Peeter Luksep; Neutraliteten som spöke i svensk europadebatt
1988
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
PEETER LUKSEP:
Neutraliteten som spöke
i svensk europadebatt
Förra gången EG-debatten var
aktuell i Sverige var i början på
70-talet. Då slutade den med att
Olof Palme och socialdemokraterna sopade hela frågan om
medlemskap under mattan, med
neutraliteten som argument, för
att rädda det socialdemokratiska partiet i Sverige från den
spricka i europafrågan som var
så förödande för broderpartierna i Danmark, Norge och Storbritannien.
Dagens EG är inte samma
som 1970. Då var organisationen mera homogen och alla
medlemmar var med i NATO.
Nationsgränser är mer onaturliga för unga människor än för
den generation som upplevt
andra världskriget. Europa är en
självklar personlig frihet. l det
perspektivet reduceras neutralitetspåståendet till en falsk förevändning att bevara den tid som
flytt.
Peeter Luksep är civilekonom
och var tidigare ordförande i förbundet Unga Europeer.
N
er som en pannkaka, upp som en
sol. Den svenska europadebatten
startade igen nästan lika plötsligt
som den slutade.
Dagens svenska europadebatt sker i ett
annat klimat än det som rådde åren kring
1970. Myten om den svenska självtillräckligheten har fått sig hårda törnar under europadebattens halvtannat decennium långa törnrosasömn. Insikten om den
ekonomiska och praktiska nödvändigheten av EG har otvivelaktigt ökat.
Svepskäl1971 – fotnot i dag
Frågan om neutralitetspolitikens inverkan på möjligheterna att bli medlem i EG
dyker dock upp som en påminnande fotnot om den förra debatten; den debatt
som slutade med att Olof Palme och socialdemokraterna sopade hela frågan om
medlemskap under mattan, med neutraliteten som argument, för att rädda det socialdemokratiska partiet i Sverige från
den spricka i europafrågan som var så förödande för socialdemokraterna i Danmark, Norge och Storbritannien.
Men även om neutraliteten var ett
svepskäl1971 -regeringen brydde sig inte ens om att sondera terrängen med omvärlden i den frågan -så har möjligheterna att skylla på utrikespolitiken blivit ännu mindre sedan dess. Utvecklingen inom
EG liksom utvidgningarna av EG har
också för de klentrogna minskat möjligheterna att se samarbetet som en NATOkuliss.
Men neutralitetspolitikens roll i EGdebatten ligger mindre på det sakliga och
mer på det känslomässiga planet. Därför
måste den som eftersträvar svenskt EGmedlemskap bemöda sig med att diskuter~———————————-~—-~—-~~———
222
ra medlemskapets innebörd och neutralitetspolitikens gränser.
Sverige utformar sin neutralitetspolitik själv
Sverige har själv valt alliansfrihet i fred,
syftande till neutralitet i krig. Inga internationella avtal binder oss. I första hand
är det vi själva som formulerar vad vår
neutralitetspolitik innebär.
Den politiken har inte varit ett hinder
mot nära utrikespolitiskt samarbete med
de övriga nordiska länderna, varav Danmark och Norge är NATO-medlemmar.
Den har inte heller varit ett hinder mot
medlemskap i Europarådet, som ju är en
klubb av demokratier och som grundar
sig på en gemensam västlig demokratisyn.
Neutralitetspolitiken har ännu mindre utgjort något hinder för nära integration av
den svenska ekonomin med övriga västvärlden. Sverige deltar också i rymdsamarbete och atomforskning med Västeuropa.
EG är ingen militär allians. Det långtgående utrikespolitiska samarbete, som
några befarade i början av 1970-talet
skulle bli följden av vissa planer som då
fanns inom EG, visade sig inte bli av.
Sveriges möjligheter att vara framgångsrikt i sin neutralitetspolitik är givetvis beroende av i vilken utsträckning omvärlden tror på oss. Men vem i vår omvärld skulle uppfatta Sverige som militärt
mer ”västligt” genom ett EG-medlemskap? Den uppfattningen torde nästan
helt och hållet finnas enbart inom Sverige.
Faktiskt är det så, att om Sverige själv inte
ser något problem att förena EG-medlemskap och neutralitetspolitik, så minskar risken att någon i omvärlden skulle se
det som ett problem.
På motsvarande sätt gäller att ju fler i
Sverige som påstår att neutraliteten är ett
hinder för medlemskap, desto större risk
löper vi att någon utanför Sverige utnyttjar sådana svenska påståenden för politiska påtryckningar på Sverige.
Utvidgningarna har förändrat
EGs karaktär
EG kring 1970 var mycket mer homogent. Alla var medlemmar i NATO, alla
stod varandra nära utrikespolitiskt. Dagens EG är annorlunda. Asikterna går
mera isär inom EG än mellan nordiska
länder inom och utom NATO. Vem tror
Utvecklingen inom EG liksom utvidgningarna av EG har också för
de klentrogna minskat möjligheterna att se samarbetet som en NATOkuliss.
