Dagens frågor
1988
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
DAGENS FRÄGOR
Försvarsministern medverkar
till dubbla budskap
D
agen innan ÖBs rapport skulle
presenteras misstänkliggjorde generalen Nils Sköld i Dagens Industri grunden för Sveriges tidigare diplomatiska agerande gentemot Sovjetunionen. Han gjorde det genom att på nytt ge
liv åt ryktet om att en skadad ubåt strax
efter Hårsfjärdenincidenten skulle ha eskorterats ut genom Öresund av en annan
ubåt. Detta rykte avfärdade ubåtsskyddskommissionen, med den tidigare försvarsministern Sven Andersson i spetsen,
som grundlöst.
Det är givetvis allvarligt när en general
använder sig av sin ställning och sin trovärdighet som tidigare arm6chef för att
misstänkliggöra Sveriges utrikespolitiska
agerande mot en stormakts militära
kränkningar av vårt territorium. Det är än
mer allvarligt om han gör detta genom att
återuppliva gamla rykten som svensk marin expertis – till vilken Sköld inte hör –
och en av regeringen tillsatt kommission
avfärdat som grundlösa. Det finns inget
den kränkande stormakten mer önskar än
växande ovisshet och tvivel kring ubåtskränkningarna. På det viset kan en misstro mot vår försvarsförmåga och mot våra
myndigheter växa fram samtidigt som vi
blir tillvanda vid kontinuerliga rapporter
om kränkningarna utan att dessa tillåts
vara oomtvistade fakta i vår säkerhetsoch utrikespolitiska debatt.
Hade generalen Sköld enbart talat i sin
egenskap av general och f d armechef hade hans uttalanden oavsett de allvarliga
konsekvenserna enbart varit en fråga om
hans heder. Nils Sköld uttalade sig emellertid inte som privatperson. Han uttalade
sig som politiskt tillsatt tjänsteman i försvarsdepartementet och därmed som en
företrädare för regeringen. Försvarsministern var dessutom personligen informerad om Skölds utspel.
Därför är denna affär inte främst en
fråga om vilka förlöpningar en politiskt
tillsatt tjänsteman gjort sig skyldig till och
vad regeringen avser att vidtaga fdr åtgärder mot denne. Nils Sköld lämnade dessutom sin tjänst i och med årsskiftet. Vad
saken framför allt gäller är det faktum att
försvarsministern var informerad om de
uttalanden Sköld skulle göra och accepterade att han fick göra dem som sakkunnig
i försvarsdepartementet.
Nu är frågan: vad tänker Ingvar Carlsson göra för att reparera den skada som
Roine Carlsson och Nils Sköld gemensamt åsamkat svensk säkerhets- och utrikespolitik?
Sverige och zonen
••
O
verenskommelsen mellan Sverige
och Sovjetunionen om den ”vita
zonen” innebär att ett avtal slutits
om ett territorium som under närmare 20
års tid varit föremål för förhandlingar.
Det är i sig bra att den ekonomiska gränsen är reglerad. Vi kan nu konstatera att
ett avtal har slutits liksom att detta avtal –
oavsett om det kunde blivit bättre eller
sämre – faller under regeringens ansvar.
Det finns däremot ingen anledning att
framställa förhandlingsresultatet som en
svensk triumf eller som ett uttryck för
Sveriges och Sovjetunionens goda relationer.
För det första är det en eftergift från
den mittlinjeprincip som Sverige haft all
anledning att hävda. Mot den bakgrunden
är det anmärkningsvärt att såväl statsminister som utrikesminister framställt
överenskommelsen som en triumf utifrån
perspektivet att vi som ett litet land fått
mer än supermakten. Den typ av uttalanden ger sken av att det egentligen är nävrätten och inte folkrätten som styr uppgö-
relser mellan små och stora nationer. Accepterar man det perspektivet blir varje
förhandlingsframgång för den lilla staten
ett uttryck för den stora statens generositet. Så undermineras folkrätten till nackdel för alla små nationer. Vad vi definitivt
kan se i dag är att den svenska överenskommelsen gjort det svårareför Norge att
hävda och få genomslag för mittlinjeprincipen i förhandlingarna om ett betydligt
större område i Barents hav.
För det andra är det inte ett uttryck för
speciellt goda relationer mellan Sverige
och Sovjet att vi vid förhandlingsbordet
tvingas till eftergifter. Betydligt mer avgö-
rande för Sveriges relationer är de kontinuerligt pågående ubåtskränkningarna
och Sovjetunionens övergripande ambitioner i Östersjön. Den svenska regeringen har mot den bakgrunden ingen anledning att inför den svenska opinionen
framhäva en förment sovjetisk vänlighet
och generositet som sägs följa i spåren av
glasnost och perestrojka. Enkelt uttryckt
kan det sägas att Sveriges relationer med
Sovjetunionen inte bestäms av var vi gemensamt drar gränsen över vattnet utan
av var Sovjetunionen drar gränsen under
vattnet.
