Bo Jansson; Väljare och val
1987
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
~~———-~—-~——~——————–~
BOJANSSON:
Väljare och val
Vilka faktorer påverkar valet av
parti?
Med utgångspunkt i bl a den
nyutkomna ”Väljare och val i
Sverige” belyser Bo Jansson
denna fråga.
L__
Bo Jansson är delägare i JKL
Information AB och sysslar
bland annat med värderingsoch opinionsanalyser.
U
nder de senaste två åren har det
utkommit ett flertal böcker som
med olika perspektiv analyserat
förändrade värderingar och opinioner
bland svenskarna.
Vid en första anblick kan den sammanfattande bilden bli motsägelsefull,
inte minst om böckernas mer långsiktiga
iakttagelser ställs mot de mer ögonblickliga väljarbarometrarna.
Vä/jare och val i Sverige av Sören
Holmberg och Mikael Gilljam (Bonniers
1987), kan lätt uppfattas som en kommentar till valet 1985, eller det politiska
läget i dag, men skall ses som nr l Oi en
serie rapporter från SCB:s valundersökningar.
Sören Holmbergs bok om valet 1982
utkom inte förrän 1985. Arets bok om
valet 1985 publiceras alltså våren 1987.
Partistrategerna har ett något mer omedelbart behov av bokens resultat än forskarna i statskunskap.
Väljare i förändring
Den föregående boken, om valet 1982,
av Sören Holmberg hette ”Väljare i förändring”. Dess slutsats var att vi fortfarande har en stabil väljarkår i Sverige,
men den är stadd i förändring. Väljare
med en ”traditionell” bakgrund röstade
också traditionellt, men väljare i nya miljöer uppträder mindre förutsägbart.
Också i årets bok drar Holmberg och
Gilljam samma slutsatser. De refererar till
valforskare från hela västvärlden som anser att partisystem och röstningsvanor befinner sig i en brytningstid. ”Nya partier,
nya konfliktfrågor och nya röstningsmönster växer fram och pockar på
utrymme och uppmärksamhet.”
234
Författama varnar för att falla i den
fälla som många gör när de utpekar den
egna samtiden som en avgörande brytningstid. Holmberg och Gilljam vill ange
några trender och utvecklingslinjer i
svenskt väljarbeteende.
Klassröstningen är fortfarande den
viktigaste förklaringsfaktorn för partivaL
Inte bara yrkestillhörighet utan också
andra socioekonorniska faktorer som
bostadsort, bostadstyp och religiositet.
Författarna gör samma iakttagelser som
t ex Hans Zetterberg och Lorentz Lyttkens m fl om en tilltagande skillnad i värderingar mellan regioner, centrum och
periferi eller ”ProblemSverige” och ”TillväxtSverige” som det kallas i boken. De
menar också att religionen fortfarande är
en faktor av betydelse för svenskamas
väljarbeteende. Däremot är det främst
moderata samlingspartiet som haft den
kraftigaste minskningen i andelen kyrkobesökande väljare, från 64 procent 1964
till 30 procent 1985.
Holmberg och Gilljam är mer skeptiska till att sektorsröstningen, dvs kampen
mellan privat och offentlig sektor ännu
har fått någon större betydelse.
Betydelsen av ålder och kön har förändrats de senaste åren. Bland de kvinnliga väljama är det en svag socialistisk
övervikt och bland männen en borgerlig.
Moderatema har blivit allt framgångsrikare bland de yngsta väljarna, samtidigt
som socialdemokraterna är starkast bland
de medelålders ”40-talistema”.
Åsiktsröstningen ökar. ”Väljare som
inte har samma uppfattning som det egna
partiet byter oftare parti på 1980-talet än
på 1950-talet”, skriver Holmberg och
Gilljam. De visar också en minskande
identifikation med partierna, ett sjunkande förtroende för politikerna och en
ökande rörlighet. Författama avslutar boken med att förutspå alltmer ”bångstyriga
väljare”.
1985 års val
Boken innehåller några mer direkta kommentarer till 1985 års val. De undersökningar som presenteras ger ett intryck av
en rörlig väljarkår som i allt högre utsträckning bestämmer sig sent, byter parti
och röstar på olika partier i de tre olika
valen. Väljama i sin tur uppfattade valrörelsen som ”käbblig”.
