Dagens frågor
1988
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
DAGENS FRiGOR
Väljarna stöder trepartiregering
I
årets riksdagsmotioner, i det samlade
agerandet i riksdagens utskott och i
en rad tunga gemensamma uttalanden i frågor som familjepolitiken, sparandet, löntagarfonder och utförsäljningen
av statliga företag har de tre icke-socialistiska partierna visat en stark vilja att samverka. Det kan tolkas så att man tagit lärdom av de två senaste valens erfarenheter
och att man varit mera lyhörd för stämningarna och strömningarna bland väljarna.
starkare än på länge – för att inte säga
starkare än någonsin – vill väljarna se en
samverkan i en trepartiregering om de tre
icke-socialistiska partierna får en majoritet i årets val. Den allmänborgerliga organisationen Forum för Samhällsdebatt
har traditionsenligt med SIFO:s hjälp frå-
gat väljarna om deras inställning till ett
borgerligt regeringsalternativ. Stödet för
en trepartiregering har ökat från 55 till
59% sedan förra valet. Åtta av tio borgerliga väljare anser att de tre partierna skall
ingå i någon form av regering. Sex av tio
vill att denna regering skall bildas gemensamt av samtliga borgerliga partier. Fördelningen mellan de tre partierna är jämnare än någonsin: 59% (m), 59% (fp) och
60% (c). Stödet för en trepartiregering
har ökat särskilt bland folkpartiets väljare
-från 33 till 55% mellan 1985 och 1988
– men också inom gruppen centerväljare.
En intressant iakttagelse är att endast
fyra procent av de borgerliga väljarna
önskar en mittenregering bestående av
folkpartiet och centerpartiet. De delar av
de båda partierna, interfolierade av enstaka företrädare för massmedia, som envetet driver denna linje, måste anses driva
den linjen från någon teoretisk utgångspunkt- för att inte säga med grumliga bevekelsegrunder. Stöd i en väljaropinion
saknas uppenbarligen.
Undersökningen innefattar ett par
andra intressanta iakttagelser. Den del av
de socialdemokratiska väljarna som vill
att partiet efter en socialdemokratisk seger- tillsammans med (vpk)- skall fortsätta att regera ensamt har sjunkit. Endast
10% av de socialdemokratiska väljarna
vill att partiet skall regera ensamt. 1985
var motsvarande siffra ca 30%. Fyrtio
procent av (s)-väljarna föredrar i detta lä-
ge en regeringssamverkan med något borgerligt parti eller med miljöpartiet eller en
form av samlingsregering.
SIFO-undersökningen, som genomförts under våren, bygger på drygt 1500
intervjuer. Då Forum för samhällsdebatt
utfört dessa undersökningar under en
följd av valår får resultatet ökad betydelse.
Ett steg framåt!
E
n artikel i DN bör ha väckt stor
glädje hos alla som är intresserade
av borgerligt samarbete. Där utvecklade Lars F Tobisson (m), Anne
Wibble (fp) och Gunnar Björck (c) ett av
de tre partierna accepterat gemensamt
program för ökat hushållssparande.
I artikeln sades ”Ett annat sätt att premiera det långsiktiga sparandet ka,n vara
att utvidga möjligheternatill pensionssparande. Utöver försäkringssparande borde
det bli möjligt att spara bundet i bank genom införande av personliga investeringskonton (här kurs).Insättningen,för vilken
får föreskrivas ett maximibelopp per år,
bör vara avdragsgill och avkastningen
skattefri mot att skattskyldighet inträder
då pengarna tas ut efter 55 års ålder. Om
det tekniskt går att lösa bör de innestående medlen också kunna användas för
aktiesparande, vilket skulle öka det enskilda aktieägandets betydelse på börsen
och vända den hittillsvarande trenden
mot ökad institutionalisering. Möjlighet
till förtida uttag med uppskjuten skattskyldighet kan även prövas för köp av t ex
permanentbostad och start av eget företag”.
Programmet har redan följts upp motionsvägen och i en gemensam reservation i riksdagen av de tre partierna i vad
gäller pensionssparande i bank.
