Carl Johan Ljungberg; En liberalkonservativ ser på staten
1984
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
gas. Mitterrand har redan tillräckligt med
problem med facket och kommunisterna.
Många vill inte skiljas från sina förmåner,
ofta ansedda som självklara. Till dessa bör
skatteverkets regionala chefer räknas. De
får, alltsedan Colberts tid, själva en viss proCARL JOHAN LJUNGBERG:
437
cent av skatteinkomsterna. Posterna används
som belöning för lång och trogen tjänst. Paralleller finns även i vårt land. Vi har många
statliga tjänster vars måttliga löner kompenseras med mindre synliga privilegier.
En liberalkonservativ ser på staten
Statecraft as Soulcraft: What Government
does heter George F Wills senaste bok (New
York: Simon and Schuster, 1983). Will är
statsvetare och kommentator bl a i Newsweek. Han är även känd som en klok och
skarpsinnig medarbetare i debattprogrammet
Agronsky & Company varje vecka i amerikansk TV.
Will hävdar i denna bok, att USA är i kris.
Men det är inte främst de ekonomiska svårigheterna han åsyftar. Det är medborgarandan:
”Amerikanerna har – ibland självmedvetet,
ibland frånvarande – avlägsnat sig från
grundsatser som annorstädes och vid andra
tillfällen brukar ses som uttryck för sunt förnuft.” Vad är då detta för grundsatser?
Will, som är väl insatt i den politiska filosofien och närmast får räknas till Leo Strauss’
skola, formulerar betecknande nog svaret i
anslutning till en i USA stark idetradition –
den liberala individualismens. Amerika är i
kris, därför att den betoning av individen och
egenintresset, som så länge väglett nationen,
enligt Will försvagar dess gemenskap. Det
problem som nu möter kan uttryckas så:
”Hur befrämjar man det allmänna, gemensamma intresset i ett land som uttryckligen
och uteslutande grundats på individens egenintresse?”
I anslutning till den liberala intressetanke
som utformats av Hobbes och Locke sökte
de amerikanska grundlagfäderna forma ett
politiskt system, i vilket rivaliserande intressen skulle uppväga varandra och därmed
hindras från att skada nationen. I detta system, hävdar Will, finns emellertid inte nog
rum för uppfostran eller förädling av medborgarna. Och fast konstitutionens ”bromsar
och motvikter” kan hindra beslut i hastigt
mod, hindrar de också staten från att agera
snabbt och beslutsamt när så krävs.
När Will talar för att staten skall uppfostra
medborgarna skall kravet ses i ett klassisktaristoteliskt perspektiv. Det är fråga om att
”begränsa passionerna,” att tålmodigt uppmuntra institutioner och vanor som underlättar självuppfostran, snarare än om att sprida
ideologisk propaganda. Wills term för statens
goda inverkan är ”soulcraft” – ordet använt
analogt med ”statecraft.” Alltså ett statsmannaskap – på en gång praktiskt och intuitivt – som också rör medborgarnas själar.
Att krav på ”soulcraft” lätt missförstås i
vår tid som sett så mycken missriktad kollektiv uppfostran och propaganda är givet. Will
är därför noga med att betona, att staten måste ta stor hänsyn till ett lands seder och karaktär. Det gäller, menar han. att uppmuntra
Il
~
438
institutioner och vanor, i den mån dessa förkroppsligar landets bästa erfarenheter. Staten får inte söka påtvinga medborgarna några
abstrakta och för dem själva främmande
planer. Därför varnar Will för den moderna
tron på central planering och skilda slags sociala program. Vad staten rätteligen bör göra
är inte uttryck för tvång, ”det vill säga att
tvinga människor att handla emot deras djupaste övertygelse, det är inte fråga om en
kollision mellan viljor, statens och medborgarens. Det är snarast en långsam. lugn, mild
ansträngning för att fostra och övertyga. Må-
let är att göra medborgarna inställda på vissa
vanor. bruk och värden, och att öka sannolikheten för att människorna eftersträvar vissa
ting.”