Var sjätte väljare röstade på olika partier i riksdags- och kommunalvalen. Mest
vanlig var röstSplittringen inom det borgerliga blocket, samtidigt som socialdemokraterna förlorade en hel del väljare
till småpartier kommunalt.
Strax före valet 1985 presenterade Peter Esaiasson en studie av ”partiledareffekterna” i svensk politik. Han menade
att de hade en i jämförelse med andra
länder mycket begränsad betydelse. I skenet av 1985 års val tror Holmberg och
Gilljam att partiledarna kan ha haft en
betydligt större effekt.
Först och främst hade givetvis Westerberg en positiv effekt. Författarna uppskattar det möjligt att Westerberg kan ha
influerat närmare fyra procentenheter av
väljarkåren att rösta på folkpartiet. Motsvarande siffra för Ullsten 1982 var 0,8
procentenheter.
Ulf Adelsoho lockade varken 1982
eller 1985 lika många väljare som Gösta
Bohman gjorde 1979. För centerpartiets
del skriver man ”Såväl väljarnas egna förklaringar som resultaten i det här kapitlet
visar att många väljare lämnade center- –
partiet på grund av missnöje med Thorbjörn Fälldin”.
Partiledarna förefaller ha en mindre
betydelse för de socialistiska partierna.
Högervind eller ej
Isocialdemokraternas egna kommentarer
till valet 1985 gav de stort utrymme åt
tolkningen att ”högervågen” slagits tillbaka. Partisekreterare Bo Toresson säger i
boken ”Överraskningarnas val” att man
redan hösten 1984 beslutade sig för att
göra valrörelsen till en ideologisk
försvarskamp för välfärdssamhället. Olof
Palmes första kommentar efter valet var
”Vi slog tillbaka högervågen”.
I en annan valanalys, ”Lärobok för politiker”, (Torsten Österman, 1986) som i
stor utsträckning är liktydig med socialdemokraternas eftervalsanalys framhålls
att högervågen i form av moderaterna
skulle skrämt väljare från det borgerliga
blocket i en sådan omfattning att valsegern uteblev.
Holmberg och Gilljam menar att väljarkåren står till höger om sina partier
som en följd av 80-talets högervindar.
Väljarna är väl orienterade och positionerade på höger-vänsterskalan. I boken
mäts högervinden med frågor om marknadsekonomi, socialisering, löntagarfonder. Denna ”högervind” har blåst åt ett
annat håll än väljarnas inställning till sociala frågor. Opinionsförändringarna i
välfärdsfrågorna har snarare gått åt vänster under 1980-talet.
Socialdemokraterna förlorade röster
på höger-vänsterfrågorna men uppvägde
förlusten genom att vinna röster på sociala välfärdsfrågor som full sysselsättning
och bibehållen sjukersättning. Det före- 235
faller som om denna motsägelse inte bara
finns i väljarkåren som aggregat, utan
också på individnivå. Väljaren ser inte
omedelbart en motsats mellan en borgerlig ekonomisk politik och en socialdemokratisk socialpolitik.
Miljöfrågan
”Väljare och val i Sverige” har också
uppmärksammats för att boken visar att
miljöfrågan hade betydelse redan i 1985
års val. I undersökningen nämns miljöfrå-
gan av väljarna som en av de mest viktiga
frågorna vid valet av parti, tillsammans
med sysselsättning, skatter och välfärd.
Det är främst vpk:s, centerns och folkpartiets väljare som uppger miljö, i mindre
utsträckning moderaternas och socialdemokraternas väljare. Vid analysen av partibytare förefaller miljöfrågan haft en mer
begränsad betydelse.
Sören Holmberg har tidigare analyserat ekologi-tillväxt som en ideologisk dimension i samband med kärnkraftsomröstningen. Han hävdade då att det endast är en begränsad, intellektuell elit
som kan orientera sig längs denna ideologiska skala.
Miljöpolitiken upptar inte heller någon
större del av boken. I Torsten Östermans
”Lärobok för politiker” är en av slutsatserna att socialdemokraterna måste satsa
på miljöfrågan för att vinna ungdomen,
som annars riskerar få en borgerlig majoritet för lång tid framöver. Holmbergs
och Gilljams bok skall nog tolkas så, att
intresset för miljöfrågor är stort, men det
har ingen större effekt på väljarnas val av
parti.