7
Att resa på semester
E
tt rykte gick att några stockholmspoliser varit i Sydafrika
och att de deltagit i en samvaro
med sydafrikanska poliser, kanske rent
av fått en skolning i apartheid. Myndigheten i Stockholm tillsatte i god svensk
stil en utredning. Denna konstaterade att
en förväxling kan ha skett mellan svensk
och schweizisk, men det klargjordes
också att några svenska poliser på egen
bekostnad rest till Sydafrika på semester.
Däråt var enligt utredningen intet att gö-
ra.
En socialdemokratisk viceordförande
i polisstyrelsen i Stockholm, Roland
Öhrn, insåg, tydligen efter viss tvekan, att
inte ens han kunde hindra poliserna från
att begagna sin fritid som de ville. Men
han menade, och han framförde det offentligt, att semesterresor till vissa länder
– han nämnde Chile utöver Sydafrika- i
fortsättningen borde registreras och på-
verka vederbörandes tjänstgöring och
även framtida befordran.
Att detta var ett upprörande och rent
av otillständigt hot är väl alldeles klart.
Skulle en kommunal myndighet kunna
lägga sig i vart dess tjänstemän reser på
semester? Säg att någon vill resa till Angola. Där styr en extrem vänsterregering
– givetvis med ekonomiskt stöd från
Sverige – dirigerad från Moskva och
med åtskilliga tusen kubanska legosoldater i sin arme. Detta skulle viceordförande Öhrn inte reagera mot; till kommunistländer bör polismän få resa fritt. De
får givetvis t ex fara till ett land som det
förtryckta Kuba. Ingen skulle reagera.
Dit for ju nyligen Sveriges utrikesrninis- 8
ter med kabinettsekreteraren som van ciceron.
k6mmun bör anmäla målen för sina semesterresor till sin politiska överhet, som
får avgöra om de är lämpliga eller inte.
Överheten vet som alltid bäst och kan
komma med repressalier om den inte blir
åtlydd.
Vi lever som bekant i ett välreglerat
samhälle. Viceordförande Öhrn tycks ha
funnit ett hål i förordningarna som han
vill stoppa igen. Tjänstemän i stat och
Pärmarför inbindning av årgång 1987
kan rekvireras från Svensk Tidskrifts
expedition, tel 08-667 59 55, eller genom insättning av kronor 50:- på
postgiro 7 27 44-6.
Försvarsministern medverkar
till dubbla budskap
D
agen innan ÖBs rapport skulle
presenteras misstänkliggjorde generalen Nils Sköld i Dagens Industri grunden för Sveriges tidigare diplomatiska agerande gentemot Sovjetunionen. Han gjorde det genom att på nytt ge
liv åt ryktet om att en skadad ubåt strax
efter Hårsfjärdenincidenten skulle ha eskorterats ut genom Öresund av en annan
ubåt. Detta rykte avfärdade ubåtsskyddskommissionen, med den tidigare försvarsministern Sven Andersson i spetsen,
som grundlöst.
Det är givetvis allvarligt när en general
använder sig av sin ställning och sin trovärdighet som tidigare arm6chef för att
misstänkliggöra Sveriges utrikespolitiska
agerande mot en stormakts militära
kränkningar av vårt territorium. Det är än
mer allvarligt om han gör detta genom att
återuppliva gamla rykten som svensk marin expertis – till vilken Sköld inte hör –
och en av regeringen tillsatt kommission
avfärdat som grundlösa. Det finns inget
den kränkande stormakten mer önskar än
växande ovisshet och tvivel kring ubåtskränkningarna. På det viset kan en misstro mot vår försvarsförmåga och mot våra
myndigheter växa fram samtidigt som vi
blir tillvanda vid kontinuerliga rapporter
om kränkningarna utan att dessa tillåts
vara oomtvistade fakta i vår säkerhetsoch utrikespolitiska debatt.
Hade generalen Sköld enbart talat i sin
egenskap av general och f d armechef hade hans uttalanden oavsett de allvarliga
konsekvenserna enbart varit en fråga om
hans heder. Nils Sköld uttalade sig emellertid inte som privatperson. Han uttalade
sig som politiskt tillsatt tjänsteman i försvarsdepartementet och därmed som en
företrädare för regeringen. Försvarsministern var dessutom personligen informerad om Skölds utspel.
Därför är denna affär inte främst en
fråga om vilka förlöpningar en politiskt
tillsatt tjänsteman gjort sig skyldig till och
vad regeringen avser att vidtaga fdr åtgärder mot denne. Nils Sköld lämnade dessutom sin tjänst i och med årsskiftet. Vad
saken framför allt gäller är det faktum att
försvarsministern var informerad om de
uttalanden Sköld skulle göra och accepterade att han fick göra dem som sakkunnig
i försvarsdepartementet.
