Ledare; Det moderata alternativet
1984
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Det moderata alternativet
När Moderata Samlingspartiet samlas till
stämma i Stockholm, för att bland annat
antaga nytt handlingsprogram, gör man
det drygt en månad efter att socialdemokratin har avhållit partikongress. Den
skillnad i anda och attityd som man kan
förvänta sig att partistämman kommer
att visa gentemot partikongressen är ett
uttryck för en skillnad mellan två slags
stämningar i vår nation, som gör det befogat att tala om två slags Sverige.
Socialdemokratins kongress präglades
av en liten tilltro till vad framtiden har att
bjuda och till vad de enskilda människorna kan tillföra och ta ansvar för. Det var i
själva verket en pessimistisk anda som
kom till uttryck när kongressen debatterade, endast genom att begränsa och
minska utrymmet för den enskilde
trodde sig kongressombuden kunna se
en framtid för Sverige.
Belysande var den utpräglade negativism som kongressombuden mötte partiledningens frihetsoffensiv med. Språkbruk innehållande ordet valfrihet kritiserades som ”hukande för kapitalismen” . Nästan patetiskt tvingades regeringens ”frihetsminister”, Ingvar Carlsson, gå upp och försäkra ombuden att
socialdemokratisk valfrihet sannerligen
inte innebar någon valfrihet ”mellan offentlig sektor och privatiseringsåtaganden” .
Därför inriktade kongressens ombud
– representanter för offentlig sektor och
fackliga organisationer – sitt arbete på
att förklara för varandra varför de själva
genom kollektiven skall styra åt människorna och disponera huvuddelen av ·
deras arbetsinkomster.
Inför Moderata Samlingspartiets stämma är situationen den motsatta. Ombuden åker till Stockholm för att förmedla
en tro på att människornas frihet skall
öka, tankar kring hur den enskilde indi·
videns ställning skall stärkas samt för att
diskutera vilka besparingar som måste
göras i kommun, landsting och riksdag
för att rädda vår välfärd. Det är ett parti
som vill förändra som möts en dryg må·
nad efter ett parti som vill stå stilla. Kan·
ske uttrycker skillnaden i sinnesstäm·
ning allra bäst skillnaden mellan två oli·
ka typer av Sverige som växer fram med
allt klarare konturer mot varandra.
Det ena Sverige är ett samhälle med en
offentlig sektor som motsvarar 70% av
BNP. skattetrycket är 60% av medbor·
gamas samlade inkomster. Mängden av
regler och byråkrati är omfattande. Of.
fentliga monopol bestämmer över barnomsorg, skola, sjukvård och äldreom·
sorg. Människor med normala inkomster
tvingas på grund av skattebördan att bti
beroende av socialbidrag. Utbildningssystemet har påverkats mer av politiska
intressen än av kunskapsideaL
Den politik som Moderata Samlingspartiets stämmoombud skall diskute11
framstår i många avseenden som ett
brott mot den långsiktiga utveckling som
präglat detta Sverige. Än större blir av·
viketsen jämfört med den anda som (s~
kongressen gav uttryck för. De stämmoombud som till äventyrs blivit oroade
över socialistisk kritik mot programför·
slaget skall komma ihåg att socialdemokratiskt tal om ”rättvis inkomstfördeJ.
ning”, ”solidaritet”, ”trygghet” och
”reell frihet” är ord som används i ea
politisk liturgi för att skydda detta Sverige. Det är ett Sverige som också kan
beskrivas så här:
– med nuvarande utveckling av budget·
underskott kan statens räntebörda
vara lika stor som statens totala inkomster t990
– till högskolan lottas man till vissa utbildningslinjer
– normala inkomsttagare kan få behålla
20-30 kronor av en nyintjänad t00-
lapp
– majoriteten av föräldrar vill inte ha
den barnomsorg som de i praktiken
tvingas till och som är den i särklass
dyraste
– om statsministern hade fyra barn skulle han på grund av skattetrycket vara
berättigad till socialbidrag
– en ny socialtjänstlag har antagits som
alla experter är ense om kan bli kommunernas ruin
– ensamstående kvinnor tillfrågas av
skattemyndigheter var de tillbringar
sin dygnsvila
– barn nekas rätten att få betyg i skolan
– mot svenska folkets vilja har det införts löntagarfonder för att ge svenska
folket inflytande
– våra gränser kränks kontinuerligt av
en främmande stormakt, samtidigt
som försvaret ges minskade resurser
och offentliga utredningar diskuterar
hur det skall halveras
– för antagning till medicinstudier anses
två års arbetslivserfarenhet i form av
fängelsevistelse som viktigare än 40
poäng biologi.