/
att EG kommer att hindra Grekl~från
att ha egna uppfattningar om MeTiatt
östern, Storbritannien om Sydafrika,
Frankrike om Iran eller Spanien om Falklandsöarna?
Jämfört med 1970 har det neutrala Irland blivit medlem. Neutrala länder som
Malta, Österrike och till och med Schweiz
diskuterar EG-medlemskap.
Det finns också en nordisk utveckling
som påverkar bilden av Sverige i EG.
Danmark är medlem och Norge diskuterar återigen medlemskap.Finland, det enda demokratiska land i Europa som stått
utanför Europarådet, diskuterar nu medlemskap i Europarådet. Norden närmar
sig Europa, även om det går långsamt.
En ytterligare viktig faktor i bedömningen är det annorlunda synsätt som
börjar märkas i Östeuropa. Jugoslavien
har avtal med EG. Några- Östtyskland
och Ungern bland andra- har i olika former sökt samarbete med EG. Sovjet har
accepterat EG som förhandlingspartner i
ekonomiska sammanhang. Utvecklingen
har faktiskt gått dithän att Sveriges möjligheter till handelsutbyte med Östeuropa
är större som EG-medlem än som utanförstående.
Norden närmar sig Europa även
om det går långsamt.
En annan syn på gränser
Men den kanske allra viktigaste förändringen är den som sker inom oss själva- i
Sverige och i andra länder. För unga män- 223
niskor idag är nationsgränser mer onaturliga än för den generation som upplevt
andra världskriget. Medan det i den äldre
generationen fortfarande finns människor som aldrig eller bara sällan har varit
utomlands så är det närmast otänkbart
bland yngre människor. 55 000 svenska
ungdomar tågluffade sommaren 1986.
Oräkneliga andra har rest med charter
eller på andra sätt till fjäll eller stränder
eller städer i Europa. Television och telekommunikationer har gjort sitt till. Språkkunskaper, matvanor, förståelse för andra
synsätt har förändrats. Utlandet är inte
lika ont och främmande längre. Europa är
mångfald, Europa är personlig och ekonomisk utveckling, Europa är självklar
personlig frihet.
I det perspektivet reduceras neutralitetspåståendet till en falsk förevändning
att bevara den tid som flytt.
Neutraliteten som spöke
i svensk europadebatt
Förra gången EG-debatten var
aktuell i Sverige var i början på
70-talet. Då slutade den med att
Olof Palme och socialdemokraterna sopade hela frågan om
medlemskap under mattan, med
neutraliteten som argument, för
att rädda det socialdemokratiska partiet i Sverige från den
spricka i europafrågan som var
så förödande för broderpartierna i Danmark, Norge och Storbritannien.
Dagens EG är inte samma
som 1970. Då var organisationen mera homogen och alla
medlemmar var med i NATO.
Nationsgränser är mer onaturliga för unga människor än för
den generation som upplevt
andra världskriget. Europa är en
självklar personlig frihet. l det
perspektivet reduceras neutralitetspåståendet till en falsk förevändning att bevara den tid som
flytt.
Peeter Luksep är civilekonom
och var tidigare ordförande i förbundet Unga Europeer.
N
er som en pannkaka, upp som en
sol. Den svenska europadebatten
startade igen nästan lika plötsligt
som den slutade.
Dagens svenska europadebatt sker i ett
annat klimat än det som rådde åren kring
1970. Myten om den svenska självtillräckligheten har fått sig hårda törnar under europadebattens halvtannat decennium långa törnrosasömn. Insikten om den
ekonomiska och praktiska nödvändigheten av EG har otvivelaktigt ökat.
Svepskäl1971 – fotnot i dag
Frågan om neutralitetspolitikens inverkan på möjligheterna att bli medlem i EG
dyker dock upp som en påminnande fotnot om den förra debatten; den debatt
som slutade med att Olof Palme och socialdemokraterna sopade hela frågan om
medlemskap under mattan, med neutraliteten som argument, för att rädda det socialdemokratiska partiet i Sverige från
den spricka i europafrågan som var så förödande för socialdemokraterna i Danmark, Norge och Storbritannien.
Men även om neutraliteten var ett
svepskäl1971 -regeringen brydde sig inte ens om att sondera terrängen med omvärlden i den frågan -så har möjligheterna att skylla på utrikespolitiken blivit ännu mindre sedan dess. Utvecklingen inom
EG liksom utvidgningarna av EG har
också för de klentrogna minskat möjligheterna att se samarbetet som en NATOkuliss.
