nyvaknade diskussion om Europa-samarbetet som förts i
Sverige i knappa ett år. Medvetenheten
om vad en svensk isolering från Europa
får för konsekvenser för vår välfärd har
ökat. Samtidigt har insikten vuxit att ett
närmande till Europa inte innebär att vi
behöver uppge centrala svenska värderingar som värnandet om miljön, sysselsättningen, den svenska kulturen. Inte
minst är det svenska fackets omvändelse
påtaglig. Nu talar LO och TCO i relativt
positiva ordalag om EG och om möjligheterna till en fri europeisk arbetsmarknad.
Sveriges säkerhetspolitiska linje ligger
självfallet fast. Den bidrager till fred och
stabilitet i Nordeuropa. Vilka möjligheter
som 90-talet kommer att erbjuda för ett
neutralt Sverige att söka medlemskap i
EG låter sig i dag inte bedömas. Den
europeiska gemenskapen befinner sig i
snabb utveckling. Övrig omvärld föränd- 131
ras likaså. EG prioriterar nu för egen del
fullbordandet av den inre marknaden och
önskar inga nya medlemmar före 1992.
Den återkommande frasen att medlemskap inte är aktuellt för svensk del har
således både en europeisk och en svensk
bakgrund.
Viktigt är nu att opinionsbildning om
och för Europatanken förs vidare i Sverige. Den förändring av opinionsklimatet
som den pånyttfödda Europadebatten på
kort tid lyckats åstadkomma ger gott
hopp inför framtiden.
Skall Europatanken fortsätta att vinna
anhängare i Sverige så måste en bred informationsverksamhet äga rum. Här bär
alla Europa-vänner ett ansvar. Att ge Sverige en fast plats i det framväxande Europasamarbetet är en av de allra viktigaste
uppgifterna det svenska samhället står inför det kommande decenniet.
Det nya Sverige
D
et nya Sverige växer sakta fram
inför våra ögon genom att vi
gradvis blir medvetna om ett fenomen bland många i vårt samhälle, nämligen att landet i norra Europa redan nu är
ett multi-etniskt samhälle, med allt vad
det innebär av många olika språkgrupper,
skilda kulturer och en representation av i
stort sett alla större religioner.
Det kommer alltid att finnas människor som av ren intolerans tycker illa om
människor av främmande ras, religion
och nationalitet. Det civiliserade samhället förutsätter att var och en efter sitt eget
samvete tar ställning mot dessa värderingar. Det är först när de får stå oemotsagda
som de kan växa i styrka och därmed urholka den respekt och tolerans som hör
det öppna och fria samhället till.
Detta grundläggande och ideologiska
ställningstagande är emellertid inte nog
och det vore en fara för det nya Sverige
om det politiska etablissemanget valde att
idealisera debatten om flykting- och in-