Förslaget är i princip- och i vissa delar
även till detaljerna – detsamma som år
1983 framlades av den borgerliga samarbetsorganisationen Forum för Samhällsdebatt i en skrift med titeln ”Personliga investeringskonton”. Den hade författats av
en arbetsgrupp bestående av professor
Erik Anners, bankdirektör Torsten Carlsson och civilekonom Carl Leissner.
Motiveringen i skriften var i grunden
densamma som i det i DN publicerade
programmet, nämligen ”att bredda bostads- och aktieägandet är det bästa sättet
att åstadkomma en järnnare fördelning av
förmögenhetstillgångarna i samhället och
förstärka marknadsekonomin”.
I DN-artikeln uttalas en reservation:
”om det tekniskt går att lösa”. I Forum för
Samhällsdebatts skrift har emellertid de
tre författarna lagt ner mycket arbete på
att visa att de rättsliga och ekonomiska
problem, som är förenade med personliga
199
investeringskonton kan lösas och angivit
hur det skall gå till.
Hittills har alltså de tre borgerliga partierna bundit sig för pensionssparande i
bank genom personliga investeringskonton.
Nästa steg bör bli att de även anvisar
riktlinjer för hur dessa konton skall användas för att främja aktie- och bostadssparande liksom för start av egen rörelse.
Det skulle innebära ett stort steg i riktning
mot ett friare och rättvisare samhälle.
l otakt med väljarna
D
en SIFO-undersökning om barnomsorgen,som Näringslivets
Presstjänst låtit göra, visar att det
finns en djup klyfta mellan dagens politik
och medborgarnas önskemål och åsikter.
Det gemensamma förslag om vårdnadsbidrag, som de tre borgerliga partierna presenterat, har däremot ett massivt
stöd. 7 av 10 anser att ett vårdnadsbidrag,
som ger familjerna ökad möjlighet att välja hur deras barn skall tas om hand är att
föredraga framför en utbyggd kommunal
barnomsorg. Även inom socialdemokraterna är en majoritet för vårdnadsbidrag.
Vid intervjuer med 16-24 åringar –
nästa föräldrageneration – visade det sig
att 46 %föredrog att själva ta hand om sina barn framför att lämna dem till kommunalt daghem. Av dem som själv varit
på kommunalt daghem som barn ville var
tredje ha samma barnomsorg för sina
barn.
En överväldigande majoritet, 83% av
de tillfrågade, ansåg att det var bäst om
200
någon av föräldrarna var hemma hos
barn mellan l och 3 år. 41 % föredrog
detta för barn mellan 4 och 6 år.
SIFO-undersökningen visar att drygt
två tredjedelar föredrog kontant vårdnadsbidrag framför fortsatt utbyggnad av
den kommunala barnomsorgen. Inom alla partier utom vpk finns det en majoritet
som vill ha kontant vårdnadsbidrag framför en utbyggnad av den kommunala
barnomsorgen så att alla får plats.
De tre borgerliga partiemas gemensamma förslag innebär att ett beskattningsbart vårdnadsbidrag på 15 000 kronor per år skall utgå för varje barn mellan
l och 7 år. Styrkta barnomsorgskostnader för barn under 7 år skall vara avdragsgilla upp till 15 000 kronor per
barn. Moderatema vill därutöver införa
ett grundavdrag på kommunalskatten
med 15 000 kr/år för barn under 18 år.
Det står helt klart att de flesta föräldrar
– även socialdemokratiska – själva vill
bestämma över omsorg och vård av deras
barn. Det borgerliga förslaget skulle innebära ett första steg mot ökad valfrihet för
föräldrarna.
För det socialdemokratiska partiet
tycks det emellertid här som på så många
andra områden vara naturligt att det är
staten som skall bestämma och inte de
enskilda medborgarna. Varje familj bör
ha möjlighet att välja det som är bäst för
deras barn och för deras familj.
Pärmarför inbindning av årgång 1987
kan rekvireras från Svensk Tidskrifts
expedition, tel 08-667 59 55, eller genom insättning av kronor 50:- på
postgiro 7 27 44-6.
