Ledare; 1984
1984
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
1984
Så är vi då inne i det år som symboliserat
så mycket i efterkrigstidens samhällsdebatt. l ett enda årtal har oron fångats
över den moderna statens växande och
alltmer sofistikerade kontrollmöjligheter, över en samhällsutveckling som
stärker överheten och försvagar människan.
Boken I984 var en ovanlig domedagsprofetia. Världen gick inte under. Civilisationen begravdes inte i rök och aska
eller dränktes i en jättelik flodvåg. Utanverken fanns kvar, standarden, teknologin och vetenskapen. Men den totalitära
samhällsomvandlingen hade verkat som
en neutronbomb. Livet – friheten –
hade dött. l Oceanien var makten till för
sin egen skull. Människorna var överflö-
diga och det mänskliga ett störande inslag i samhällsbilden.
Utopier brukar ha den egenheten att ju
mer realistiska de är desto snabbare förlorar de sin dragningskraft. Utvecklingen blir en annan än utopins författare
trott sig skönja. Många utopier har skrivits. Få har blivit klassiker. De som blivit klassiker har i allmänhet det gemensamt att de varit både realistiska och tidlös~. 1984 är en klassiker. Den är dessvärre framför allt realistisk.
För oss svenskar tycks det nästintill
vara en självklarhet att en totalitär samhällsomvandling förutsätter en mer eller
mindre våldsam revolution. Det konsekvent uppbyggda socialistiska samhället
verkar inte möjligt utan en revolutionär
omvandling. Inte ens Hitler och Mussolini som bevisligen hade ett starkt folkligt
stöd i böJjan kunde erövra den slutgiltiga
makten utan kuppmetoder. Ändå finns
inga naturlagar som säger oss att det
skulle vara omöjligt att fredligt och gradvis och t o m under iakttagande av strikt
demokratiska former omvandla ett fritt
samhälle till ett totalitärt. Men precis
som grodan inte märker att hon kokas
om hon stoppas i grytan medan vattnet
är kallt tenderar vi att anpassas till
gradvisa frihetsinskränkningar. Så länge
demokratins former iakttas kan dess mening och innehåll till stor del gå förlorat
innan vi upptäcker det. Och då kanske
det är för sent.
I själva verket har den svenska grodan
redan böJjat kokas. Det är ännu många
grader kvar till kokpunkten, men för
många böljar vattnet redan kännas alldeles för varmt. Det är givetvis ingen tillfällighet att emigrationen tagit fart och att
.så många av vårt lands kulturpersonligheter reagerat mot utvecklingstendenserna i samhället. Sverige är på väg att
bli ett samhälle där utövande av kollektiv makt blir ett självändamål, där den
enskildes önskningar och vilja blir ett
hinder istället för en tillgång.
Utvecklingsriktningen är dessvärre
entydig. Frihetsinskränkningarna blir
fler istället för färre. En allt större del av
den totala ekonomin socialiseras via
höjda skatter och ökade offentliga utgifter. Den offentliga sektorn växer som
andel av BNP. Löntagarfonderna har införts – ett instrument för automatiskt
fackligt maktövertagande. Överhetens
attityder mot de enskilda människor som
inte representerar någon annan än sig
själva blir allt råare. Chefredaktören för
Kommunalarbetaren ”skiter i hur gamla
folk är” och avskedar en fristående medarbetare efter 27 år. En av dennes författarkollegor har varit utfryst ur den stora
rörelsen sedan han försökt bevaka allmänhetens intressen i Litteraturfrämjandet. Sveriges FN-ambassadör smädar,
med politrukens av den politiska makten
givna auktoritet, sina kollegor på UD.
statsministern begär direktsändning i
TV. Och får det! Samme statsminister
skall ”ta itu” med än den ene än den
andre när han inte säger sig skola ”sopa
till dem” . Runt om i landet sitter enskilda människor som misshandlats av skattemyndigheter, kommunala planeringsinstanser eller andra offentliga organ,
utan att kunna få rättelse.
Utopin 1984 är delvis redan verklighet. Tendenserna finns där. Får utvecklingen fortsätta förvandlas medborgarna
till undersåtar. Frihetssfären blir mindre.
En allt större del av samhällslivet styrs
av kollektiva beslut istället för av medborgarnas egna prioriteringar.
I Oceanien härskade Storebror. l Sverige är Samhället, i praktiken staten, den
som inte kan ifrågasättas och som ställer
allt till det bästa. Vi har t o m fått vårt
eget nyspråk som sedan länge praktiserats av byråkratin. Elever som har svårt
att lära är svagpresterande och antal anställda uttrycks numera i enheten personal – det heter en och en halv personal
på byråkratslang ungefär som om det var
fråga om ett och ett halvt kilo potatis.
