Karl-Axel Svenningsson; Renlärighet och ansvar
1984
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
KARL-AXEL SVENNINGSSON:
Renlärighet och ansvar
Svensk Tidskrifts artikelserie om
moderat kommunal- och landstingspolitikfortsätter här med ett bidrag från
Gnosjö som ingår i försöket med ökad
kommunal självstyrelse. Samtidigt som
civildepartementet vill öka denna hotar
socialministern kommunerna om de
utnyttjar denfrihet de redan har vid
taxesättning för kommunala tjänster.
Gnosjö vill använda sin ökade frihet till
att bla minska byråkratin och anpassa
den gymnasiala utbildningen till ortens
behov. Låt kommunerna sköta sig själv
utan ekonomisk styrning uppifrån,
uppmanar författaren.
Karl-Axel Svenningsson är moderat
kommunalråd i Gnosjö och ordförande i kommunstyrelsen.
Ombedd att något breda ut mig i dessa
spalter måste jag dessvärre konstatera.
att mitt bidrag knappast kommer att
präglas av samma ideologiska käckhet
som motsvarande artiklar i nr 4 och 5-6
av denna utmärkta publikation.
Sitter man med 9 moderata mandat av
27 icke-socialistiska i en fullmäktigeförsamling på 41 måste skeden ej alltför sällan fattas med den vackra handen, om
den ej skall tappas helt och hållet. Och
tappar man den, då förlorar man nästan
helt möjligheten att på ett avgörande sätt
påverka utvecklingen.
Lång dags färd som förtroendeman
dels i min tidigare fackförening, Sveriges
Tandläkarförbund, under de svåra år,
när tandvårdsförsäkringen sattes, dels
inom kommunalpolitiken har lärt mig –
eller i vaije fall inbillat mig – att skall
man han en ärlig chans att påverka, då
måste man sitta vid bordets presidieända. Något annat är ärligt talat inte
att räkna med, såvida man nu tar politik
på allvar och inte har den enbart somett
tidsfördriv för att kunna förverkliga sig
själv.
Även om jag inte har någon statistik
som bevis, vågar jag dock på fullt allvar
hävda, att det är vanligare med hole-inone på Isabergs golfbana än att kommunstyrelsen i Gnosjö kommun radikalt ändrar på ett förslag, som dess arbetsutskott
lagt fram. Men väl vid rätt ända av bordet finns det en betydligt större möjlighet
till moderat politik än 9/41 delar.
Dubbelbetala inte verksamheter
Således har vi i lilla flitiga Gnosjö under
senaste året lyckats att undvika att med
kommunala medel täcka såväl det 20Cfoiga bortfallet av statliga medel till enskilda vägar som slopandet av statsbidraget
till vikarier för de båda första dagarna av
lärares bortovaro. I första fallet under
högljutt knot från (c) och i båda fallen
under dovt morrande från (fp). Men nu
är principen satt; dels att vi inte skall
dubbelbetala verksamheter, vilket det ju
blir om staten lägger över kostnadsansvaret på kommunerna men behåller den
skatt som tidigare finansierat verksamheten, dels att inte betala riksdagsmännens mandat med kommunala medel, vilket det ju blir om kommunerna betalar
riksdagsbeslut för att skydda partierna
från eventuella vredesutbrott från de av
besluten drabbade.
Att sätta en sådan princip hade sannolikt inte varit möjligt om inte (m) hade
haft ordförandeposten i KS. l varje fall
känner jag ingen annan kommun i länet
som lyckats hålla emot i båda dessa fall.
Men sådant går naturligtvis inte ens med
ordförandekaveln i hand , om man alltför
demonstrativt ägnar sig åt ideologisk
body-building.
Visst kan kommuner sköta ekonomi
På tal om stat och kommun så florerar
det i dag en debatt, inte minst inom (m),
om kommunernas förmåga att sköta
pengar. Diskussionen är inte ny, men
vissa argument är inte mindre underliga
för det.