Väljarna stöder trepartiregering
I
årets riksdagsmotioner, i det samlade
agerandet i riksdagens utskott och i
en rad tunga gemensamma uttalanden i frågor som familjepolitiken, sparandet, löntagarfonder och utförsäljningen
av statliga företag har de tre icke-socialistiska partierna visat en stark vilja att samverka. Det kan tolkas så att man tagit lärdom av de två senaste valens erfarenheter
och att man varit mera lyhörd för stämningarna och strömningarna bland väljarna.
starkare än på länge – för att inte säga
starkare än någonsin – vill väljarna se en
samverkan i en trepartiregering om de tre
icke-socialistiska partierna får en majoritet i årets val. Den allmänborgerliga organisationen Forum för Samhällsdebatt
har traditionsenligt med SIFO:s hjälp frå-
gat väljarna om deras inställning till ett
borgerligt regeringsalternativ. Stödet för
en trepartiregering har ökat från 55 till
59% sedan förra valet. Åtta av tio borgerliga väljare anser att de tre partierna skall
ingå i någon form av regering. Sex av tio
vill att denna regering skall bildas gemensamt av samtliga borgerliga partier. Fördelningen mellan de tre partierna är jämnare än någonsin: 59% (m), 59% (fp) och
60% (c). Stödet för en trepartiregering
har ökat särskilt bland folkpartiets väljare
-från 33 till 55% mellan 1985 och 1988
– men också inom gruppen centerväljare.
En intressant iakttagelse är att endast
fyra procent av de borgerliga väljarna
önskar en mittenregering bestående av
folkpartiet och centerpartiet. De delar av
de båda partierna, interfolierade av enstaka företrädare för massmedia, som envetet driver denna linje, måste anses driva
den linjen från någon teoretisk utgångspunkt- för att inte säga med grumliga bevekelsegrunder. Stöd i en väljaropinion
saknas uppenbarligen.
Undersökningen innefattar ett par
andra intressanta iakttagelser. Den del av
de socialdemokratiska väljarna som vill
att partiet efter en socialdemokratisk seger- tillsammans med (vpk)- skall fortsätta att regera ensamt har sjunkit. Endast
10% av de socialdemokratiska väljarna
vill att partiet skall regera ensamt. 1985
var motsvarande siffra ca 30%. Fyrtio
procent av (s)-väljarna föredrar i detta lä-
ge en regeringssamverkan med något borgerligt parti eller med miljöpartiet eller en
form av samlingsregering.
SIFO-undersökningen, som genomförts under våren, bygger på drygt 1500
intervjuer. Då Forum för samhällsdebatt
utfört dessa undersökningar under en
följd av valår får resultatet ökad betydelse.
Ett steg framåt!
E
n artikel i DN bör ha väckt stor
glädje hos alla som är intresserade
av borgerligt samarbete. Där utvecklade Lars F Tobisson (m), Anne
Wibble (fp) och Gunnar Björck (c) ett av
de tre partierna accepterat gemensamt
program för ökat hushållssparande.
I artikeln sades ”Ett annat sätt att premiera det långsiktiga sparandet ka,n vara
att utvidga möjligheternatill pensionssparande. Utöver försäkringssparande borde
det bli möjligt att spara bundet i bank genom införande av personliga investeringskonton (här kurs).Insättningen,för vilken
får föreskrivas ett maximibelopp per år,
bör vara avdragsgill och avkastningen
skattefri mot att skattskyldighet inträder
då pengarna tas ut efter 55 års ålder. Om
det tekniskt går att lösa bör de innestående medlen också kunna användas för
aktiesparande, vilket skulle öka det enskilda aktieägandets betydelse på börsen
och vända den hittillsvarande trenden
mot ökad institutionalisering. Möjlighet
till förtida uttag med uppskjuten skattskyldighet kan även prövas för köp av t ex
permanentbostad och start av eget företag”.
Programmet har redan följts upp motionsvägen och i en gemensam reservation i riksdagen av de tre partierna i vad
gäller pensionssparande i bank.
