Ann Catherine Haglund; En verklig förskola
1988
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
ANN CATHRINE HAGLUND:
En verklig förskola
Sverige har mycket att lära av
det franska förskolesystemet,
skriver Ann Cathrine Haglund.
Ecole mateme/le utgör basen i
det franska skolsystemet. Till
skillnad från den svenska s k
förskolan – daghemmen – styrs
verksamheten av ett pedagogiskt program som anger målsättning och inriktning.
Det rimliga vore att samlingsbegreppet barnomsorg användes för daghem, familjedaghem
o dyl. Benämningen förskola bör
användas för en sko/förberedande, mer strukterad verksamhet.
Gör deltidsförskolan till en
mer skolförberedande förskola
och uppmuntra enskilda skolförberedande förskolor.
Riksdagsledamoten Ann Cathrine
Haglund är förbundsordförande i
Moderata Kvinnoförbundet.
E
tt ökat samarbete med Europa
kan ge Sverige mycket. Inte minst
kan det öppna oss för det positiva
med alternativ och mångfald inom alla
områden.
Vi människor är ju olika och har olika
behov och önskemål. Att tro att man kan
tillfredsställa människors skiftande behov
genom en välfårds- och utbildningsmodell som har samma lösning för alla är
enfaldigt. Ja, den socialistiska modellen är
orättvis och till och med grym mot alla
dem som inte ”passar in” eller som helt
enkelt vill ha andra lösningar.
Den som vill välja ett annat sätt att leva
än det av socialdemokraterna sanktionerade – ”förvärvsarbete åt alla vuxna och
kollektiv omsorg om alla barn” – missgynnas. Man får t ex betala hela kostnaden för sin barnomsorg och via skatten
för andras medan den som får en kommunal daghemsplats får en subvention på i
snitt 60 000 kr per år.
Den som inte passar in i den enhetliga
grundskolemodellen har inga möjligheter
att välja något annat. Den som är svårt
sjuk kan få stå i årslång kö till en operation. Alternativet är att betala själv för
privat sjukvård – trots att man kanske betalat hundratusentals kronor i skatt till
just sjukvården.
Ecole maternelle
Vi i Sverige behöver lyfta blickarna över
gränserna och fördomsfritt granska andra
länders system och lära av dem. Ett konkret exempel är att lära av den franska
förskolan, l’ecole maternelle.
Barn behöver en pedagogisk, välstrukturerad och systematisk träning som förberedelse för skolan. Deras nyfikenhet
och intresse av att lära måste tas tillvara
och stimuleras i homogena grupper och
på ett helt annat sätt än som kan ske i
barnomsorgen, hur bra denna än är.
Vi är i Sverige mycket dåliga på att förbereda barnen för skolan. Såväl en sänkt
skolstartsålder som en bättre skolförberedelse skulle barnen ha nytta och glädje av
under hela skoltiden. Detta gäller särskilt
barn från hem med dålig studiemotivation. För dessa barn är det särskilt viktigt
att få hjälp med grundläggande fårdigheter om de skall kunna hävda sig senare i
skolan.
Många föräldrar, förskollärare och lä-
rare anser att barn behöver en ”riktig” förskola som förberedelse för skolstarten.
Sådana förskolor finns i många andra länder. I Frankrike utgör l’ecole maternelle
basen i skolsystemet. Detta ger den en
mycket viktig roll i utbildningen och det
franska samhället.
Syftet med den franska förskolan är att
utveckla barnets alla möjligheter och låta
honom/henne forma sin egen personlighet och få bättre möjligheter att lyckas i
skolan och i livet. Man har fysiska aktiviteter, övningar i muntlig kommunikation
och förberedelser för läsning och skrivning.
Stort utrymme ges åt skapande övningar. Barnen får möta konst i olika former.
De tränas i att uppfatta det konstnärliga
och estetiska.
Man har vetenskapliga och tekniska
övningar som låter barnen utforska, upptäcka och tillverka. När de gör detta upptäcker de och organiserar logiska och
matematiska sammanhang.
361
Pedagogiskt program
I den franska förskolan spelar leken en
stor och självklar roll. Även om förskolan
är basen i skolsystemet – den första skolan – ges där inte systematisk undervisning i ämnen. Det finns ingen läroplan i
egentlig mening. Verksamheten styrs av
ett pedagogiskt program som anger målsättning och inriktning. Förskollärarnas
uppgift är att organisera aktiviteter och
gruppera dem i områden så att barnen
kan öva och utveckla sina möjligheter,
undan för undan nå färdigheter och kompetens samt förbereda för skolan och
komplettera leken. Läraren har en ledande roll.