Will angriper inte bara de liberaler och socialister som tror att staten kan genomföra
färdiga program, eller att all offentlig verksamhet är av godo. Han angriper även de
nykonservativa som tenderar att hårt skilja
på politik och ekonomi, och som genomgående och ”tanklöst” vill minska staten. Dessa
riktningar är nämligen bägge skott på ”den
förvärvsinriktade individualismens” träd.
Medan välfärdsstatens försvarare måste inse
det materiella välbefinnandets gränser, menar Will, måste de konservativa få en mer
positiv syn på stat och politik. Det senare
betyder inte att okritiskt godta en fortsatt
utbyggnad av den offentliga sektorn, utan
främst en annan syn på statens roll. Denna
bör sålunda agera ”begränsat, men ener·
giskt.”
Givetvis gäller Wills observationer det
amerikanska samhället. I detta spelar staten
en annan och mer begränsad roll än i vån
land. Ändå har hans bok stort intresse också
för svenskar. Det faktum att vi nu tvingas
pröva nya lösningar för produktionen av tidi·
gare självklart ”offentliga” tjänster gör det
angeläget att också i Sverige aktualisera
statsmaktens innebörd från politiskt-filosofisk utgångspunkt. Utifrån Wills sätt att angripa relationen individ -stat framgår, att en
långtgående privatisering ingalunda behöver
innebära förakt för staten. En avlastning av
den offentliga sektorn kan tvärtom innebära
att staten rehabiliteras, i den meningen an
dess uppgifter klarare preciseras, liksom an
den farliga kombination av växande makt och
minskad auktoritet som statsmakten nu före·
ter motarbetas.
Vår svenska debatt blir ofta ensidig. Mot
”solidaritetens” vänner ställs ”egoisterna,”
mot ”nyliberaler” ”nykonservativa.” så-
dana alternativ blir lätt mer till hinder än
hjälp. Wills bok öppnar för oss den rika libe·
ratkonservativa idevärld, ur vilken mindre
ensidiga lösningar kan hämtas.
problem med facket och kommunisterna.
Många vill inte skiljas från sina förmåner,
ofta ansedda som självklara. Till dessa bör
skatteverkets regionala chefer räknas. De
får, alltsedan Colberts tid, själva en viss proCARL JOHAN LJUNGBERG:
437
cent av skatteinkomsterna. Posterna används
som belöning för lång och trogen tjänst. Paralleller finns även i vårt land. Vi har många
statliga tjänster vars måttliga löner kompenseras med mindre synliga privilegier.
En liberalkonservativ ser på staten
Statecraft as Soulcraft: What Government
does heter George F Wills senaste bok (New
York: Simon and Schuster, 1983). Will är
statsvetare och kommentator bl a i Newsweek. Han är även känd som en klok och
skarpsinnig medarbetare i debattprogrammet
Agronsky & Company varje vecka i amerikansk TV.
Will hävdar i denna bok, att USA är i kris.
Men det är inte främst de ekonomiska svårigheterna han åsyftar. Det är medborgarandan:
”Amerikanerna har – ibland självmedvetet,
ibland frånvarande – avlägsnat sig från
grundsatser som annorstädes och vid andra
tillfällen brukar ses som uttryck för sunt förnuft.” Vad är då detta för grundsatser?
Will, som är väl insatt i den politiska filosofien och närmast får räknas till Leo Strauss’
skola, formulerar betecknande nog svaret i
anslutning till en i USA stark idetradition –
den liberala individualismens. Amerika är i
kris, därför att den betoning av individen och
egenintresset, som så länge väglett nationen,
enligt Will försvagar dess gemenskap. Det
problem som nu möter kan uttryckas så:
”Hur befrämjar man det allmänna, gemensamma intresset i ett land som uttryckligen
och uteslutande grundats på individens egenintresse?”
