Carl Johan Ljungberg; Maktböcker
1987
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
För vem är det i så fall ett framsteg; för de
människor som känner sig gynnade av
just dessa politiska ingrepp, definitionsmässigt för alla människor eller endast för
de politiker som får förverkliga sina
drömmar och göra allmän lag av sina ideal?
Det är kanske alltför lättköpt att starkt
CARL JOHAN UUNGBERG:
Maktböcker
”!Gnsten att tråka ut är att säga
allt”, brukar det heta. Man på-
’nns om detta inför maktutredningens första bok Maktbegreppet.
Olof Petersson (red): Maktbegreppet.
Carlssons 1987
Maktutredningen tillsattes för två år sedan med uppgift att kartlägga hur maktresurserna iSverige är fördelade, inte minst
i organisationer, näringsliv, offentlig sektor och medier. Under ordföranden Olof
Peterssons ledning har arbetet bl a inriktats på regelsystemens roll för demokratin. Väljarna antas med röstsedeln vara
med och utforma inte bara en regering
utan även den arena där de centrala besluten fattas. För att precisera denna ansats har Petersson bl a anlitat begrepp
från den tyske rättsvetaren Hans Kelsen.
Av denna inriktning märks dock ganska litet i Maktbegreppet. Trots ambitiösa
365
kritisera ett ambitiöst försök att skildra en
politisk vision av ett bättre samhälle. Men
vill man skriva om individualismens, frihetens och marknadens alla inneboende
möjligheter och skildra detta som framtidens ”projekt”, måste man faktiskt vara
någorlunda konsekvent.
rubriker ägnar sig flertalet av bidragsgivarna åt en yvig lek med ord och utdragna
referat av tidigare forskning. Läsaren
startar nyfiket, men bedövas snart av
strömmen av termer, namn och distinktioner. Ger ord som ”handlingsmakt”,
”strukturmakt”, ”statushänsyn” etc verkligen en fördjupad syn på maktutövningens konst? Man påminns snart om Max
Webers reflektion att maktbegreppet är
”alltför sociologiskt vagt” för att meningsfullt kunna analyseras.
Särskilt två bidrag i boken skiljer sig
från mängden. Temaforskaren Svante
Beckman förmedlar i uppsatsen ”Sorterad makt” flera subtila och självständiga
iakttagelser. Dessa gäller inte minst människors psykologiska kluvenhet inför
makt och auktoritet. Att möta naken
makt är ”upprörande”, menar Beckman
och pekar på att maktutövning alltid
tvingats beslöja sig på olika sätt. Han pekar på de hierarkiska dragens skenbara
366
upplösning t ex i arbetslivet och på deras
ersättande med horisontell pseudokamratlighet
Stig Strömholm ger i ”Makt och rätt –
från den juridiska sidan rågången” en idehistorisk expose av stort intresse. Han
menar bland annat att juristernas medverkan iutformningen av maktens institutioner och begrepp blivit alltmer villkorlig
och defensiv. Politiker och samhällsvetare har trätt i deras ställe. Strömholm synes
även på visst sätt beklaga att rättens naturrättsliga grundval underminerats.
Samtidigt framstår ·han kluven inför de
tecken på naturrättslig renässans som
framträtt i modern tid.
Jämte boken Maktbegreppet har Olof
Petersson också givit ut en egen studie,
Maktens metaforer, där han söker behandla bildspråkets makt över det statsvetenskapliga tänkandet. Det är en ambitiös men tungläst och litet osorterad bok,
som därtill innehåller mer än vad titeln utsäger. Petersson berör frejdigt några centralfrågor i statsläran: samhällets lagbundenhet, innebörden av ”institutioner”,
gränslinjen stat-samhälle m m. Boken
har karaktär av en personlig läsning av en
vid litteratur på området inför det fortsatta arbetet, och man emotser detta med
förväntningar.
Olof Petersson: Maktens metaforer.
Carlssons 1987
En debatt har i sommar blossat upp med
anledning av maktutredningens två
debutvolymer. I Sydsvenska Dagbladet
har samhällsvetaren Lennart Berntson
hävdat, att maktutredningen väsentligen
delar den socialdemokratiska regeringens
syn på makt. Demokrati tolkas som tanken att folket kan välja vilken typ av makt
som skall råda, och ”demokratin är liktydig med en oinskränkt, suverän och interventionistisk folkmakt”. Berntson menar
att denna syn på folkstyret inte stämmer
med verkligheten, men väl med socialdemokratins önskningar. De faktiska maktgrupperna utelämnas också ur studiet: ”I
Maktutredningens uppläggning och begreppsvärld existerar ingen industri- och
finansaristokrati, inget uppåtsträvande
skikt av nyvräkiga konsult- och börshajar,
inget socialdemokratiskt-fackligt broderskap med fast grepp om den offentliga
sektorns ledande organ och befattningar,
inget inom bildnings- och ämbetsvärlden
baserat och i deklination statt borgerskap, och allra minst den stora massan
’där nere’, över vars huvuden historien
alltid har och alltid kommer att formas.”
Denna tolkning av utredningens synsätt har energiskt bestridits av Olof Petersson, och den är säkert överdriven.
