Peter Kockum; Kårhusockupationens följder
1987
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
~~ ————————–
PETER KOCKUM:
Kårhusockupationens
följder
Kårhusockupationen 1968 blev
en vändpunkt fät högerstudenterna. Engagemanget i de västerländska idetraditionerna blev
starkare och tydligare.
Vänstern hade politiserat kårpolitiken. Som motvikt bildades
”Opposition 68” vars stora seger
i studentvalet hösten 1968 kom
som en chock för vänstern.
Det var den generationen
som föryngrade och vitaliserade
Moderata Samlingspartiet under
Gösta Bohmans ledning.
Artikeln ingår i SvT:s serie
”På andra sidan barrikaden”
som inleddes i nr 2187.
Peter Kockum är direktör för
Celeritas Reklam AB.
E
n röd fana vajade på kårens flaggstång. En teknolog klättrade med
fara för sitt eget liv upp på kårhusets tak, upp i den genomruttna flaggstången och slet ned den röda fanan. Nå-
got senare återfanns denna skändlighetens symbol på kårens fasad. Då hoppade
Ulf Wickbom, numera TV-kändis, med
dödsförakt från kårhusets andra våning
ner på Bolländargatan och rev med sig
det röda tygstycket i fallet.
Två tyska ”studenter” vaktade dörren
till kårhuset den dagen i maj 1968. Jag
släpptes inte in därför att en söt flicka i
tamburen ögonblickligen identifierade
mig som högerstudent Utslängd på Holländargatan blev jag. Heraus! Schnell!
Schnell!
I det ögonblicket drogs en rad av mina
grundläggande värderingar i smutsen –
där i rännstenen på Holländargatan. Diskussionerna över ärtsoppa och punsch
om kommunisternas demokratibegrepp
och hur kulakerna behandlades i Stalins
sovjetstat blev med ens våldsam verklighet.
Jag var aldrig någon provokatör utan
en glad debattör som alla andra. Min
bakgrund är brittiskt influerad genom
min mor såväl politiskt som ideologiskt.
Känslomässigt är jag starkt påverkad av
berättelserna om de kära som stupade
mot Hitler.
Klottret nuförtiden är kryptiskt oftast
oläsligt. Ibland påminner det om kinesiska tecken. Under åren i slutet på 60-
talet var klottret ett politiskt propagandaredskap. Det var stort och alltid läsligt.
Tvärs över fasaden på kårhuset stod att
läsa ”Det är rätt att göra uppror”.
Utanför i spökparken, som området
framför gamla kårhuset vid Holländarga- 230
tan heter, stod några tusen personer och
vaktade dag och natt på att ockupanterna
skulle komma ut efter sina misslyckade
stormningsförsök av Centralen och Operan. Med jämna mellanrum skanderade
motståndarna ”hammaren i huvudet, skä-
ran i halsen”. Polishästarna dundrade
fram och tillbaka för att hålla motdemonstranterna på avstånd. Så småninqom
vandrade en samling ganska bleknosiga
studenter ut i måndagsnatten under polisbeskydd mot uppretade medborgare.
Vänsterstudenterna har nu blivit välanpassade byråkrater. Ann Mari Lindgren sitter nu i statsrådsberedningen,
andra har höga befattningar i den offentliga sektorn. Fackliga organisationer har
fått sin beskärda del av revolutionärer
och en dubbelmaoist har t o m blivit välbeställd advokat.
Den här perioden blev en vändpunkt
för oss högerstudenter. Vårt engagemang
i våra västerländska idetraditioner blev
starkare, tydligare.
Opposition 68
Ockupationen av kårhuset blev den utlö-
sande kraften till bildandet av det studentparti, ”Opposition 68”, som vi hö-
gerstudenter skapade. Vänstern hade politiserat kårpolitiken. studenterna måste
få ett alternativ och det var inte ”ölpartiet” – Kåraktivisterna – under ledning
av nuvarande skandiachefen Björn Wolrath. På vår lista stod på valbara platser
två studenter som sedermera kom att avlösa varandra som ordförande i moderata
samlingspartiet,Ulf Adelsohn och Carl
Bildt. När Ulf Adelsohn tyckte att stämningen på kårhuset under ockupationen
blivit väl aggressiv och ville gå därifrån
för att ingen skulle komma till skada fick
Carl Bildt alla med sig i ett stort skratt när
han sa följande: ”Vi har fått veta att ni
står fast på Mao Tse Tungs orubbliga tankar, men jag skulle vilja veta vem som sitter på min täckjacka.”
studentoroligheterna i Sverige fokuserades kring kampen mot
UKAS, senare mot PUKAS, dvs
Palmes ukas.
studentvalet på hösten efter ockupationen blev en stor seger för Opposition
68, vilket drabbade vänstern som en
chock.