Mycket av den svenska skolförberedande träningen för förskolebarn liknar
det som sker i den franska förskolan. Den
klara skillnaden är dock att den senare utgör grunden i utbildningssystemet och att
där ges en mycket mer målmedveten förberedelse för skolan. Vid studiebesök i
recole maternelle kan man också se hur
det skrivna ordet, dikter, bilder på
konstnärer, författare, historiska händelser osv, omger barnet och kompletterar
leken.
Kritikerna av den franska förskolan
har hävdat att den är för mycket ”skola”,
att disciplinen är för hård och att barnen
tränas för mycket. Jag anser den kritiken
felaktig. Det är snarare så att barnen genom pedagogiskt och metodiskt mycket
väl genomtänkta och planerade lekar och
övningar, leker och övar sig vidare i sin utveckling. Eftersom den franska förskolan
är basen i skolsystemet får lekarna en speciell målsättning som är viktig för barnets
utveckling.
Att barnen i svenska daghem ofta är
”stojigare” och att verksamheten bedrivs
362
med högre ljudnivå är inte till det svenska
systemets fördel. Många lågstadielärare
kan vittna om hur svårt lågstadiebarnen
kan ha att sitta stilla, lyssna, koncentrera
sig och ta hänsyn till andra. Oron i lågstadieklasserna ökar. Även av detta skäl är
en bättre skolförberedande verksamhet
nödvändig.
I Sverige har den forna lekskolan och
numera deltidsförskolan för sexåringar
till stor del fyllt uppgiften att vara skolförberedande men den behöver utvecklas vidare. Den franska förskolan skulle kunna
ge många värdefulla impulser för en utveckling mot en svensk skolförberedande
”riktig” förskola med skolan som huvudman och där skolöverstyrelsen utformar
det pedagogiska programmet.
Daghem är ingen ”förskola”
Den verksamhet som bedrivs i exempelvis kommunala daghem är barnomsorg –
omvårdnad, fostran och utvecklande stimulans. Det skall självfallet vara en pedagogisk verksamhet anpassad efter barnens ålder och mognad, med lek, arbete
och inlärning och med ett pedagogiskt
program. Daghemmen är dock ingen förskola i den mening som de flesta lägger i
begreppet förskola – skolförberedande
verksamhet.
I propositionen 1973:136 om förskoleverksamhetens utbyggnad och organisation föreslogs namnet förskola som gemensam benämning på daghem och deltidsgrupp för att ”genom ett enhetligt
namn markera den gemensamma pedagogiska syn som bör präglaförskolans olika verksamhetsformer”. Benämningen
förskola utsträcktes alltså till att omfatta
barnomsorg i daghem, t o m heldagshem
för spädbarn, trots att den typen av barnomsorg knappast kan vara förskola i
egentlig mening.
Barn som vistas i heltids barnomsorg
året före skolstarten skall visserligen få
skolförberedande träning. Denna fungerar dock olika väl. Det är svårt för föräldrarna att bedöma hur mycket av skolförberedande verksamhet som bedrivs -i
synnerhet som hela daghemsverksamheten kallas förskola.
En riktig förskola
Den svenska ”riktiga” förskolan – den
forna lekskolan, numera deltidsförskolan
– har alltmer minskat i omfattning på
grund av diskrimineringen i statsbidragshänseende jämfört med daghemmen.
Denna utveckling påskyndas av att all
barnomsorg kallas förskola.
Det rimliga vore att samlingsbegreppet
barnomsorg användes för daghem, familjedaghem och dylikt. Benämningen förskola bör användas för en skolförberedande, mer strukturerad verksamhet.
Samtidigt som deltidsförskolan bör utvecklas till en mer skolförberedande förskola, bör enskilda skolförberedande förskolor uppmuntras. De är nödvändigaför
att ge föräldrarna valfrihet mellan olika
förskolor men också därför att många av
dem arbetar med en pedagogik – t ex
Montessorl – som är värdefull såväl för
barnets utveckling som för hela den pedagogiska debatten och utvecklingen av förskolan och skolan i vårt land. Att deltidsförskolor i enskild regi i dag inte får statsbidrag är både orättvist och ett hinder för
utveckling.