Gemensamt för dessa orimligheter är
att de är allmänt kända. Få vill försvara
dem. Ändå existerar de. De lever kvar
därför att den politiska liturgin skapat en
Tystnadens konformism som gör att åtgärder för att motverka problemen fram- 375
står som orimligare än orimligheterna
själva.
Den anda som detta Sverige bygger på
skiljer sig bjärt från andan i ett annat
Sverige som vi ibland ser konturerna av.
Där sjuder initiativen. Entreprenörandan
växer. Människor satsar på sina kunskaper. Misstro mot kollektiven motsvaras
av en ökad tilltro till den egna individen.
Detta Sverige står i en ständig konfrontation mot den misstro och pessimism som
(s)-kongressen gav uttryck för.
När Moderata Samlingspartiet antar
nytt handlingsprogram är det viktigt att
ombuden ser den utvecklingspotential
detta Sverige är bärare av. Det är inte
bara för att tillmötesgå en betydande del
av väljaropinionen som moderaterna
måste vara konsekventa i sin politik för
en ökad frihet i Sverige. Framförallt
måste partiet företräda en politik som
kan öppna för den dynamik som detta
Sverige står för. Det är nämligen kraven
från detta Sverige som skall oroa ombuden, inte attackerna från dem som vill
stärka kollektivens makt.
Den frihet de skall diskutera är en förutsättning både för ansvar och trygghet.
De behöver därför inte acceptera en debatt där dessa båda begrepp skiljs ut från
kraven på en ökad frihet.
Att detta står i konfrontation mot vad
som försvarades på (s)-kongressen får
inte bekymra de moderata stämmoombuden så länge det står i samklang med
det Sverige som är vår framtid. Moderata Samlingspartiet bör utnyttja stämman
till att visa att man står för detta Sverige,
baserat på tilltro och optimism inför
framtiden.
:
När Moderata Samlingspartiet samlas till
stämma i Stockholm, för att bland annat
antaga nytt handlingsprogram, gör man
det drygt en månad efter att socialdemokratin har avhållit partikongress. Den
skillnad i anda och attityd som man kan
förvänta sig att partistämman kommer
att visa gentemot partikongressen är ett
uttryck för en skillnad mellan två slags
stämningar i vår nation, som gör det befogat att tala om två slags Sverige.
Socialdemokratins kongress präglades
av en liten tilltro till vad framtiden har att
bjuda och till vad de enskilda människorna kan tillföra och ta ansvar för. Det var i
själva verket en pessimistisk anda som
kom till uttryck när kongressen debatterade, endast genom att begränsa och
minska utrymmet för den enskilde
trodde sig kongressombuden kunna se
en framtid för Sverige.
Belysande var den utpräglade negativism som kongressombuden mötte partiledningens frihetsoffensiv med. Språkbruk innehållande ordet valfrihet kritiserades som ”hukande för kapitalismen” . Nästan patetiskt tvingades regeringens ”frihetsminister”, Ingvar Carlsson, gå upp och försäkra ombuden att
socialdemokratisk valfrihet sannerligen
inte innebar någon valfrihet ”mellan offentlig sektor och privatiseringsåtaganden” .
Därför inriktade kongressens ombud
– representanter för offentlig sektor och
fackliga organisationer – sitt arbete på
att förklara för varandra varför de själva
genom kollektiven skall styra åt människorna och disponera huvuddelen av ·
deras arbetsinkomster.
Inför Moderata Samlingspartiets stämma är situationen den motsatta. Ombuden åker till Stockholm för att förmedla
en tro på att människornas frihet skall
öka, tankar kring hur den enskilde indi·
videns ställning skall stärkas samt för att
diskutera vilka besparingar som måste
göras i kommun, landsting och riksdag
för att rädda vår välfärd. Det är ett parti
som vill förändra som möts en dryg må·
nad efter ett parti som vill stå stilla. Kan·
ske uttrycker skillnaden i sinnesstäm·
ning allra bäst skillnaden mellan två oli·
ka typer av Sverige som växer fram med
allt klarare konturer mot varandra.