Att vara högerstudent den här tiden
betraktades av massmedia som en anakronism av begränsat intresse. Media var
då som nu starkt vänsterdominerat Själv
blev jag intervjuad i radio på morgonen
efter detta studentval, som ju faktiskt var
den första valsegern som ledde till regeringsmakten för ett högerparti sedan Arvid Lindmans 1928. Radioreportern, jag
tror det var Mats Gullers, ställde några
inledande frågor, med vilka han ville leda
i bevis att vi i vårt studentparti i själva
verket var en förtäckt högerorganisation.
Jag avbröt honom och förklarade att han
tydligen inte förstått särskilt mycket; vi
var ju ett klart högerparti och stolta över
det. Jag sade, att vårt mål var att kasta ut
231
vänstern så fort som möjligt för att kunna
bevara studenternas frihet och försvara
en parlamentarisk demokrati på studentkåren. På den tiden var det nästan otänkbart att en studentföreträdare kunde uttala sig så drastiskt mot vänstern utan att
bli betraktad som fascist. Tage Erlander
kommenterade också följdriktigt studentvalet på följande sätt: ”Så går det när man
går för långt, då sticker reaktionen upp”.
UKAS
studentoroligheterna i Sverige fokuserades kring kampen mot UKAS, senare
mot PUKAS, dvs Palmes ukas. Denna s k
universitetsreform syftade till fasta studiegångar och målinriktad utbildning för
att ur samhällets synpunkt effektivare och
på lång sikt få ut mer av de resurser som
staten satsade på högre utbildning.
I denna fråga var studenterna eniga
kring parollen ”nej till UKAS”, men våra
politiska motiv vara helt olika. Vi högerstudenter ville försvara den enskilde studentens frihet till val av studier och inriktning. Vi varnade för statens bristande förmåga att styra rätt och svaghet i att göra
prognoser.
Vänstern ville inte ha någon styrning
p g av att studenterna genom UKAS då
skulle utbildas till kapitalets slavar. De
klottrade ”Friheten kommer när den sista
kapitalisten hängs i den siste reformistens
tarmar”.
Den ideologiska kampen
I Marcoses anda tolererades ingen tolerans. Det var förbjudet att ”tycka fel”.
”Att förhandla var att kapitulera.” Detta
gjorde oss djupt upprörda och ledde helt
232
naturligt till en stark politisk polarisering
kring ideologiska frågor.
Vi ville försvara konsumentsamhället
mot stormanloppet med ideologiska förtecken men det dröjde innan vi kunde
göra det även om vi läste vår Schumpeter
och kände att vi hade rätt.
Vi ville nyansera bilden av USA som
samhälle och dess motiv i Vietnam. Själv
argumenterade jag på grundval av de
Gaulle, men blev uppbragt när hela USA
ställdes vid skampålen. Vi trodde på uppriktigheten i USA:s motiv för den felaktiga Vietnampolitiken.
Då vi anförde t ex den så kallade dominoteorin bemöttes vi med förakt och
löje. Nu som då försvarar SSU Nordvietnam. Anna Lindh betecknar i Göteborgsposten Vietnams angreppskrig i Kampuchea som ”misstag”, men man har ju
dock byggt ”många nya vägar”.
Vi blev den första generationen på 40
år som lyckades tvätta bort den borgerliga skammen som den äldre generationen ännu idag bär så djupt inom sig. Det
var hos de äldsta vi fann likasinnade. Detta var en tid när vi ofta tänkte att man
inte kunde lita på någon som var född
mellan 1910 och 1940.
Vi tänkte ofta att man inte kunde
lita på någon som var född mellan
1910 och 1940.
En hel generation föddes ideologiskt
och engagerade sig aktivt politiskt. Det
var vi och de som kom efter som vitaliserade Moderata samlingspartiet under
Gösta Bohmans ledning. Det var upplevelserna 1968 som gav en ökad politisk
medvetenhet och frimodighet bland borgerliga svenskar och som så småningom
ledde till Moderata Samlingspartiets
framgångar i slutet på 70-talet och början
på 80-talet.
