Matti Häggström; Om boklån
1984
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
boklån
Som demokratisk socialist blir jag faktiskt då och då betänksam inför min partikamrat John-Olle Perssons göranden
och låtanden.
I en debattbok som han gav ut för en
tid sedan framhåller han att det inte är
orimligt för bibliotekens låntagare att
punga ut med någon krona för att låna en
god bok. Vi är ju beredda att erlägga
avgifter för tex sjukvård. Varför skulle
vi då inte kunna betala för lån av böcker,
speciellt som ju inte heller vår monopolTV är gratis, menar han.
Vad är nu det för gallimattias?
Grunden i den socialistiska ideologin
är att stat och kommun via skatterna tar
in mer och mer av den enskildes inkomster och sedan delar ut pengarna igen,
men då till vettiga ändamål, d v s de som
vi socialister bestämmer. Det betyder att
vi kan ge medborgarna vissa tjänster alldeles gratis om vi finner dem särskilt behjärtansvärda. En annan fördel är att vi
kan låta andra bekosta våra anhängares
utgifter genom vårt föredömligt hårda
skattetryck och framför allt våra berömvärt höga marginalskatter. Därigenom
får de rika betala för bl a våra sympatisörers boklån.
Och nu kommer John-Olle och kräver
att boklånarna själva skall betala en del
av kostnaderna! Det är ingenting annat
än borgerlig förvillelse. Kan inte Sten
Andersson, som ju har förmågan att sätta sprätt på statens pengar, ta vårt stockholmska borgarråd i hampan och tillhålla
honom att i anständighetens namn sluta
med sina ideologiska avvikelser?
Dessbättre finns det också positiva socialistiska tecken i skyn. Många av mina
partivänner samt LO och ABF – d v s
den svenska kulturens stöttepelare –
J
522
söker nu påverka kommunernas bibliotek att omprioritera sin verksamhet. Det
är initiativ som förtjänar både uppmärksamhet och stöd.
I Kalmar – där ett förnämligt och modernt länsbibliotek blev färdigt för något
år sedan – vill socialdemokraterna att
resurser skall tas från det nya biblioteket. I stället skall facket – givetvis på
kommunens bekostnad – inrätta och
sköta bibliotek på ett antal arbetsplatser.
På det sättet kan man, menar mina partivänner med all rätt, ge anställda ”med
utbildningsmässiga handikapp” möjligheter att läsa böcker, möjligheter som de
i praktiken naturligtvis saknar nu.
Genialt, helt enkelt. Härmed gör man
rent hus med rader av fördomar.
Inställningen att man primärt skall arbeta på sin arbetsplats är ett reaktionärt
påfund med rötter i det gamla förtryckarsamhället. Nej, på sin arbetsplats skall
man trivas, ha kul, rekreera sig och syssla med socialistiskt fort- och vidareutbildning. Det orkar man inte när man
kommer hem efter en påfrestande arbetsdag.
Vidare markeras att facket även i fråga
om biblioteksverksamheten besitter den
särklassigt högsta kompetensen, mycket
högre än de utbildade bibliotekarierna.
Det är hos facket den litterära förnyelsen
står att finna. I löntagarorganisationerna
finns verbalt begåvade – eller språkbegåvade, för att använda ett uttryck som
alla mina partivänner förstår – ombudsmän som kan göra urvai bland böckerna
som överensstämmer med arbetarklassens sanna intressen. Marx, Engels, Che
Guevara, Olof Palme -jag behöver inte
säga mer om hur ett väl fungerande, av
kommunerna finansierat arbetsplatsbibliotek skall se ut.
Får vi arbetsplatsbibliotek kommer
det bokliga intresset att växa bland alla
de socialister som av naturliga skäl drar
sig för att gå till de vanliga biblioteken.
De är ju det etablerade samhällets få.
ten, och där vimlar det av likgiltiga, borgerligt genomsyrade böcker.
Men varför stanna på halva vägen tiU
arbetsplatsbiblioteken? Nästa steg i socialistisk riktning måste bli dubbel övertidsersättning för de anställda som på sin
arbetstid ägnar sig åt boklån och bokläsning under fackets överinseende. Iannat fall är det fara värt att det riktiga
engagemanget i litteraturens underbara
värld ändå uteblir.