Svenska barn skulle ha mycket att vinna på en granskning av den franska förskolan.
En verklig förskola
Sverige har mycket att lära av
det franska förskolesystemet,
skriver Ann Cathrine Haglund.
Ecole mateme/le utgör basen i
det franska skolsystemet. Till
skillnad från den svenska s k
förskolan – daghemmen – styrs
verksamheten av ett pedagogiskt program som anger målsättning och inriktning.
Det rimliga vore att samlingsbegreppet barnomsorg användes för daghem, familjedaghem
o dyl. Benämningen förskola bör
användas för en sko/förberedande, mer strukterad verksamhet.
Gör deltidsförskolan till en
mer skolförberedande förskola
och uppmuntra enskilda skolförberedande förskolor.
Riksdagsledamoten Ann Cathrine
Haglund är förbundsordförande i
Moderata Kvinnoförbundet.
E
tt ökat samarbete med Europa
kan ge Sverige mycket. Inte minst
kan det öppna oss för det positiva
med alternativ och mångfald inom alla
områden.
Vi människor är ju olika och har olika
behov och önskemål. Att tro att man kan
tillfredsställa människors skiftande behov
genom en välfårds- och utbildningsmodell som har samma lösning för alla är
enfaldigt. Ja, den socialistiska modellen är
orättvis och till och med grym mot alla
dem som inte ”passar in” eller som helt
enkelt vill ha andra lösningar.
Den som vill välja ett annat sätt att leva
än det av socialdemokraterna sanktionerade – ”förvärvsarbete åt alla vuxna och
kollektiv omsorg om alla barn” – missgynnas. Man får t ex betala hela kostnaden för sin barnomsorg och via skatten
för andras medan den som får en kommunal daghemsplats får en subvention på i
snitt 60 000 kr per år.
Den som inte passar in i den enhetliga
grundskolemodellen har inga möjligheter
att välja något annat. Den som är svårt
sjuk kan få stå i årslång kö till en operation. Alternativet är att betala själv för
privat sjukvård – trots att man kanske betalat hundratusentals kronor i skatt till
just sjukvården.
Ecole maternelle
Vi i Sverige behöver lyfta blickarna över
gränserna och fördomsfritt granska andra
länders system och lära av dem. Ett konkret exempel är att lära av den franska
förskolan, l’ecole maternelle.
Barn behöver en pedagogisk, välstrukturerad och systematisk träning som förberedelse för skolan. Deras nyfikenhet
och intresse av att lära måste tas tillvara
och stimuleras i homogena grupper och
på ett helt annat sätt än som kan ske i
barnomsorgen, hur bra denna än är.
Vi är i Sverige mycket dåliga på att förbereda barnen för skolan. Såväl en sänkt
skolstartsålder som en bättre skolförberedelse skulle barnen ha nytta och glädje av
under hela skoltiden. Detta gäller särskilt
barn från hem med dålig studiemotivation. För dessa barn är det särskilt viktigt
att få hjälp med grundläggande fårdigheter om de skall kunna hävda sig senare i
skolan.
Många föräldrar, förskollärare och lä-
rare anser att barn behöver en ”riktig” förskola som förberedelse för skolstarten.
Sådana förskolor finns i många andra länder. I Frankrike utgör l’ecole maternelle
basen i skolsystemet. Detta ger den en
mycket viktig roll i utbildningen och det
franska samhället.
Syftet med den franska förskolan är att
utveckla barnets alla möjligheter och låta
honom/henne forma sin egen personlighet och få bättre möjligheter att lyckas i
skolan och i livet. Man har fysiska aktiviteter, övningar i muntlig kommunikation
och förberedelser för läsning och skrivning.
Stort utrymme ges åt skapande övningar. Barnen får möta konst i olika former.
De tränas i att uppfatta det konstnärliga
och estetiska.
Man har vetenskapliga och tekniska
övningar som låter barnen utforska, upptäcka och tillverka. När de gör detta upptäcker de och organiserar logiska och
matematiska sammanhang.
361
Pedagogiskt program
I den franska förskolan spelar leken en
stor och självklar roll. Även om förskolan
är basen i skolsystemet – den första skolan – ges där inte systematisk undervisning i ämnen. Det finns ingen läroplan i
egentlig mening. Verksamheten styrs av
ett pedagogiskt program som anger målsättning och inriktning. Förskollärarnas
uppgift är att organisera aktiviteter och
gruppera dem i områden så att barnen
kan öva och utveckla sina möjligheter,
undan för undan nå färdigheter och kompetens samt förbereda för skolan och
komplettera leken. Läraren har en ledande roll.
