Ledare; Tre tankar om Thatcher
1987
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
LEDARE
Tre tankar om Thatcher
M
argaret Thatcher vann sitt tredje
val som premiärministerkandidat. I ett system som syftar till
att underlätta maktskifte är detta en historiskt unik händelse. Genom att uppnå
samma väljarstöd som 1983, på en promille när, lyckades Conservalives vinna
en majoritet i underhuset som enbart
marginellt är en försvagning av jordskredssegern 1983. Jämfört med valsegem 1979, då man kom till makten, har
Mrs Thatcher nu en betydligt starkare
ställning bland sina väljare och i underhuset.
Historiskt sett borde det varit dags för
Labour att komma till makten. Det lyckades man inte med. I stället gjorde man sitt
näst sämsta val under efterkrigstiden,
trots att historien talade emot Conservatives, trots att Labour ansågs ha den bästa
valkampanjen och trots att alliansen mellan liberaler och socialdemokrater bröt
samman. Det finns nu oberoende bedö-
mare som av bl a demografiska skäl ifrå-
gasätter om Labour överhuvudtaget kan
komma till makten före sekelskiftet.
Conservatives förlorade i tillbakagångens Storbritannien men stärkte sina positioner i tillväxtens regioner. I London
vann man t o m tre mandat från Labour.
Denna utveckling har av en del tagits till
intäkt för påståenden om att Conservatives skapar en delad nation, något som
svenska journalister gärna förmedlar som
en självklar sanning.
I själva verket är det så att Storbritanniens politiska karta snarare kommit att
påminna om Sveriges med en stark socialistisk dominans i norr och borgerlig i sö-
der. Det finns ingen som på grund av detta hävdar att Sverige är en delad nation.
Orsaken till att Labour förlorade så
mycket i södra England beror däremot på
att Labour genom sin politik skilt ut sig
från det som är acceptabelt för stora delar
av nationen, inte att Conservalives söndrar. Tvärtom är orsaken till den konservativa framgången att man fört en politik
som har attraktion bland alla delar av befolkningen. Mrs Thatcher har under sina
åtta år vid makten gjort mer för att avskaffa det brittiska klassamhället än nå-
gon tidigare regering. Dynamiken, rörligheten, avskaffaodet av konkurrensbegränsningar, fackföreningslagama, privatiseringen och ägandespridningen samt
den utbildningspolitik som nu skall genomföras ger varje britt större möjligheter oavsett samhällsklass. Aldrig tidigare
har så många britter ägt sin bostad eller
kunnat spara aktier som i dag.
stagnation – oavsett om den råder i
Storbritannien eller i Sverige – leder till
privilegiesamhälle, vikande välfärd och
oöverstigliga klyftor. Dynamik däremot
leder inte bara till ökad välfärd för alla
utan också till en rörlighet som förenar en
nation. Det är därför Margaret Thatcher
vinner röster i alla läger och det är därför
en majoritet av britterna dessutom vill ha
henne kvar även en fjärde period.
Det finns tre reflektioner som för
svensk del kan göras med anledning av
den konservativa valsegern.
Den första gäller den inkompetenta
svenska utlandsjoumalistiken. Varje gång
som vi svenskar blir förvånade över och
har svårt att förstå utländska valresultat
är det ett underkännande av den svenska
utlandsrapporteringen.
Den inkompetenta rapporteringen är
inte unik för Storbritannien. Samma sak
kan sägas om rapporteringen från USA
och Västtyskland likaväl som från andra
länder. Det är på något sätt som om
svenska journalister får för sig att den socialdemokratiska kandidaten med självklarhet är den ”svenska”. Med
socialdemokratiska ögon – oavsett den
egna partifärgen – och med Sverige som
måttstock bedöms politiken i andra länder. Därför blir det ofta fel eftersom dessa länder inte kan och inte skall bedömas
med socialdemokratiska ögon och svensk
måttstock.