I anslutning till den liberala intressetanke
som utformats av Hobbes och Locke sökte
de amerikanska grundlagfäderna forma ett
politiskt system, i vilket rivaliserande intressen skulle uppväga varandra och därmed
hindras från att skada nationen. I detta system, hävdar Will, finns emellertid inte nog
rum för uppfostran eller förädling av medborgarna. Och fast konstitutionens ”bromsar
och motvikter” kan hindra beslut i hastigt
mod, hindrar de också staten från att agera
snabbt och beslutsamt när så krävs.
När Will talar för att staten skall uppfostra
medborgarna skall kravet ses i ett klassisktaristoteliskt perspektiv. Det är fråga om att
”begränsa passionerna,” att tålmodigt uppmuntra institutioner och vanor som underlättar självuppfostran, snarare än om att sprida
ideologisk propaganda. Wills term för statens
goda inverkan är ”soulcraft” – ordet använt
analogt med ”statecraft.” Alltså ett statsmannaskap – på en gång praktiskt och intuitivt – som också rör medborgarnas själar.
Att krav på ”soulcraft” lätt missförstås i
vår tid som sett så mycken missriktad kollektiv uppfostran och propaganda är givet. Will
är därför noga med att betona, att staten måste ta stor hänsyn till ett lands seder och karaktär. Det gäller, menar han. att uppmuntra
Il
~
438
institutioner och vanor, i den mån dessa förkroppsligar landets bästa erfarenheter. Staten får inte söka påtvinga medborgarna några
abstrakta och för dem själva främmande
planer. Därför varnar Will för den moderna
tron på central planering och skilda slags sociala program. Vad staten rätteligen bör göra
är inte uttryck för tvång, ”det vill säga att
tvinga människor att handla emot deras djupaste övertygelse, det är inte fråga om en
kollision mellan viljor, statens och medborgarens. Det är snarast en långsam. lugn, mild
ansträngning för att fostra och övertyga. Må-
let är att göra medborgarna inställda på vissa
vanor. bruk och värden, och att öka sannolikheten för att människorna eftersträvar vissa
ting.”
Will angriper inte bara de liberaler och socialister som tror att staten kan genomföra
färdiga program, eller att all offentlig verksamhet är av godo. Han angriper även de
nykonservativa som tenderar att hårt skilja
på politik och ekonomi, och som genomgående och ”tanklöst” vill minska staten. Dessa
riktningar är nämligen bägge skott på ”den
förvärvsinriktade individualismens” träd.
Medan välfärdsstatens försvarare måste inse
det materiella välbefinnandets gränser, menar Will, måste de konservativa få en mer
positiv syn på stat och politik. Det senare
betyder inte att okritiskt godta en fortsatt
utbyggnad av den offentliga sektorn, utan
främst en annan syn på statens roll. Denna
bör sålunda agera ”begränsat, men ener·
giskt.”
Givetvis gäller Wills observationer det
amerikanska samhället. I detta spelar staten
en annan och mer begränsad roll än i vån
land. Ändå har hans bok stort intresse också
för svenskar. Det faktum att vi nu tvingas
pröva nya lösningar för produktionen av tidi·
gare självklart ”offentliga” tjänster gör det
angeläget att också i Sverige aktualisera
statsmaktens innebörd från politiskt-filosofisk utgångspunkt. Utifrån Wills sätt att angripa relationen individ -stat framgår, att en
långtgående privatisering ingalunda behöver
innebära förakt för staten. En avlastning av
den offentliga sektorn kan tvärtom innebära
att staten rehabiliteras, i den meningen an
dess uppgifter klarare preciseras, liksom an
den farliga kombination av växande makt och
minskad auktoritet som statsmakten nu före·
ter motarbetas.
Vår svenska debatt blir ofta ensidig. Mot
”solidaritetens” vänner ställs ”egoisterna,”
mot ”nyliberaler” ”nykonservativa.” så-
dana alternativ blir lätt mer till hinder än
hjälp. Wills bok öppnar för oss den rika libe·
ratkonservativa idevärld, ur vilken mindre
ensidiga lösningar kan hämtas.