Jan Wallenberg; Svensk förvaltningspolitik
1987
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
JAN WALLENBERG:
Svensk förvaltningspolitik
D
en offentliga byråkratins makt i
samhället är ett gammalt kärt diskussionsämne som fått förnyad
aktualitet bl a genom den norska maktutredningens arbete. Där ses byråkratin
som en av de starkt växande maktfaktorerna i ett modernt samhälle, framför
allt på bekostnad av marknaden och politiken. Sverige har fått en egen maktutredning, klart inspirerad av grannlandets,
och det är därför extra intressant att
granska en bok om byråkratin som maktutredningens ordförande, docent Olof
Petersson, skrivit (tillsammans med universitetsläraren Donald Söderlind). Det
rör sig inte om någon enklare debattskrift, utan om en gedigen lunta på nästan
500 sidor, framför allt avsedd för grundutbildningen på universiteten. Finns här
någon politisk slagsida som kan misskreditera maktutredningens kommande
publikationer? Utsätts de oskyldiga studenterna för den socialistiska regeringens
indoktrinering?
Donald Söderlind och Olof Petersson:
Svensk förvaltningspolitik.
Diskurs Förlag 1986
Låt mig börja med ett enklare innehållsreferat innan jag försöker besvara dessa
frågor.
Boken har ett inledande och ett avslutande kapitel av principdiskuterande slag.
Där redovisas t ex tre perspektiv på
offentlig förvaltning, som är levande
inom politik och samhällsdebatt, om än
inte alltid lika pregnant som i denna bok.
-Den lagstyrda förvaltningen (i stort sett
det klassiska liberala och konservativa
idealet om rättsstatens klara regler och
dess oberoende från politiska nycker),
den folkstyrda förvaltningen (den moderna trenden att folkmajoriteten har
obegränsad legitimitet och via politiska
organ bör styra förvaltningen helt efter
rådande önskemål), samt den marknadsstyrda förvaltningen (de ”nyliberala” kraven på privatisering, decentralisering och
alternativ till de offentliga monopolen).
Mellan dessa principiellt analyserande
kapitel befinner sig fem mer traditionella
lärobokskapiteL Organisation benämnes
det första av dem. Där behandlas olika
typer av myndigheter, såsom ämbetsverk
och affärsdrivande verk, där behandlas
nivåuppdelningen central-regionallokal, där behandlas ämbetsverkens självständighet och decentraliseringen. Personal benämnes det andra av ”faktakapitlen”, där såväl förhandlingsrätt,
rekryteringsgrunder och tjänsteansvar,
som attityder, facklig makt och löner behandlas. Normgivning och normtillämpning är nästa kapitel, och där redogörs för
ramlagar, avregleringstrender och förvaltningsrättsliga detaljer som jävsregler
o d. Finansiering följer därpå, och som
namnet anger redovisas budgetprocesser
och budgetsystem. Det sista av de beskrivande kapitlen gäller Kontroll, som i vanlig ordning syftar på JO, JK, RRV, statskontoret, besvär o d.
Dessa fem faktakapitel (inramade av
de två frågeställande) ger en mycket detaljerad och aktuell bild av svensk statsförvaltning, samtidigt som där finnes stora element av analys, diskussion och ifrå-
gasättanden. En hel del aktuell forskning
refereras också, även om man efterlyser
en eller annan bok som kunde fördjupat
vissa av frågorna.
Jag kan således inleda själva bedömningen med ett beröm på denna punkt;
boken är inte endast en torr faktasammanställning utan en diskuterande och
ifrågasättande faktasammanställning som
på många punkter väcker läsarens intresse. Författarna redovisar t ex tankeväckande kritik mot sådant som decentralisering, ramlagar, fackligt inflytande och
politisk styrning. Dessutom finns ett berömvärt historiskt perspektiv som visar
både på kontinuitet och spännande förändringstendenser. Det är ytterst vällovligt att på detta sätt fördjupa förståelsen
för den offentliga förvaltningen, och inte
väja för att redovisa kontroversiella principmotsättningar och dunkla historiska
ursprung. Alltför ofta underskattas studenternas förmåga och intresse i det avseendet. Aven bokens karaktär av massiv
tegelsten bör sättas in i ett sådant resonemang; folk kan läsa och folk orkar läsa –
om det är intressant. Och denna bok är
intressant.