Förslaget är i princip- och i vissa delar
även till detaljerna – detsamma som år
1983 framlades av den borgerliga samarbetsorganisationen Forum för Samhällsdebatt i en skrift med titeln ”Personliga investeringskonton”. Den hade författats av
en arbetsgrupp bestående av professor
Erik Anners, bankdirektör Torsten Carlsson och civilekonom Carl Leissner.
Motiveringen i skriften var i grunden
densamma som i det i DN publicerade
programmet, nämligen ”att bredda bostads- och aktieägandet är det bästa sättet
att åstadkomma en järnnare fördelning av
förmögenhetstillgångarna i samhället och
förstärka marknadsekonomin”.
I DN-artikeln uttalas en reservation:
”om det tekniskt går att lösa”. I Forum för
Samhällsdebatts skrift har emellertid de
tre författarna lagt ner mycket arbete på
att visa att de rättsliga och ekonomiska
problem, som är förenade med personliga
199
investeringskonton kan lösas och angivit
hur det skall gå till.
Hittills har alltså de tre borgerliga partierna bundit sig för pensionssparande i
bank genom personliga investeringskonton.
Nästa steg bör bli att de även anvisar
riktlinjer för hur dessa konton skall användas för att främja aktie- och bostadssparande liksom för start av egen rörelse.
Det skulle innebära ett stort steg i riktning
mot ett friare och rättvisare samhälle.
l otakt med väljarna
D
en SIFO-undersökning om barnomsorgen,som Näringslivets
Presstjänst låtit göra, visar att det
finns en djup klyfta mellan dagens politik
och medborgarnas önskemål och åsikter.
Det gemensamma förslag om vårdnadsbidrag, som de tre borgerliga partierna presenterat, har däremot ett massivt
stöd. 7 av 10 anser att ett vårdnadsbidrag,
som ger familjerna ökad möjlighet att välja hur deras barn skall tas om hand är att
föredraga framför en utbyggd kommunal
barnomsorg. Även inom socialdemokraterna är en majoritet för vårdnadsbidrag.
Vid intervjuer med 16-24 åringar –
nästa föräldrageneration – visade det sig
att 46 %föredrog att själva ta hand om sina barn framför att lämna dem till kommunalt daghem. Av dem som själv varit
på kommunalt daghem som barn ville var
tredje ha samma barnomsorg för sina
barn.
En överväldigande majoritet, 83% av
de tillfrågade, ansåg att det var bäst om
200
någon av föräldrarna var hemma hos
barn mellan l och 3 år. 41 % föredrog
detta för barn mellan 4 och 6 år.
SIFO-undersökningen visar att drygt
två tredjedelar föredrog kontant vårdnadsbidrag framför fortsatt utbyggnad av
den kommunala barnomsorgen. Inom alla partier utom vpk finns det en majoritet
som vill ha kontant vårdnadsbidrag framför en utbyggnad av den kommunala
barnomsorgen så att alla får plats.
De tre borgerliga partiemas gemensamma förslag innebär att ett beskattningsbart vårdnadsbidrag på 15 000 kronor per år skall utgå för varje barn mellan
l och 7 år. Styrkta barnomsorgskostnader för barn under 7 år skall vara avdragsgilla upp till 15 000 kronor per
barn. Moderatema vill därutöver införa
ett grundavdrag på kommunalskatten
med 15 000 kr/år för barn under 18 år.
Det står helt klart att de flesta föräldrar
– även socialdemokratiska – själva vill
bestämma över omsorg och vård av deras
barn. Det borgerliga förslaget skulle innebära ett första steg mot ökad valfrihet för
föräldrarna.
För det socialdemokratiska partiet
tycks det emellertid här som på så många
andra områden vara naturligt att det är
staten som skall bestämma och inte de
enskilda medborgarna. Varje familj bör
ha möjlighet att välja det som är bäst för
deras barn och för deras familj.
Pärmarför inbindning av årgång 1987
kan rekvireras från Svensk Tidskrifts
expedition, tel 08-667 59 55, eller genom insättning av kronor 50:- på
postgiro 7 27 44-6.