Det ena Sverige är ett samhälle med en
offentlig sektor som motsvarar 70% av
BNP. skattetrycket är 60% av medbor·
gamas samlade inkomster. Mängden av
regler och byråkrati är omfattande. Of.
fentliga monopol bestämmer över barnomsorg, skola, sjukvård och äldreom·
sorg. Människor med normala inkomster
tvingas på grund av skattebördan att bti
beroende av socialbidrag. Utbildningssystemet har påverkats mer av politiska
intressen än av kunskapsideaL
Den politik som Moderata Samlingspartiets stämmoombud skall diskute11
framstår i många avseenden som ett
brott mot den långsiktiga utveckling som
präglat detta Sverige. Än större blir av·
viketsen jämfört med den anda som (s~
kongressen gav uttryck för. De stämmoombud som till äventyrs blivit oroade
över socialistisk kritik mot programför·
slaget skall komma ihåg att socialdemokratiskt tal om ”rättvis inkomstfördeJ.
ning”, ”solidaritet”, ”trygghet” och
”reell frihet” är ord som används i ea
politisk liturgi för att skydda detta Sverige. Det är ett Sverige som också kan
beskrivas så här:
– med nuvarande utveckling av budget·
underskott kan statens räntebörda
vara lika stor som statens totala inkomster t990
– till högskolan lottas man till vissa utbildningslinjer
– normala inkomsttagare kan få behålla
20-30 kronor av en nyintjänad t00-
lapp
– majoriteten av föräldrar vill inte ha
den barnomsorg som de i praktiken
tvingas till och som är den i särklass
dyraste
– om statsministern hade fyra barn skulle han på grund av skattetrycket vara
berättigad till socialbidrag
– en ny socialtjänstlag har antagits som
alla experter är ense om kan bli kommunernas ruin
– ensamstående kvinnor tillfrågas av
skattemyndigheter var de tillbringar
sin dygnsvila
– barn nekas rätten att få betyg i skolan
– mot svenska folkets vilja har det införts löntagarfonder för att ge svenska
folket inflytande
– våra gränser kränks kontinuerligt av
en främmande stormakt, samtidigt
som försvaret ges minskade resurser
och offentliga utredningar diskuterar
hur det skall halveras
– för antagning till medicinstudier anses
två års arbetslivserfarenhet i form av
fängelsevistelse som viktigare än 40
poäng biologi.
Gemensamt för dessa orimligheter är
att de är allmänt kända. Få vill försvara
dem. Ändå existerar de. De lever kvar
därför att den politiska liturgin skapat en
Tystnadens konformism som gör att åtgärder för att motverka problemen fram- 375
står som orimligare än orimligheterna
själva.
Den anda som detta Sverige bygger på
skiljer sig bjärt från andan i ett annat
Sverige som vi ibland ser konturerna av.
Där sjuder initiativen. Entreprenörandan
växer. Människor satsar på sina kunskaper. Misstro mot kollektiven motsvaras
av en ökad tilltro till den egna individen.
Detta Sverige står i en ständig konfrontation mot den misstro och pessimism som
(s)-kongressen gav uttryck för.
När Moderata Samlingspartiet antar
nytt handlingsprogram är det viktigt att
ombuden ser den utvecklingspotential
detta Sverige är bärare av. Det är inte
bara för att tillmötesgå en betydande del
av väljaropinionen som moderaterna
måste vara konsekventa i sin politik för
en ökad frihet i Sverige. Framförallt
måste partiet företräda en politik som
kan öppna för den dynamik som detta
Sverige står för. Det är nämligen kraven
från detta Sverige som skall oroa ombuden, inte attackerna från dem som vill
stärka kollektivens makt.
Den frihet de skall diskutera är en förutsättning både för ansvar och trygghet.
De behöver därför inte acceptera en debatt där dessa båda begrepp skiljs ut från
kraven på en ökad frihet.
Att detta står i konfrontation mot vad
som försvarades på (s)-kongressen får
inte bekymra de moderata stämmoombuden så länge det står i samklang med
det Sverige som är vår framtid. Moderata Samlingspartiet bör utnyttja stämman
till att visa att man står för detta Sverige,
baserat på tilltro och optimism inför
framtiden.
: