Bo Ekegren; Dagens namn – Mats Svegfors
1984
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Ii
Dagens namn
BO EKEGREN:
Mats Svegfors
När Mats Svegfors i höstas satte sig i
stolen som politisk redaktör för Svenska
Dagbladet var det många som gladdes
och få som förvånades. Var skall en
skrivkunnig – och skrivvillig – analytiskt lagd moderat med stor personlig integritet sitta om inte i den stolen? För
Svensk Tidskrift grumlades emellertid
glädjen av att tidskriften förlorade sin
redaktör. Mats Svegfors inträdde i redaktionen 1980.
Mats Svegfors’ bana har varit ett kryssande mellan juridik. journalistik och politik. De juridiska studierna i Lund kröntes med ett ordförandeskap i studentkåren. Därefter följde utredningsarbete
inom Näringslivets Byggnadsdelegation,
ett ordförandeskap i Fria Moderata studentförbundet och redaktörskapet för
förbundets tidskrift Svensk Linje.
När den första borgerliga trepartiregeringen bildades 1976 tog Mats Svegfors plats i det moderata samordningskansliet och bevakade bl a mark- och bostadspolitiken. Att vara budbärare mellan Gösta Bohman å ena sidan och Elvy
Olsson och Birgit Friggebo å den andra
kan inte ha varit lätt.
l den andra trepartiregeringen 1979
blev han statssekreterare hos den moderate planministern Georg Danell och då
var de två som bara hade Birgit Friggebo
att tampas med. Resultatet blev en viss
islossning i den bostadspolitiska byrå-
kratin, men inte blev det mycket. Sedan
moderaterna lämnat regeringen 1981
skrev den desillusionerade statssekreteraren av sig sina brustna illusioner i boken ”Revolution i små steg”. Boken
gavs ut på Timbro, det näringslivets bokförlag där han blev chef efter tiden som
statssekreterare. Ett citat ur boken vi!’::tr
dess budskap:
”I god socialreformistisk anda håller
politiker ur alla partier tillsammans med
tjänstemän i kanslihuset på att bygga ut
den offentliga sektorn. Man gör det inte
därför att man genom inträngande analys
kommit fram till att strategin med en
stegvis revolution är bra för landet och
dess medborgare utan man gör det för att
man atomistiskt tar tag i problem efter
problem. Vid vaije tillfälle tilltalas politikern av den påtagliga och skenbart kraftfulla åtgärd som ligger i att regeringen
griper in, att samhällskontrollen ökas,
·att den demokratiska styrningen förstärks eller hur man nu formulerar sitt
förslag till ökad makt för den offentliga
byråkratin. Tjänstemannen är snar att
presentera konkreta förslag till samhällsingripandet. På denna väg är det.”
Det är alltså en person med insikter i
den svenska byråkratins väsen som nu
sitter som politisk redaktör i den ledande
moderata dagstidningen.
En genomgång av Mats Svegfors karriär ger vid handen att han borde vara en
s k politisk broiler – en arg ung man med
skinntorrt yttre och bestämda meningar
om det mesta. Det är han nu inte. Av
någon anledning tycks han ha gått i stort
oförstörd genom de politiska och byrå-
kratiska miljöer han passerat. Istället för
en broiler framtonar bilden av dess motsats: en välnärd tupp med jovialisk läggning. Och istället för kategoriska uttalanden är det normala att det från hans mun
kommer bekymrade analyser över tillvarons komplexitet – möjligen uppiggade
med stänk av galghumor. Av detta framgår att Mats Svegfors inte är någon eldande folktalare. En församling som hört
honom hålla anförande rusar inte jublan- 110
de ut ur lokalen, utan sitter kvar i bänkarna och gråter.
Orsaken till hans oförstördhet måste
nog – i brist på annat – sökas i hans
småländska barndom. Han är född
(1948) i Aneby och att döma av Astrid
Lindgrens många böcker, så är en uppväxt i småländska samhällen en god start
i livet.
Den småländska dialekten bidrar till
att förstärka intrycket av mänsklighet,
eftertänksamhet och pålitlighet. Vem
som helst är beredd att köpa en begagnad bil av en person som själv ger intryck av att på sin höjd kunna cykla.
”Ute och cyklar” – i intellektuellt avseende – är dock Mats Svegfors aldrig.