Det hela går ut på att det finns för
mycket pengar hos kommuner och
landsting, men kommunerna kan inte
sköta pengar, därför måste dessa dras in
till staten – som underförstått kan sköta
pengar – antingen aktivt, genom att man
tar hand om viss del av kommunalskat- 363
ten t ex bolagsskatten, eller passivt, genom att staten skär ner eller helt slopar
statsbidragen. Uppfattningen har framskymtat i någon av de tidigare kommunalpolitiska artiklarna. Man skall tvinga
kommunerna att ”rätta mun efter matsäck”.
Med bästa vilja i världen kan jag inte
hänga med i ett sådant resonemang. Möjligen beroende på den begränsade vy jag
har nere i mörka Småland eller kanske
därför att det dunkelt sagda i detta fallet
verkligen är det dunkelt tänkta. Jag vet
inte vilket som gäller. Därför att för mig
förefaller det att vara precis tvärtom. I
vårt län har det varit mycket marginella
skattehöjningar bland kommunerna under de senaste åren, om det ens varit
några alls.
Gnosjö kommun slutade höja skatten
1978 och vi har – trots stora indragningar av statsbidrag och bolagsskatter –
mycket goda förhoppningar att kunna
hålla skatten under den kommande 5-
årsperioden. Om vi bara får vara i fred
för staten. Vilka och hur många skatter
staten höjt sen 1978 kan den som har gott
om tid försöka lista ut. Dessutom skulle
vi mycket väl kunna sänka skatten i vår
kommun med någon krona – minst –
men när jag söker få gehör för detta får
jag emot mig just statens ådagalagda
opålitlighet och kraven – inte minst då
från mitt eget parti – på ytterligare nedskärningar i statsbidragstloran.
Med bolagsskatteindragningen, vilket
betyder ett bortfall på cirka lO%, i färskt
minne är motivationen för skattesänkning inte särskilt påfallande i Gnosjöbygden. Nu kommer ungefär hälften av de
sista 40 %-en tillbaka i form av ett fruset
skatteutjämningsbidrag, men ingen vet
·.l
364
hur snabbt detta smälter bort i inflationsbrasan.
Över huvud taget är alla dessa bud och
motbud, denna nervöst förvirrade syn på
statens ekonomiska förhållande till kommunerna, dessa plötsliga ingrepp – för
några år sedan lurade den dåvarande
borgerliga regeringen oss på utlovade
statsbidrag till två reningsverk, som redan stod färdiga – denna övergripande
oro och förvirring en ständig källa till
osäkerhet när man behöver lugn och ro
och stabilitet för en kraftfull sund ekonomisk planering av kommunens ekonomi.
Bolagen och kommunerna
Förlusten av bolagsskatten kommer att
på sikt få en mycket negativ inverkan på
den livaktiga industrin nere i sydvästra
hörnet av lönköpings län. En livskraftig
industri är nämligen inget gratisnöje för
kommunen, vilket många tycks tro på
riksplanet. Även om Gnosjö aldrig subventionerat industrin med ett öre och
även om vi tar in marklikvid och anslutningsavgifter till minst l00%, så fordras
det en heltäckande barnomsorg, för att
industrin skall få arbetskraft, det fordras
hyreslägenheter, som kostar stora pengar under down-perioderna, det fordras
åldringsvård och social omsorg om de
problemfamiljer, som industrin tar in under högkonjunkturerna mm, mm. Och
detta kostar pengar – mycket pengar.
Det är orimligt att på sikt betala detta
med de fysiska personernas skatter och
samtidigt hålla skatten om man skall bibehålla den service svensken kräver och
som inte minst partikamraterna inom
företagarleden fordrar, att kommunen
skall hålla, så att de kan få tag på arbetskraft till sina fabriker.
Lite vemodigt konstaterar man att renlärig kan man bara vara som kommunalordförande (m) i Gnosjö, när det går då-
ligt för industrin. Och det gör en rasande.
Ökade kostnader för länstrafiken
Det välmenande rådet att hitta nödvändiga servicepengar inom andra verksamheter är nog bra, och vi är också överens
om en nollbasbudgetering i kommunen
nästa år. Kanske finns det lite att hitta,
men staten har ju varit och pillat även på
andra områden, än de jag här nämnt.
Länstrafiken t ex. Den kostar i dag kom·
munen 4 gånger så mycket som kollek·
tivtrafiken kostade innan detta olycksaliga riksdagsbeslut togs. Trots att vi lagt
ner flera linjer och trots att landstinget
betalar lika mycket som kommunen.
Med sådana riksdagsbeslut är det inte
lätt att spara ute i kommunerna. Men,
som sagt, får vi bara vara i fred frånocb
med nu, så finns det kanske en möjlighet
att i varje fall klara de ålägganden vi
redan fått och kanske också att hålla
skatten även bortom femårshorisonten.
Men då måste vi få vara ifred och helst
också få ett större mått av frihet.
Hotet från socialministern
Den nuvarande regeringen har ocksl
gjort ett försök att något öka det kommunala självstyret. Dvs civildepartementet.
Samtidigt svingar Sten Andersson löpsnaran mot de kommuner som utnytljar
den frihet de redan har t ex vid taxesätt·
ning för kommunala tjänster. Förvirrint
en är således total på de elysseiska fåtten
~~————————~———-·~
och nere på det svettiga, praktiska planet
lunkar kommunerna lojalt vidare och tar
emot snubbor från alla håll för sin på-
stådda oförmåga att sköta sina egna finanser.
Man vet inte om man skall skratta eller
gråta. Men förbannad blir man, den saken är klar. Sedan lång tid tillbaka har vi
borgerlig enighet om enhetstaxa för
barnomsorgen i vår kommun. Vi har
också ett låginkomstskydd på 5000-kronors nivån. Det skall bli spännande att se
om detta är tillräckligt för att skydda oss
för den Anderssonska åskviggen. Annars är det kostnadsökningar på gång
igen. Inte beroende på kommunen utan
på staten.
Ökad kommunal självstyrelse
Civildepartementet har emellertid ordnat
lite ökad frihet genom att utse Gnosjö till
försökskommun med ökad kommunal
självstyrelse. Vad detta egentligen kommer att innebära är ännu tämligen oklart.
Får kommunen som den vill kommer den
att i första hand använda den ökade friheten till att minska byråkratin och att
anpassa den gymnasiala utbildningen till
ortens behov. Således kommer vi att begära att få fastställa byggnadsplaner
själva, att själva få anpassa vissa andra
delar av byggnadslagstiftningen till de
ganska speciella problem kommunen har
med många industrier insprängda i bostadsbebyggelsen. Vissa trafiksäkerhetsfrågor anser vi också med fördel bör
kunna avgöras på kommunal nivå med
mera sådant. Vidare har det länge varit
en källa till irritation, att gymnasieskolan
365
utbildar ungdomarna till yrken, där arbetslösheten väntar, samtidigt som det
finns för få platser inom det verkstadstekniska området, där industrin sväljer
nästan hur mycket utbildat folk som
helst. Detta avser vi att ändra på. Detta
är de primära önskemål vi har.
Vid genomgången på civildepartementet menade statsrådet att det bör vara
kommunal enighet om de försök man
skall göra. Från borgerligt håll är vi naturligtvis intresserade av att pröva alternativ till vår nuvarande barnomsorg. (s)
är väl måttligt intresserade av försök på
detta område. Vi diskuterar nu möjligheten att låta (s) göra något försök, som vi
inte direkt känner för, och att vi i gengäld då får göra något med t ex barnomsorgen. Det är väl kanske inte så särskilt
renlärigt, men ganska praktiskt. Och det
är ju resultaten som räknas.
Regeringen, och inte minst Bo Holmberg, har häcklats ganska hårdhänt för
dessa frikommunsförsök från många olika håll. För vår del tar vi naturligtvis
tacksamt emot denna möjlighet till ökat
självbestämmande. Hur mycket utöver
ett embryo det egentligen är vet vi inte
ännu. Att vi skall försöka att få det att
växa är vi alla helt överens om.