BOJANSSON:
Väljare och val
Vilka faktorer påverkar valet av
parti?
Med utgångspunkt i bl a den
nyutkomna ”Väljare och val i
Sverige” belyser Bo Jansson
denna fråga.
L__
Bo Jansson är delägare i JKL
Information AB och sysslar
bland annat med värderingsoch opinionsanalyser.
U
nder de senaste två åren har det
utkommit ett flertal böcker som
med olika perspektiv analyserat
förändrade värderingar och opinioner
bland svenskarna.
Vid en första anblick kan den sammanfattande bilden bli motsägelsefull,
inte minst om böckernas mer långsiktiga
iakttagelser ställs mot de mer ögonblickliga väljarbarometrarna.
Vä/jare och val i Sverige av Sören
Holmberg och Mikael Gilljam (Bonniers
1987), kan lätt uppfattas som en kommentar till valet 1985, eller det politiska
läget i dag, men skall ses som nr l Oi en
serie rapporter från SCB:s valundersökningar.
Sören Holmbergs bok om valet 1982
utkom inte förrän 1985. Arets bok om
valet 1985 publiceras alltså våren 1987.
Partistrategerna har ett något mer omedelbart behov av bokens resultat än forskarna i statskunskap.
Väljare i förändring
Den föregående boken, om valet 1982,
av Sören Holmberg hette ”Väljare i förändring”. Dess slutsats var att vi fortfarande har en stabil väljarkår i Sverige,
men den är stadd i förändring. Väljare
med en ”traditionell” bakgrund röstade
också traditionellt, men väljare i nya miljöer uppträder mindre förutsägbart.
Också i årets bok drar Holmberg och
Gilljam samma slutsatser. De refererar till
valforskare från hela västvärlden som anser att partisystem och röstningsvanor befinner sig i en brytningstid. ”Nya partier,
nya konfliktfrågor och nya röstningsmönster växer fram och pockar på
utrymme och uppmärksamhet.”
234
Författama varnar för att falla i den
fälla som många gör när de utpekar den
egna samtiden som en avgörande brytningstid. Holmberg och Gilljam vill ange
några trender och utvecklingslinjer i
svenskt väljarbeteende.
Klassröstningen är fortfarande den
viktigaste förklaringsfaktorn för partivaL
Inte bara yrkestillhörighet utan också
andra socioekonorniska faktorer som
bostadsort, bostadstyp och religiositet.
Författarna gör samma iakttagelser som
t ex Hans Zetterberg och Lorentz Lyttkens m fl om en tilltagande skillnad i värderingar mellan regioner, centrum och
periferi eller ”ProblemSverige” och ”TillväxtSverige” som det kallas i boken. De
menar också att religionen fortfarande är
en faktor av betydelse för svenskamas
väljarbeteende. Däremot är det främst
moderata samlingspartiet som haft den
kraftigaste minskningen i andelen kyrkobesökande väljare, från 64 procent 1964
till 30 procent 1985.
Holmberg och Gilljam är mer skeptiska till att sektorsröstningen, dvs kampen
mellan privat och offentlig sektor ännu
har fått någon större betydelse.
Betydelsen av ålder och kön har förändrats de senaste åren. Bland de kvinnliga väljama är det en svag socialistisk
övervikt och bland männen en borgerlig.
Moderatema har blivit allt framgångsrikare bland de yngsta väljarna, samtidigt
som socialdemokraterna är starkast bland
de medelålders ”40-talistema”.
Åsiktsröstningen ökar. ”Väljare som
inte har samma uppfattning som det egna
partiet byter oftare parti på 1980-talet än
på 1950-talet”, skriver Holmberg och
Gilljam. De visar också en minskande
identifikation med partierna, ett sjunkande förtroende för politikerna och en
ökande rörlighet. Författama avslutar boken med att förutspå alltmer ”bångstyriga
väljare”.
1985 års val
Boken innehåller några mer direkta kommentarer till 1985 års val. De undersökningar som presenteras ger ett intryck av
en rörlig väljarkår som i allt högre utsträckning bestämmer sig sent, byter parti
och röstar på olika partier i de tre olika
valen. Väljama i sin tur uppfattade valrörelsen som ”käbblig”.
