Ledare; Ja till Europa
1987
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
LEDARE
Ja till Europa
S
verige står inför en stor utmaning,
nu och på 90-talet. Att återigen bli
en del av Europa.
Naturligvis har Sverige förblivit en del
av Europa geografiskt sett, men kulturellt
och tankemässigt och politiskt har vi avlägsnat oss. Efter andra världskriget fanns
det inte mycket för Sverige att hämta på
en sönderslagen kontinent. Våra blickar
riktades till segermakterna västerut, till
Norden och till den egna samhällsutvecklingen. Så småningom gavs under Olof
Palmes ledning vår utrikespolitik en ny
distinkt profil, där den s k tredje världen,
d v s utvecklingsländerna, blev viktigare
än Europa.
Det område på vilket de europeiska
banden förblivit starkast är ekonomin.
Ekonomin anpassar sig efter realiteter.
Den västeuropeiska marknaden har förblivit det viktigaste avnämaren av svenska
exportprodukter. Idag går mer än 50 procent av vår export till EG och en ännu
större andel av vår import kommer därifrån.
Det är också ekonomin som idag ställer
oss inför kravet att ompröva våra relationer till Europa. Den Europeiska gemenskapen går vidare i sina enhetssträvanden.
De sex har blivit de tolv medlemsländerna. 1992 skall en gemensam inre stormarknad vara etablerad. Varor, människor, kapital och ideer skall kunna röra sig
fritt över gränserna. Nya gemensamma
program upprättas på så viktiga framtidsområden som utbildning, forskning och
transporter.
Sverige och övriga icke-medlemsländer sammanslutna i EFTA riskerar att
ställas utanför hela denna utveckling.
Vårt i och för sig positiva frihandelsavtal
med EG räcker inte längre till. I framtidsperspektivet skymtar en roll för Sverige
som en liten stat i Europas utkant med
ringa inflytande på den europeiska utvecklingen och med en välfärd som utvecklas sämre än övriga Europas.
Denna utveckling kan varken vi eller
något annat EFTA-land i likartad belä-
genhet acceptera. Vi måste alla göra vad
vi kan för att få vara med om den europeiska utvecklingen på så bred basis som
möjligt. Och vi får inte låta vår europeisering enbart gälla ekonomin.
Bakom den europeiska gemenskapens
enhetssträvanden ligger mera än omsorg
om den ekonomiska välfärden. Drömmen
om Europa handlar om återupprättandet
av ett starkt och självständigt Europa med
egen röst på världsscenen. Det handlar
om ett Europa där öststaterna så små-
ningom lösgör sig ur Moskvas grepp och
får möjlighet att återinträda i den europeiska gemenskapen som fria demokratier.
Sveriges röst kommer att bemötas med
större respekt i Bryssel om vi förmår att
dela denna dröm. Om vi förmår att ge uttryck för att vi vill deltaga i det europeiska
samarbetet inte bara för egen ekonomisk
vinnings skull utan också för att bidra teknologiskt, kulturellt och mänskligt.
Sverige bör därför söka samarbete
med EG på så bred front som möjligt. Vi
måste vara beredda att anpassa oss och vi
måste vänja oss vid att när viktiga problem skalllösas i Sverige så måste vi först
uppmärksamma hur de behandlas i övriga Europa. Vi måste ha en aktiv närvaro i
Bryssel och vid Europa-parlamentet. Hela det svenska samhället måste öppna sig
mot Europa och söka etablera ett kontaktnät. Det gäller regering, riksdag, verk
och myndigheter. Det gäller universitet,
kulturliv och folkrörelser.
374
Europa väntar inte på oss. Det är vi
som måste be om att få vara med i morgondagens Europa. Och vi måste än så
länge arbeta under handikappet att vara
icke-medlemmar. Förhoppningen måste
vara att utvecklingen i Europa och världen går därhän att även Sverige med bibehållen alliansfrihet under 90-talet kan sö-
ka nya institutionella samarbetsformer
men den Europeiska gemenskapen. Vår
plats i det allt intensivare Europa-samarbetet kommer att avgöra våra möjligheter
att utvecklas som nation.
Med detta häfte följer ett inbetalningskort avseende
prenumerationsavgiften 165:- kronor för år 1987.