Mycket av den svenska skolförberedande träningen för förskolebarn liknar
det som sker i den franska förskolan. Den
klara skillnaden är dock att den senare utgör grunden i utbildningssystemet och att
där ges en mycket mer målmedveten förberedelse för skolan. Vid studiebesök i
recole maternelle kan man också se hur
det skrivna ordet, dikter, bilder på
konstnärer, författare, historiska händelser osv, omger barnet och kompletterar
leken.
Kritikerna av den franska förskolan
har hävdat att den är för mycket ”skola”,
att disciplinen är för hård och att barnen
tränas för mycket. Jag anser den kritiken
felaktig. Det är snarare så att barnen genom pedagogiskt och metodiskt mycket
väl genomtänkta och planerade lekar och
övningar, leker och övar sig vidare i sin utveckling. Eftersom den franska förskolan
är basen i skolsystemet får lekarna en speciell målsättning som är viktig för barnets
utveckling.
Att barnen i svenska daghem ofta är
”stojigare” och att verksamheten bedrivs
362
med högre ljudnivå är inte till det svenska
systemets fördel. Många lågstadielärare
kan vittna om hur svårt lågstadiebarnen
kan ha att sitta stilla, lyssna, koncentrera
sig och ta hänsyn till andra. Oron i lågstadieklasserna ökar. Även av detta skäl är
en bättre skolförberedande verksamhet
nödvändig.
I Sverige har den forna lekskolan och
numera deltidsförskolan för sexåringar
till stor del fyllt uppgiften att vara skolförberedande men den behöver utvecklas vidare. Den franska förskolan skulle kunna
ge många värdefulla impulser för en utveckling mot en svensk skolförberedande
”riktig” förskola med skolan som huvudman och där skolöverstyrelsen utformar
det pedagogiska programmet.
Daghem är ingen ”förskola”
Den verksamhet som bedrivs i exempelvis kommunala daghem är barnomsorg –
omvårdnad, fostran och utvecklande stimulans. Det skall självfallet vara en pedagogisk verksamhet anpassad efter barnens ålder och mognad, med lek, arbete
och inlärning och med ett pedagogiskt
program. Daghemmen är dock ingen förskola i den mening som de flesta lägger i
begreppet förskola – skolförberedande
verksamhet.
I propositionen 1973:136 om förskoleverksamhetens utbyggnad och organisation föreslogs namnet förskola som gemensam benämning på daghem och deltidsgrupp för att ”genom ett enhetligt
namn markera den gemensamma pedagogiska syn som bör präglaförskolans olika verksamhetsformer”. Benämningen
förskola utsträcktes alltså till att omfatta
barnomsorg i daghem, t o m heldagshem
för spädbarn, trots att den typen av barnomsorg knappast kan vara förskola i
egentlig mening.
Barn som vistas i heltids barnomsorg
året före skolstarten skall visserligen få
skolförberedande träning. Denna fungerar dock olika väl. Det är svårt för föräldrarna att bedöma hur mycket av skolförberedande verksamhet som bedrivs -i
synnerhet som hela daghemsverksamheten kallas förskola.
En riktig förskola
Den svenska ”riktiga” förskolan – den
forna lekskolan, numera deltidsförskolan
– har alltmer minskat i omfattning på
grund av diskrimineringen i statsbidragshänseende jämfört med daghemmen.
Denna utveckling påskyndas av att all
barnomsorg kallas förskola.
Det rimliga vore att samlingsbegreppet
barnomsorg användes för daghem, familjedaghem och dylikt. Benämningen förskola bör användas för en skolförberedande, mer strukturerad verksamhet.
Samtidigt som deltidsförskolan bör utvecklas till en mer skolförberedande förskola, bör enskilda skolförberedande förskolor uppmuntras. De är nödvändigaför
att ge föräldrarna valfrihet mellan olika
förskolor men också därför att många av
dem arbetar med en pedagogik – t ex
Montessorl – som är värdefull såväl för
barnets utveckling som för hela den pedagogiska debatten och utvecklingen av förskolan och skolan i vårt land. Att deltidsförskolor i enskild regi i dag inte får statsbidrag är både orättvist och ett hinder för
utveckling.
Svenska barn skulle ha mycket att vinna på en granskning av den franska förskolan.