Så till den svåra frågan om maktutredarens eventuella politiska snedvridning.
I och med denna bok föreligger ju ett
ypperligt instrument att indoktrinera en
hel generation studenter, vilka senare
kommer att fylla de viktiga posterna i stat
och kommun. Trots upprepade försök att
finna sådana indoktrineringstendenser
måste jag ge upp försöket, och i stället ge
författarna en eloge för den opartiskhet
som genomsyrar framställningen. Här
finns inga spår av någon sorts enkel socialistisk syn på den offentliga sektorn som
alla goda gåvors givare, utan tvärtom en
intressant problematisering av byråkratins struktur, funktion och roll i sam- 207
hället. Vill man vara petig kan man emellertid hävda att författarna kanske överbetonar den partipolitiska enigheten om
förvaltningen, och att socialdemokraternas förnyelse- och förändringsarbete må-
las i välljusa färger.
Kritiken i övrigt rubbar inte det positiva helhetsintrycket. Men nog är titeln
missvisande: Svensk förvaltningspolitik-.
För det första bahandlas staten, inte kommuner och landsting (vilket i och för sig
är tillräckligt), för det andra behandlas
inte politik i förvaltningsfrågor, i betydelsen medvetna formuleringar om hur förvaltningen borde vara, utan i huvudsak
existerande, historiskt framvuxen förvaltning. En bättre titel kanske vore Svensk
statsförvaltning. Vad gäller språket finns
en del att invända. Ibland flyter det bra
och bildar en högst läsvärd helhet, men
ibland blir det för mycket av staccatoliknande upprabblingar av både fakta och
spännande forskningsideer. Detta drabbar kanske särskilt de diskussionsteman
som tas upp; det blir ibland för mycket
även för en garvad läsare, och man misstänker att studenterna kastas mellan olika
principfrågor utan att de hinner stanna
upp och begrunda djupet i var och en.
Speciellt kapitel l och 2 skulle nog vunnit
på en klarare strukturering och en viss
sovring.
Sammanfattningsvis är dock helhetsintrycket positivt, och nog borde en och
annan utanför studenternas led ha behållning av en sammanhållen förvaltningsbok
av detta faktaspäckade och diskuterande
slag.
Svensk förvaltningspolitik
D
en offentliga byråkratins makt i
samhället är ett gammalt kärt diskussionsämne som fått förnyad
aktualitet bl a genom den norska maktutredningens arbete. Där ses byråkratin
som en av de starkt växande maktfaktorerna i ett modernt samhälle, framför
allt på bekostnad av marknaden och politiken. Sverige har fått en egen maktutredning, klart inspirerad av grannlandets,
och det är därför extra intressant att
granska en bok om byråkratin som maktutredningens ordförande, docent Olof
Petersson, skrivit (tillsammans med universitetsläraren Donald Söderlind). Det
rör sig inte om någon enklare debattskrift, utan om en gedigen lunta på nästan
500 sidor, framför allt avsedd för grundutbildningen på universiteten. Finns här
någon politisk slagsida som kan misskreditera maktutredningens kommande
publikationer? Utsätts de oskyldiga studenterna för den socialistiska regeringens
indoktrinering?
Donald Söderlind och Olof Petersson:
Svensk förvaltningspolitik.
Diskurs Förlag 1986
Låt mig börja med ett enklare innehållsreferat innan jag försöker besvara dessa
frågor.
Boken har ett inledande och ett avslutande kapitel av principdiskuterande slag.
Där redovisas t ex tre perspektiv på
offentlig förvaltning, som är levande
inom politik och samhällsdebatt, om än
inte alltid lika pregnant som i denna bok.
-Den lagstyrda förvaltningen (i stort sett
det klassiska liberala och konservativa
idealet om rättsstatens klara regler och
dess oberoende från politiska nycker),
den folkstyrda förvaltningen (den moderna trenden att folkmajoriteten har
obegränsad legitimitet och via politiska
organ bör styra förvaltningen helt efter
rådande önskemål), samt den marknadsstyrda förvaltningen (de ”nyliberala” kraven på privatisering, decentralisering och
alternativ till de offentliga monopolen).