Matti Häggström
Som demokratisk socialist blir jag faktiskt då och då betänksam inför min partikamrat John-Olle Perssons göranden
och låtanden.
I en debattbok som han gav ut för en
tid sedan framhåller han att det inte är
orimligt för bibliotekens låntagare att
punga ut med någon krona för att låna en
god bok. Vi är ju beredda att erlägga
avgifter för tex sjukvård. Varför skulle
vi då inte kunna betala för lån av böcker,
speciellt som ju inte heller vår monopolTV är gratis, menar han.
Vad är nu det för gallimattias?
Grunden i den socialistiska ideologin
är att stat och kommun via skatterna tar
in mer och mer av den enskildes inkomster och sedan delar ut pengarna igen,
men då till vettiga ändamål, d v s de som
vi socialister bestämmer. Det betyder att
vi kan ge medborgarna vissa tjänster alldeles gratis om vi finner dem särskilt behjärtansvärda. En annan fördel är att vi
kan låta andra bekosta våra anhängares
utgifter genom vårt föredömligt hårda
skattetryck och framför allt våra berömvärt höga marginalskatter. Därigenom
får de rika betala för bl a våra sympatisörers boklån.
Och nu kommer John-Olle och kräver
att boklånarna själva skall betala en del
av kostnaderna! Det är ingenting annat
än borgerlig förvillelse. Kan inte Sten
Andersson, som ju har förmågan att sätta sprätt på statens pengar, ta vårt stockholmska borgarråd i hampan och tillhålla
honom att i anständighetens namn sluta
med sina ideologiska avvikelser?
Dessbättre finns det också positiva socialistiska tecken i skyn. Många av mina
partivänner samt LO och ABF – d v s
den svenska kulturens stöttepelare –
J
522
söker nu påverka kommunernas bibliotek att omprioritera sin verksamhet. Det
är initiativ som förtjänar både uppmärksamhet och stöd.
I Kalmar – där ett förnämligt och modernt länsbibliotek blev färdigt för något
år sedan – vill socialdemokraterna att
resurser skall tas från det nya biblioteket. I stället skall facket – givetvis på
kommunens bekostnad – inrätta och
sköta bibliotek på ett antal arbetsplatser.
På det sättet kan man, menar mina partivänner med all rätt, ge anställda ”med
utbildningsmässiga handikapp” möjligheter att läsa böcker, möjligheter som de
i praktiken naturligtvis saknar nu.
Genialt, helt enkelt. Härmed gör man
rent hus med rader av fördomar.
Inställningen att man primärt skall arbeta på sin arbetsplats är ett reaktionärt
påfund med rötter i det gamla förtryckarsamhället. Nej, på sin arbetsplats skall
man trivas, ha kul, rekreera sig och syssla med socialistiskt fort- och vidareutbildning. Det orkar man inte när man
kommer hem efter en påfrestande arbetsdag.
Vidare markeras att facket även i fråga
om biblioteksverksamheten besitter den
särklassigt högsta kompetensen, mycket
högre än de utbildade bibliotekarierna.
Det är hos facket den litterära förnyelsen
står att finna. I löntagarorganisationerna
finns verbalt begåvade – eller språkbegåvade, för att använda ett uttryck som
alla mina partivänner förstår – ombudsmän som kan göra urvai bland böckerna
som överensstämmer med arbetarklassens sanna intressen. Marx, Engels, Che
Guevara, Olof Palme -jag behöver inte
säga mer om hur ett väl fungerande, av
kommunerna finansierat arbetsplatsbibliotek skall se ut.
Får vi arbetsplatsbibliotek kommer
det bokliga intresset att växa bland alla
de socialister som av naturliga skäl drar
sig för att gå till de vanliga biblioteken.
De är ju det etablerade samhällets få.
ten, och där vimlar det av likgiltiga, borgerligt genomsyrade böcker.
Men varför stanna på halva vägen tiU
arbetsplatsbiblioteken? Nästa steg i socialistisk riktning måste bli dubbel övertidsersättning för de anställda som på sin
arbetstid ägnar sig åt boklån och bokläsning under fackets överinseende. Iannat fall är det fara värt att det riktiga
engagemanget i litteraturens underbara
värld ändå uteblir.
Matti Häggström