Men neutralitetspolitikens roll i EGdebatten ligger mindre på det sakliga och
mer på det känslomässiga planet. Därför
måste den som eftersträvar svenskt EGmedlemskap bemöda sig med att diskuter~———————————-~—-~—-~~———
222
ra medlemskapets innebörd och neutralitetspolitikens gränser.
Sverige utformar sin neutralitetspolitik själv
Sverige har själv valt alliansfrihet i fred,
syftande till neutralitet i krig. Inga internationella avtal binder oss. I första hand
är det vi själva som formulerar vad vår
neutralitetspolitik innebär.
Den politiken har inte varit ett hinder
mot nära utrikespolitiskt samarbete med
de övriga nordiska länderna, varav Danmark och Norge är NATO-medlemmar.
Den har inte heller varit ett hinder mot
medlemskap i Europarådet, som ju är en
klubb av demokratier och som grundar
sig på en gemensam västlig demokratisyn.
Neutralitetspolitiken har ännu mindre utgjort något hinder för nära integration av
den svenska ekonomin med övriga västvärlden. Sverige deltar också i rymdsamarbete och atomforskning med Västeuropa.
EG är ingen militär allians. Det långtgående utrikespolitiska samarbete, som
några befarade i början av 1970-talet
skulle bli följden av vissa planer som då
fanns inom EG, visade sig inte bli av.
Sveriges möjligheter att vara framgångsrikt i sin neutralitetspolitik är givetvis beroende av i vilken utsträckning omvärlden tror på oss. Men vem i vår omvärld skulle uppfatta Sverige som militärt
mer ”västligt” genom ett EG-medlemskap? Den uppfattningen torde nästan
helt och hållet finnas enbart inom Sverige.
Faktiskt är det så, att om Sverige själv inte
ser något problem att förena EG-medlemskap och neutralitetspolitik, så minskar risken att någon i omvärlden skulle se
det som ett problem.
På motsvarande sätt gäller att ju fler i
Sverige som påstår att neutraliteten är ett
hinder för medlemskap, desto större risk
löper vi att någon utanför Sverige utnyttjar sådana svenska påståenden för politiska påtryckningar på Sverige.
Utvidgningarna har förändrat
EGs karaktär
EG kring 1970 var mycket mer homogent. Alla var medlemmar i NATO, alla
stod varandra nära utrikespolitiskt. Dagens EG är annorlunda. Asikterna går
mera isär inom EG än mellan nordiska
länder inom och utom NATO. Vem tror
Utvecklingen inom EG liksom utvidgningarna av EG har också för
de klentrogna minskat möjligheterna att se samarbetet som en NATOkuliss.
/
att EG kommer att hindra Grekl~från
att ha egna uppfattningar om MeTiatt
östern, Storbritannien om Sydafrika,
Frankrike om Iran eller Spanien om Falklandsöarna?
Jämfört med 1970 har det neutrala Irland blivit medlem. Neutrala länder som
Malta, Österrike och till och med Schweiz
diskuterar EG-medlemskap.
Det finns också en nordisk utveckling
som påverkar bilden av Sverige i EG.
Danmark är medlem och Norge diskuterar återigen medlemskap.Finland, det enda demokratiska land i Europa som stått
utanför Europarådet, diskuterar nu medlemskap i Europarådet. Norden närmar
sig Europa, även om det går långsamt.
En ytterligare viktig faktor i bedömningen är det annorlunda synsätt som
börjar märkas i Östeuropa. Jugoslavien
har avtal med EG. Några- Östtyskland
och Ungern bland andra- har i olika former sökt samarbete med EG. Sovjet har
accepterat EG som förhandlingspartner i
ekonomiska sammanhang. Utvecklingen
har faktiskt gått dithän att Sveriges möjligheter till handelsutbyte med Östeuropa
är större som EG-medlem än som utanförstående.
Norden närmar sig Europa även
om det går långsamt.
En annan syn på gränser
Men den kanske allra viktigaste förändringen är den som sker inom oss själva- i
Sverige och i andra länder. För unga män- 223
niskor idag är nationsgränser mer onaturliga än för den generation som upplevt
andra världskriget. Medan det i den äldre
generationen fortfarande finns människor som aldrig eller bara sällan har varit
utomlands så är det närmast otänkbart
bland yngre människor. 55 000 svenska
ungdomar tågluffade sommaren 1986.
Oräkneliga andra har rest med charter
eller på andra sätt till fjäll eller stränder
eller städer i Europa. Television och telekommunikationer har gjort sitt till. Språkkunskaper, matvanor, förståelse för andra
synsätt har förändrats. Utlandet är inte
lika ont och främmande längre. Europa är
mångfald, Europa är personlig och ekonomisk utveckling, Europa är självklar
personlig frihet.
I det perspektivet reduceras neutralitetspåståendet till en falsk förevändning
att bevara den tid som flytt.