Ledare; Thatchers Europa
1988
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
LEDARE
Thatchers Europa
M
argaret Thatcher har hållit tal
om Europa i den historiska staden Briigge. Den uppståndelse
och på sina håll vrede som detta tal har
väckt avspeglar den position som Margaret Thatcher i dag intar på den världspolitiska scenen. Hennes ord tas på allvar.
Vad är det då den brittiska premiärministern säger i sitt tal om man besvärar
sig med att läsa detta och inte enbart tidningsreferat eller de upprörda kommentarerna?
Hennes tal är i själva verket något av en
Europas Höga visa. Hon beskriver vältaligt den europeiska civilisationens utveckling och storhet. Hon påminner om att relationerna till kontinenten och det ömsesidiga utbytet mellan kontinenten och de
brittiska öarna hela tiden varit den dominerande faktorn i Storbritanniens historia. Hon konstaterar att den Europeiska
Gemenskapen, EG, är ett uttryck för den
europeiska identiteten, men inte den enda. Vi får inte glömma Östeuropa. Warszawa, Prag och Budapest är också europeiska huvudstäder! Och det är europeiska värderingar som gjort Förenta Staterna till en dynamisk försvarare av friheten.
Så långt kan säkert de flesta Europaentusiaster följa Margaret Thatcher i hennes analys. Problemen börjar när hon ger
sin syn på den Europeiska Gemenskapens, EG:s, utveckling. Thatcher är inte
federalist. Hon vill att EG-samarbetet
skall fortsätta att bygga på frivillig samverkan mellan självständiga stater. Hon
vill inte ge för mycket makt åt EG-byrå-
kratin iBryssel. Hon önskar inte ett Europas Förenta Stater där nationalstaterna så
småningom försvinner.
Det är främst detta ställningstagande
som väcker upprörda känslor på kontinenten. I Västtyskland, i Beneluxländerna
och kanske också i Frankrike, finns
många fler människor som ser ett federalt
Europa som det eftersträvansvärda målet.
Det är först i ett federalt Europa, i vilket
nationalstaterna uppgår som den europeiska drömmen, som den europeiska enigheten fullt ut kan realiseras.
För oss här uppe i Norden med vårt
pånyttfödda Europa-intresse, betingat av
vårt högst påtagliga behov av att bli delaktiga i EG:s s k inre marknad, är det knappast den angelägnaste uppgiften att ta
ställning i denna del av den av Thatcher
väckta debatten. Troligt är dock att för de’
skandinaviska länderna med sina olika
säkerhetspolitiska lösningar, blir det betydligt lättare att närma sig EG och söka
medlemskap i EG om Thatchers pragmatiska synsätt på integrationsarbetet blir
vägledande för 90-talet.
I Thatchers förord för pragmatism ligger också en klar bekännelse till marknadsekonomin. Hon vill inte bekämpa byråkrati och regleringar på hemmaplan för
att få dem ersatta med en superbyråkrati i
Bryssel. Hon vill att EG skall underlätta
förändring och utveckling, alltså måste
också EG:s regler kunna omprövas. Hon
förklarar att Romtraktaten är en traktat
för ekonomisk frihet, men så har den inte
alltid använts. Hon vill att EG skall vara
öppet för omvärlden, det får inte bli protektionistiskt.
Thatchers klara bekännelse till frihandeln och marknadsekonomin är hennes
värdefullaste budskap för framtiden. Det
är endast ett EG som är öppet för omvärlden som kommer att kunna realisera sina
egna medborgares förväntningar om utveckling och välstånd. Den europeiska integrationen är i sig en stark utvecklingskraft men den måste ske i samklang med
och i öppenhet mot den globala internationalisering som i dag berör alla folk.
Annars hotar en värld uppdelad i handelsblock där nya spänningar växer fram
mellan regionala grupperingar. Det är genom öppenhet som det nya Europa kan
axla sitt ansvar för att lösa de viktiga
framtidsfrågorna som miljön och sysselsättningen.
Vad öppenhetfrån EG:s sida också kan
betyda för ett närmande mellan Öst- och
Västeuropa antyds av Gorbatjov i ett tal
den 5 oktober:
”Historien ger åtskilliga exempel på
hur just ekonomiska förbindelser banat väg för ett närmande mellan staterna och politiken tryggt följt efter i de
spår handeln banat. Möjligheter till
detta finns även i dag. Vi anser att Europa verkligen kan bli ett ”gemensamt
hus”, om förbindelserna såväl mellan
alla länderna i vår världsdel som mellan de här uppkomna ekonomiska
grupperingarna utvecklas fritt”.
341
Thatchers klara bekännelse till frihandeln och ett Europa öppet för omvärlden
är av stort värde för Sverige. Det ökar vå-
ra möjligheter att föra vår egen traditionellafrihandelspolitik vidare och det minskar något av hotet från det värsta av
tänkbara scenarion för svenskt vidkommande, det vill säga ett mot omvärlden
protektionistiskt EG utanför vars gränser
ett isolerat Sverige står.
Thatchers Europatal har en ”inrikespolitisk” EG-bakgrund i det att hon velat
bemöta en del uttalanden av kommissionären Jacques Delors om behovet att centralisera besluten till Bryssel. Detta faktum gör inte hennes tal mindre intressant.
Det är ett principiellt tal från vars principer Margret Thatcher säkert inte kommer
att vika. Det ger hopp om ett öppet Europa, där marknadsekonomins principer får
råda och medborgarna ges rörelsefrihet
och självständighet. I ett sådant Europa
måste Sverige vara med.