1….————._______
PETER KOCKUM:
Kårhusockupationens
följder
Kårhusockupationen 1968 blev
en vändpunkt fät högerstudenterna. Engagemanget i de västerländska idetraditionerna blev
starkare och tydligare.
Vänstern hade politiserat kårpolitiken. Som motvikt bildades
”Opposition 68” vars stora seger
i studentvalet hösten 1968 kom
som en chock för vänstern.
Det var den generationen
som föryngrade och vitaliserade
Moderata Samlingspartiet under
Gösta Bohmans ledning.
Artikeln ingår i SvT:s serie
”På andra sidan barrikaden”
som inleddes i nr 2187.
Peter Kockum är direktör för
Celeritas Reklam AB.
E
n röd fana vajade på kårens flaggstång. En teknolog klättrade med
fara för sitt eget liv upp på kårhusets tak, upp i den genomruttna flaggstången och slet ned den röda fanan. Nå-
got senare återfanns denna skändlighetens symbol på kårens fasad. Då hoppade
Ulf Wickbom, numera TV-kändis, med
dödsförakt från kårhusets andra våning
ner på Bolländargatan och rev med sig
det röda tygstycket i fallet.
Två tyska ”studenter” vaktade dörren
till kårhuset den dagen i maj 1968. Jag
släpptes inte in därför att en söt flicka i
tamburen ögonblickligen identifierade
mig som högerstudent Utslängd på Holländargatan blev jag. Heraus! Schnell!
Schnell!
I det ögonblicket drogs en rad av mina
grundläggande värderingar i smutsen –
där i rännstenen på Holländargatan. Diskussionerna över ärtsoppa och punsch
om kommunisternas demokratibegrepp
och hur kulakerna behandlades i Stalins
sovjetstat blev med ens våldsam verklighet.
Jag var aldrig någon provokatör utan
en glad debattör som alla andra. Min
bakgrund är brittiskt influerad genom
min mor såväl politiskt som ideologiskt.
Känslomässigt är jag starkt påverkad av
berättelserna om de kära som stupade
mot Hitler.
Klottret nuförtiden är kryptiskt oftast
oläsligt. Ibland påminner det om kinesiska tecken. Under åren i slutet på 60-
talet var klottret ett politiskt propagandaredskap. Det var stort och alltid läsligt.
Tvärs över fasaden på kårhuset stod att
läsa ”Det är rätt att göra uppror”.
Utanför i spökparken, som området
framför gamla kårhuset vid Holländarga- 230
tan heter, stod några tusen personer och
vaktade dag och natt på att ockupanterna
skulle komma ut efter sina misslyckade
stormningsförsök av Centralen och Operan. Med jämna mellanrum skanderade
motståndarna ”hammaren i huvudet, skä-
ran i halsen”. Polishästarna dundrade
fram och tillbaka för att hålla motdemonstranterna på avstånd. Så småninqom
vandrade en samling ganska bleknosiga
studenter ut i måndagsnatten under polisbeskydd mot uppretade medborgare.
Vänsterstudenterna har nu blivit välanpassade byråkrater. Ann Mari Lindgren sitter nu i statsrådsberedningen,
andra har höga befattningar i den offentliga sektorn. Fackliga organisationer har
fått sin beskärda del av revolutionärer
och en dubbelmaoist har t o m blivit välbeställd advokat.
Den här perioden blev en vändpunkt
för oss högerstudenter. Vårt engagemang
i våra västerländska idetraditioner blev
starkare, tydligare.
Opposition 68
Ockupationen av kårhuset blev den utlö-
sande kraften till bildandet av det studentparti, ”Opposition 68”, som vi hö-
gerstudenter skapade. Vänstern hade politiserat kårpolitiken. studenterna måste
få ett alternativ och det var inte ”ölpartiet” – Kåraktivisterna – under ledning
av nuvarande skandiachefen Björn Wolrath. På vår lista stod på valbara platser
två studenter som sedermera kom att avlösa varandra som ordförande i moderata
samlingspartiet,Ulf Adelsohn och Carl
Bildt. När Ulf Adelsohn tyckte att stämningen på kårhuset under ockupationen
blivit väl aggressiv och ville gå därifrån
för att ingen skulle komma till skada fick
Carl Bildt alla med sig i ett stort skratt när
han sa följande: ”Vi har fått veta att ni
står fast på Mao Tse Tungs orubbliga tankar, men jag skulle vilja veta vem som sitter på min täckjacka.”
studentoroligheterna i Sverige fokuserades kring kampen mot
UKAS, senare mot PUKAS, dvs
Palmes ukas.
studentvalet på hösten efter ockupationen blev en stor seger för Opposition
68, vilket drabbade vänstern som en
chock.