Två enkla budskap har jag velat framföra: Låt kommunerna få sköta sig
själva, utan ekonomisk styrning uppifrån. Den kompetens som finns – i vaije
fall i borgerligt styrda kommuner – är
betydligt bättre än sitt rykte. Det är det
ena. Det andra är: se åt att hamna vid
presidieändan av sammanträdesbordet
efter nästa val. Då ökar kompetensen
ytterligare.
l
’l
Renlärighet och ansvar
Svensk Tidskrifts artikelserie om
moderat kommunal- och landstingspolitikfortsätter här med ett bidrag från
Gnosjö som ingår i försöket med ökad
kommunal självstyrelse. Samtidigt som
civildepartementet vill öka denna hotar
socialministern kommunerna om de
utnyttjar denfrihet de redan har vid
taxesättning för kommunala tjänster.
Gnosjö vill använda sin ökade frihet till
att bla minska byråkratin och anpassa
den gymnasiala utbildningen till ortens
behov. Låt kommunerna sköta sig själv
utan ekonomisk styrning uppifrån,
uppmanar författaren.
Karl-Axel Svenningsson är moderat
kommunalråd i Gnosjö och ordförande i kommunstyrelsen.
Ombedd att något breda ut mig i dessa
spalter måste jag dessvärre konstatera.
att mitt bidrag knappast kommer att
präglas av samma ideologiska käckhet
som motsvarande artiklar i nr 4 och 5-6
av denna utmärkta publikation.
Sitter man med 9 moderata mandat av
27 icke-socialistiska i en fullmäktigeförsamling på 41 måste skeden ej alltför sällan fattas med den vackra handen, om
den ej skall tappas helt och hållet. Och
tappar man den, då förlorar man nästan
helt möjligheten att på ett avgörande sätt
påverka utvecklingen.
Lång dags färd som förtroendeman
dels i min tidigare fackförening, Sveriges
Tandläkarförbund, under de svåra år,
när tandvårdsförsäkringen sattes, dels
inom kommunalpolitiken har lärt mig –
eller i vaije fall inbillat mig – att skall
man han en ärlig chans att påverka, då
måste man sitta vid bordets presidieända. Något annat är ärligt talat inte
att räkna med, såvida man nu tar politik
på allvar och inte har den enbart somett
tidsfördriv för att kunna förverkliga sig
själv.
Även om jag inte har någon statistik
som bevis, vågar jag dock på fullt allvar
hävda, att det är vanligare med hole-inone på Isabergs golfbana än att kommunstyrelsen i Gnosjö kommun radikalt ändrar på ett förslag, som dess arbetsutskott
lagt fram. Men väl vid rätt ända av bordet finns det en betydligt större möjlighet
till moderat politik än 9/41 delar.
Dubbelbetala inte verksamheter
Således har vi i lilla flitiga Gnosjö under
senaste året lyckats att undvika att med
kommunala medel täcka såväl det 20Cfoiga bortfallet av statliga medel till enskilda vägar som slopandet av statsbidraget
till vikarier för de båda första dagarna av
lärares bortovaro. I första fallet under
högljutt knot från (c) och i båda fallen
under dovt morrande från (fp). Men nu
är principen satt; dels att vi inte skall
dubbelbetala verksamheter, vilket det ju
blir om staten lägger över kostnadsansvaret på kommunerna men behåller den
skatt som tidigare finansierat verksamheten, dels att inte betala riksdagsmännens mandat med kommunala medel, vilket det ju blir om kommunerna betalar
riksdagsbeslut för att skydda partierna
från eventuella vredesutbrott från de av
besluten drabbade.
Att sätta en sådan princip hade sannolikt inte varit möjligt om inte (m) hade
haft ordförandeposten i KS. l varje fall
känner jag ingen annan kommun i länet
som lyckats hålla emot i båda dessa fall.
Men sådant går naturligtvis inte ens med
ordförandekaveln i hand , om man alltför
demonstrativt ägnar sig åt ideologisk
body-building.
Visst kan kommuner sköta ekonomi
På tal om stat och kommun så florerar
det i dag en debatt, inte minst inom (m),
om kommunernas förmåga att sköta
pengar. Diskussionen är inte ny, men
vissa argument är inte mindre underliga
för det.