Mellan dessa principiellt analyserande
kapitel befinner sig fem mer traditionella
lärobokskapiteL Organisation benämnes
det första av dem. Där behandlas olika
typer av myndigheter, såsom ämbetsverk
och affärsdrivande verk, där behandlas
nivåuppdelningen central-regionallokal, där behandlas ämbetsverkens självständighet och decentraliseringen. Personal benämnes det andra av ”faktakapitlen”, där såväl förhandlingsrätt,
rekryteringsgrunder och tjänsteansvar,
som attityder, facklig makt och löner behandlas. Normgivning och normtillämpning är nästa kapitel, och där redogörs för
ramlagar, avregleringstrender och förvaltningsrättsliga detaljer som jävsregler
o d. Finansiering följer därpå, och som
namnet anger redovisas budgetprocesser
och budgetsystem. Det sista av de beskrivande kapitlen gäller Kontroll, som i vanlig ordning syftar på JO, JK, RRV, statskontoret, besvär o d.
Dessa fem faktakapitel (inramade av
de två frågeställande) ger en mycket detaljerad och aktuell bild av svensk statsförvaltning, samtidigt som där finnes stora element av analys, diskussion och ifrå-
gasättanden. En hel del aktuell forskning
refereras också, även om man efterlyser
en eller annan bok som kunde fördjupat
vissa av frågorna.
Jag kan således inleda själva bedömningen med ett beröm på denna punkt;
boken är inte endast en torr faktasammanställning utan en diskuterande och
ifrågasättande faktasammanställning som
på många punkter väcker läsarens intresse. Författarna redovisar t ex tankeväckande kritik mot sådant som decentralisering, ramlagar, fackligt inflytande och
politisk styrning. Dessutom finns ett berömvärt historiskt perspektiv som visar
både på kontinuitet och spännande förändringstendenser. Det är ytterst vällovligt att på detta sätt fördjupa förståelsen
för den offentliga förvaltningen, och inte
väja för att redovisa kontroversiella principmotsättningar och dunkla historiska
ursprung. Alltför ofta underskattas studenternas förmåga och intresse i det avseendet. Aven bokens karaktär av massiv
tegelsten bör sättas in i ett sådant resonemang; folk kan läsa och folk orkar läsa –
om det är intressant. Och denna bok är
intressant.
Så till den svåra frågan om maktutredarens eventuella politiska snedvridning.
I och med denna bok föreligger ju ett
ypperligt instrument att indoktrinera en
hel generation studenter, vilka senare
kommer att fylla de viktiga posterna i stat
och kommun. Trots upprepade försök att
finna sådana indoktrineringstendenser
måste jag ge upp försöket, och i stället ge
författarna en eloge för den opartiskhet
som genomsyrar framställningen. Här
finns inga spår av någon sorts enkel socialistisk syn på den offentliga sektorn som
alla goda gåvors givare, utan tvärtom en
intressant problematisering av byråkratins struktur, funktion och roll i sam- 207
hället. Vill man vara petig kan man emellertid hävda att författarna kanske överbetonar den partipolitiska enigheten om
förvaltningen, och att socialdemokraternas förnyelse- och förändringsarbete må-
las i välljusa färger.
Kritiken i övrigt rubbar inte det positiva helhetsintrycket. Men nog är titeln
missvisande: Svensk förvaltningspolitik-.
För det första bahandlas staten, inte kommuner och landsting (vilket i och för sig
är tillräckligt), för det andra behandlas
inte politik i förvaltningsfrågor, i betydelsen medvetna formuleringar om hur förvaltningen borde vara, utan i huvudsak
existerande, historiskt framvuxen förvaltning. En bättre titel kanske vore Svensk
statsförvaltning. Vad gäller språket finns
en del att invända. Ibland flyter det bra
och bildar en högst läsvärd helhet, men
ibland blir det för mycket av staccatoliknande upprabblingar av både fakta och
spännande forskningsideer. Detta drabbar kanske särskilt de diskussionsteman
som tas upp; det blir ibland för mycket
även för en garvad läsare, och man misstänker att studenterna kastas mellan olika
principfrågor utan att de hinner stanna
upp och begrunda djupet i var och en.
Speciellt kapitel l och 2 skulle nog vunnit
på en klarare strukturering och en viss
sovring.
Sammanfattningsvis är dock helhetsintrycket positivt, och nog borde en och
annan utanför studenternas led ha behållning av en sammanhållen förvaltningsbok
av detta faktaspäckade och diskuterande
slag.