Thatchers Europa
M
argaret Thatcher har hållit tal
om Europa i den historiska staden Briigge. Den uppståndelse
och på sina håll vrede som detta tal har
väckt avspeglar den position som Margaret Thatcher i dag intar på den världspolitiska scenen. Hennes ord tas på allvar.
Vad är det då den brittiska premiärministern säger i sitt tal om man besvärar
sig med att läsa detta och inte enbart tidningsreferat eller de upprörda kommentarerna?
Hennes tal är i själva verket något av en
Europas Höga visa. Hon beskriver vältaligt den europeiska civilisationens utveckling och storhet. Hon påminner om att relationerna till kontinenten och det ömsesidiga utbytet mellan kontinenten och de
brittiska öarna hela tiden varit den dominerande faktorn i Storbritanniens historia. Hon konstaterar att den Europeiska
Gemenskapen, EG, är ett uttryck för den
europeiska identiteten, men inte den enda. Vi får inte glömma Östeuropa. Warszawa, Prag och Budapest är också europeiska huvudstäder! Och det är europeiska värderingar som gjort Förenta Staterna till en dynamisk försvarare av friheten.
Så långt kan säkert de flesta Europaentusiaster följa Margaret Thatcher i hennes analys. Problemen börjar när hon ger
sin syn på den Europeiska Gemenskapens, EG:s, utveckling. Thatcher är inte
federalist. Hon vill att EG-samarbetet
skall fortsätta att bygga på frivillig samverkan mellan självständiga stater. Hon
vill inte ge för mycket makt åt EG-byrå-
kratin iBryssel. Hon önskar inte ett Europas Förenta Stater där nationalstaterna så
småningom försvinner.
Det är främst detta ställningstagande
som väcker upprörda känslor på kontinenten. I Västtyskland, i Beneluxländerna
och kanske också i Frankrike, finns
många fler människor som ser ett federalt
Europa som det eftersträvansvärda målet.
Det är först i ett federalt Europa, i vilket
nationalstaterna uppgår som den europeiska drömmen, som den europeiska enigheten fullt ut kan realiseras.
För oss här uppe i Norden med vårt
pånyttfödda Europa-intresse, betingat av
vårt högst påtagliga behov av att bli delaktiga i EG:s s k inre marknad, är det knappast den angelägnaste uppgiften att ta
ställning i denna del av den av Thatcher
väckta debatten. Troligt är dock att för de’
skandinaviska länderna med sina olika
säkerhetspolitiska lösningar, blir det betydligt lättare att närma sig EG och söka
medlemskap i EG om Thatchers pragmatiska synsätt på integrationsarbetet blir
vägledande för 90-talet.
I Thatchers förord för pragmatism ligger också en klar bekännelse till marknadsekonomin. Hon vill inte bekämpa byråkrati och regleringar på hemmaplan för
att få dem ersatta med en superbyråkrati i
Bryssel. Hon vill att EG skall underlätta
förändring och utveckling, alltså måste
också EG:s regler kunna omprövas. Hon
förklarar att Romtraktaten är en traktat
för ekonomisk frihet, men så har den inte
alltid använts. Hon vill att EG skall vara
öppet för omvärlden, det får inte bli protektionistiskt.
Thatchers klara bekännelse till frihandeln och marknadsekonomin är hennes
värdefullaste budskap för framtiden. Det
är endast ett EG som är öppet för omvärlden som kommer att kunna realisera sina
egna medborgares förväntningar om utveckling och välstånd. Den europeiska integrationen är i sig en stark utvecklingskraft men den måste ske i samklang med
och i öppenhet mot den globala internationalisering som i dag berör alla folk.
Annars hotar en värld uppdelad i handelsblock där nya spänningar växer fram
mellan regionala grupperingar. Det är genom öppenhet som det nya Europa kan
axla sitt ansvar för att lösa de viktiga
framtidsfrågorna som miljön och sysselsättningen.
Vad öppenhetfrån EG:s sida också kan
betyda för ett närmande mellan Öst- och
Västeuropa antyds av Gorbatjov i ett tal
den 5 oktober:
”Historien ger åtskilliga exempel på
hur just ekonomiska förbindelser banat väg för ett närmande mellan staterna och politiken tryggt följt efter i de
spår handeln banat. Möjligheter till
detta finns även i dag. Vi anser att Europa verkligen kan bli ett ”gemensamt
hus”, om förbindelserna såväl mellan
alla länderna i vår världsdel som mellan de här uppkomna ekonomiska
grupperingarna utvecklas fritt”.
341
Thatchers klara bekännelse till frihandeln och ett Europa öppet för omvärlden
är av stort värde för Sverige. Det ökar vå-
ra möjligheter att föra vår egen traditionellafrihandelspolitik vidare och det minskar något av hotet från det värsta av
tänkbara scenarion för svenskt vidkommande, det vill säga ett mot omvärlden
protektionistiskt EG utanför vars gränser
ett isolerat Sverige står.
Thatchers Europatal har en ”inrikespolitisk” EG-bakgrund i det att hon velat
bemöta en del uttalanden av kommissionären Jacques Delors om behovet att centralisera besluten till Bryssel. Detta faktum gör inte hennes tal mindre intressant.
Det är ett principiellt tal från vars principer Margret Thatcher säkert inte kommer
att vika. Det ger hopp om ett öppet Europa, där marknadsekonomins principer får
råda och medborgarna ges rörelsefrihet
och självständighet. I ett sådant Europa
måste Sverige vara med.