Men att utredningen knappast kommer
att anlägga något mörkt maktperspektiv a
la Ehnmark och Machiavelli står redan på
detta stadium klart. 1990 skall arbetet vara avslutat, och då vet vi förhoppningsvis
svaret.
människor som känner sig gynnade av
just dessa politiska ingrepp, definitionsmässigt för alla människor eller endast för
de politiker som får förverkliga sina
drömmar och göra allmän lag av sina ideal?
Det är kanske alltför lättköpt att starkt
CARL JOHAN UUNGBERG:
Maktböcker
”!Gnsten att tråka ut är att säga
allt”, brukar det heta. Man på-
’nns om detta inför maktutredningens första bok Maktbegreppet.
Olof Petersson (red): Maktbegreppet.
Carlssons 1987
Maktutredningen tillsattes för två år sedan med uppgift att kartlägga hur maktresurserna iSverige är fördelade, inte minst
i organisationer, näringsliv, offentlig sektor och medier. Under ordföranden Olof
Peterssons ledning har arbetet bl a inriktats på regelsystemens roll för demokratin. Väljarna antas med röstsedeln vara
med och utforma inte bara en regering
utan även den arena där de centrala besluten fattas. För att precisera denna ansats har Petersson bl a anlitat begrepp
från den tyske rättsvetaren Hans Kelsen.
Av denna inriktning märks dock ganska litet i Maktbegreppet. Trots ambitiösa
365
kritisera ett ambitiöst försök att skildra en
politisk vision av ett bättre samhälle. Men
vill man skriva om individualismens, frihetens och marknadens alla inneboende
möjligheter och skildra detta som framtidens ”projekt”, måste man faktiskt vara
någorlunda konsekvent.
rubriker ägnar sig flertalet av bidragsgivarna åt en yvig lek med ord och utdragna
referat av tidigare forskning. Läsaren
startar nyfiket, men bedövas snart av
strömmen av termer, namn och distinktioner. Ger ord som ”handlingsmakt”,
”strukturmakt”, ”statushänsyn” etc verkligen en fördjupad syn på maktutövningens konst? Man påminns snart om Max
Webers reflektion att maktbegreppet är
”alltför sociologiskt vagt” för att meningsfullt kunna analyseras.
Särskilt två bidrag i boken skiljer sig
från mängden. Temaforskaren Svante
Beckman förmedlar i uppsatsen ”Sorterad makt” flera subtila och självständiga
iakttagelser. Dessa gäller inte minst människors psykologiska kluvenhet inför
makt och auktoritet. Att möta naken
makt är ”upprörande”, menar Beckman
och pekar på att maktutövning alltid
tvingats beslöja sig på olika sätt. Han pekar på de hierarkiska dragens skenbara
366
upplösning t ex i arbetslivet och på deras
ersättande med horisontell pseudokamratlighet
Stig Strömholm ger i ”Makt och rätt –
från den juridiska sidan rågången” en idehistorisk expose av stort intresse. Han
menar bland annat att juristernas medverkan iutformningen av maktens institutioner och begrepp blivit alltmer villkorlig
och defensiv. Politiker och samhällsvetare har trätt i deras ställe. Strömholm synes
även på visst sätt beklaga att rättens naturrättsliga grundval underminerats.
Samtidigt framstår ·han kluven inför de
tecken på naturrättslig renässans som
framträtt i modern tid.
Jämte boken Maktbegreppet har Olof
Petersson också givit ut en egen studie,
Maktens metaforer, där han söker behandla bildspråkets makt över det statsvetenskapliga tänkandet. Det är en ambitiös men tungläst och litet osorterad bok,
som därtill innehåller mer än vad titeln utsäger. Petersson berör frejdigt några centralfrågor i statsläran: samhällets lagbundenhet, innebörden av ”institutioner”,
gränslinjen stat-samhälle m m. Boken
har karaktär av en personlig läsning av en
vid litteratur på området inför det fortsatta arbetet, och man emotser detta med
förväntningar.
Olof Petersson: Maktens metaforer.
Carlssons 1987
En debatt har i sommar blossat upp med
anledning av maktutredningens två
debutvolymer. I Sydsvenska Dagbladet
har samhällsvetaren Lennart Berntson
hävdat, att maktutredningen väsentligen
delar den socialdemokratiska regeringens
syn på makt. Demokrati tolkas som tanken att folket kan välja vilken typ av makt
som skall råda, och ”demokratin är liktydig med en oinskränkt, suverän och interventionistisk folkmakt”. Berntson menar
att denna syn på folkstyret inte stämmer
med verkligheten, men väl med socialdemokratins önskningar. De faktiska maktgrupperna utelämnas också ur studiet: ”I
Maktutredningens uppläggning och begreppsvärld existerar ingen industri- och
finansaristokrati, inget uppåtsträvande
skikt av nyvräkiga konsult- och börshajar,
inget socialdemokratiskt-fackligt broderskap med fast grepp om den offentliga
sektorns ledande organ och befattningar,
inget inom bildnings- och ämbetsvärlden
baserat och i deklination statt borgerskap, och allra minst den stora massan
’där nere’, över vars huvuden historien
alltid har och alltid kommer att formas.”
Denna tolkning av utredningens synsätt har energiskt bestridits av Olof Petersson, och den är säkert överdriven.
Men att utredningen knappast kommer
att anlägga något mörkt maktperspektiv a
la Ehnmark och Machiavelli står redan på
detta stadium klart. 1990 skall arbetet vara avslutat, och då vet vi förhoppningsvis
svaret.