Detta fel är farligt eftersom vi därigenom saknar relevant information om vad
som sker i andra länder och vilken betydelse och genomslagskraft den i dessa
länder förda politiken har. Vårt informationssystem – som ligger till grund för vår
egen debatt och våra egna beslut – fungerar inte. Vi undervärderar därmed konsekvent utvecklingen i andra länder trots
att den har en avgörande betydelse för
vårt eget lands framtid. Inkansistensen
mellan rapporteringen från Storbritannien och valutslaget borde rimligtvis föranleda en diskussion om professionalismen i svenska media.
Den andra reflektionen gäller hoppet
om framtiden. 1983 kunde Margaret
Thatcher vinna eftersom ingen hade förtroende för Labours löften om offentliga
utgiftsökningar. Väljarkåren hade en in- 211
sikt i välfärdsstatens begränsade förmåga
att lösa problem genom utgifter. 1987 hade Labour modererat sin politik mycket
kraftigt. Likväl hade man ingen större
trovärdighet, framför allt därför att hoppet om framtiden inte fanns hos Labour.
Man kunde rösta på Labour av rädsla
men hoppet om framtiden fanns hos
Conservatives.
Den tredje reflektionen gäller det som
Thatcher-regeringen uppnått. Vi har i
Sverige en dålig bild av detta, p g av en
bristfällig utlandsrapportering. Men Margaret Thatcher visade att man med kraft
kan starta ett förändringsarbete från socialism till en folkkapitalism som gör alla
delaktiga i samhällslivet. Man kan slå
vakt om borgerliga dygder och borgerligt
politiska principer och därigenom inte
bara få till stånd betydande samhällsförändringar, utan också betydande väljarstöd. Det kräver att man inte låter etablissemanget och organisationslivets intressebevakning urholka politiken utan att man
låter folket ta ställning till den politik som
ger organisationen och staten mindre
makt och folket mer. Kanske är det genom denna förmåga och handlingskraften
att göra detta som Mrs Thatcher kommer
att få sin största historiska betydelse.
Tre tankar om Thatcher
M
argaret Thatcher vann sitt tredje
val som premiärministerkandidat. I ett system som syftar till
att underlätta maktskifte är detta en historiskt unik händelse. Genom att uppnå
samma väljarstöd som 1983, på en promille när, lyckades Conservalives vinna
en majoritet i underhuset som enbart
marginellt är en försvagning av jordskredssegern 1983. Jämfört med valsegem 1979, då man kom till makten, har
Mrs Thatcher nu en betydligt starkare
ställning bland sina väljare och i underhuset.
Historiskt sett borde det varit dags för
Labour att komma till makten. Det lyckades man inte med. I stället gjorde man sitt
näst sämsta val under efterkrigstiden,
trots att historien talade emot Conservatives, trots att Labour ansågs ha den bästa
valkampanjen och trots att alliansen mellan liberaler och socialdemokrater bröt
samman. Det finns nu oberoende bedö-
mare som av bl a demografiska skäl ifrå-
gasätter om Labour överhuvudtaget kan
komma till makten före sekelskiftet.
Conservatives förlorade i tillbakagångens Storbritannien men stärkte sina positioner i tillväxtens regioner. I London
vann man t o m tre mandat från Labour.
Denna utveckling har av en del tagits till
intäkt för påståenden om att Conservatives skapar en delad nation, något som
svenska journalister gärna förmedlar som
en självklar sanning.
I själva verket är det så att Storbritanniens politiska karta snarare kommit att
påminna om Sveriges med en stark socialistisk dominans i norr och borgerlig i sö-
der. Det finns ingen som på grund av detta hävdar att Sverige är en delad nation.