Att vara högerstudent den här tiden
betraktades av massmedia som en anakronism av begränsat intresse. Media var
då som nu starkt vänsterdominerat Själv
blev jag intervjuad i radio på morgonen
efter detta studentval, som ju faktiskt var
den första valsegern som ledde till regeringsmakten för ett högerparti sedan Arvid Lindmans 1928. Radioreportern, jag
tror det var Mats Gullers, ställde några
inledande frågor, med vilka han ville leda
i bevis att vi i vårt studentparti i själva
verket var en förtäckt högerorganisation.
Jag avbröt honom och förklarade att han
tydligen inte förstått särskilt mycket; vi
var ju ett klart högerparti och stolta över
det. Jag sade, att vårt mål var att kasta ut
231
vänstern så fort som möjligt för att kunna
bevara studenternas frihet och försvara
en parlamentarisk demokrati på studentkåren. På den tiden var det nästan otänkbart att en studentföreträdare kunde uttala sig så drastiskt mot vänstern utan att
bli betraktad som fascist. Tage Erlander
kommenterade också följdriktigt studentvalet på följande sätt: ”Så går det när man
går för långt, då sticker reaktionen upp”.
UKAS
studentoroligheterna i Sverige fokuserades kring kampen mot UKAS, senare
mot PUKAS, dvs Palmes ukas. Denna s k
universitetsreform syftade till fasta studiegångar och målinriktad utbildning för
att ur samhällets synpunkt effektivare och
på lång sikt få ut mer av de resurser som
staten satsade på högre utbildning.
I denna fråga var studenterna eniga
kring parollen ”nej till UKAS”, men våra
politiska motiv vara helt olika. Vi högerstudenter ville försvara den enskilde studentens frihet till val av studier och inriktning. Vi varnade för statens bristande förmåga att styra rätt och svaghet i att göra
prognoser.
Vänstern ville inte ha någon styrning
p g av att studenterna genom UKAS då
skulle utbildas till kapitalets slavar. De
klottrade ”Friheten kommer när den sista
kapitalisten hängs i den siste reformistens
tarmar”.
Den ideologiska kampen
I Marcoses anda tolererades ingen tolerans. Det var förbjudet att ”tycka fel”.
”Att förhandla var att kapitulera.” Detta
gjorde oss djupt upprörda och ledde helt
232
naturligt till en stark politisk polarisering
kring ideologiska frågor.
Vi ville försvara konsumentsamhället
mot stormanloppet med ideologiska förtecken men det dröjde innan vi kunde
göra det även om vi läste vår Schumpeter
och kände att vi hade rätt.
Vi ville nyansera bilden av USA som
samhälle och dess motiv i Vietnam. Själv
argumenterade jag på grundval av de
Gaulle, men blev uppbragt när hela USA
ställdes vid skampålen. Vi trodde på uppriktigheten i USA:s motiv för den felaktiga Vietnampolitiken.
Då vi anförde t ex den så kallade dominoteorin bemöttes vi med förakt och
löje. Nu som då försvarar SSU Nordvietnam. Anna Lindh betecknar i Göteborgsposten Vietnams angreppskrig i Kampuchea som ”misstag”, men man har ju
dock byggt ”många nya vägar”.
Vi blev den första generationen på 40
år som lyckades tvätta bort den borgerliga skammen som den äldre generationen ännu idag bär så djupt inom sig. Det
var hos de äldsta vi fann likasinnade. Detta var en tid när vi ofta tänkte att man
inte kunde lita på någon som var född
mellan 1910 och 1940.
Vi tänkte ofta att man inte kunde
lita på någon som var född mellan
1910 och 1940.
En hel generation föddes ideologiskt
och engagerade sig aktivt politiskt. Det
var vi och de som kom efter som vitaliserade Moderata samlingspartiet under
Gösta Bohmans ledning. Det var upplevelserna 1968 som gav en ökad politisk
medvetenhet och frimodighet bland borgerliga svenskar och som så småningom
ledde till Moderata Samlingspartiets
framgångar i slutet på 70-talet och början
på 80-talet.
1….————._______