Därtill är han för försiktig och analyserande.
Dagens namn
BO EKEGREN:
Mats Svegfors
När Mats Svegfors i höstas satte sig i
stolen som politisk redaktör för Svenska
Dagbladet var det många som gladdes
och få som förvånades. Var skall en
skrivkunnig – och skrivvillig – analytiskt lagd moderat med stor personlig integritet sitta om inte i den stolen? För
Svensk Tidskrift grumlades emellertid
glädjen av att tidskriften förlorade sin
redaktör. Mats Svegfors inträdde i redaktionen 1980.
Mats Svegfors’ bana har varit ett kryssande mellan juridik. journalistik och politik. De juridiska studierna i Lund kröntes med ett ordförandeskap i studentkåren. Därefter följde utredningsarbete
inom Näringslivets Byggnadsdelegation,
ett ordförandeskap i Fria Moderata studentförbundet och redaktörskapet för
förbundets tidskrift Svensk Linje.
När den första borgerliga trepartiregeringen bildades 1976 tog Mats Svegfors plats i det moderata samordningskansliet och bevakade bl a mark- och bostadspolitiken. Att vara budbärare mellan Gösta Bohman å ena sidan och Elvy
Olsson och Birgit Friggebo å den andra
kan inte ha varit lätt.
l den andra trepartiregeringen 1979
blev han statssekreterare hos den moderate planministern Georg Danell och då
var de två som bara hade Birgit Friggebo
att tampas med. Resultatet blev en viss
islossning i den bostadspolitiska byrå-
kratin, men inte blev det mycket. Sedan
moderaterna lämnat regeringen 1981
skrev den desillusionerade statssekreteraren av sig sina brustna illusioner i boken ”Revolution i små steg”. Boken
gavs ut på Timbro, det näringslivets bokförlag där han blev chef efter tiden som
statssekreterare. Ett citat ur boken vi!’::tr
dess budskap:
”I god socialreformistisk anda håller
politiker ur alla partier tillsammans med
tjänstemän i kanslihuset på att bygga ut
den offentliga sektorn. Man gör det inte
därför att man genom inträngande analys
kommit fram till att strategin med en
stegvis revolution är bra för landet och
dess medborgare utan man gör det för att
man atomistiskt tar tag i problem efter
problem. Vid vaije tillfälle tilltalas politikern av den påtagliga och skenbart kraftfulla åtgärd som ligger i att regeringen
griper in, att samhällskontrollen ökas,
·att den demokratiska styrningen förstärks eller hur man nu formulerar sitt
förslag till ökad makt för den offentliga
byråkratin. Tjänstemannen är snar att
presentera konkreta förslag till samhällsingripandet. På denna väg är det.”
Det är alltså en person med insikter i
den svenska byråkratins väsen som nu
sitter som politisk redaktör i den ledande
moderata dagstidningen.
En genomgång av Mats Svegfors karriär ger vid handen att han borde vara en
s k politisk broiler – en arg ung man med
skinntorrt yttre och bestämda meningar
om det mesta. Det är han nu inte. Av
någon anledning tycks han ha gått i stort
oförstörd genom de politiska och byrå-
kratiska miljöer han passerat. Istället för
en broiler framtonar bilden av dess motsats: en välnärd tupp med jovialisk läggning. Och istället för kategoriska uttalanden är det normala att det från hans mun
kommer bekymrade analyser över tillvarons komplexitet – möjligen uppiggade
med stänk av galghumor. Av detta framgår att Mats Svegfors inte är någon eldande folktalare. En församling som hört
honom hålla anförande rusar inte jublan- 110
de ut ur lokalen, utan sitter kvar i bänkarna och gråter.
Orsaken till hans oförstördhet måste
nog – i brist på annat – sökas i hans
småländska barndom. Han är född
(1948) i Aneby och att döma av Astrid
Lindgrens många böcker, så är en uppväxt i småländska samhällen en god start
i livet.
Den småländska dialekten bidrar till
att förstärka intrycket av mänsklighet,
eftertänksamhet och pålitlighet. Vem
som helst är beredd att köpa en begagnad bil av en person som själv ger intryck av att på sin höjd kunna cykla.
”Ute och cyklar” – i intellektuellt avseende – är dock Mats Svegfors aldrig.
Därtill är han för försiktig och analyserande.