Var sjätte väljare röstade på olika partier i riksdags- och kommunalvalen. Mest
vanlig var röstSplittringen inom det borgerliga blocket, samtidigt som socialdemokraterna förlorade en hel del väljare
till småpartier kommunalt.
Strax före valet 1985 presenterade Peter Esaiasson en studie av ”partiledareffekterna” i svensk politik. Han menade
att de hade en i jämförelse med andra
länder mycket begränsad betydelse. I skenet av 1985 års val tror Holmberg och
Gilljam att partiledarna kan ha haft en
betydligt större effekt.
Först och främst hade givetvis Westerberg en positiv effekt. Författarna uppskattar det möjligt att Westerberg kan ha
influerat närmare fyra procentenheter av
väljarkåren att rösta på folkpartiet. Motsvarande siffra för Ullsten 1982 var 0,8
procentenheter.
Ulf Adelsoho lockade varken 1982
eller 1985 lika många väljare som Gösta
Bohman gjorde 1979. För centerpartiets
del skriver man ”Såväl väljarnas egna förklaringar som resultaten i det här kapitlet
visar att många väljare lämnade center- –
partiet på grund av missnöje med Thorbjörn Fälldin”.
Partiledarna förefaller ha en mindre
betydelse för de socialistiska partierna.
Högervind eller ej
Isocialdemokraternas egna kommentarer
till valet 1985 gav de stort utrymme åt
tolkningen att ”högervågen” slagits tillbaka. Partisekreterare Bo Toresson säger i
boken ”Överraskningarnas val” att man
redan hösten 1984 beslutade sig för att
göra valrörelsen till en ideologisk
försvarskamp för välfärdssamhället. Olof
Palmes första kommentar efter valet var
”Vi slog tillbaka högervågen”.
I en annan valanalys, ”Lärobok för politiker”, (Torsten Österman, 1986) som i
stor utsträckning är liktydig med socialdemokraternas eftervalsanalys framhålls
att högervågen i form av moderaterna
skulle skrämt väljare från det borgerliga
blocket i en sådan omfattning att valsegern uteblev.
Holmberg och Gilljam menar att väljarkåren står till höger om sina partier
som en följd av 80-talets högervindar.
Väljarna är väl orienterade och positionerade på höger-vänsterskalan. I boken
mäts högervinden med frågor om marknadsekonomi, socialisering, löntagarfonder. Denna ”högervind” har blåst åt ett
annat håll än väljarnas inställning till sociala frågor. Opinionsförändringarna i
välfärdsfrågorna har snarare gått åt vänster under 1980-talet.
Socialdemokraterna förlorade röster
på höger-vänsterfrågorna men uppvägde
förlusten genom att vinna röster på sociala välfärdsfrågor som full sysselsättning
och bibehållen sjukersättning. Det före- 235
faller som om denna motsägelse inte bara
finns i väljarkåren som aggregat, utan
också på individnivå. Väljaren ser inte
omedelbart en motsats mellan en borgerlig ekonomisk politik och en socialdemokratisk socialpolitik.
Miljöfrågan
”Väljare och val i Sverige” har också
uppmärksammats för att boken visar att
miljöfrågan hade betydelse redan i 1985
års val. I undersökningen nämns miljöfrå-
gan av väljarna som en av de mest viktiga
frågorna vid valet av parti, tillsammans
med sysselsättning, skatter och välfärd.
Det är främst vpk:s, centerns och folkpartiets väljare som uppger miljö, i mindre
utsträckning moderaternas och socialdemokraternas väljare. Vid analysen av partibytare förefaller miljöfrågan haft en mer
begränsad betydelse.
Sören Holmberg har tidigare analyserat ekologi-tillväxt som en ideologisk dimension i samband med kärnkraftsomröstningen. Han hävdade då att det endast är en begränsad, intellektuell elit
som kan orientera sig längs denna ideologiska skala.
Miljöpolitiken upptar inte heller någon
större del av boken. I Torsten Östermans
”Lärobok för politiker” är en av slutsatserna att socialdemokraterna måste satsa
på miljöfrågan för att vinna ungdomen,
som annars riskerar få en borgerlig majoritet för lång tid framöver. Holmbergs
och Gilljams bok skall nog tolkas så, att
intresset för miljöfrågor är stort, men det
har ingen större effekt på väljarnas val av
parti.