Nu är frågan: vad tänker Ingvar Carlsson göra för att reparera den skada som
Roine Carlsson och Nils Sköld gemensamt åsamkat svensk säkerhets- och utrikespolitik?
Sverige och zonen
••
O
verenskommelsen mellan Sverige
och Sovjetunionen om den ”vita
zonen” innebär att ett avtal slutits
om ett territorium som under närmare 20
års tid varit föremål för förhandlingar.
Det är i sig bra att den ekonomiska gränsen är reglerad. Vi kan nu konstatera att
ett avtal har slutits liksom att detta avtal –
oavsett om det kunde blivit bättre eller
sämre – faller under regeringens ansvar.
Det finns däremot ingen anledning att
framställa förhandlingsresultatet som en
svensk triumf eller som ett uttryck för
Sveriges och Sovjetunionens goda relationer.
För det första är det en eftergift från
den mittlinjeprincip som Sverige haft all
anledning att hävda. Mot den bakgrunden
är det anmärkningsvärt att såväl statsminister som utrikesminister framställt
överenskommelsen som en triumf utifrån
perspektivet att vi som ett litet land fått
mer än supermakten. Den typ av uttalanden ger sken av att det egentligen är nävrätten och inte folkrätten som styr uppgö-
relser mellan små och stora nationer. Accepterar man det perspektivet blir varje
förhandlingsframgång för den lilla staten
ett uttryck för den stora statens generositet. Så undermineras folkrätten till nackdel för alla små nationer. Vad vi definitivt
kan se i dag är att den svenska överenskommelsen gjort det svårareför Norge att
hävda och få genomslag för mittlinjeprincipen i förhandlingarna om ett betydligt
större område i Barents hav.
För det andra är det inte ett uttryck för
speciellt goda relationer mellan Sverige
och Sovjet att vi vid förhandlingsbordet
tvingas till eftergifter. Betydligt mer avgö-
rande för Sveriges relationer är de kontinuerligt pågående ubåtskränkningarna
och Sovjetunionens övergripande ambitioner i Östersjön. Den svenska regeringen har mot den bakgrunden ingen anledning att inför den svenska opinionen
framhäva en förment sovjetisk vänlighet
och generositet som sägs följa i spåren av
glasnost och perestrojka. Enkelt uttryckt
kan det sägas att Sveriges relationer med
Sovjetunionen inte bestäms av var vi gemensamt drar gränsen över vattnet utan
av var Sovjetunionen drar gränsen under
vattnet.
7
Att resa på semester
E
tt rykte gick att några stockholmspoliser varit i Sydafrika
och att de deltagit i en samvaro
med sydafrikanska poliser, kanske rent
av fått en skolning i apartheid. Myndigheten i Stockholm tillsatte i god svensk
stil en utredning. Denna konstaterade att
en förväxling kan ha skett mellan svensk
och schweizisk, men det klargjordes
också att några svenska poliser på egen
bekostnad rest till Sydafrika på semester.
Däråt var enligt utredningen intet att gö-
ra.
En socialdemokratisk viceordförande
i polisstyrelsen i Stockholm, Roland
Öhrn, insåg, tydligen efter viss tvekan, att
inte ens han kunde hindra poliserna från
att begagna sin fritid som de ville. Men
han menade, och han framförde det offentligt, att semesterresor till vissa länder
– han nämnde Chile utöver Sydafrika- i
fortsättningen borde registreras och på-
verka vederbörandes tjänstgöring och
även framtida befordran.
Att detta var ett upprörande och rent
av otillständigt hot är väl alldeles klart.
Skulle en kommunal myndighet kunna
lägga sig i vart dess tjänstemän reser på
semester? Säg att någon vill resa till Angola. Där styr en extrem vänsterregering
– givetvis med ekonomiskt stöd från
Sverige – dirigerad från Moskva och
med åtskilliga tusen kubanska legosoldater i sin arme. Detta skulle viceordförande Öhrn inte reagera mot; till kommunistländer bör polismän få resa fritt. De
får givetvis t ex fara till ett land som det
förtryckta Kuba. Ingen skulle reagera.
Dit for ju nyligen Sveriges utrikesrninis- 8
ter med kabinettsekreteraren som van ciceron.
k6mmun bör anmäla målen för sina semesterresor till sin politiska överhet, som
får avgöra om de är lämpliga eller inte.
Överheten vet som alltid bäst och kan
komma med repressalier om den inte blir
åtlydd.
Vi lever som bekant i ett välreglerat
samhälle. Viceordförande Öhrn tycks ha
funnit ett hål i förordningarna som han
vill stoppa igen. Tjänstemän i stat och
Pärmarför inbindning av årgång 1987
kan rekvireras från Svensk Tidskrifts
expedition, tel 08-667 59 55, eller genom insättning av kronor 50:- på
postgiro 7 27 44-6.