Det hela går ut på att det finns för
mycket pengar hos kommuner och
landsting, men kommunerna kan inte
sköta pengar, därför måste dessa dras in
till staten – som underförstått kan sköta
pengar – antingen aktivt, genom att man
tar hand om viss del av kommunalskat- 363
ten t ex bolagsskatten, eller passivt, genom att staten skär ner eller helt slopar
statsbidragen. Uppfattningen har framskymtat i någon av de tidigare kommunalpolitiska artiklarna. Man skall tvinga
kommunerna att ”rätta mun efter matsäck”.
Med bästa vilja i världen kan jag inte
hänga med i ett sådant resonemang. Möjligen beroende på den begränsade vy jag
har nere i mörka Småland eller kanske
därför att det dunkelt sagda i detta fallet
verkligen är det dunkelt tänkta. Jag vet
inte vilket som gäller. Därför att för mig
förefaller det att vara precis tvärtom. I
vårt län har det varit mycket marginella
skattehöjningar bland kommunerna under de senaste åren, om det ens varit
några alls.
Gnosjö kommun slutade höja skatten
1978 och vi har – trots stora indragningar av statsbidrag och bolagsskatter –
mycket goda förhoppningar att kunna
hålla skatten under den kommande 5-
årsperioden. Om vi bara får vara i fred
för staten. Vilka och hur många skatter
staten höjt sen 1978 kan den som har gott
om tid försöka lista ut. Dessutom skulle
vi mycket väl kunna sänka skatten i vår
kommun med någon krona – minst –
men när jag söker få gehör för detta får
jag emot mig just statens ådagalagda
opålitlighet och kraven – inte minst då
från mitt eget parti – på ytterligare nedskärningar i statsbidragstloran.
Med bolagsskatteindragningen, vilket
betyder ett bortfall på cirka lO%, i färskt
minne är motivationen för skattesänkning inte särskilt påfallande i Gnosjöbygden. Nu kommer ungefär hälften av de
sista 40 %-en tillbaka i form av ett fruset
skatteutjämningsbidrag, men ingen vet
·.l
364
hur snabbt detta smälter bort i inflationsbrasan.
Över huvud taget är alla dessa bud och
motbud, denna nervöst förvirrade syn på
statens ekonomiska förhållande till kommunerna, dessa plötsliga ingrepp – för
några år sedan lurade den dåvarande
borgerliga regeringen oss på utlovade
statsbidrag till två reningsverk, som redan stod färdiga – denna övergripande
oro och förvirring en ständig källa till
osäkerhet när man behöver lugn och ro
och stabilitet för en kraftfull sund ekonomisk planering av kommunens ekonomi.
Bolagen och kommunerna
Förlusten av bolagsskatten kommer att
på sikt få en mycket negativ inverkan på
den livaktiga industrin nere i sydvästra
hörnet av lönköpings län. En livskraftig
industri är nämligen inget gratisnöje för
kommunen, vilket många tycks tro på
riksplanet. Även om Gnosjö aldrig subventionerat industrin med ett öre och
även om vi tar in marklikvid och anslutningsavgifter till minst l00%, så fordras
det en heltäckande barnomsorg, för att
industrin skall få arbetskraft, det fordras
hyreslägenheter, som kostar stora pengar under down-perioderna, det fordras
åldringsvård och social omsorg om de
problemfamiljer, som industrin tar in under högkonjunkturerna mm, mm. Och
detta kostar pengar – mycket pengar.
Det är orimligt att på sikt betala detta
med de fysiska personernas skatter och
samtidigt hålla skatten om man skall bibehålla den service svensken kräver och
som inte minst partikamraterna inom
företagarleden fordrar, att kommunen
skall hålla, så att de kan få tag på arbetskraft till sina fabriker.
Lite vemodigt konstaterar man att renlärig kan man bara vara som kommunalordförande (m) i Gnosjö, när det går då-
ligt för industrin. Och det gör en rasande.
Ökade kostnader för länstrafiken
Det välmenande rådet att hitta nödvändiga servicepengar inom andra verksamheter är nog bra, och vi är också överens
om en nollbasbudgetering i kommunen
nästa år. Kanske finns det lite att hitta,
men staten har ju varit och pillat även på
andra områden, än de jag här nämnt.
Länstrafiken t ex. Den kostar i dag kom·
munen 4 gånger så mycket som kollek·
tivtrafiken kostade innan detta olycksaliga riksdagsbeslut togs. Trots att vi lagt
ner flera linjer och trots att landstinget
betalar lika mycket som kommunen.