Politikerna har inte varit sämre och då i
första hand de socialdemokratiska politikerna. l deras värld är skattehöjningar
inkomstförstärkningar, löntagarfonder
marknadsekonomi och ombudsmannavälde löntagarinflytande.
Det är ett väl regisserat öde som gjort
att det är socialdemokrater som regerar
Sverige symbolåret 1984. De borgerligas
underlåtenhetssynder har varit många,
3
men det är socialdemokratin som drivt
på utvecklingen mot något som misstänkt börjar likna den totalitära demokratin. Samhället där majoriteten alltid
har rätt och ger det offentliga alla rättigheter.
Det finns inte mycket som talar för att
1984 kommer att bli ett gott år för den
enskilde medborgaren. Hans och hennes
frihet hotas av ytterst konkreta inskränkningar. Jakten på ekonomisk brottslighet
kommer att göra fler till rättshaverister.
En alltmer vidlyftig skattelagstiftning
kommer att göra fler till brottslingar –
medvetna eller omedvetna. På allt fler
områden kommer den offentliga moralen
att kollidera med medborgarnas privata
moral. Att uppträdajuste mot sin granne
blir i angiverilagarnas Sverige detsamma
som att uppträda bedrägligt mot staten.
Medborgarnas förtroendemän och deras
tjänare i myndigheterna utvecklas ännu
lite mer till att bli ordningsmän och övervakare. Och till sitt förfogande har de
Jagar som sätter rättslösheten i system
ochjättelika dataregister som i detalj kan
kartlägga vaije enskild svensk.
Men ingen utveckling är ödesbestämd.
Oppositionen växer i Sverige. Allt fler
reagerar så att det hörs. Den politik som
kommer att föras i Sverige 1984 har lyckligtvis karaktären av kollektivismens
svanesång. Det är osannolikt att den totalitära demokratin kommer att genomföras. Förhoppningsvis blir 1984 kulmen
på en kollektivistisk utveckling i vårt
land. I Oceanien fanns inget 1985. Men
1985 finns i verkligheten. Och då är det
val.
Så är vi då inne i det år som symboliserat
så mycket i efterkrigstidens samhällsdebatt. l ett enda årtal har oron fångats
över den moderna statens växande och
alltmer sofistikerade kontrollmöjligheter, över en samhällsutveckling som
stärker överheten och försvagar människan.
Boken I984 var en ovanlig domedagsprofetia. Världen gick inte under. Civilisationen begravdes inte i rök och aska
eller dränktes i en jättelik flodvåg. Utanverken fanns kvar, standarden, teknologin och vetenskapen. Men den totalitära
samhällsomvandlingen hade verkat som
en neutronbomb. Livet – friheten –
hade dött. l Oceanien var makten till för
sin egen skull. Människorna var överflö-
diga och det mänskliga ett störande inslag i samhällsbilden.
Utopier brukar ha den egenheten att ju
mer realistiska de är desto snabbare förlorar de sin dragningskraft. Utvecklingen blir en annan än utopins författare
trott sig skönja. Många utopier har skrivits. Få har blivit klassiker. De som blivit klassiker har i allmänhet det gemensamt att de varit både realistiska och tidlös~. 1984 är en klassiker. Den är dessvärre framför allt realistisk.
För oss svenskar tycks det nästintill
vara en självklarhet att en totalitär samhällsomvandling förutsätter en mer eller
mindre våldsam revolution. Det konsekvent uppbyggda socialistiska samhället
verkar inte möjligt utan en revolutionär
omvandling. Inte ens Hitler och Mussolini som bevisligen hade ett starkt folkligt
stöd i böJjan kunde erövra den slutgiltiga
makten utan kuppmetoder. Ändå finns
inga naturlagar som säger oss att det
skulle vara omöjligt att fredligt och gradvis och t o m under iakttagande av strikt
demokratiska former omvandla ett fritt
samhälle till ett totalitärt. Men precis
som grodan inte märker att hon kokas
om hon stoppas i grytan medan vattnet
är kallt tenderar vi att anpassas till
gradvisa frihetsinskränkningar. Så länge
demokratins former iakttas kan dess mening och innehåll till stor del gå förlorat
innan vi upptäcker det. Och då kanske
det är för sent.