Orsaken till att Labour förlorade så
mycket i södra England beror däremot på
att Labour genom sin politik skilt ut sig
från det som är acceptabelt för stora delar
av nationen, inte att Conservalives söndrar. Tvärtom är orsaken till den konservativa framgången att man fört en politik
som har attraktion bland alla delar av befolkningen. Mrs Thatcher har under sina
åtta år vid makten gjort mer för att avskaffa det brittiska klassamhället än nå-
gon tidigare regering. Dynamiken, rörligheten, avskaffaodet av konkurrensbegränsningar, fackföreningslagama, privatiseringen och ägandespridningen samt
den utbildningspolitik som nu skall genomföras ger varje britt större möjligheter oavsett samhällsklass. Aldrig tidigare
har så många britter ägt sin bostad eller
kunnat spara aktier som i dag.
stagnation – oavsett om den råder i
Storbritannien eller i Sverige – leder till
privilegiesamhälle, vikande välfärd och
oöverstigliga klyftor. Dynamik däremot
leder inte bara till ökad välfärd för alla
utan också till en rörlighet som förenar en
nation. Det är därför Margaret Thatcher
vinner röster i alla läger och det är därför
en majoritet av britterna dessutom vill ha
henne kvar även en fjärde period.
Det finns tre reflektioner som för
svensk del kan göras med anledning av
den konservativa valsegern.
Den första gäller den inkompetenta
svenska utlandsjoumalistiken. Varje gång
som vi svenskar blir förvånade över och
har svårt att förstå utländska valresultat
är det ett underkännande av den svenska
utlandsrapporteringen.
Den inkompetenta rapporteringen är
inte unik för Storbritannien. Samma sak
kan sägas om rapporteringen från USA
och Västtyskland likaväl som från andra
länder. Det är på något sätt som om
svenska journalister får för sig att den socialdemokratiska kandidaten med självklarhet är den ”svenska”. Med
socialdemokratiska ögon – oavsett den
egna partifärgen – och med Sverige som
måttstock bedöms politiken i andra länder. Därför blir det ofta fel eftersom dessa länder inte kan och inte skall bedömas
med socialdemokratiska ögon och svensk
måttstock.
Detta fel är farligt eftersom vi därigenom saknar relevant information om vad
som sker i andra länder och vilken betydelse och genomslagskraft den i dessa
länder förda politiken har. Vårt informationssystem – som ligger till grund för vår
egen debatt och våra egna beslut – fungerar inte. Vi undervärderar därmed konsekvent utvecklingen i andra länder trots
att den har en avgörande betydelse för
vårt eget lands framtid. Inkansistensen
mellan rapporteringen från Storbritannien och valutslaget borde rimligtvis föranleda en diskussion om professionalismen i svenska media.
Den andra reflektionen gäller hoppet
om framtiden. 1983 kunde Margaret
Thatcher vinna eftersom ingen hade förtroende för Labours löften om offentliga
utgiftsökningar. Väljarkåren hade en in- 211
sikt i välfärdsstatens begränsade förmåga
att lösa problem genom utgifter. 1987 hade Labour modererat sin politik mycket
kraftigt. Likväl hade man ingen större
trovärdighet, framför allt därför att hoppet om framtiden inte fanns hos Labour.
Man kunde rösta på Labour av rädsla
men hoppet om framtiden fanns hos
Conservatives.
Den tredje reflektionen gäller det som
Thatcher-regeringen uppnått. Vi har i
Sverige en dålig bild av detta, p g av en
bristfällig utlandsrapportering. Men Margaret Thatcher visade att man med kraft
kan starta ett förändringsarbete från socialism till en folkkapitalism som gör alla
delaktiga i samhällslivet. Man kan slå
vakt om borgerliga dygder och borgerligt
politiska principer och därigenom inte
bara få till stånd betydande samhällsförändringar, utan också betydande väljarstöd. Det kräver att man inte låter etablissemanget och organisationslivets intressebevakning urholka politiken utan att man
låter folket ta ställning till den politik som
ger organisationen och staten mindre
makt och folket mer. Kanske är det genom denna förmåga och handlingskraften
att göra detta som Mrs Thatcher kommer
att få sin största historiska betydelse.