Med sådana riksdagsbeslut är det inte
lätt att spara ute i kommunerna. Men,
som sagt, får vi bara vara i fred frånocb
med nu, så finns det kanske en möjlighet
att i varje fall klara de ålägganden vi
redan fått och kanske också att hålla
skatten även bortom femårshorisonten.
Men då måste vi få vara ifred och helst
också få ett större mått av frihet.
Hotet från socialministern
Den nuvarande regeringen har ocksl
gjort ett försök att något öka det kommunala självstyret. Dvs civildepartementet.
Samtidigt svingar Sten Andersson löpsnaran mot de kommuner som utnytljar
den frihet de redan har t ex vid taxesätt·
ning för kommunala tjänster. Förvirrint
en är således total på de elysseiska fåtten
~~————————~———-·~
och nere på det svettiga, praktiska planet
lunkar kommunerna lojalt vidare och tar
emot snubbor från alla håll för sin på-
stådda oförmåga att sköta sina egna finanser.
Man vet inte om man skall skratta eller
gråta. Men förbannad blir man, den saken är klar. Sedan lång tid tillbaka har vi
borgerlig enighet om enhetstaxa för
barnomsorgen i vår kommun. Vi har
också ett låginkomstskydd på 5000-kronors nivån. Det skall bli spännande att se
om detta är tillräckligt för att skydda oss
för den Anderssonska åskviggen. Annars är det kostnadsökningar på gång
igen. Inte beroende på kommunen utan
på staten.
Ökad kommunal självstyrelse
Civildepartementet har emellertid ordnat
lite ökad frihet genom att utse Gnosjö till
försökskommun med ökad kommunal
självstyrelse. Vad detta egentligen kommer att innebära är ännu tämligen oklart.
Får kommunen som den vill kommer den
att i första hand använda den ökade friheten till att minska byråkratin och att
anpassa den gymnasiala utbildningen till
ortens behov. Således kommer vi att begära att få fastställa byggnadsplaner
själva, att själva få anpassa vissa andra
delar av byggnadslagstiftningen till de
ganska speciella problem kommunen har
med många industrier insprängda i bostadsbebyggelsen. Vissa trafiksäkerhetsfrågor anser vi också med fördel bör
kunna avgöras på kommunal nivå med
mera sådant. Vidare har det länge varit
en källa till irritation, att gymnasieskolan
365
utbildar ungdomarna till yrken, där arbetslösheten väntar, samtidigt som det
finns för få platser inom det verkstadstekniska området, där industrin sväljer
nästan hur mycket utbildat folk som
helst. Detta avser vi att ändra på. Detta
är de primära önskemål vi har.
Vid genomgången på civildepartementet menade statsrådet att det bör vara
kommunal enighet om de försök man
skall göra. Från borgerligt håll är vi naturligtvis intresserade av att pröva alternativ till vår nuvarande barnomsorg. (s)
är väl måttligt intresserade av försök på
detta område. Vi diskuterar nu möjligheten att låta (s) göra något försök, som vi
inte direkt känner för, och att vi i gengäld då får göra något med t ex barnomsorgen. Det är väl kanske inte så särskilt
renlärigt, men ganska praktiskt. Och det
är ju resultaten som räknas.
Regeringen, och inte minst Bo Holmberg, har häcklats ganska hårdhänt för
dessa frikommunsförsök från många olika håll. För vår del tar vi naturligtvis
tacksamt emot denna möjlighet till ökat
självbestämmande. Hur mycket utöver
ett embryo det egentligen är vet vi inte
ännu. Att vi skall försöka att få det att
växa är vi alla helt överens om.
Två enkla budskap har jag velat framföra: Låt kommunerna få sköta sig
själva, utan ekonomisk styrning uppifrån. Den kompetens som finns – i vaije
fall i borgerligt styrda kommuner – är
betydligt bättre än sitt rykte. Det är det
ena. Det andra är: se åt att hamna vid
presidieändan av sammanträdesbordet
efter nästa val. Då ökar kompetensen
ytterligare.
l
’l