I själva verket har den svenska grodan
redan böJjat kokas. Det är ännu många
grader kvar till kokpunkten, men för
många böljar vattnet redan kännas alldeles för varmt. Det är givetvis ingen tillfällighet att emigrationen tagit fart och att
.så många av vårt lands kulturpersonligheter reagerat mot utvecklingstendenserna i samhället. Sverige är på väg att
bli ett samhälle där utövande av kollektiv makt blir ett självändamål, där den
enskildes önskningar och vilja blir ett
hinder istället för en tillgång.
Utvecklingsriktningen är dessvärre
entydig. Frihetsinskränkningarna blir
fler istället för färre. En allt större del av
den totala ekonomin socialiseras via
höjda skatter och ökade offentliga utgifter. Den offentliga sektorn växer som
andel av BNP. Löntagarfonderna har införts – ett instrument för automatiskt
fackligt maktövertagande. Överhetens
attityder mot de enskilda människor som
inte representerar någon annan än sig
själva blir allt råare. Chefredaktören för
Kommunalarbetaren ”skiter i hur gamla
folk är” och avskedar en fristående medarbetare efter 27 år. En av dennes författarkollegor har varit utfryst ur den stora
rörelsen sedan han försökt bevaka allmänhetens intressen i Litteraturfrämjandet. Sveriges FN-ambassadör smädar,
med politrukens av den politiska makten
givna auktoritet, sina kollegor på UD.
statsministern begär direktsändning i
TV. Och får det! Samme statsminister
skall ”ta itu” med än den ene än den
andre när han inte säger sig skola ”sopa
till dem” . Runt om i landet sitter enskilda människor som misshandlats av skattemyndigheter, kommunala planeringsinstanser eller andra offentliga organ,
utan att kunna få rättelse.
Utopin 1984 är delvis redan verklighet. Tendenserna finns där. Får utvecklingen fortsätta förvandlas medborgarna
till undersåtar. Frihetssfären blir mindre.
En allt större del av samhällslivet styrs
av kollektiva beslut istället för av medborgarnas egna prioriteringar.
I Oceanien härskade Storebror. l Sverige är Samhället, i praktiken staten, den
som inte kan ifrågasättas och som ställer
allt till det bästa. Vi har t o m fått vårt
eget nyspråk som sedan länge praktiserats av byråkratin. Elever som har svårt
att lära är svagpresterande och antal anställda uttrycks numera i enheten personal – det heter en och en halv personal
på byråkratslang ungefär som om det var
fråga om ett och ett halvt kilo potatis.
Politikerna har inte varit sämre och då i
första hand de socialdemokratiska politikerna. l deras värld är skattehöjningar
inkomstförstärkningar, löntagarfonder
marknadsekonomi och ombudsmannavälde löntagarinflytande.
Det är ett väl regisserat öde som gjort
att det är socialdemokrater som regerar
Sverige symbolåret 1984. De borgerligas
underlåtenhetssynder har varit många,
3
men det är socialdemokratin som drivt
på utvecklingen mot något som misstänkt börjar likna den totalitära demokratin. Samhället där majoriteten alltid
har rätt och ger det offentliga alla rättigheter.
Det finns inte mycket som talar för att
1984 kommer att bli ett gott år för den
enskilde medborgaren. Hans och hennes
frihet hotas av ytterst konkreta inskränkningar. Jakten på ekonomisk brottslighet
kommer att göra fler till rättshaverister.
En alltmer vidlyftig skattelagstiftning
kommer att göra fler till brottslingar –
medvetna eller omedvetna. På allt fler
områden kommer den offentliga moralen
att kollidera med medborgarnas privata
moral. Att uppträdajuste mot sin granne
blir i angiverilagarnas Sverige detsamma
som att uppträda bedrägligt mot staten.
Medborgarnas förtroendemän och deras
tjänare i myndigheterna utvecklas ännu
lite mer till att bli ordningsmän och övervakare. Och till sitt förfogande har de
Jagar som sätter rättslösheten i system
ochjättelika dataregister som i detalj kan
kartlägga vaije enskild svensk.
Men ingen utveckling är ödesbestämd.
Oppositionen växer i Sverige. Allt fler
reagerar så att det hörs. Den politik som
kommer att föras i Sverige 1984 har lyckligtvis karaktären av kollektivismens
svanesång. Det är osannolikt att den totalitära demokratin kommer att genomföras. Förhoppningsvis blir 1984 kulmen
på en kollektivistisk utveckling i vårt
land. I Oceanien fanns inget 1985. Men
1985 finns i verkligheten. Och då är det
val.