(Prenumerationspris för pensionärer: 140:-)
Ja till Europa
S
verige står inför en stor utmaning,
nu och på 90-talet. Att återigen bli
en del av Europa.
Naturligvis har Sverige förblivit en del
av Europa geografiskt sett, men kulturellt
och tankemässigt och politiskt har vi avlägsnat oss. Efter andra världskriget fanns
det inte mycket för Sverige att hämta på
en sönderslagen kontinent. Våra blickar
riktades till segermakterna västerut, till
Norden och till den egna samhällsutvecklingen. Så småningom gavs under Olof
Palmes ledning vår utrikespolitik en ny
distinkt profil, där den s k tredje världen,
d v s utvecklingsländerna, blev viktigare
än Europa.
Det område på vilket de europeiska
banden förblivit starkast är ekonomin.
Ekonomin anpassar sig efter realiteter.
Den västeuropeiska marknaden har förblivit det viktigaste avnämaren av svenska
exportprodukter. Idag går mer än 50 procent av vår export till EG och en ännu
större andel av vår import kommer därifrån.
Det är också ekonomin som idag ställer
oss inför kravet att ompröva våra relationer till Europa. Den Europeiska gemenskapen går vidare i sina enhetssträvanden.
De sex har blivit de tolv medlemsländerna. 1992 skall en gemensam inre stormarknad vara etablerad. Varor, människor, kapital och ideer skall kunna röra sig
fritt över gränserna. Nya gemensamma
program upprättas på så viktiga framtidsområden som utbildning, forskning och
transporter.
Sverige och övriga icke-medlemsländer sammanslutna i EFTA riskerar att
ställas utanför hela denna utveckling.
Vårt i och för sig positiva frihandelsavtal
med EG räcker inte längre till. I framtidsperspektivet skymtar en roll för Sverige
som en liten stat i Europas utkant med
ringa inflytande på den europeiska utvecklingen och med en välfärd som utvecklas sämre än övriga Europas.
Denna utveckling kan varken vi eller
något annat EFTA-land i likartad belä-
genhet acceptera. Vi måste alla göra vad
vi kan för att få vara med om den europeiska utvecklingen på så bred basis som
möjligt. Och vi får inte låta vår europeisering enbart gälla ekonomin.
Bakom den europeiska gemenskapens
enhetssträvanden ligger mera än omsorg
om den ekonomiska välfärden. Drömmen
om Europa handlar om återupprättandet
av ett starkt och självständigt Europa med
egen röst på världsscenen. Det handlar
om ett Europa där öststaterna så små-
ningom lösgör sig ur Moskvas grepp och
får möjlighet att återinträda i den europeiska gemenskapen som fria demokratier.
Sveriges röst kommer att bemötas med
större respekt i Bryssel om vi förmår att
dela denna dröm. Om vi förmår att ge uttryck för att vi vill deltaga i det europeiska
samarbetet inte bara för egen ekonomisk
vinnings skull utan också för att bidra teknologiskt, kulturellt och mänskligt.
Sverige bör därför söka samarbete
med EG på så bred front som möjligt. Vi
måste vara beredda att anpassa oss och vi
måste vänja oss vid att när viktiga problem skalllösas i Sverige så måste vi först
uppmärksamma hur de behandlas i övriga Europa. Vi måste ha en aktiv närvaro i
Bryssel och vid Europa-parlamentet. Hela det svenska samhället måste öppna sig
mot Europa och söka etablera ett kontaktnät. Det gäller regering, riksdag, verk
och myndigheter. Det gäller universitet,
kulturliv och folkrörelser.
374
Europa väntar inte på oss. Det är vi
som måste be om att få vara med i morgondagens Europa. Och vi måste än så
länge arbeta under handikappet att vara
icke-medlemmar. Förhoppningen måste
vara att utvecklingen i Europa och världen går därhän att även Sverige med bibehållen alliansfrihet under 90-talet kan sö-
ka nya institutionella samarbetsformer
men den Europeiska gemenskapen. Vår
plats i det allt intensivare Europa-samarbetet kommer att avgöra våra möjligheter
att utvecklas som nation.
Med detta häfte följer ett inbetalningskort avseende
prenumerationsavgiften 165:- kronor för år 1987.
(Prenumerationspris för pensionärer: 140:-)